1När vi nu har blivit skuldfria inför Gud genom att tro, har vi frid med Gud genom det som vår Herre Jesus Kristus har gjort för oss.2På grund av vår tro på honom har Gud i sin godhet förlåtit oss. Ja, vi bygger nu vårt liv på Guds förlåtelse, och kan stolta och glada se fram emot den dag då vi får dela Guds härlighet.3Men vi gläder oss inte bara över detta, utan också över det lidande vi får gå igenom, eftersom vi vet att lidandet gör oss uthålliga.4Och uthålligheten gör oss fasta i vår tro, så att vi ständigt håller fast vid hoppet om att till slut räddas för evigt.5Och detta hopp om räddning kommer inte att bytas i besvikelse, för vi vet hur mycket Gud älskar oss. Han har ju gett oss sin heliga Ande, som fyller våra hjärtan med hans kärlek.6Medan vi fortfarande var hjälplöst förlorade, kom Kristus vid rätt tidpunkt enligt Guds plan och dog för alla oss som struntade i Gud.7Annars är det väl knappt någon som skulle offra sitt liv ens för en människa som lever rätt – möjligen skulle någon kunna dö för en som är alltigenom god.8Men Gud bevisade hur mycket han älskade oss, genom att Kristus dog för oss, medan vi fortfarande var syndare.9Och när vi nu har blivit skuldfria inför Gud genom att Jesus offrade sitt blod för oss, kan vi vara helt säkra på att han också ska rädda oss från att dömas av Gud.10Vi var Guds fiender, men blev försonade med honom genom att hans Son tog vårt straff när han dog. Därför kan vi nu, när vi är Guds vänner, också vara säkra på att Sonen ska rädda oss från evigt straff, eftersom han uppstod från de döda igen.11Men inte nog med det, vi gläder oss dessutom över den gemenskap vi har med Gud just nu, en gemenskap som blev möjlig genom att vår Herre Jesus försonade oss med Gud och gjorde oss till hans vänner.
Adam och Kristus
12Genom en enda människa, Adam, kom synden in i hela människosläktet. Straffet för hans synd var att han skulle dö, och sedan den dagen dör alla människor, eftersom alla syndar.13Ja, människor syndade långt innan judarna hade fått Moses lag[1]. Så trots att det inte fanns någon lag att bryta mot,14dog alla människor som levde i tidsintervallet mellan Adam och Mose. De dog trots att de inte hade varit direkt olydiga mot Guds befallning, som Adam hade varit. Denna Adam hade en viss likhet med Jesus, han som skulle komma senare. Men ändå fanns det en skarp kontrast mellan dem,15för det är en enorm skillnad mellan en människa, som syndar, och Gud, som i sin godhet förlåter. Likheten består i att det var en enda människa som genom sin synd gjorde så att alla måste dö, och att det var en enda människa, Jesus Kristus, som gjorde så att Gud gav oss alla en förlåtelse vi inte förtjänar. Och denna fria gåva, som Gud i sin godhet gav oss, är oändligt mycket större.16Det är också stor skillnad mellan följderna av denna enda mans synd och Guds fria gåva, förlåtelsen. En enda mans synd ledde till att alla människor dömdes till att dö, medan alla människors synd ledde till att Gud visade oss nåd och förlät oss.17Det är sant, att en enda människas synd gjorde så att döden fick makt över alla människor. Men det är lika säkert att en enda människa, Jesus Kristus, har gjort så att livet härskar i alla dem som tar emot Gud fria gåva. Gud låter oss ju i sin oändliga godhet bli skuldfria inför honom, om vi tar emot hans förlåtelse.18Ja, en enda syndig handling av Adam gjorde så att alla människor dömdes till att dö, medan en enda rätt handling av Kristus gjorde så att alla kan bli förlåtna av Gud och få leva.19Genom att en enda människa var olydig mot Gud, blev vi alla syndare, men på samma sätt ska vi, genom att en enda människa var lydig mot Gud, bli skuldfria inför honom.20Gud gav oss Moses lag för att klart visa att människorna inte följer hans vilja. Men när det stod klart att människorna ständigt bryter mot Guds lag, visade det sig också att hans godhet är oändligt stor, eftersom han förlåter.21Förut härskade ju synden över alla människor och förde dem till döden, men nu härskar istället Guds kärlek och förlåtelse, genom att Jesus Kristus, vår Herre, gör oss skuldfria inför Gud och för oss till evigt liv.
1Da wir nun gerecht[1] geworden sind durch den Glauben, haben wir Frieden mit Gott durch unsern Herrn Jesus Christus. (Jes 53:5; Rom 3:24; Rom 3:28; Gal 2:16)2Durch ihn haben wir auch den Zugang im Glauben zu dieser Gnade, in der wir stehen, und rühmen uns der Hoffnung auf die Herrlichkeit, die Gott geben wird. (Joh 14:6; Ef 3:12; Kol 1:27)3Nicht allein aber das, sondern wir rühmen uns auch der Bedrängnisse, weil wir wissen, dass Bedrängnis Geduld bringt, (Jak 1:2)4Geduld aber Bewährung, Bewährung aber Hoffnung,5Hoffnung aber lässt nicht zuschanden werden; denn die Liebe Gottes ist ausgegossen in unsre Herzen durch den Heiligen Geist, der uns gegeben ist. (Ps 22:6; Ps 25:3; Ps 25:20)6Denn Christus ist schon zu der Zeit, als wir noch schwach waren, für uns Gottlose gestorben.7Nun stirbt kaum jemand um eines Gerechten willen; um des Guten willen wagt er vielleicht sein Leben.8Gott aber erweist seine Liebe zu uns darin, dass Christus für uns gestorben ist, als wir noch Sünder waren. (Joh 3:16; 1 Tim 1:15; 1 Joh 4:10)9Um wie viel mehr werden wir nun durch ihn gerettet werden vor dem Zorn, nachdem wir jetzt durch sein Blut gerecht geworden sind. (Rom 1:18; Rom 2:5; Rom 2:8)10Denn wenn wir mit Gott versöhnt worden sind durch den Tod seines Sohnes, als wir noch Feinde waren, um wie viel mehr werden wir selig werden durch sein Leben, nachdem wir nun versöhnt sind. (Rom 8:7; 2 Kor 5:18; Kol 1:21)11Nicht allein aber das, sondern wir rühmen uns auch Gottes durch unsern Herrn Jesus Christus, durch den wir jetzt die Versöhnung empfangen haben. (1 Kor 1:31)
Adam und Christus
12Deshalb, wie durch einen Menschen die Sünde in die Welt gekommen ist und der Tod durch die Sünde, so ist der Tod zu allen Menschen durchgedrungen, weil sie alle gesündigt haben. (1 Mos 2:17; 1 Mos 3:1; Rom 6:23)13Denn die Sünde war wohl in der Welt, ehe das Gesetz kam; aber wo kein Gesetz ist, da wird Sünde nicht angerechnet. (Rom 4:15)14Dennoch herrschte der Tod von Adam bis Mose auch über die, die nicht gesündigt hatten durch die gleiche Übertretung wie Adam, welcher ist ein Bild dessen, der kommen sollte.15Aber nicht verhält sich’s mit der Gnadengabe wie mit der Sünde. Denn wenn durch die Sünde des Einen die Vielen gestorben sind, um wie viel mehr ist Gottes Gnade und Gabe den Vielen überreich zuteilgeworden in der Gnade des einen Menschen Jesus Christus.16Und nicht verhält es sich mit der Gabe wie mit dem, was durch den einen Sünder geschehen ist. Denn das Urteil hat von dem Einen her zur Verdammnis geführt, die Gnade aber hilft aus vielen Sünden zur Gerechtigkeit.17Denn wenn wegen der Sünde des Einen der Tod geherrscht hat durch den Einen, um wie viel mehr werden die, welche die Fülle der Gnade und der Gabe der Gerechtigkeit empfangen, herrschen im Leben durch den Einen, Jesus Christus.18Wie nun durch die Sünde des Einen die Verdammnis über alle Menschen gekommen ist, so ist auch durch die Gerechtigkeit des Einen für alle Menschen die Rechtfertigung gekommen, die zum Leben führt. (1 Kor 15:21)19Denn wie durch den Ungehorsam des einen Menschen die Vielen zu Sündern geworden sind, so werden auch durch den Gehorsam des Einen die Vielen zu Gerechten. (Jes 53:11; Rom 3:25)20Das Gesetz aber ist hinzugekommen, auf dass die Sünde mächtiger würde. Wo aber die Sünde mächtig geworden ist, da ist die Gnade noch viel mächtiger geworden, (Rom 7:8; Rom 7:13; Gal 3:19)21damit, wie die Sünde geherrscht hat durch den Tod, so auch die Gnade herrsche durch die Gerechtigkeit zum ewigen Leben durch Jesus Christus, unsern Herrn. (Rom 6:23)