Markus 1

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Här börjar det glada budskapet om Jesus Kristus[1], den utlovade kungen, Guds son.2 Gud hade förutsagt genom det som profeten Jesaja skrev:”Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig.[2]3 En röst ropar i ödemarken: ’Bana väg för Herren! Gör stigarna raka för honom![3]’ ”4 Och denna budbärare visade sig nu. Det var Johannes döparen. Han levde i ödemarken och undervisade människorna om att de kunde få sina synder förlåtna om de lämnade synden, vände om till Gud och lät döpa sig.5 Människor från hela Judeen och alla i Jerusalem kom ut i ödemarken för att höra honom tala, och när de hade bekänt sina synder, döpte han dem i Jordanfloden.6 Johannes hade kläder som var gjorda av kamelhår, och han hade ett läderbälte runt midjan. Den mat han åt var gräshoppor och vildhonung.7 Han talade till folket och sa:”Snart kommer en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte ens är värdig att böja mig ner och knyta upp hans sandalremmar.[4]8 Jag döper er med vatten, men han ska döpa er med Guds heliga Ande!”9 Medan Johannes höll på med att döpa, lämnade Jesus sin hemstad Nasaret i Galileen och kom och blev döpt av honom i Jordanfloden.10 När Jesus sedan steg upp ur vattnet, fick han[5] se himlen öppna sig och Guds Ande sänka sig ner över honom som en duva.11 Och en röst från himlen sa: ”Du är min älskade Son, du är min glädje.”12-13 Genast efter detta förde Guds Ande ut Jesus i ödemarken, och där stannade han under 40 dagar och blev frestad av Satan. Han levde bland de vilda djuren[6], och änglarna betjänade honom.14 När kung Herodes lite senare satte Johannes i fängelse, gick Jesus tillbaka till Galileen för att sprida det glada budskapet från Gud.15 Jesus sa: ”Tiden har nu kommit då Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[7] Lämna därför synden, vänd om till Gud och tro på det glada budskapet!”16 En dag när Jesus vandrade längs Galileiska sjön fick han se Simon och hans bror Andreas stå och kasta ut nät i sjön, för de var fiskare.17 Jesus ropade till dem: ”Kom och bli mina efterföljare, så ska jag visa er hur man fiskar människor istället!”18 Och de lämnade genast sina nät och följde honom.19 När han gick lite längre bort på stranden fick han se Sebedaios söner, Jakob och Johannes, sitta i en båt och göra i ordning sina nät.20 Han kallade på dem också, och de lämnade då sin pappa Sebedaios och hans arbetare för att följa Jesus.21 Jesus och hans efterföljare kom nu till staden Kafarnaum, och när det blev vilodag[8] gick de till synagogan, där Jesus undervisade.22 Alla var mycket häpna över hans undervisning, för han talade med makt, och inte som laglärarna[9].23 I synagogan fanns den här dagen en man som var besatt av en ond ande, och han började skrika:24 ”Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att ta död på oss? Jag vet vem du är, du Guds heliga tjänare!”25 Men Jesus befallde strängt den onda anden: ”Tig! Far ut ur honom!”26 Och då började anden rycka och slita i mannen och for ut ur honom med ett våldsamt skrik.27 Människorna i synagogan blev alldeles förskräckta och började diskutera med varandra och fråga: ”Vad är det här för en ny lära? Vilken makt! Till och med de onda andarna lyder hans order!”28 Och ryktet om honom spred sig som en löpeld genom hela Galileen.29 När Jesus och hans efterföljare hade lämnat synagogan, gick de hem till Simon och Andreas, tillsammans med Jakob och Johannes.30 Där låg Simons svärmor sjuk i hög feber och det berättade de genast för Jesus.31 Han gick då fram till henne och tog henne i handen och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon lagade mat åt dem.32 På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta.33 Varenda människa i Kafarnaum hade samlats utanför dörren.34 Jesus botade många sjuka som led av olika slags sjukdomar, och han drev ut många onda andar. Men han förbjöd andarna att tala eftersom de visste vem han var.35 Nästa morgon, långt före gryningen, gick Jesus bort därifrån till en enslig plats för att kunna be.36 Simon och de andra skyndade snart ut för att leta reda på honom,37 och när de hade hittat honom sa de: ”Alla frågar efter dig.”38 Men han svarade: ”Vi måste gå till de andra städerna häromkring, så att jag kan sprida mitt budskap där också. Det var därför jag kom hit.”39 Han vandrade sedan genom hela Galileen och talade i synagogorna[10] och drev ut många onda andar.40 En gång kom en spetälsk[11] man och föll ner på knä framför honom och bad: ”Om du vill, så kan du göra mig frisk.”41 Då greps Jesus av medlidande, sträckte ut handen och rörde vid honom och sa: ”Det vill jag. Du är frisk!”42 Och genast försvann spetälskan, och mannen var frisk.43 Jesus skickade sedan bort honom och sa strängt till honom:44 ”Berätta inte detta för någon, utan gå till prästen och låt honom undersöka dig. Ta också med dig det offer som Mose har bestämt för spetälska personer som blivit friska.[12] Då kommer alla att förstå att Gud har botat dig.”45 Men mannen gick genast iväg och berättade för alla han mötte att han hade blivit frisk. Jesus kunde därför inte visa sig öppet längre i någon stad, utan måste hålla till ute i ödemarken. Men folk kom ändå till honom från alla håll.

Markus 1

Gute Nachricht Bibel 2018

från Deutsche Bibelgesellschaft
1 In diesem Buch ist aufgeschrieben, wie die Gute Nachricht von Jesus Christus, dem Sohn Gottes, ihren Anfang nahm.[1] (Mark 3:11; Mark 14:61; Mark 15:39; Apg 10:37; Heb 2:3)2 Es begann, wie es im Buch des Propheten Jesaja angekündigt wurde: »›Ich sende meinen Boten vor dir her‹, sagt Gott, ›damit er den Weg für dich bahnt.‹ (2 Mos 23:20; Mal 3:1; Matt 3:1; Luk 1:76; Luk 3:1; Joh 1:19)3 In der Wüste ruft einer: ›Macht den Weg bereit, auf dem der Herr kommt! Ebnet ihm die Straßen!‹« (Jes 40:3)4 Dies traf ein, als der Täufer Johannes in der Wüste auftrat und den Menschen verkündete: »Kehrt um und lasst euch taufen, denn Gott will euch eure Schuld vergeben!«[2]5 Aus dem ganzen Gebiet von Judäa und aus Jerusalem strömten die Leute in Scharen zu ihm hinaus, bekannten öffentlich ihre Sünden und ließen sich von ihm im Jordan taufen.6 Johannes trug ein Gewand aus Kamelhaaren und um die Hüften einen Ledergurt; er lebte von Heuschrecken und dem Honig wilder Bienen. (2 Kung 1:8)7 Er kündigte an: »Nach mir kommt der, der mächtiger ist als ich. Ich bin nicht einmal gut genug, mich zu bücken und ihm die Schuhe aufzubinden.8 Ich habe euch mit Wasser getauft; er wird euch mit dem Heiligen Geist taufen.« (Ps 51:9; Ps 51:12)9 Zu dieser Zeit geschah es: Jesus kam aus Nazaret in Galiläa zu Johannes und ließ sich von ihm im Jordan taufen. (Matt 3:13; Luk 3:21; Luk 4:1; Joh 1:32)10 Als er aus dem Wasser stieg, sah er, wie der Himmel aufriss und der Geist Gottes wie eine Taube auf ihn herabkam. (Matt 3:16)11 Und eine Stimme aus dem Himmel sagte zu ihm: »Du bist mein Sohn, dir gilt meine Liebe, dich habe ich erwählt.« (Ps 2:7; Jes 42:1; Mark 9:7; Mark 12:6; 2 Pet 1:17)12 Gleich danach trieb der Geist Gottes Jesus in die Wüste.13 Dort blieb er vierzig Tage und wurde vom Satan auf die Probe gestellt. Er lebte mit den wilden Tieren zusammen, und die Engel Gottes versorgten ihn.[3] (Ps 91:11; Jes 11:6)14 Nachdem man Johannes ins Gefängnis geworfen hatte,[4] kam Jesus nach Galiläa zurück und verkündete im Auftrag Gottes: (Matt 4:12; Mark 6:17; Luk 4:14)15 »Es ist so weit: Jetzt wird Gott seine Herrschaft aufrichten und sein Werk vollenden.[5] Ändert euer Leben und glaubt dieser guten Nachricht!«16 Als Jesus am See von Galiläa entlangging, sah er Simon und seinen Bruder Andreas, wie sie auf dem See die Netze auswarfen, denn sie waren Fischer. (Matt 4:18; Luk 5:1)17 Jesus sagte zu ihnen: »Kommt, folgt mir! Ich mache euch zu Menschenfischern.«18 Sofort ließen sie ihre Netze liegen und folgten ihm. (Matt 8:21)19 Als Jesus ein kleines Stück weiterging, sah er Jakobus, den Sohn von Zebedäus, und seinen Bruder Johannes. Sie richteten gerade im Boot die Netze her.20 Jesus rief sie, und sie ließen ihren Vater Zebedäus mit den Gehilfen im Boot zurück und folgten ihm.21 Sie gingen weiter und kamen miteinander nach Kafarnaum, und gleich am Sabbat ging Jesus in die Synagoge. Dort sprach er zu den Versammelten. (Luk 4:31)22 Sie waren von seinen Worten tief beeindruckt; denn er lehrte wie einer, der Vollmacht von Gott hat – ganz anders als die Gesetzeslehrer. (Matt 7:28; Joh 7:46)23 In ihrer Synagoge war ein Mann, der von einem bösen Geist besessen war. Er schrie:24 »Was haben wir mit dir zu schaffen, Jesus von Nazaret? Du bist doch nur gekommen, um uns zu vernichten! Ich weiß genau, wer du bist: Du bist der, der an Gottes Heiligkeit teilhat!«[6] (Mark 3:11)25 Drohend sagte Jesus zu dem bösen Geist: »Schweig und fahr aus von diesem Menschen!«26 Da zerrte der Geist den Mann hin und her und fuhr aus mit lautem Geschrei.27 Die Leute erschraken alle und fragten einander: »Was hat das zu bedeuten? Er hat eine ganz neue Art zu lehren – wie einer, dem Gott Vollmacht gegeben hat! Er befiehlt sogar den bösen Geistern und sie gehorchen ihm.«28 Wie ein Lauffeuer verbreitete sich die Kunde von Jesus ringsum in Galiläa.29 Sie verließen die Synagoge und gingen in das Haus von Simon und Andreas. Auch Jakobus und Johannes kamen mit. (Matt 8:14; Luk 4:38)30 Die Schwiegermutter Simons lag mit Fieber im Bett, und gleich, als sie ins Haus kamen, sagten sie es Jesus.31 Er ging zu ihr, nahm sie bei der Hand und richtete sie auf. Das Fieber verließ sie, und sie bereitete für alle das Essen.[7] (Mark 5:41)32 Am Abend, nach Sonnenuntergang, brachten die Leute alle Kranken und alle Besessenen zu Jesus.33 Die ganze Stadt hatte sich vor dem Haus versammelt.34 Jesus heilte viele Menschen von allen möglichen Krankheiten und trieb viele böse Geister aus. Er ließ die bösen Geister nicht zu Wort kommen; denn sie wussten genau, wer er war.35 Am nächsten Morgen verließ Jesus lange vor Sonnenaufgang die Stadt und zog sich an eine abgelegene Stelle zurück. Dort betete er. (Luk 4:42; Luk 5:16)36 Simon und seine Gefährten zogen ihm nach37 und fanden ihn. »Alle suchen dich«, sagten sie.38 Jesus antwortete: »Wir wollen jetzt weitergehen, in die umliegenden Dörfer. Ich muss auch dort die Gute Nachricht verkünden, denn dazu bin ich gekommen.«39 So zog Jesus durch ganz Galiläa, verkündete in den Synagogen die Gute Nachricht und trieb die bösen Geister aus. (Matt 4:23)40 Einmal kam ein Aussätziger zu Jesus, warf sich vor ihm auf die Knie und bat ihn um Hilfe. »Wenn du willst«, sagte er, »kannst du mich gesund[8] machen.« (Matt 8:1; Luk 5:12)41 Jesus hatte Mitleid mit ihm, streckte die Hand aus und berührte ihn. »Ich will«, sagte er. »Sei gesund!«42 Im selben Augenblick verschwand der Aussatz und der Mann war geheilt.43 Sofort schickte Jesus ihn weg und befahl ihm streng:44 »Sag ja niemand ein Wort davon, sondern geh zum Priester, lass dir deine Heilung bestätigen und bring die Opfer, die Mose zur Wiederherstellung der Reinheit vorgeschrieben hat. Die Verantwortlichen sollen wissen, dass ich das Gesetz ernst nehme.«[9] (Mark 5:43; Luk 17:14)45 Aber der Mann ging weg und fing überall an, von Jesus und seiner Botschaft zu erzählen und davon, wie er geheilt worden war. Jesus konnte sich bald in keiner Ortschaft mehr sehen lassen. Er hielt sich draußen in unbewohnten Gegenden auf; doch die Leute kamen von überall her zu ihm. (Mark 7:36)