1Ein Psalmlied zur Erinnerung. Von David.2Jahwe, straf mich nicht in deinem Zorn, / züchtige mich nicht in deinem Grimm!3Denn deine Pfeile bohrten sich in mich hinein, / deine Hand liegt schwer auf mir.4Mein ganzer Körper ist wund durch deinen Zorn, / und durch meine Sünde ist keins von meinen Gliedern heil.5Meine Schuld wächst mir über den Kopf. / Sie wiegt zu schwer, ich kann sie nicht tragen.6Meine Wunden stinken und eitern, / weil ich so unvernünftig war.7Gekrümmt und tief gebeugt / schlepp ich mich trauernd durch den Tag.8Brennender Schmerz quält meine Seite, / nichts ist mehr heil an mir.9Müde bin ich und ganz zerschlagen; / manchmal schreie ich, weil mein Herz so rast.10Du weißt, wonach ich verlange, Herr! / Du hast ja mein Stöhnen gehört.11Mein Herz pocht und meine Kraft ist fort, / auch meine Augen versagen den Dienst.12Vor meiner Plage scheuen Freunde und Gefährten zurück, / auch meine Verwandten halten sich fern.13Meine Feinde stellen mir tödliche Fallen, / suchen mein Unglück und verleumden mich. / Intrigen spinnen sie den ganzen Tag.14Doch ich stelle mich taub und höre nicht, / ich bleibe stumm und sage kein Wort.15Ich bin wie einer, der nichts hört / und keine Widerrede mehr hat.16Auf dich verlasse ich mich, Jahwe. / Du wirst antworten, Herr, mein Gott.17Denn ich sagte: Sie sollen sich nicht über mich freuen, / nicht triumphieren, wenn ich den Halt verlier.18Denn es fehlt nicht viel zu meinem Sturz, / mein Schmerz erinnert mich daran.19Doch ich bekenne meine Schuld, / ich bereue, was ich tat.20Meine Todfeinde sind stark. / So viele hassen mich ohne Grund.21Sie vergelten mir Gutes mit Bösem. / Weil ich Gutes suche, feinden sie mich an.22Verlass mich nicht, Jahwe! / Mein Gott, bleib mir nicht fern!23Herr, mein Retter, hilf mir schnell!
1En psalm av David, till påminnelse[1].2HERRE, straffa mig inte i din vrede, aga mig inte i din vredes glöd.3Dina pilar har genomborrat mig, din hand har kommit över mig.4Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull, ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.5Min skuld går mig över huvudet, som en börda, som är alltför tung för mig.6Mina sår stinker och är fyllda med var för min dumhets skull.7Jag går krokig och böjd, hela dagen går jag sörjande.8Mina höfter fylls av brinnande smärta, ingenting i min kropp är helt.9Jag är utan kraft, jag är helt krossad, jag klagar i mitt hjärtas ångest.10Herre, du vet allt jag längtar efter, varje suck ligger öppen för dig.11Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar, och ljuset lämnar mina ögon.12Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga, mina närmaste håller sig på avstånd.13De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som vill skada mig talar om min undergång, hela dagarna tänker de ut onda planer.14Men jag är som en döv som ingenting hör, som en stum som inte kan öppna sin mun.15Jag är som en man som inte hör, som inte öppnar sin mun för att svara.16Men jag väntar på dig, HERRE, du ska svara, Herre, min Gud.17Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig, eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”18Jag är nära att falla, och min smärta är ständigt hos mig.19Jag bekänner min synd. Jag sörjer över min skuld.20Mina fiender är många och starka, många är de som hatar mig utan orsak.21De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.22Överge mig inte, HERRE! Var inte långt ifrån mig, min Gud!23Skynda dig att hjälpa mig, Herre, du min räddning!