1Låt oss därför noga och med fruktan ta vara på varandra, så att ingen blir efter på vägen, medan Guds löfte om att få komma in i hans vila fortfarande gäller.2Vi har ju fått höra samma glada budskap som de en gång. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte tog emot det i tro.3Vi däremot som tror får gå in i den vila som Gud talade om när han sa: ”Därför svor jag i min vrede: ’De ska aldrig komma in i min vila.’ ”[1] Ändå har hans verk varit färdiga ända sedan världens skapelse.4Det är sagt någonstans om det sjunde dygnet: ”Gud vilade på det sjunde dygnet från allt sitt verk.”[2]5Men på det här stället står det: ”De ska aldrig komma in i min vila.”6Det står alltså att några ska få komma in i den vilan, men de som först fick höra evangeliet kunde inte komma in, eftersom de var olydiga.7Gud bestämde därför en ny dag och kallar den idag, när han långt senare lät David säga vad som redan tidigare var sagt: ”Om ni idag hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan.”[3]8Om Josua hade fört dem in i vilan, så skulle Gud inte efteråt ha talat om en ny dag.9Därför har Guds folk en sabbatsvila att se fram emot.10Den som går in i Guds vila får vila från sitt verk, så som Gud vilade från sitt.11Låt oss därför göra allt för att komma in i den vilan, så att ingen kommer på fall genom att följa exemplet av deras olydnad.12Guds ord är nämligen levande och verksamt. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det åtskiljer själ och ande, leder och märg, och avslöjar hjärtats uppsåt och tankar.13Ingenting skapat kan döljas för honom. Allting är naket och uppenbart för honom, och inför honom måste vi en gång stå till svars.
Jesus är vår överstepräst
14Då vi nu har en stor överstepräst som har farit upp genom himlarna, Jesus, Guds Son, låt oss hålla fast vid vår bekännelse.15Vi har inte en överstepräst som inte förstår våra svagheter, utan en som själv har blivit prövad på alla sätt precis som vi, men utan synd.16Låt oss därför frimodigt komma fram till nådens tron och få barmhärtighet och finna nåd när vi behöver hjälp.
1Guds löfte om att vi ska få vila tillsammans med honom gäller fortfarande. Låt oss därför noga ta vara på varandra, så att vi upptäcker om någon verkar bli efter på vägen.2Vi har ju fått höra samma glada budskap om att vi får vila tillsammans med Gud, som de som levde på Moses tid. Men de som hörde budskapet den gången hade ingen nytta av det, eftersom de inte trodde på vad Gud sa.3Vi däremot som tror på löftet får uppleva den vila Gud talade om när han sa: ”I min vrede svor jag därför en ed och sa: ’De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.’ ”[1] Och ändå har denna vila väntat på människorna ända sedan Gud skapade världen.4Att det är så förstår vi när vi läser i Skriften[2] om den sjunde dagen i veckan. Det står ju: ”Och när det sjunde dygnet kom vilade Gud, eftersom han var klar med allt sitt arbete.”5Men på det stället vi redan talat om säger Gud: ”De ska inte få komma till den plats där de kan vila tillsammans med mig.”6Guds löfte om att människor ska få vila tillsammans med honom står alltså kvar. Men de som först fick höra detta glada budskap kunde inte få vila tillsammans med Gud, eftersom de inte lydde honom.7Gud bestämde därför en ny tid då människor kunde få chansen att vila tillsammans med honom, och idag lever vi i den tiden. Att det var en ny tid förstår vi, eftersom det var många år senare som Gud lät kung David säga: ”Om ni hör hans röst idag, så lyssna till honom. Var inte hårda och kalla.”[3]8Josua förde Israels folk in i Kanaans land, men det var inte där de fick vila tillsammans med Gud. Varför skulle Gud annars ha talat om en ny dag då människor kunde få uppleva hans vila?9Men den som börjar tro på Jesus Kristus och får tillhöra Guds folk får uppleva en evig vilodag[4] tillsammans med Gud.10Den människa som når fram till den vilan har utfört det arbete hon fick av Gud. Hon kan vila, precis som Gud vilade då han var färdig med skapelsen.11Låt oss därför göra allt för att hålla fast vid vår tro, så att vi får vila tillsammans med Gud. Då blir vi inte som Israels folk, som var olydiga mot Gud och övergav honom.12Ja, akta er för att vara olydiga, för Guds budskap är fullt av liv och kraft. Det är skarpare än ett dubbeleggat svärd, och det tränger djupt in i vårt innersta. Det avslöjar alla våra tankar och motiv, och visar om vi handlar rätt eller fel.13Ingen kan dölja något för Gud. Han vet allt om alla. Och inför honom måste vi en gång stå till svars för det vi har gjort.
Jesus är vår överstepräst
14Låt oss därför hålla fast vid vår tro på Jesus, Guds Son, för han är vår store överstepräst som har farit upp till Gud i himlen.15Vi har en överstepräst som förstår våra svagheter, eftersom han själv har blivit frestad på alla sätt precis som vi, men utan att någonsin synda.16Vi kan därför utan minsta rädsla komma till Gud när vi råkar i svårigheter, och lita på att han i sin godhet förlåter oss och ger oss den hjälp vi behöver.