1Následujte lásku, horlete po duchovních darech, nejvíce však, abyste prorokovali.2Kdo mluví v jazycích, nemluví totiž k lidem, ale k Bohu. Je puzen Duchem, ale nikdo mu nerozumí; co říká, zůstává tajemstvím.3Ten, kdo prorokuje, však mluví k lidem, aby je posílil, povzbudil a potěšil.4Kdo mluví v jazycích, posiluje sám sebe, ale kdo prorokuje, posiluje církev.5Chtěl bych, abyste všichni mluvili v jazycích, ale ještě více, abyste prorokovali. Proroctví je totiž cennější než mluvení v jazycích, ledaže by je někdo vykládal pro posílení církve.6Co kdybych k vám, bratři, přišel a mluvil v jazycích? K čemu vám budu, pokud vám neřeknu nějaké zjevení, poznání, proroctví či učení?7Podobné je to s neživými hudebními nástroji, jako je flétna nebo lyra: pokud nevydají jasné tóny, jak má kdo poznat, co se hraje?8A pokud polnice vydá nezřetelný zvuk, kdo se bude chystat do boje?9Stejné je to s vámi: nevydá-li váš jazyk srozumitelné slovo, jak má kdo poznat, co se říká? Vždyť budete mluvit do větru!10Na světě je koneckonců tolik různých řečí a žádná z nich není beze smyslu.11Mluví-li však někdo řečí, které nerozumím, zůstaneme jeden druhému cizincem.12Stejné je to s vámi. Když jste tedy tak horliví po duchovních darech, snažte se v nich vyrůst pro posílení církve.13Kdo mluví v jazycích, ať se proto modlí, aby je mohl vykládat.14Když se totiž modlím v jazycích, modlí se můj duch, ale má mysl zahálí.15Co s tím? Ano, budu se modlit duchem, ale budu se modlit i myslí. Budu zpívat duchem, ale budu zpívat i myslí.16Kdybys totiž dobrořečil jen duchem a byl by přítomen někdo nezasvěcený, jak řekne „Amen“ ke tvému díkůčinění, když neví, co říkáš?17Děkuješ sice krásně, ale druhým to nepomáhá.18Děkuji Bohu, že mluvím v jazycích více než vy všichni;19v církvi bych ale pro poučení druhých raději promluvil pět slov srozumitelně než tisíce slov v jazycích.20Bratři, přestaňte myslet jako malé děti. Pokud jde o zlo, buďte jako nemluvňata, myšlením však buďte dospělí.21V Zákoně je psáno: „Cizími jazyky, cizími rty k tomuto lidu promluvím, ani tak mě však neposlechnou,“[1] praví Hospodin.22Jazyky tedy nejsou znamením pro věřící, ale pro nevěřící; proroctví naopak není pro nevěřící, ale pro věřící.23Co kdyby na společném shromáždění církve všichni mluvili v jazycích? Když tam přijdou nezasvěcení nebo nevěřící, neřeknou snad, že blouzníte?24Když ale budou všichni prorokovat a přijde někdo nevěřící nebo nezasvěcený, bude tím vším přesvědčován a usvědčován.25Až vyjde najevo, co skrývá v srdci, padne na kolena, pokloní se Bohu a vyzná: „Opravdu, Bůh je mezi vámi!“
Pořádek při shromáždění
26Co s tím, bratři? Když se scházíte, každý něco přináší – někdo píseň, někdo vyučování, někdo zjevení, někdo jazyk a někdo výklad. Ať se to všechno děje k vzájemnému posílení.27Chce-li někdo mluvit v jazycích, ať mluví postupně dva nebo nejvýše tři a někdo ať vykládá;28když tam ale nebude, kdo by to vykládal, pak ať ve shromáždění zmlkne a mluví jen pro sebe a pro Boha.29Proroci ať mluví dva nebo tři a ostatní ať to rozsuzují.30Dostane-li zjevení někdo jiný z přítomných, pak ať ten první zmlkne.31Můžete přece jeden po druhém prorokovat všichni, aby se všem dostalo poučení a povzbuzení.32Proroci mohou své puzení ovládat;33Bůh přece není Bohem zmatku, ale pokoje – tak je tomu všude, kde se shromažďují svatí.34(Vaše ženy ať při shromážděních zmlknou. Nemají povídat, ale být poslušné, jak ostatně říká i Zákon.35Když jim něco není jasné, ať se ptají doma svých manželů. Je to přece ostuda, když žena při shromáždění povídá.)[2]36Vyšlo snad Boží slovo od vás? Dorazilo snad jen k vám?37Kdo si myslí, že je prorok nebo duchovní, měl by poznat, že to, co vám píšu, je Pánovo přikázání.38Kdo to neuznává, nebude uznán.[3]39Nuže, bratři moji, horlete po proroctví a nebraňte mluvit v jazycích.40Ve všem ať panuje slušnost a pořádek.
Profetisk gåva är viktigare än att tala andra språk
1Sträva efter kärleken, men sök också efter andliga gåvor, inte minst gåvan att profetera.2Den som talar ett annat språk talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår ju vad han säger, eftersom han talar hemligheter i anden.[1]3Men den som profeterar talar till människor, och hans ord bygger upp, förmanar och tröstar.4Den som talar ett annat språk blir själv uppbyggd, men den som profeterar bygger upp församlingen.5Jag önskar att ni alla ska tala andra språk, men ännu hellre att ni profeterar. Att profetera är nämligen viktigare än att tala andra språk, om man nu inte tolkar det så att församlingen byggs upp.6Syskon, om jag nu kom till er och bara talade andra språk, skulle det hjälpa er om jag inte förmedlade någon uppenbarelse, kunskap, profetia eller undervisning?7Om ett livlöst instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna uppfatta vad som spelas på flöjt eller harpa?8Och om en trumpetsignal är otydlig, hur ska soldaterna då kunna göra sig redo för strid?9På samma sätt är det med er när ni talar. Om er tunga formar obegripliga ord, hur ska människor då kunna förstå vad ni menar? Ert tal blir ju då bara nonsens ut i tomma luften.10I världen finns hur många språk som helst, och inget av dem är utan mening.11Men om en människa talar till mig på ett språk vars ljud jag inte kan tolka, då står vi där som främlingar för varandra.12På samma sätt är det med er. När ni är ivriga att få andliga gåvor, sök då att få rikligt med sådana som bygger upp församlingen.13Den som talar andra språk bör be om gåvan att tolka det han säger.14Om jag ber på ett annat språk så är det min ande som ber, men mitt förnuft producerar ingenting.15Hur förhåller det sig då? Jo, jag vill be med min ande, men också med mitt förnuft. Jag vill sjunga med min ande, men också med mitt förnuft.16För om du tackar Gud bara med din ande, hur ska då någon som inte förstår det kunna säga sitt amen[2] till ditt tacksägelse? Han förstår ju inte vad du säger.17Det är bra att du tackar, men den andre byggs inte upp.18Själv är jag tacksam till Gud för att jag talar andra språk mer än någon av er.19Men i församlingen vill jag hellre tala fem ord med mitt förnuft, så att även andra kan lära sig något, än tiotusen ord på ett annat språk.20Syskon, var inte barn till förståndet. Var barn när det gäller allt ont, men vuxna till ert förstånd.21Det står ju i lagen: ” ’Jag ska tala till detta folk på ett okänt språk och med främlingars mun. Men ändå ska de inte lyssna på mig’, säger Herren.”[3]22Att tala andra språk är ett tecken för de icke-troende, inte för de troende, medan profeterandet är ett tecken för de troende, inte för de icke-troende.23Föreställ er att, när hela församlingen kommer tillsammans, alla talar olika främmande språk. Om det då kommer in människor som inte förstår, eller några som inte alls tror, så kommer de självklart att säga att ni är fullständigt galna.24Men om alla i stället talar profetiskt, och det kommer in någon som inte tror, eller någon som inte förstår dessa saker, då avslöjas han av alla och ställs till svars av alla,25och vad som gömmer sig i hans hjärtas blottas. Då faller han ner på sitt ansikte och tillber Gud och ropar: ”Hos er finns verkligen Gud.”
Ordning vid de troendes samlingar
26Hur ska det då vara, syskon? Jo, när ni möts ska var och en bidra med något: sång, undervisning, uppenbarelse, tal på andra språk eller tolkning av det. Men målet med allt ska vara att församlingen byggs upp.27När man talar ett annat språk, får bara två eller tre tala, en i taget, och någon ska tolka.28Om ingen kan tolka, måste talaren vara tyst under samlingen och bara tala tyst inom sig inför Gud.29På samma sätt får bara två eller tre profetera i en samling, och de andra ska pröva budskapet.30Om någon i samlingen får en uppenbarelse, ska den förste sluta tala.31Alla kan ni profetera, en i taget, så att var och en kan lära sig något och bli uppmuntrad.32Profeternas ande kan styras av profeterna.33Gud är inte oordningens utan fridens Gud. Liksom det är i de heligas alla församlingar,34ska kvinnorna tiga i era församlingar. De får inte lov att tala, utan ska underordna sig, som det står i lagen[4].35Om de undrar över något ska de fråga sina män när de kommer hem, eftersom det inte är lämpligt att en kvinna talar i församlingen.[5]36Var det från er som Guds ord kom från början? Är det bara till er det har kommit?37Om någon anser sig vara en profet, eller andlig, ska han veta att det jag skriver till er är en befallning från Herren.38Men om någon inte vill acceptera detta, ska han inte heller bli accepterad.39Alltså, mina syskon: sträva efter att profetera, och hindra inte någon från att tala andra språk.40Se bara till att allt sker värdigt och med ordning.