1-2Några dagar senare kom Jesus tillbaka till Kafarnaum igen, och nyheten om att han kommit dit spred sig snabbt i staden. Snart var huset där han bodde så fullt med folk att man stod långt ut på gatan och trängdes. Och han talade till dem om budskapet från Gud.[1]3Då kom fyra män bärande på en förlamad man på en sovmatta.4Men när de inte kunde tränga sig igenom folkmassan och komma fram till Jesus gjorde de hål i taket ovanför honom. Genom öppningen firade de sedan ner mattan med den förlamade.5När Jesus såg vilken stor tro de hade, sa han till den förlamade: ”Min son, jag har förlåtit dina synder!”6Men några av laglärarna[2] satt där, och de sa för sig själva:7”Hur kan han tala på det viset och häda[3] Gud? Det är ju bara Gud som kan förlåta synder.”8Men Jesus förstod i sin ande vad de tänkte, och sa till dem: ”Varför tänker ni att just detta är en hädelse?9Är det inte lika omöjligt för en människa att säga till den förlamade: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå’ som att säga: ’Jag förlåter dig dina synder’?”10-11Sedan vände han sig till den förlamade och sa: ”För att bevisa att jag, Människosonen[4], har makt att förlåta synder här på jorden, säger jag till dig: ’Res dig upp, ta din sovmatta och gå hem!’ ”12Då steg mannen upp, rullade genast ihop sin matta och gick ut, mitt framför ögonen på de förbluffade människorna. Och man hyllade Gud och ropade: ”Aldrig förr har vi sett något sådant!”
Jesus kallar en tullindrivare att följa honom
13Sedan gick Jesus längs Galileiska sjön igen, och stora folkmassor kom till honom, och han undervisade dem.14När han gick där fick han se Levi, Alfaios son, sitta vid tullhuset. ”Kom och bli min efterföljare”, sa Jesus till honom. Och Levi reste sig och följde Jesus.15När Jesus och hans efterföljare senare åt tillsammans i Levis hus, fanns många av hans gamla kollegor vid tullen med bland gästerna och även en del annat ökänt folk, för många av dessa hade också börjat följa Jesus.16Då laglärarna[5] bland fariseerna såg Jesus i detta sällskap, sa de till hans efterföljare: ”Sänker han sig verkligen så lågt att han äter tillsammans med tullindrivare och syndare?”17Men Jesus hörde det och sa: ”Det är inte de friska som behöver läkare, utan de sjuka. Min uppgift här på jorden är att föra syndare tillbaka till Gud, inte att ta hand om dem som redan följer hans vilja.”
Jesus svarar på en fråga om fasta
18Johannes döparens efterföljare och fariseerna[6] fastade regelbundet. En dag kom därför några och frågade Jesus varför inte hans efterföljare fastade när Johannes efterföljare och fariseerna gjorde det.19Jesus svarade: ”Bröllopsgästerna kan väl inte fasta och gå hungriga medan brudgummen är hos dem? Nej, så länge brudgummen är tillsammans med dem kan de inte fasta.20Men en dag ska han tas ifrån dem, och då kommer de att fasta.21Det finns en tid och en plats för allt. Ingen lagar till exempel ett gammalt klädesplagg med ett stycke nytt tyg som aldrig har tvättats, för då krymper det nya tyget och river sönder plagget, så att hålet blir ännu större.22Ingen öser heller nytt vin i gamla vinsäckar, för när vinet jäser sprängs säckarna, och allt blir förstört, både vinet och säckarna. Nej, nytt vin häller man i nya säckar.”
Jesus efterföljare plockar ax på vilodagen
23En gång när det var vilodag[7] gick Jesus och hans efterföljare genom några sädesfält, och medan de gick ryckte hans efterföljare av ax för att äta.24Några av fariseerna[8] sa då till Jesus: ”Varför gör de så där? Det är ju förbjudet i Moses lag att skörda på vilodagen.”25-26Men Jesus svarade dem: ”Har ni aldrig läst vad kung David och hans män gjorde en gång då Evjatar var överstepräst, och de blev hungriga och inte hade något att äta?[9] David gick in i Guds hus och åt av det speciella bröd som bara prästerna får äta, och han lät även sina män äta av det. Det var också ett brott mot lagen.”27Sedan sa Jesus till fariseerna: ”Kom ihåg att vilodagen skapades för människornas skull, och inte människorna för vilodagens skull.28Därför har jag, Människosonen[10], rätt att avgöra också vad som är tillåtet på vilodagen.”
1Einige Tage später kam Jesus nach Kafarnaum zurück, und bald wusste jeder, dass er wieder zu Hause[1] war. (Matt 9:1; Luk 5:17)2Die Menschen strömten so zahlreich zusammen, dass kein Platz mehr blieb, nicht einmal draußen vor der Tür. Jesus verkündete ihnen die Botschaft Gottes.3Da brachten vier Männer einen Gelähmten herbei,4aber sie kamen wegen der Menschenmenge nicht bis zu Jesus durch. Darum stiegen sie auf das flache Dach, gruben die Lehmdecke auf und beseitigten das Holzgeflecht, genau über der Stelle, wo Jesus war. Dann ließen sie den Gelähmten auf seiner Matte durch das Loch hinunter.5Als Jesus sah, wie groß ihr Vertrauen war, sagte er zu dem Gelähmten: »Mein Kind, deine Schuld ist vergeben!« (Luk 5:20; Luk 7:48)6Da saßen aber einige Gesetzeslehrer, die dachten bei sich:7»Was nimmt der sich heraus! Das ist eine Gotteslästerung! Nur Gott kann den Menschen ihre Schuld vergeben, sonst niemand!«8Jesus erkannte sofort, dass sie das dachten, und fragte sie: »Was macht ihr euch da für Gedanken?9Was ist leichter – diesem Gelähmten zu sagen: ›Deine Schuld ist dir vergeben‹, oder: ›Steh auf, nimm deine Matte und geh umher‹?10Aber ihr sollt sehen, dass der Menschensohn die Vollmacht hat, hier auf der Erde Schuld zu vergeben!« Und er sagte zu dem Gelähmten: (Joh 5:36)11»Ich befehle dir: Steh auf, nimm deine Matte und geh nach Hause!«12Der Mann stand auf, nahm seine Matte und ging vor aller Augen weg. Da waren sie alle außer sich; sie priesen Gott und sagten: »So etwas haben wir noch nie erlebt!«
Jesus beruft Levi und isst mit den Zolleinnehmern
13Dann ging Jesus wieder hinaus an den See. Alle kamen zu ihm und er sprach zu ihnen. (Matt 9:9; Luk 5:27)14Als er weiterging, sah er einen Zolleinnehmer an der Zollstelle sitzen: Levi, den Sohn von Alphäus. Jesus sagte zu ihm: »Komm, folge mir!« Und Levi stand auf und folgte ihm. (Matt 8:21)15Als Jesus dann in seinem Haus[2] zu Tisch saß, waren auch viele Zolleinnehmer dabei und andere, die einen ebenso schlechten Ruf hatten. Sie alle aßen zusammen mit Jesus und seinen Jüngern. – Was die Zahl der Jünger betrifft: Es waren inzwischen viele, die sich Jesus angeschlossen hatten. (Matt 9:10)16Die Gesetzeslehrer von der Partei der Pharisäer sahen, wie Jesus mit diesen Leuten zusammen aß. Sie fragten seine Jünger: »Wie kann er sich mit den Zolleinnehmern und ähnlichem Volk an einen Tisch setzen?«17Jesus hörte es und er antwortete ihnen: »Nicht die Gesunden brauchen den Arzt, sondern die Kranken. Ich bin nicht gekommen, solche Menschen in Gottes neue Welt einzuladen,[3] bei denen alles in Ordnung ist, sondern solche, die Gott den Rücken gekehrt haben.« (Luk 19:10)
Die Hochzeit hat begonnen
18Es war an einem Tag, an dem die Jünger des Täufers Johannes und die Pharisäer fasteten. Da kamen Leute zu Jesus und fragten ihn: »Wie kommt es, dass die Jünger des Täufers und die Jünger der Pharisäer regelmäßig fasten, aber deine Jünger fasten nicht?« (Matt 6:16; Matt 9:14; Matt 11:18; Luk 5:33)19Jesus antwortete: »Können die Hochzeitsgäste fasten, während der Bräutigam unter ihnen ist? Unmöglich können sie das, solange er bei ihnen ist! (Matt 9:15)20Die Zeit kommt früh genug, dass der Bräutigam ihnen entrissen wird; dann werden sie fasten, immer an jenem Tag.[4]21Niemand flickt ein altes Kleid mit einem neuen Stück Stoff; sonst reißt das neue Stück wieder aus und macht das Loch nur noch größer.22Auch füllt niemand neuen Wein, der noch gärt, in alte Schläuche; sonst sprengt der Wein die Schläuche, der Wein ist hin und die Schläuche auch. Nein, neuer Wein gehört in neue Schläuche!«
Jesus und der Sabbat
23An einem Sabbat ging Jesus durch die Felder. Seine Jünger fingen unterwegs an, Ähren abzureißen und die Körner zu essen. (5 Mos 23:25; Matt 12:1; Mark 2:27; Luk 6:1)24Die Pharisäer sagten zu Jesus: »Da sieh dir an, was sie tun! Das ist nach dem Gesetz am Sabbat verboten!« (2 Mos 20:8)25Jesus antwortete ihnen: »Habt ihr nie gelesen, was David tat, als er und seine Männer hungrig waren und etwas zu essen brauchten? (3 Mos 24:5; 1 Sam 21:2)26Er ging in das Haus Gottes und aß von den geweihten Broten, damals, als Abjatar Oberster Priester war. Nach dem Gesetz dürfen doch nur die Priester dieses Brot essen – und trotzdem aß David davon und gab es auch seinen Begleitern!«27Jesus fügte hinzu: »Gott hat den Sabbat für den Menschen geschaffen, nicht den Menschen für den Sabbat. (5 Mos 5:14; Matt 12:1; Matt 12:9; Luk 13:10; Luk 14:1; Joh 5:1; Joh 7:21; Joh 9:1)28Also ist der Menschensohn Herr auch über den Sabbat; er hat zu bestimmen, was an diesem Tag getan werden darf.«[5]