1En psalm av David, till påminnelse[1].2HERRE, straffa mig inte i din vrede, aga mig inte i din vredes glöd.3Dina pilar har genomborrat mig, din hand har kommit över mig.4Ingenting är helt i min kropp för din vredes skull, ingenting är friskt i min kropp för min synds skull.5Min skuld går mig över huvudet, som en börda, som är alltför tung för mig.6Mina sår stinker och är fyllda med var för min dumhets skull.7Jag går krokig och böjd, hela dagen går jag sörjande.8Mina höfter fylls av brinnande smärta, ingenting i min kropp är helt.9Jag är utan kraft, jag är helt krossad, jag klagar i mitt hjärtas ångest.10Herre, du vet allt jag längtar efter, varje suck ligger öppen för dig.11Mitt hjärta slår intensivt, min styrka avtar, och ljuset lämnar mina ögon.12Mina nära och kära håller sig undan mig för min plåga, mina närmaste håller sig på avstånd.13De som står efter mitt liv lägger ut snaror, de som vill skada mig talar om min undergång, hela dagarna tänker de ut onda planer.14Men jag är som en döv som ingenting hör, som en stum som inte kan öppna sin mun.15Jag är som en man som inte hör, som inte öppnar sin mun för att svara.16Men jag väntar på dig, HERRE, du ska svara, Herre, min Gud.17Jag tänker: ”Låt dem inte få glädjas över mig, eller upphöja sig själva över mig när jag snavar.”18Jag är nära att falla, och min smärta är ständigt hos mig.19Jag bekänner min synd. Jag sörjer över min skuld.20Mina fiender är många och starka, många är de som hatar mig utan orsak.21De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag strävar efter det goda.22Överge mig inte, HERRE! Var inte långt ifrån mig, min Gud!23Skynda dig att hjälpa mig, Herre, du min räddning!
1Ein Psalm Davids, zum Gedenkopfer.2HERR, strafe mich nicht in deinem Zorn und züchtige mich nicht in deinem Grimm!3Denn deine Pfeile stecken in mir, und deine Hand drückt mich. (Job 6:4)4Es ist nichts Gesundes an meinem Leibe wegen deines Drohens und ist nichts Heiles an meinen Gebeinen wegen meiner Sünde.5Denn meine Sünden gehen über mein Haupt; wie eine schwere Last sind sie mir zu schwer geworden. (Klag 1:14)6Meine Wunden stinken und eitern wegen meiner Torheit.7Ich gehe krumm und sehr gebückt; den ganzen Tag gehe ich traurig einher.8Denn meine Lenden sind ganz verdorrt; es ist nichts Gesundes an meinem Leibe.9Ich bin matt geworden und ganz zerschlagen; ich schreie vor Unruhe meines Herzens.10Herr, du kennst all mein Begehren, und mein Seufzen ist dir nicht verborgen.11Mein Herz erbebt, meine Kraft hat mich verlassen, und das Licht meiner Augen ist dahin.12Meine Lieben und Freunde scheuen zurück vor meiner Plage, und meine Nächsten halten sich fern. (Job 19:13; Ps 69:9; Ps 88:9)13Die mir nach dem Leben trachten, stellen mir nach; / und die mein Unglück suchen, bereden, wie sie schaden wollen; sie sinnen Arges den ganzen Tag.14Ich bin wie taub und höre nicht, und wie ein Stummer, der seinen Mund nicht auftut. (Ps 39:3)15Ich muss sein wie einer, der nicht hört und keine Widerrede in seinem Munde hat.16Aber ich harre, HERR, auf dich; du, Herr, mein Gott, wirst antworten.17Denn ich denke: Dass sie sich ja nicht über mich freuen! Wenn mein Fuß wankte, würden sie sich hoch rühmen wider mich.18Denn ich bin dem Fallen nahe, und mein Schmerz ist immer vor mir.19Denn ich bekenne meine Missetat und sorge mich wegen meiner Sünde. (Ps 32:5)20Aber meine Feinde leben und sind mächtig; die mich ohne Grund hassen, derer sind viele.21Die mir Gutes mit Bösem vergelten, feinden mich an, weil ich mich an das Gute halte.22Verlass mich nicht, HERR, mein Gott, sei nicht ferne von mir!23Eile, mir beizustehen, Herr, meine Hilfe!