1Heliga syskon, ni som har fått del av en himmelsk kallelse, se på Jesus, som vi ju bekänner som vår apostel och överstepräst.2Han var trogen mot den som hade utsett honom, på samma sätt som Mose var trogen mot Gud i hela Guds hus[1].3Men Jesus har visat sig mer värd att äras än Mose, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt.4För varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.5Visst var Mose trogen som tjänare i hela Guds hus, för att vittna om det som senare skulle förkunnas.6Men Kristus[2] är trogen som Son och råder över Guds hus. Och hans hus är vi, om vi bara håller fast vid vår frimodighet och vid hoppet som är vår stolthet.
Varning för otro
7Därför säger den heliga Anden: ”Om ni idag hör hans röst,8så förhärda inte era hjärtan som ni gjorde under upproret, på prövningens dag i öknen9där era fäder satte mig på prov. De prövade mig fastän de hade sett mina gärningar10i fyrtio år. Därför blev jag förbittrad på detta släkte, och jag sa: ’De far alltid vilse i sina hjärtan. De känner inte mina vägar.’11Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[3]12Se därför upp, syskon, så att ingen av er har ett ont och trolöst hjärta och vänder sig bort från den levande Guden.13Uppmuntra varandra varje dag, så länge det heter idag, så att ingen av er förhärdas av syndens lockelser.14Vi får del av Kristus, om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade i början.15Glöm alltså inte varningen: ”Om ni idag hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan som under upproret.”16Men vilka var det då som hörde och ändå gjorde uppror? Jo, det var ju alla de som fick lämna Egypten med Mose som ledare.17Och vilka var det som Gud sedan var förbittrad på under fyrtio år? Jo, det var samma människor som syndade och blev liggande döda i öknen.18Och vilka gällde eden han svor: ”De ska inte få komma in i min vila?” Jo, det var dessa som vägrade att lyda.19Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma in.
1Kära syskon, ni tillhör Gud och har blivit inbjudna att leva i evig gemenskap med honom. Tänk därför på Jesus, som vi ju bekänner som vår överstepräst, sänd av Gud.2Tänk på hur Gud utsåg Jesus till överstepräst, och att Jesus var trogen mot Gud. På samma sätt var Mose trogen mot Gud i sin uppgift att leda Guds folk[1].3Men det uppdrag Jesus har fått är mer värt att äras än Moses uppdrag, på samma sätt som en byggmästare måste äras mer än det hus han har byggt.4Ja, varje hus har en byggmästare, och Gud är byggmästaren som ligger bakom allt.5Visst var Mose trogen i att tjäna allt Guds folk, men han var ändå bara en tjänare. Hans tjänst var en förebild på de sanningar som Gud skulle avslöja senare.6Jesus Kristus[2] däremot är Guds Son, och han är trogen i sin uppgift att regera över Guds folk. Och det folket tillhör vi, om vi bara utan rädsla håller fast vid hoppet om att till slut bli räddade för evigt.
Varning för otro
7Eftersom Jesus Kristus nu är Herre över allting, säger Guds heliga Ande till oss:”Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom.8Var inte lika hårda och kalla som Israels folk var när de gjorde uppror och satte mig på prov i öknen.9Där testade de mitt tålamod och utmanade mig, trots att de under 40 års tid hade sett mig göra så många under. 10Därför blev jag arg på den generation som levde då, och jag sa: ’De handlar alltid emot min vilja. De vägrar att följa den lag jag har gett dem.’11I min vrede svor jag därför en ed och sa: ’De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.’ ”[3]12Se därför upp, kära syskon, så att ni inte fylls av onda tankar och otro och slutar att hålla er till Gud, han som ger liv.13Rösten från Kristus hörs idag. Fortsätt därför att varje dag uppmuntra varandra medan ni fortfarande har möjlighet, så att ingen frestas att synda och blir hård och kall.14Om vi ända till slutet håller fast vid den övertygelse vi hade när vi först började tro på Kristus, ska vi ju få dela allt tillsammans med honom.15Glöm alltså inte varningen: ”Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte lika hårda och kalla som Israels folk var när de gjorde uppror.”16Men vilka var det då som hörde Guds röst och ändå gjorde uppror mot honom? Jo, det var de som fick lämna Egypten med Mose som ledare.17Och vilka var det som Gud sedan var arg på under 40 år? Jo, det var samma människor. De syndade mot Gud och fick därför dö i öknen.18Och vilka tänkte Gud på när han till slut svor sin ed och sa: ”De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.” Jo, det var samma människor. De vägrade ju att tro på Gud.19Vi ser alltså att det var på grund av sin otro som dessa människor inte fick komma till den plats Gud hade berett åt dem.