Jeremiah 51 | New International Version

New International Version

1 This is what the Lord says: ‘See, I will stir up the spirit of a destroyer against Babylon and the people of Leb Kamai.^[1] 2 I will send foreigners to Babylon to winnow her and to devastate her land; they will oppose her on every side in the day of her disaster. 3 Let not the archer string his bow, nor let him put on his armour. Do not spare her young men; completely destroy^[2] her army. 4 They will fall down slain in Babylon,^[3] fatally wounded in her streets. 5 For Israel and Judah have not been forsaken by their God, the Lord Almighty, though their land^[4] is full of guilt before the Holy One of Israel. 6 ‘Flee from Babylon! Run for your lives! Do not be destroyed because of her sins. It is time for the Lord’s vengeance; he will repay her what she deserves. 7 Babylon was a gold cup in the Lord’s hand; she made the whole earth drunk. The nations drank her wine; therefore they have now gone mad. 8 Babylon will suddenly fall and be broken. Wail over her! Get balm for her pain; perhaps she can be healed. 9 ‘ “We would have healed Babylon, but she cannot be healed; let us leave her and each go to our own land, for her judgment reaches to the skies, it rises as high as the heavens.” 10 ‘ “The Lord has vindicated us; come, let us tell in Zion what the Lord our God has done.” 11 ‘Sharpen the arrows, take up the shields! The Lord has stirred up the kings of the Medes, because his purpose is to destroy Babylon. The Lord will take vengeance, vengeance for his temple. 12 Lift up a banner against the walls of Babylon! Reinforce the guard, station the watchmen, prepare an ambush! The Lord will carry out his purpose, his decree against the people of Babylon. 13 You who live by many waters and are rich in treasures, your end has come, the time for you to be destroyed. 14 The Lord Almighty has sworn by himself: I will surely fill you with troops, as with a swarm of locusts, and they will shout in triumph over you. 15 ‘He made the earth by his power; he founded the world by his wisdom and stretched out the heavens by his understanding. 16 When he thunders, the waters in the heavens roar; he makes clouds rise from the ends of the earth. He sends lightning with the rain and brings out the wind from his storehouses. 17 ‘Everyone is senseless and without knowledge; every goldsmith is shamed by his idols. The images he makes are a fraud; they have no breath in them. 18 They are worthless, the objects of mockery; when their judgment comes, they will perish. 19 He who is the Portion of Jacob is not like these, for he is the Maker of all things, including the people of his inheritance – the Lord Almighty is his name. 20 ‘You are my war club, my weapon for battle – with you I shatter nations, with you I destroy kingdoms, 21 with you I shatter horse and rider, with you I shatter chariot and driver, 22 with you I shatter man and woman, with you I shatter old man and youth, with you I shatter young man and young woman, 23 with you I shatter shepherd and flock, with you I shatter farmer and oxen, with you I shatter governors and officials. 24 ‘Before your eyes I will repay Babylon and all who live in Babylonia^[5] for all the wrong they have done in Zion,’ declares the Lord. 25 ‘I am against you, you destroying mountain, you who destroy the whole earth,’ declares the Lord. ‘I will stretch out my hand against you, roll you off the cliffs, and make you a burnt-out mountain. 26 No rock will be taken from you for a cornerstone, nor any stone for a foundation, for you will be desolate for ever,’ declares the Lord. 27 ‘Lift up a banner in the land! Blow the trumpet among the nations! Prepare the nations for battle against her; summon against her these kingdoms: Ararat, Minni and Ashkenaz. Appoint a commander against her; send up horses like a swarm of locusts. 28 Prepare the nations for battle against her – the kings of the Medes, their governors and all their officials, and all the countries they rule. 29 The land trembles and writhes, for the Lord’s purposes against Babylon stand – to lay waste the land of Babylon so that no-one will live there. 30 Babylon’s warriors have stopped fighting; they remain in their strongholds. Their strength is exhausted; they have become weaklings. Her dwellings are set on fire; the bars of her gates are broken. 31 One courier follows another and messenger follows messenger to announce to the king of Babylon that his entire city is captured, 32 the river crossings seized, the marshes set on fire, and the soldiers terrified.’ 33 This is what the Lord Almighty, the God of Israel, says: ‘Daughter Babylon is like a threshing-floor at the time it is trampled; the time to harvest her will soon come.’ 34 ‘Nebuchadnezzar king of Babylon has devoured us, he has thrown us into confusion, he has made us an empty jar. Like a serpent he has swallowed us and filled his stomach with our delicacies, and then has spewed us out. 35 May the violence done to our flesh^[6] be on Babylon,’ say the inhabitants of Zion. ‘May our blood be on those who live in Babylonia,’ says Jerusalem. 36 Therefore this is what the Lord says: ‘See, I will defend your cause and avenge you; I will dry up her sea and make her springs dry. 37 Babylon will be a heap of ruins, a haunt of jackals, an object of horror and scorn, a place where no-one lives. 38 Her people all roar like young lions, they growl like lion cubs. 39 But while they are aroused, I will set out a feast for them and make them drunk, so that they shout with laughter – then sleep for ever and not awake,’ declares the Lord. 40 ‘I will bring them down like lambs to the slaughter, like rams and goats. 41 ‘How Sheshak^[7] will be captured, the boast of the whole earth seized! How desolate Babylon will be among the nations! 42 The sea will rise over Babylon; its roaring waves will cover her. 43 Her towns will be desolate, a dry and desert land, a land where no-one lives, through which no-one travels. 44 I will punish Bel in Babylon and make him spew out what he has swallowed. The nations will no longer stream to him. And the wall of Babylon will fall. 45 ‘Come out of her, my people! Run for your lives! Run from the fierce anger of the Lord. 46 Do not lose heart or be afraid when rumours are heard in the land; one rumour comes this year, another the next, rumours of violence in the land and of ruler against ruler. 47 For the time will surely come when I will punish the idols of Babylon; her whole land will be disgraced and her slain will all lie fallen within her. 48 Then heaven and earth and all that is in them will shout for joy over Babylon, for out of the north destroyers will attack her,’ declares the Lord. 49 ‘Babylon must fall because of Israel’s slain, just as the slain in all the earth have fallen because of Babylon. 50 You who have escaped the sword, leave and do not linger! Remember the Lord in a distant land, and call to mind Jerusalem.’ 51 ‘We are disgraced, for we have been insulted and shame covers our faces, because foreigners have entered the holy places of the Lord’s house.’ 52 ‘But days are coming,’ declares the Lord, ‘when I will punish her idols, and throughout her land the wounded will groan. 53 Even if Babylon ascends to the heavens and fortifies her lofty stronghold, I will send destroyers against her,’ declares the Lord. 54 ‘The sound of a cry comes from Babylon, the sound of great destruction from the land of the Babylonians.^[8] 55 The Lord will destroy Babylon; he will silence her noisy din. Waves of enemies will rage like great waters; the roar of their voices will resound. 56 A destroyer will come against Babylon; her warriors will be captured, and their bows will be broken. For the Lord is a God of retribution; he will repay in full. 57 I will make her officials and wise men drunk, her governors, officers and warriors as well; they will sleep for ever and not awake,’ declares the King, whose name is the Lord Almighty. 58 This is what the Lord Almighty says: ‘Babylon’s thick wall will be levelled and her high gates set on fire; the peoples exhaust themselves for nothing, the nations’ labour is only fuel for the flames.’ 59 This is the message Jeremiah the prophet gave to the staff officer Seraiah son of Neriah, the son of Mahseiah, when he went to Babylon with Zedekiah king of Judah in the fourth year of his reign. 60 Jeremiah had written on a scroll about all the disasters that would come upon Babylon – all that had been recorded concerning Babylon. 61 He said to Seraiah, ‘When you get to Babylon, see that you read all these words aloud. 62 Then say, “Lord, you have said you will destroy this place, so that neither people nor animals will live in it; it will be desolate for ever.” 63 When you finish reading this scroll, tie a stone to it and throw it into the Euphrates. 64 Then say, “So will Babylon sink to rise no more because of the disaster I will bring on her. And her people will fall.” ’ The words of Jeremiah end here.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Jeremia förutsäger Babylons fall

1 Herren säger: Jag ska låta en ödeläggande vind svepa över Babylon, över hela kaldeernas land, för att förstöra det. 2 Skördefolk ska komma över hela landet och rensa det, och vinden ska blåsa bort agnarna. De ska komma från alla håll och resa sig mot landet på olyckans dag. 3 Fiendens pilar ska fälla Babylons bågskyttar och genomborra krigarna i deras rustningar. Ingen ska komma undan. Både ung och gammal ska förgöras. 4 De ska falla i sitt eget land och stupa på Babylons gator. 5 Herren, härskarornas Gud, har inte övergett Israel och Juda. Han är fortfarande deras Gud, men Babylon är fyllt med synd mot den Helige i Israel. 6 Fly från Babylon! Spring för livet! Om ni stannar kvar kommer ni att bli dödade, när Herren tar sin hämnd för alla Babylons synder. 7 Babylon var en gång en guldbägare i Herrens hand, en bägare ur vilken han fick hela jorden att dricka, så att alla nationer blev som galna. 8 Men nu har helt plötsligt Babylon också fallit. Gråt över staden, ge den lindring för dess smärta, kanske den kan räddas. 9 Vi skulle hjälpa den om vi kunde, men ingenting kan rädda den nu. Låt den gå under! Överge den och vänd tillbaka till ert eget land, för dess skuld når upp till himlen. 10 Herren har försvarat oss. Kom, låt oss berätta i Jerusalem om allt vad Herren, vår Gud, har gjort. 11 Vässa era pilar och ta upp era sköldar! Herren har fått de mediska kungarna att gå mot Babylon för att inta staden. Detta är hans hämnd på dem som har handlat illa mot hans folk och vanhelgat templet. 12 Förbered ditt försvar, Babylon! Sätt ut vakter på dina murar! Lägg dig i bakhåll, för Herren kommer att göra allt det som han förutsagt om Babylon. 13 Du har varit en rik stad vid många vatten och ett centrum för handel, men nu är det slut med dig! Din livstråd är avklippt. 14 Herren, härskarornas Gud, har avlagt detta löfte och svurit vid sitt eget namn: Dina städer ska fyllas av fiender, som åkrar översvämmade av gräshoppor, och fienden ska höja väldiga segerrop mot skyn. 15 Gud skapade jorden i makt och vishet, och med sin kunskap har han spänt ut himlarna. 16 När han talar dånar himlarna, och han får dimma att stiga upp över jorden. Han låter blixten komma med regn och släpper vindarna lösa ur sitt förråd. 17 I jämförelse med honom är alla människor dårar helt utan vishet! Guldsmedens avgudabilder är ett bedrägeri. När han gör dem bedrar han sig själv - det finns inget liv i dem. 18 De är lögner och falsarier, helt värdelösa. Och den tid kommer, när Gud ska förgöra dem allesammans. 19 Men Herren, härskarornas Gud, är ingen avgud! Han har skapat allt som finns, och Israel är hans folk. Herren, härskarornas Gud, är hans namn. 20 Babylon, du var min hammare och mitt vapen. Med dig krossade jag många mäktiga folk och riken. 21 Med dig krossade jag arméer, du besegrade hästen och hans ryttare, vagnen och den som körde den. 22 Ja, även åldringar och barn krossade du, män och kvinnor, 23 herdar och hjordar, jordbrukare och oxar, ståthållare och härskare. 24 Men nu ska jag hämnas på dig inför allas ögon för allt ont du har gjort mot Sion och mitt folk, säger Herren. 25 För se, jag har vänt mig mot dig, du mäktiga berg Babylon, du jordens fördärvare! Jag ska lyfta min hand mot dig, dra ner dig från dina höjder och göra dig till en slocknad vulkan. 26 Du ska ligga öde i evighet. Inte en enda sten ska kunna tas ifrån dig att användas som byggnadsmaterial. Du ska utplånas fullkomligt. 27 Ge order till många folk att mobilisera sig till krig mot Babylon! Låt krigsrop höras! Hämta arméerna från Ararat, Minnis och Askenas, och utse en ledare! Skaffa fram mängder av hästar! 28 Låt alla de mediska kungarnas trupper och deras generaler och arméerna från alla de länder de härskar över gå mot staden. 29 Jorden darrar och bävar, för allt som Herren har planerat att göra mot Babylon låter han nu ske. Babylon kommer att lämnas öde utan en levande varelse. 30 Dess tappraste krigare strider inte längre. De stannar kvar i sina befästningar. De har alldeles tappat modet. Inkräktarna har bränt ner husen och krossat stadsportarna. 31 Budbärare kommer från alla håll med rapporter till kungen att allt är förlorat! 32 Alla flyktvägar är blockerade. Befästningarna brinner och armén har gripits av panik. 33 För Herren, härskarornas Gud, säger: Babylon är som en stampad tröskplats, och om en liten stund ska tröskningen börja. 34-35 Judarna i Babylon säger: "Nebukadnessar, kungen i Babylon, har berövat oss på vår styrka och uppslukat oss. Han har svalt oss som ett stort monster, fyllt sin buk med våra rikedomar och sedan kastat ut oss ur vårt eget land. Måtte Babylon få igen för allt vad man gjort mot oss. Måtte det få betala för allt blod som runnit!" 36 Herren svarar: Jag ska vara er försvarare och åta mig ert fall. Jag ska hämnas er. Jag ska låta Babylons floder torka, dess vattenförråd sina 37 och låta det bli en ruinhög, ett tillhåll för schakaler, ett land som är fruktansvärt att skåda och utan en enda levande varelse. 38 Nu ryter männen i Babylon som lejon, 39 men jag ska ordna en fest för dem och få dem att dricka tills de faller medvetslösa till golvet och somnar in för alltid, säger Herren. 40 Jag ska leda dem till slakt, som man gör med lamm, baggar och bockar. 41 Babylon har fallit, det stora Babylon, som var prisat över hela jorden. Världen kan knappast tro sina ögon, när Babylon faller. 42 Havet har rest sig över Babylon och täckt det med sina vågor. 43 Dess städer ligger i ruiner och landet är som en torr ödemark. Ingen kan bo där och ingen ens passerar. 44 Jag ska straffa Bel, Babylons gud, och han ska få spy ut allt som han har slukat. Folken ska inte längre komma och tillbe honom. Babylons murar har fallit. 45 Fly från Babylon, mitt folk! Rädda er undan Herrens vrede. 46 Men grips inte av panik när ni första gången hör rykten om trupper som närmar sig. För rykten ska komma år efter år, rykten om krig och inbördeskrig. 47 Och den dag kommer verkligen, när jag ska straffa denna stora stad och alla dess avgudar. Hela landet ska fyllas av döda kroppar. 48 Himmel och jord ska glädja sig, för från norr kommer trupper som ska förstöra Babylon, säger Herren. 49 På samma sätt som Babylon dödade Israels folk måste det själv bli dödat. 50 Spring, ni som lyckats undkomma svärdet! Stanna inte kvar och se på, utan fly medan ni kan! Kom ihåg Herren, ni som bor i fjärran land, och vänd tillbaka till Jerusalem! 51 "Vi är utskämda, för Herrens tempel har blivit vanhelgat av främlingar från Babylon." 52 Ja, säger Herren. Därför är tiden inne då Babylons avgudar ska förgöras. Över hela landet ska man höra de sårades klagan. 53 Även om Babylon var lika starkt som himlen och dess styrka oerhörd, måste det nu dö, säger Herren. 54 Lyssna! Hör ropet från förstörelsen i Babylon, kaldeernas land. 55 Herren förgör Babylon. Dess röst har tystnat och vågorna dånar över det. 56 Trupper kommer och slår ner dess mäktiga män. Alla dess vapen krossas, för Herren Gud straffar rättvist och ger Babylon vad det förtjänar. 57 Jag ska låta dess furstar, vise män, härskare, officerare och soldater dricka sig så druckna att de somnar och aldrig vaknar igen! Så säger Kungen, som är Herren, härskarornas Gud. 58 Babylons kraftiga murar ska jämnas med marken och dess höga portar ska brännas upp. Man har arbetat förgäves. Resultatet av nationens alla ansträngningar ska brinna upp! 59 Under Sidkias fjärde regeringsår kom ett budskap genom Jeremia till Seraja, son till Neria och sonson till Mahaseja. Det talade om hur Seraja skulle bli tillfångatagen och förvisad till Babylon tillsammans med Sidkia, kungen av Juda. 60 Alla de fruktansvärda olyckor som Herren hade bestämt om Babylon skrev Jeremia ner i en bokrulle, allt det som står skrivet här ovan. 61-62 Sedan gav han bokrullen till Seraja och sa till honom: "När du kommer till Babylon, ska du läsa det jag har skrivit och säga: 'Herre, du har sagt att du kommer att förgöra Babylon, så att inte en levande varelse ska finnas kvar och så att det blir övergivet för alltid.' 63 När du har läst färdigt ur bokrullen, ska du binda fast en sten vid den, kasta den i floden Eufrat 64 och säga: 'Så här ska Babylon sjunka och aldrig mer komma upp igen, för jag ska låta olycka komma över det.' "Här slutar Jeremias budskap.