1Av David. Maskil[1]. Lycklig är den som har fått sin överträdelse förlåten, den vars synd är utplånad.2Lycklig är den som HERREN inte tillräknar synd och vars ande är utan svek.3Så länge jag teg tynade jag bort i min dagliga klagan.4Både dag och natt fanns din tunga hand över mig. Min livskraft torkade bort som i hettan av en varm sommardag. Séla5Då bekände jag min synd för dig. Jag dolde inte min skuld. Jag sa: ”Jag vill bekänna mina överträdelser för HERREN.” Och du förlät mig min syndaskuld. Séla6Därför ska alla fromma be till dig, när det går att finna dig. När de stora vattnen stiger kommer de inte att drabba dem.7Du är min tillflykt, du bevarar mig för nöden, du omger mig med befrielsens sånger. Séla8”Jag vill vägleda och undervisa dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd, och jag ska följa dig med min blick.9Var därför inte som en häst eller mula utan förstånd, som måste kontrolleras med tygel och betsel för att den ska komma till dig.”10Många sorger drabbar gudlösa människor, men den som förtröstar på HERREN ska omslutas av hans nåd.11Gläd er i HERREN och jubla, ni rättfärdiga, sjung av glädje, ni rättsinniga.