1Ein Klagelied Davids, das er dem HERRN sang wegen des Benjaminiters Kusch.2HERR, mein Gott, ich flüchte mich zu dir;
hilf mir vor allen Verfolgern und rette mich,3damit niemand wie ein Löwe mein Leben zerreißt,
mich packt und keiner ist da, der rettet! (Ps 17,12)4Wenn ich das getan habe, HERR, mein Gott,
wenn an meinen Händen Unrecht klebt, (Hi 31,7)5wenn ich meinem Freunde Böses tat,
wenn ich den ausraubte, der mich jetzt grundlos bedrängt,6dann soll mich der Feind verfolgen und ergreifen; /
er trete zu Boden mein Leben
und lege in den Staub meine Ehre. [Sela] (Ps 143,3)7HERR, steh auf in deinem Zorn,
erheb dich gegen die Wut meiner Bedränger!
Wach auf zu mir hin!
Du hast zum Gericht gerufen. (Ps 9,20)8Um dich stehe die Schar der Völker im Kreis,
über sie kehre zu deinem Thron in der Höhe zurück!9Der HERR richtet die Völker. /
Verschaffe mir Recht, HERR, nach meiner Gerechtigkeit,
nach meiner Unschuld, die mich umgibt! (Ps 18,21)10Die Bosheit der Frevler finde ein Ende, /
doch dem Gerechten gib Bestand,
der du Herzen und Nieren prüfst, gerechter Gott! (Ps 26,2; Jer 11,20; Jer 17,10; Jer 20,12; Offb 2,23)11Mein Schutz ist Sache Gottes,
er ist Retter derer, die redlichen Herzens sind.[1] (Ps 3,4)12Gott ist ein gerechter Richter,
ein Gott, der an jedem Tag zürnt.13Fürwahr, wieder schärft der Frevler sein Schwert,
spannt seinen Bogen und zielt. (Ps 11,2)14Doch gegen sich selbst hat er tödliche Waffen gerichtet,
bereitet sich glühende Pfeile. (Jes 50,11)15Siehe, Unrecht empfängt er;
er geht schwanger mit Unheil und gebiert Lüge. (Hi 15,35; Jes 59,4)16Ein Loch hat er gegraben und es ausgeschaufelt,
da fiel er in die Grube, die er selber gemacht hat. (Ps 9,16; Ps 35,7; Ps 57,7; Spr 26,27; Pred 10,8)17Seine Untat kehrt auf sein Haupt zurück
und auf seinen Scheitel steigt seine Gewalttat herab.18Ich will dem HERRN danken gemäß seiner Gerechtigkeit;
ich will singen und spielen dem Namen des HERRN, des Höchsten. (Ps 9,12; Ps 18,50; Ps 30,5; Ps 57,8; Ps 68,5; Ps 71,23; Ps 92,2; Ps 104,33; Ps 135,3; Ps 138,2; Ps 146,2)
1-2Herre, min Gud, du måste rädda mig från mina förföljare!3Låt dem inte få kasta sig över mig som lejon och slita mig i stycken utan att någon räddar mig.4Det hade varit en annan sak om jag hade gjort något ont,5om jag utan orsak hade stulit från mina ovänner.6Då skulle det ha varit rätt av dig att låta mina fiender förgöra mig och trampa mig till marken och lämna mig livlös i smutsen.7Herre! Res dig i din vrede mot mina fiender! Vakna och kräv rättvisa av dem.8-9Samla alla människor runt omkring dig! Du är den som dömer folken och du dömer deras synder! Upprätta mig inför dem, för du vet att jag är oskyldig.10Herre, gör slut på all ondska och välsigna alla som tillber dig, för du är rättfärdig. Du ser rakt in i vårt inre, och du dömer våra tankar och planer.11Gud är min sköld, och han kommer att försvara mig. Han räddar dem som lever rätt och ärligt.12Gud är en rättvis domare som blir upprörd varje dag över de gudlösa.13Om de inte ändrar sig, kommer han att slipa sitt svärd och döda dem. Han har böjt sig ner och spänt sin båge,14och med detta dödande vapen avlossar han brinnande pilar.15Se hur onda människor hela tiden bara planerar att göra uppror. De tänker ut de mest raffinerade knep, som leder till lögn och bedrägeri.16De gräver djupa gropar för andra, men de faller själva i dem.17Låt olyckan de planerar för andra komma över dem själva! Ja, låt dem dö!18Jag vill tacka Herren, för han är rättvis. Ja, jag vill sjunga lovsånger till Herren, den Högste.