1Wort Jahwes, das zu dem Propheten Jeremia kam und gegen die Völker gerichtet war:2Über Ägypten: Gegen das Heer des Pharao Necho, des Königs von Ägypten, das bei Karkemisch am Euphrat stand und das König Nebukadnezzar von Babylon geschlagen hat. Das geschah im vierten Regierungsjahr des Königs Jojakim Ben-Joschija von Juda.[1]3„Haltet die Rund- und Langschilde bereit! / Rückt heran zum Kampf!4Spannt die Pferde an, / sitzt auf, ihr Reiter! / Tretet an mit Helm / und schärft die Speere! / Legt die Panzer an!5– Weshalb muss ich das sehen? / Sie weichen bestürzt zurück. / Ihre Helden zerstreuen sich, / sie ergreifen die Flucht, / sehen sich nicht um. / 'Schrecken ringsum!', spricht Jahwe.6Auch der Schnellste kann nicht fliehen, / der Stärkste sich nicht retten. / Im Norden, am Ufer des Euphrat, / da sind sie gestürzt und gefallen.7Wer schwoll da an wie der Nil, / dessen Ströme das Land überfluten?8Ägypten schwoll an wie der Nil, / seine Wasser wogten wie Ströme. / Es sagte: 'Ich steige an und bedecke die Erde, / vernichte Städte und ihre Bewohner!'9Ihr Pferde, bäumt euch auf! / Stürmt los, ihr Wagen! / Ihr Helden, rückt aus: / Ihr Männer mit Schilden / aus Nubien und Libyen, / ihr Bogenschützen Afrikas.10Doch dieser Tag gehört Jahwe, / dem Herrn aller Heere. / Es ist ein Rachetag für ihn. / Er rächt sich an seinen Feinden. / Da frisst das Schwert sich satt, / betrinkt sich an ihrem Blut. / Denn ein Schlachtfest hält Jahwe, der Herr, / der allmächtige Gott, am Euphrat, / im Land des Nordens.11Geh nach Gilead und hol dir Salbe, / Tochter Ägypten, du unberührte junge Frau! / Doch vergeblich häufst du dir Heilmittel auf, / deine Wunde heilt nicht mehr zu!12Die Völker haben von deiner Schande gehört, / die Welt vernahm dein Klagegeschrei. / Ein Kriegsheld ist über den anderen gestürzt, / keiner kam mit dem Leben davon.“
Die Eroberung Ägyptens
13Als König Nebukadnezzar von Babylon anrückte, um Ägypten zu erobern, sprach Jahwe zum Propheten Jeremia:14„Sagt es den Ägyptern, / lasst es Migdol und Memphis / und Tachpanhes hören! / Sagt: Stell dich auf und mach dich bereit! / Denn schon frisst das Schwert alles um dich weg!15Warum sind deine Starken niedergestreckt? / Sie hielten nicht stand, / weil Jahwe sie zu Boden stieß.16Er hat viele stürzen lassen, / einer fiel über den anderen. / Da riefen sie einander zu: / Auf, zurück zu unserem Volk in unsere Heimat! / Nur weg aus diesem grausamen Kampf!17Gebt dem Pharao als neuen Namen: / 'Großmaul, dessen Zeit vorüber ist'!“18„So wahr ich lebe“, spricht der König, / er heißt Jahwe, der Allmächtige, / „wie der Tabor über den Bergen, / wie der Karmel über dem Meer, / so wird der sein, der gegen dich kommt!19Pack dein Fluchtgepäck, / du sesshafte Tochter Ägyptens! / Denn Memphis wird zur Wüste werden, / verbrannt und ohne Bewohner.“20„Ägypten ist wie eine prachtvolle Kuh, / die Bremse aus dem Norden fällt über sie her.21Auch seine Söldner sind wie gemästete Kälber, / auch sie ergreifen die Flucht, / keiner von ihnen hält stand. / Ihr Unglückstag ist gekommen, / die Zeit der Abrechnung ist da.22Ägypten zischt wie eine fliehende Schlange, / denn die Feinde ziehen mit Heeresmacht heran. / Sie kommen wie Holzfäller mit Äxten23und holzen den ganzen Wald ab“, spricht Jahwe, / „den Wald, der undurchdringlich ist. / Zahlreicher als Heuschrecken sind sie, / niemand kann sie zählen.24Ägypten erntet Verachtung, / es fällt dem Volk des Nordens in die Hände.“25Es spricht Jahwe, der allmächtige Gott Israels: „Seht, ich rechne ab mit Amon, dem Gott von Theben, mit Ägypten und seinen Göttern, mit dem Pharao und allen, die auf ihn vertrauen.26Ich liefere sie ihren Todfeinden aus: Nebukadnezzar, dem König von Babylon, und seinen Soldaten. Doch später soll Ägypten wieder bewohnt sein wie in alten Zeiten“, spricht Jahwe.
Trost für Israel
27„Habt keine Angst, ihr Nachkommen Jakobs, / Israel, lass dir nicht bange sein! / Denn seht, ich rette euch aus fernem Land, / eure Kinder aus dem Land, in dem sie Gefangene sind. / Jakob wird wieder Frieden und Sicherheit haben, / niemand schreckt ihn mehr auf.28Hab keine Angst, mein Diener Jakob!“, spricht Jahwe. / „Denn du stehst unter meinem Schutz! / Ja, ich vernichte alle Völker, unter die ich euch zerstreute. / Doch dich werde ich niemals vernichten. / Dich muss ich nur bestrafen, wie du es verdienst, / denn ungestraft kannst du nicht bleiben!“
Jeremia 46
nuBibeln
von Biblica1Detta är HERRENS ord som kom till profeten Jeremia om andra folk:2Om Egypten, mot den egyptiske kungen farao Nekos armé, som stod vid floden Eufrat vid Karkemish, och som Nebukadnessar, kungen av Babylonien, hade besegrat under Jojakims, Josias sons, Juda kungs, fjärde regeringsår:3”Gör i ordning sköldarna, både stora och små, och dra ut i striden!4Spänn för hästarna, sitt upp för att rida, ställ upp er, ta på hjälmarna, gör spjuten blanka och dra på pansaret.5Men vad är det jag ser? De drabbas av förskräckelse, de drar sig tillbaka. Deras krigare är slagna. De flyr utan att kasta en blick tillbaka. Det är skräck på alla sidor, HERREN.6Den snabbaste kan inte fly och hjälten inte komma undan. I norr vid floden Eufrat stapplar de och faller.7Vem är det som reser sig som Nilen, likt strömmar av vatten som väller fram?8Egypten stiger som Nilfloden, som strömmar av vatten som väller fram. Han säger: ’Jag vill stiga och täcka hela jorden, förgöra städer och dem som bor där.’9Dra ut, ni hästar, storma fram, ni vagnar! Tåga fram, ni hjältar, ni från Kush och Put, rustade med sköldar, och ni ludéer, som kan spänna en båge!10För denna dag tillhör Herren, härskarornas HERRE, en hämndens dag då han hämnas sina fiender. Svärdet ska frossa tills det fått nog och släckt sin törst med deras blod. För detta är härskarornas HERRES slaktoffer i landet i norr, vid floden Eufrat.11Gå till Gilead efter balsam, du arma jungfru Egypten! Förgäves prövar du många botemedel – det finns ingen läkedom för ditt sår.12Folken hör talas om din skam. Jorden fylls av ditt förtvivlans rop. Den ena hjälten snubblar över den andra, och de faller tillsammans.”13Detta är vad HERREN talade till profeten Jeremia om den babyloniske kungen Nebukadnessars kommande slag mot Egypten:14”Ropa ut det i Egypten, låt det höras i Migdol, låt det höras i Memfis och Tachpanches! Säg: ’Ställ upp dig, gör dig redo, för svärdet frossar omkring dig.’15Varför har dina kämpar slagits ner? De kunde inte stå, därför har HERREN slagit ner dem.[1]16Gång på gång snubblar de, och den ena faller över den andra. De säger: ’Kom, låt oss återvända till vårt folk och landet där vi föddes, undan förtryckarens svärd.’17Där ska de utropa: ’Farao, Egyptens kung, är bara ett tomt buller. Han har gått miste om sitt tillfälle.’18Så sant jag lever, säger Konungen, härskarornas HERRE är hans namn, som Tabor bland bergen, som Karmel vid havet är han som kommer.19Packa ihop, gör er redo för landsflykt, ni dotter Egyptens invånare, för Memfis ska läggas öde och i ruiner, utan invånare.20Egypten är en grann kviga, men en broms kommer farande från norr.21Också dess legosoldater i dess mitt är som gödkalvar. De vänder om och flyr allesammans, för de kan inte hålla stånd. Det är en olyckans dag för dem, en straffets tid.22Hon väser som en flyende orm när deras armé drar fram. De kommer med yxor mot henne, som vedhuggare.23De fäller hennes skog säger HERREN. De är oräkneliga,[2] fler än gräshoppor, de kan inte räknas.24Dotter Egypten kommer på skam och överlämnas till folket i norr.”25Härskarornas HERRE, Israels Gud, säger: ”Jag ska straffa Amon från No, farao, Egypten och dess gudar och kungar, både farao och alla som litar på honom.26Jag ska överlämna dem åt dem som är ute efter deras liv, åt den babyloniske kungen Nebukadnessar och hans män. Men därefter ska landet åter bli bebott som i gångna tider, säger HERREN.27Var inte rädd, min tjänare Jakob, var inte förskräckt, Israel! Jag ska rädda dig ur landet långt borta och dina barn från det land där de är fångna. Jakob ska återvända och få ro och inte skrämmas av någon.28Frukta inte, min tjänare Jakob, säger HERREN, för jag är med dig. Jag ska förgöra alla de folk som jag har drivit bort dig till. Men jag ska inte utplåna dig. Jag ska straffa dig, men rättvist, för helt ostraffad ska jag inte släppa dig.”