1. Korintským 15

Bible, překlad 21. století

od Biblion
1 Bratři, chci vám připomenout evangelium, jež jsem vám kázal, jež jste přijali, v němž stojíte2 a jímž jste spaseni (pokud se ovšem držíte slova, které jsem vám kázal – jinak byste uvěřili zbytečně).3 Předal jsem vám to hlavní, co jsem sám přijal: Kristus zemřel za naše hříchy podle Písem,4 byl pohřben a třetího dne byl vzkříšen podle Písem.[1]5 Ukázal se Petrovi,[2] potom Dvanácti,6 poté se ukázal více než pěti stům bratrů najednou (někteří už zesnuli, ale většina z nich ještě žije),7 poté se ukázal Jakubovi, potom všem apoštolům8 a naposledy ze všech se ukázal i mně, nedochůdčeti.9 Jsem totiž ze všech apoštolů ten nejposlednější; nezasloužím si ani být apoštolem nazýván – vždyť jsem kdysi pronásledoval Boží církev!10 Boží milostí jsem ale to, co jsem, a jeho milost ke mně nevyšla naprázdno. Pracoval jsem více než oni všichni, avšak ne já, ale Boží milost, která je se mnou.11 Toto kážeme – jak já, tak oni – a tomuto jste uvěřili.12 Když se tedy káže o Kristu, že byl vzkříšen z mrtvých, jak mohou někteří z vás popírat zmrtvýchvstání?13 Jestliže není zmrtvýchvstání, pak nebyl vzkříšen ani Kristus!14 A jestliže nebyl vzkříšen Kristus, pak je naše kázání k ničemu; celá vaše víra je k ničemu!15 Z nás se pak stávají falešní Boží svědkové, protože jsme o Bohu tvrdili, že vzkřísil Krista, jehož nevzkřísil – pokud totiž mrtví nemohou být vzkříšeni.16 Jestliže mrtví nemohou být vzkříšeni, pak nebyl vzkříšen ani Kristus!17 A jestliže nebyl vzkříšen Kristus, vaše víra je marná – ještě jste ve svých hříších.18 Pak tedy i ti, kteří zesnuli v Kristu, zahynuli.19 Máme-li v Kristu naději pouze pro tento život, jsme nejubožejší ze všech lidí.20 Kristus ale byl vzkříšen jakožto první ze všech zesnulých.21 Jako skrze člověka přišla smrt, tak skrze člověka přišlo zmrtvýchvstání.22 Jako v Adamovi všichni umírají, tak v Kristu všichni ožijí.23 Každý však ve svém pořadí: Kristus jako první, při jeho příchodu pak ti, kdo jsou Kristovi.24 Potom přijde konec: až Kristus přemůže veškerou vládu, vrchnost a moc, předá království Bohu a Otci.25 Musí totiž kralovat, než mu Bůh položí všechny nepřátele k nohám.[3]26 Poslední nepřítel, jenž bude přemožen, je smrt.27 Vždyť „všechno položil k jeho nohám“.[4] (Když ovšem říká, že je mu všechno poddáno, je zřejmé, že je to všechno kromě Toho, který mu to poddal.)28 Až mu tedy bude všechno poddáno, pak se i sám Syn poddá Tomu, který mu všechno poddal, aby Bůh byl všechno ve všem.29 A vůbec, co si počnou ti, kdo se nechávají křtít za mrtvé? Proč se za ně křtí, jestliže mrtví nebudou vzkříšeni?30 Proč my sami každým okamžikem podstupujeme nebezpečí?31 Při chloubě, kterou mám ve vás v Kristu Ježíši, našem Pánu, prohlašuji, že denně čelím smrti.32 K čemu mi to z lidského pohledu je, že jsem bojoval s těmi šelmami v Efesu? Jestliže mrtví nebudou vzkříšeni, pak: „Jezme a pijme, vždyť zítra zemřeme!“[5]33 Nepleťte se: „Špatné vztahy kazí mravy.“[6]34 Opravdu se vzpamatujte a zanechte hříchu. Někteří totiž Boha vůbec neznají – říkám to k vaší hanbě!35 Někdo ale řekne: „Jak budou mrtví vzkříšeni? A v jakém přijdou těle?“36 Blázne! To, co seješ, neožije, dokud to nezemře.37 A co seješ? Ne to tělo, které vyroste, ale holé zrno – třeba zrno pšenice nebo nějaké jiné.38 Bůh mu pak dává tělo, jak sám chce, každému z těch semen jeho vlastní tělo.39 Není tělo jako tělo. Jiné je tělo lidské, jiné tělo zvířecí, jiné tělo ptačí a jiné zase rybí.40 Jsou také těla nebeská a těla pozemská; ale jiná je sláva nebeských a jiná pozemských.41 Jiná je sláva slunce, jiná sláva měsíce a jiná sláva hvězd, i samotné hvězdy se jedna od druhé ve slávě liší.42 Tak je to také se zmrtvýchvstáním. Pohřbívá[7] se smrtelné tělo, křísí se nesmrtelné.43 Pohřbívá se odpudivé, křísí se slavné; pohřbívá se bezvládné, křísí se mocné.44 Pohřbívá se tělo přirozené, křísí se tělo duchovní. Je-li přirozené tělo, je i tělo duchovní.45 Jak je psáno: „První člověk, Adam, se stal živou duší,“[8] ale ten poslední Adam se stal obživujícím duchem.46 Nejdříve však není to duchovní, ale to přirozené, teprve potom to duchovní.47 První člověk byl z prachu země, druhý člověk je z nebe.48 Jaký byl ten z prachu země, takoví jsou ti pozemští, a jaký ten nebeský, takoví i nebeští.49 Jako jsme nesli obraz toho, kdo byl z prachu země, tak poneseme[9] i obraz toho nebeského.50 Říkám vám, bratři, že tělo a krev nemůže mít podíl na Božím království a smrtelnost nemůže mít podíl na nesmrtelnosti.51 Prozradím vám teď tajemství: Všichni nezemřeme, ale všichni budeme proměněni –52 naráz, v okamžiku, za zvuku polnice ohlašující konec. Až zatroubí, mrtví budou vzkříšeni k nesmrtelnosti a my budeme proměněni.53 Toto pomíjivé musí obléci nepomíjivost, toto smrtelné musí obléci nesmrtelnost.54 A až toto pomíjivé oblékne nepomíjivost a toto smrtelné oblékne nesmrtelnost, tehdy se naplní, co je psáno: „Smrt je pohlcena, přišlo vítězství!“[10]55 „Kde je teď, smrti, to tvé vítězství? Kde je teď, peklo, ta tvá zbraň?“[11]56 Onou zbraní smrti je hřích a silou hříchu je Zákon.57 Ale díky Bohu, který nám dává vítězství v našem Pánu Ježíši Kristu!58 Proto, moji milovaní bratři, buďte pevní a nepohnutelní, rozrůstejte se v Pánově díle a vězte, že vaše práce pro Pána není zbytečná.

1. Korintským 15

nuBibeln

od Biblica
1 Syskon, låt mig nu få påminna er om evangeliet som jag förkunnade för er, och som ni tog emot och grundar er tro på,2 och genom vilket ni ju räddas, om ni bara håller fast vid min förkunnelse. För om ni inte gör det, då är er tro meningslös.3 Kärnan i det budskap som jag gav vidare till er, och som jag själv hade tagit emot, var följande: Kristus dog för våra synder, i enlighet med Skrifterna.4 Han begravdes, men på den tredje[1] dagen uppstod han från de döda, i enlighet med Skrifterna.5 Han visade sig för Kefas och sedan för de övriga av de tolv.6 Efter det visade han sig för mer än femhundra troende på samma gång. De flesta av dessa lever fortfarande, men några har somnat in.7 Lite senare visade han sig för Jakob[2], och sedan för alla apostlarna.8 Allra sist visade han sig också för mig, som är som ett ofullgånget foster.9 Jag är ju den minst betydande av alla apostlar, och borde egentligen inte få kallas apostel alls, eftersom jag tidigare förföljde Guds församling.[3]10 Men på grund av Guds nåd är jag nu vad jag är. Och den nåd han visade mig har inte varit förgäves. Jag har arbetat hårdare än någon annan apostel, fast inte i egen kraft utan tack vare Guds nåd som har varit med mig.11 Och om det nu var jag eller de andra apostlarna spelar ingen roll, för detta är vad vi förkunnar, och detta är vad ni har kommit till tro på.12 Men om det nu förkunnas att Kristus har uppstått från de döda, hur kan då vissa av er påstå att det inte finns någon uppståndelse från de döda?13 Om ingen uppståndelse från de döda finns, då har ju inte heller Kristus uppstått.14 Och om Kristus inte har uppstått, då är vår förkunnelse bara tomt prat, och er tro är också tom.15 Då avslöjas också vi som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat att Gud uppväckte Kristus från de döda, trots att han inte gjorde det, om man nu får tro att de döda inte uppstår.16 Kristus kan ju inte ha uppstått om inga döda uppstår.17 Men om Kristus aldrig uppstod från de döda, då är er tro meningslös, och ni är fortfarande kvar i era synder.18 Då skulle också de som trodde på Kristus när de dog ha gått förlorade.19 Om vårt hopp till Kristus bara gäller livet här, då är det verkligen mer synd om oss än om någon annan.20 Men nu är det faktiskt så att Kristus har uppstått från de döda, som den första av alla dem som somnat in.21 Döden kom in genom en människa, och därför kom också uppståndelsen från de döda genom en människa.22 Alla dör i Adam, och på samma sätt får alla nytt liv i Kristus.23 Men alla i en bestämd ordning: Kristus först, och när han kommer tillbaka, alla de som tillhör honom.24 Sedan kommer slutet, då Kristus ska överlämna riket till Gud, Fadern, sedan han har utplånat alla härskare och makter och krafter.25 Kristus måste nämligen regera tills han har lagt alla fiender under sina fötter.[4]26 Och den sista fienden som utplånas är döden,27 för Gud har ”lagt allting under hans fötter.”[5] När det står att ”allting” har lagts under hans fötter betyder det naturligtvis inte att det även gäller Gud själv, eftersom det var han som lade allting under sin Son.28 Men när allting sedan har lagts under honom, ska han underordna sig den som lade allting under honom, så att Gud blir allt i alla.29 Vad uträttar de som låter döpa sig för de döda? Om de döda inte uppstår, varför låter man då döpa sig för dem?[6]30 Och vi, varför skulle vi dag ut och dag in riskera livet?31 Ja, syskon, ni som är min stolthet i vår Herre Kristus Jesus, jag har verkligen varje dag varit nära att mista livet.32 Om jag kämpade mot vilddjuren[7] i Efesos på mänskligt vis, vad skulle det ha varit för mening med det? Om de döda inte uppstår, ”låt oss äta och dricka, imorgon ska vi ju ändå dö!”[8]33 Men låt er inte luras. ”Av dåligt sällskap får man dåliga vanor.”[9]34 Börja därför tänka klart igen, och sluta upp med att synda. Några av er verkar ju fullständigt sakna kunskap om Gud. Ni borde skämmas, säger jag!35 Nu kanske någon invänder: ”Men hur uppstår de döda? Vilka slags kroppar får de när de kommer?”36 Så oförståndigt! Det du sår måste ju först dö för att sedan få liv.37 Och det du sår är inte den planta som växer upp utan bara ett frö, ett vetekorn eller något annat.38 Gud har ju bestämt hur varje växt ska se ut, och olika frön ger olika växter.39 Det finns olika slags kroppar. Människor har ett slags kropp och djuren har andra slags kroppar, fåglarna har sina och fiskarna sina.40 Det finns också himmelska kroppar, liksom jordiska, och de himmelska har en annan glans än de jordiska.41 Solen har sin glans, och månen har sin, så också stjärnorna, som lyser med olika glans.42 Så är det också med de dödas uppståndelse. Det som sås förgängligt uppstår oförgängligt.43 Det som sås i förakt uppstår i härlighet. Det som sås i svaghet uppstår i kraft.44 Det som sås som en fysisk kropp uppstår som en andlig kropp. När det nu finns en fysisk kropp, finns det också en andlig.45 Det står ju skrivet: ”Den första människan, Adam, blev en levande varelse.”[10] Men den andre Adam[11] blev en ande som ger liv.46 Det andliga kommer alltså inte först, utan det fysiska, och sedan kommer det andliga.47 Den första människan kom från jorden och var av jord, men den andra människan kom från himlen.48 Som den jordiska var är också de jordiska, och som den himmelska är, är också de himmelska.49 Liksom vi blev en avbild av den jordiska, så ska vi också bli en avbild av den himmelska.50 Vad jag menar är alltså detta, syskon: kött och blod kan inte ärva Guds rike, och inte heller kan det förgängliga ärva oförgänglighet.51 Men jag berättar en hemlighet: en del av oss kommer inte att dö. Men vi ska alla förvandlas,52 blixtsnabbt, på ett enda ögonblick, när den sista trumpeten ljuder. För den kommer att ljuda, och då uppstår de döda, i oförgänglighet, och vi förvandlas.53 Det förgängliga måste kläs i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet.54 Och när det förgängliga har klätts i oförgänglighet och det dödliga i odödlighet, då har det som står skrivet gått i uppfyllelse: ”Döden är uppslukad och besegrad[12].55 Död, var är din seger? Död, var är din udd?”[13]56 Dödens udd är synden, och synden får sin kraft från lagen.57 Men tack Gud, som ger oss segern genom vår Herre Jesus Kristus.58 Stå därför fasta och orubbliga, mina kära syskon. Ni vet ju att det ni gör för Herren inte är förgäves.