1Då började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att han tagit en kushitisk kvinna till hustru.2De sa: ”Är det bara genom Mose som HERREN har talat? Har han inte talat genom oss också?” HERREN hörde det.3Mose var den mest ödmjuka människa som fanns på jorden.4HERREN sa genast till Mose, Aron och Mirjam: ”Gå ut alla tre till uppenbarelsetältet!” Då gick de tre dit.5HERREN steg ner till dem i en molnpelare och ställde sig vid ingången till tältet. Han kallade på Aron och Mirjam. De steg då fram6och han sa: ”Hör nu mina ord! Om det finns en profet bland er uppenbarar jag mig själv för honom genom syner och drömmar.7Men inte så med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus8och med honom talar jag ansikte mot ansikte i klartext och inte i gåtor. Han får se HERRENS gestalt. Hur vågar ni då kritisera min tjänare Mose?”9HERRENS vrede brann mot dem och han lämnade dem.10När molnet flyttade sig från tältet, var Mirjam alldeles snövit av spetälska. Aron vände sig mot henne och fick se hennes spetälska.11Då sa Aron till Mose: ”O, min herre, straffa oss inte för den synd vi begått! Vi har handlat dåraktigt.12Låt henne inte bli som ett dödfött foster som kommer halvruttet ur moderlivet!”13”Gud, jag ber dig, gör henne frisk igen!” ropade då Mose till HERREN.14Och HERREN sa till Mose: ”Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon ju ha fått bära sin skam i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar och sedan kan hon få komma tillbaka.”15Mirjam blev alltså utestängd från lägret i sju dagar. Folket väntade med att gå vidare tills hon kom tillbaka.