1HERRE, du är min Herre, jag vill upphöja dig och prisa ditt namn. Du har fullföljt dina planer, gjort underbara ting sedan urtiden, i stor trofasthet.2Du har förvandlat staden till en grushög, lagt befästningen i ruiner. Främlingarnas fästning är inte längre någon stad och kommer aldrig mer att byggas upp igen.3Därför ärar ett starkt folk dig, och grymma nationer fruktar dig.4Du är en fästning för den svage, en fästning för den fattige i hans nöd, en tillflykt undan storm, en skugga i hettan. De grymmas andedräkt är som en störtskur mot en vägg,5som hettan i ett ökenland. Du tystar främlingarnas larm, och som skuggan av ett moln tar de grymmas sång slut.6Här på detta berg ska härskarornas HERRE ordna ett gästabud för alla folk, en fest med mycket mat och viner av högsta kvalitet, rätter av bästa slag och utsökt, klarat vin.7På detta berg ska han förstöra den svepning som täcker alla folk, den slöja som skyler alla nationer.8Han ska för alltid göra slut på döden. Herren, HERREN ska torka bort alla tårar från alla ansikten och göra slut på sitt folks vanära på hela jorden. HERREN har talat.9På den dagen ska man säga: ”Det här är vår Gud, den som vi väntade på, vår räddare. Det här är HERREN som vi väntade på. Låt oss jubla och vara glada över hans räddning.”10För HERRENS hand vilar över detta berg, men Moab ska trampas ner som halm i dyn under hans fötter.11Han breder ut sina händer mitt i halmen som simmaren som ska simma. Gud ska göra slut på hans stolthet över vad han med sina händer kan åstadkomma.[1]12Dina höga fästningsmurar förstör han och bryter ner dem till marken, gör dem till grus.