1Dem Chorleiter. Zu singen wie das Lilienlied.[1] Ein Lehrgedicht von den Söhnen Korachs. Ein Lied von der Liebe.2Gute Worte bewegen mein Herz. / Dem König trag ich meine Lieder vor. / Meine Zunge sei wie die Feder eines guten Poeten!3Du bist schöner als andere Menschen, / anmutig strömen die Worte aus dir. / Darum hat Gott dich gesegnet für ewig.4Gürte, du Held, dein Schwert an die Hüfte, / umhülle dich mit Majestät und Pracht!5Deiner Herrlichkeit wird es gelingen. / Zieh aus für die Sache der Wahrheit, / für Demut und Gerechtigkeit! / Furcht verschaffe dir dein mächtiger Arm!6Deine Pfeile sind scharf. / Unterwirf dir die Völker, / triff deine Feinde mitten ins Herz!7Gott, dein Thron hat für immer Bestand! / Dein Zepter ist Gerechtigkeit.8Du liebst das Recht; alle Gottlosigkeit ist dir verhasst. / Darum hat dich, Gott, dein Gott mit dem Öl der Freude gesalbt / wie keinen der anderen bei dir.[2] (Hebr 1,8)9Von Myrrhe,[3] Aloë[4] und Kassia[5] duften deine Gewänder, / aus Elfenbeinhallen erfreut dich Saitenspiel.10Königstöchter stehen da / mit deinen Kostbarkeiten. / Die Braut steht dir zur Rechten, / mit feinstem Gold aus Ofir geschmückt.11Hör zu, Tochter! Sieh her und neige dein Ohr! / Vergiss dein Volk und Vaterhaus!12Begehrt der König deine Schönheit, / – er ist ja dein Herr –, so neige dich vor ihm!13Die Leute von Tyrus bringen Geschenke, / die Reichen des Volkes huldigen dir.14Ganz herrlich steht die Königstochter in ihrem Gemach, / mit Gold durchwirkt ist ihr Gewand.15In buntbestickten Kleidern wird sie zum König geführt, / unberührte Mädchen folgen ihr. / Auch ihre Freundinnen begleiten sie zu dir.16Mit Freude und Jubel geleitet man sie. / So ziehen sie in den Palast des Königs ein.17An die Stelle deiner Väter treten einst deine Söhne; / du setzt sie als Fürsten im ganzen Land ein.18Deinen Namen will ich bekennen in jeder Generation. / Darum werden die Völker dich loben allezeit.
1För körledaren, enligt Shoshannim. Maskil.[1] Av Korachs ättlingar. En kärlekssång.[2]2Mitt hjärta flödar över av sköna tankar, jag reciterar en sång till kungen. Min tunga är som en skicklig skrivares penna.3Du är den skönaste av människor. Dina läppar är smorda med ljuvlighet. Därför ska Gud välsigna dig för evigt.4Bind svärdet vid din sida, du mäktige, i ditt majestät och din prakt.5Dra ut i triumf i din prakt, för sanningen, ödmjukheten och rättfärdigheten! Låt din starka hand lära ut stora gärningar![3]6Dina pilar är vassa, de träffar kungens fiender i hjärtat. Folken faller ner inför dina fötter.7Gud, din tron består i tid och evighet. Din kungaspira är rättens spira.8Du älskar rättfärdighet och hatar det onda. Därför, Gud, har din Gud smort dig[4] med glädjens olja, mer än dina medbröder.9Dina kläder doftar av myrra, aloe och kassia. I dina elfenbenspalats gläds du åt strängmusik.10Kungadöttrar finns bland dina ärade kvinnor, på din högra sida står drottningen i guld från Ofir.11Hör nu, min dotter, lyssna! Glöm ditt folk och din släkt.12Kungen gläder sig åt din skönhet. Visa respekt för honom, för han är din herre.13Dottern av Tyros[5] kommer till dig med gåvor, de rika i folket vädjar till din välvilja[6].14Kungens dotter står där i sin härlighet, klädd i bländande kläder som är vävda av guld.15I färggrant vävda kläder förs hon fram till kungen, med sina bröllopstärnor i släptåg, fram till dig.16Under glädje och jubel förs de fram i procession in i kungapalatset.17Dina söner kommer att ta dina förfäders plats, och du ska göra dem till härskare över hela jorden.18Jag ska låta ditt rykte gå från generation till generation. Folken ska prisa dig för all framtid, i all evighet.