1-2Gud, i mitt inre är jag fullkomligt lugn. Jag vill sjunga och vara glad inför dig.3Vakna upp, harpa och lyra! Jag vill börja dagen med sång och spel.4Jag vill prisa dig överallt i världen. Inför alla människor vill jag sjunga om dig,5för din godhet är större än man kan mäta. Den är högre än himlen. Din trofasthet når upp till skyarna.6Din härlighet sträcker sig längre än himlen och den breder ut sig över hela jorden.7Hjälp oss och rädda oss, för vi är ju det folk som du älskar.8Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte att undra på att jag är glad! "Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag låta tillfalla dem.9Gileads och Manasses områden är fortfarande mina!" säger han. "Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.10Moabs land ska vara en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras."11-12Vem kan föra mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!13Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.14Med Gud på vår sida ska vi vinna seger, för han kommer att besegra våra fiender.
1(Verse 2-6: 57,8-12; Verse 7-14: 60,7-14) Ein Lied Davids.2Mein Herz ist ruhig geworden, Gott, ich fühle mich wieder sicher; mit einem Lied will ich dich preisen. Ja, das will ich!3Harfe und Laute, wacht auf, denn heute will ich die Sonne wecken!4Dir, HERR, bringe ich meinen Dank, von dir will ich singen vor allen Völkern;5denn deine Güte ist größer als der Himmel und deine Treue reicht so weit wie die Wolken! (Ps 36:6; Ps 57:11; Ps 103:11)6Gott, überstrahle den Himmel mit deiner Herrlichkeit und erfülle die Erde mit deiner Macht!7Greif ein mit deiner starken Hand, gib Antwort auf mein Rufen, rette uns – du liebst uns doch!8Aus seinem Heiligtum gibt Gott die Antwort: »Ich juble über meinen Sieg!«, sagt er. »Ich werde Sichem meinem Volk zuteilen, das Tal von Sukkot für sie vermessen.9Mir gehört Gilead, mir gehört Manasse, Efraïm ist mein Helm und Juda mein Zepter.10Moab muss mir als Waschschüssel dienen, auf Edom werfe ich meinen Schuh, um mein Besitzrecht anzuzeigen.[1] Über die Philister breche ich in Siegesjubel aus!«11Wer bringt mich in die befestigte Stadt, wer führt mich nach Edom?12Wer außer dir, Gott, könnte das tun? Aber du hast uns ja verstoßen und ziehst nicht mehr mit unseren Heeren in den Kampf!13Komm du uns in unserer Not zu Hilfe; auf Hilfe von Menschen ist kein Verlass!14Mit Gott auf unserer Seite vollbringen wir Großes; denn er wird unsere Feinde zertreten.