Psalm 107 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

En lovsång för Guds godhet

1 Tacka Herren för att han är god mot oss, och för att hans kärlek aldrig upphör. 2 Har Herren befriat dig? Tala då om det! Berätta för andra att han har räddat dig ur dina fienders våld! 3 Han har fört de fångna tillbaka från jordens alla hörn, 4 alla dem som vandrade i öknen utan att finna vägen hem. 5 De var hungriga, törstiga och svaga. 6 "Herre, hjälp oss", ropade de, när de inte såg någon utväg mer, och han förbarmade sig över dem! 7 Han förde dem till en plats där de kunde bo. 8 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 9 Han gav vatten till den törstige och den hungriges själ mättade han med sitt goda. 10 Vilka är det som sitter i mörker och dödsskugga, förkrossade av sorg och slaveri? 11 Det är de som gjort uppror mot Gud och inte lytt hans ord och föraktat honom som är en Gud över alla gudar. 12 Därför fick de slita ont och arbeta hårt. De föll till marken och ingen kunde hjälpa dem att resa sig. 13 Då ropade de till Herren i sina svårigheter, och han befriade dem! 14 Han ledde dem ut från mörkret och dödsskuggan, och bröt sönder deras bojor. 15 Tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans godhet och för allt underbart han gjort. 16 Han slog in portarna av koppar och järnbommarna bröt han sönder. 17 Andra fick lida av följderna för sina synder och felsteg. 18 Deras aptit försvann och de höll på att svälta ihjäl. 19 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han hjälpte dem och befriade dem. 20 Han sa bara ett ord och de blev botade, ja, de rycktes bort från dödens portar. 21 O, om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort. 22 Må deras tack tjäna som offer! Må de sjunga om allt han gjort! 23 Åter andra seglade på haven med gods och varor. 24 Där upplevde de Guds makt och blev vittnen till det han gjorde. 25 Han kallade på stormvindarna, och vågorna började gå höga. 26 Fartygen reste sig mot skyn och störtade sedan mot djupen bland de virvlande vågorna. Sjömännen vred sig av skräck, 27 och de raglade som berusade för de såg inte längre någon utväg. 28 Då ropade de till Herren i sin nöd, och han räddade dem. 29 Han lugnade stormen och stillade vågorna. 30 De gladde sig över att det äntligen hade blivit lugnt, och Gud förde dem till den hamn dit de ville. 31 O, tänk om dessa människor bara ville prisa Herren för hans kärlek och för allt underbart han gjort! 32 Låt dem prisa honom och upphöja honom när folket samlas, och låt dem lova honom inför folkets ledare. 33 Herren låter floderna torka upp, 34 och det bördiga landet gör han till en saltöken, när innevånarnas ondska tar överhand. 35 Men han kan också göra en oas mitt i ett ökenland och låta vattenkällor bryta fram. 36 Han låter nybyggare komma dit hungriga, och de bygger där sina städer och 37 odlar sina fält. De planterar sina vingårdar och får sedan stora och rika skördar! 38 Han välsignar dem rikligen, och de får många barn. Också deras boskapshjordar förökas mer och mer. 39 Men när Guds folk på nytt blir besegrat och förödmjukat och utsatt, 40 så visar Gud avsky för dessa förtryckare och låter dem irra omkring i öknen. 41 Men han befriar de hjälplösa ur deras elände och låter dem få många barn och ha stor framgång. 42 Överallt kommer goda människor att se det och fyllas av glädje, medan de ogudaktiga står häpna. 43 Om du är förståndig bör du lyssna till vad jag säger. Tänk på hur Herren på allt sätt visar sin godhet!

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft

Das Danklied der Geretteten

1 Dankt dem HERRN, denn er ist gut zu uns, seine Liebe hört niemals auf! (Ps 118:1) 2 So sollen alle sprechen, die der HERR befreit hat! Er hat sie aus der Hand ihrer Bedränger gerettet 3 und aus fremden Ländern wieder heimgebracht, von Ost und West, von Nord und Süd.^[1] (Jes 43:5) 4 Die einen irrten umher in wegloser Wüste, fernab von jeder bewohnten Gegend. 5 Sie wurden gequält von Hunger und Durst und spürten, wie ihr Leben dahinschwand. 6 Sie schrien zum HERRN in ihrer Not, der rettete sie aus der Todesangst. (Ps 50:15) 7 Er brachte sie auf den richtigen Weg und ließ sie zu menschlichen Siedlungen finden. 8 Nun sollen sie dem HERRN danken für seine Güte, ihn preisen für ihre wunderbare Rettung! 9 Er hat den Verdurstenden zu trinken gegeben und den Hungernden reiche Nahrung verschafft. (Luk 1:53) 10 Andere hockten in finsteren Kerkern, gefangen in Elend und eisernen Ketten, ohne Hoffnung, die Sonne je wiederzusehen. 11 Sie hatten sich gegen Gott empört, die Weisungen des Höchsten in den Wind geschlagen. 12 Da zerbrach er ihren Trotz durch harte Schläge; sie lagen am Boden und niemand half ihnen auf. 13 Sie schrien zum HERRN in ihrer Not, der rettete sie aus der Todesangst. 14 Er holte sie aus dem finsteren Kerker und riss ihre Fesseln in Stücke. 15 Nun sollen sie dem HERRN danken für seine Güte, ihn preisen für ihre wunderbare Rettung! 16 Er hat die gepanzerten Türen zerschlagen, die eisernen Riegel hat er zerbrochen. 17 Andere waren so uneinsichtig, dass sie sich dem HERRN widersetzten; ihre Vergehen stürzten sie in schlimmes Unglück. 18 Sie ekelten sich vor jeder Speise, ihr Leben hing nur noch an einem Faden. 19 Sie schrien zum HERRN in ihrer Not, der rettete sie aus der Todesangst. 20 Er sprach ein Wort und sie waren geheilt; so bewahrte er sie vor dem Grab. 21 Nun sollen sie dem HERRN danken für seine Güte, ihn preisen für ihre wunderbare Rettung! 22 Sie sollen ihm danken mit Opfergaben und voll Freude verkünden, was er getan hat! 23 Andere wieder fuhren übers Meer und trieben Handel an vielen Küsten. 24 Sie erlebten voll Staunen, was der HERR kann und wie er die Elemente beherrscht. 25 Auf seinen Befehl erhob sich ein Sturm und haushoch türmten sich die Wellen. (Jon 1:4) 26 Ihr Schiff wurde zum Himmel hinaufgeschleudert und stürzte hinab in den gähnenden Abgrund. Sie vergingen vor Angst und Elend. 27 Wie Betrunkene schwankten und taumelten sie, sie waren mit ihrer Weisheit am Ende. (Ords 23:34) 28 Sie schrien zum HERRN in ihrer Not, der rettete sie aus der Todesangst. 29 Er ließ den Sturm zur leichten Brise werden und die tobenden Wellen legten sich. (Ps 89:10) 30 Da wurde ihnen wieder leicht ums Herz und er brachte sie zum ersehnten Hafen. 31 Nun sollen sie dem HERRN danken für seine Güte, ihn preisen für ihre wunderbare Rettung! (Ps 22:23) 32 In der Gemeinde sollen sie davon erzählen, im Rat der Ältesten ihn dafür rühmen! 33 Gott kann Ströme versiegen lassen, wasserreiche Täler zu Steppen machen (Jes 42:15; Jes 50:2) 34 und fruchtbares Land zur salzigen Wüste, wenn die Bewohner das Recht nicht achten. 35 Er kann auch Wüsten zu Weiden machen und in Steppen Quellen aufbrechen lassen. (Jes 41:18) 36 Dort können die Ausgehungerten leben; sie bauen eine Stadt, in der sie wohnen. 37 Sie bestellen die Felder, legen Weinberge an und bringen reiche Ernte ein. 38 Gott schenkt ihnen Glück und Gelingen und sie bekommen viele Kinder, auch ihre Herden nehmen zu. – 39 Doch wenn sie immer geringer werden, gebeugt von Unglück und Unterdrückung, 40 dann bringt er die Vornehmen in Schande und lässt sie umherirren in wegloser Wüste. (Ps 75:8) 41 Die Armen aber befreit er aus der Not und lässt ihre Familien wachsen wie Herden. 42 Alle Rechtschaffenen werden es sehen und sich freuen; aber die Lästermäuler müssen verstummen. 43 Wer klug ist, achtet darauf und wird erkennen, wie gütig der HERR ist.