Jeremiah 50 | New International Version

New International Version

A message about Babylon

1 This is the word the Lord spoke through Jeremiah the prophet concerning Babylon and the land of the Babylonians^[1]: 2 ‘Announce and proclaim among the nations, lift up a banner and proclaim it; keep nothing back, but say, “Babylon will be captured; Bel will be put to shame, Marduk filled with terror. Her images will be put to shame and her idols filled with terror.” 3 A nation from the north will attack her and lay waste her land. No-one will live in it; both people and animals will flee away. 4 ‘In those days, at that time,’ declares the Lord, ‘the people of Israel and the people of Judah together will go in tears to seek the Lord their God. 5 They will ask the way to Zion and turn their faces towards it. They will come and bind themselves to the Lord in an everlasting covenant that will not be forgotten. 6 ‘My people have been lost sheep; their shepherds have led them astray and caused them to roam on the mountains. They wandered over mountain and hill and forgot their own resting-place. 7 Whoever found them devoured them; their enemies said, “We are not guilty, for they sinned against the Lord, their verdant pasture, the Lord, the hope of their ancestors.” 8 ‘Flee out of Babylon; leave the land of the Babylonians, and be like the goats that lead the flock. 9 For I will stir up and bring against Babylon an alliance of great nations from the land of the north. They will take up their positions against her, and from the north she will be captured. Their arrows will be like skilled warriors who do not return empty-handed. 10 So Babylonia^[2] will be plundered; all who plunder her will have their fill,’ declares the Lord. 11 ‘Because you rejoice and are glad, you who pillage my inheritance, because you frolic like a heifer threshing corn and neigh like stallions, 12 your mother will be greatly ashamed; she who gave you birth will be disgraced. She will be the least of the nations – a wilderness, a dry land, a desert. 13 Because of the Lord’s anger she will not be inhabited but will be completely desolate. All who pass Babylon will be appalled; they will scoff because of all her wounds. 14 ‘Take up your positions round Babylon, all you who draw the bow. Shoot at her! Spare no arrows, for she has sinned against the Lord. 15 Shout against her on every side! She surrenders, her towers fall, her walls are torn down. Since this is the vengeance of the Lord, take vengeance on her; do to her as she has done to others. 16 Cut off from Babylon the sower, and the reaper with his sickle at harvest. Because of the sword of the oppressor let everyone return to their own people, let everyone flee to their own land. 17 ‘Israel is a scattered flock that lions have chased away. The first to devour them was the king of Assyria; the last to crush their bones was Nebuchadnezzar king of Babylon.’ 18 Therefore this is what the Lord Almighty, the God of Israel, says: ‘I will punish the king of Babylon and his land as I punished the king of Assyria. 19 But I will bring Israel back to their own pasture, and they will graze on Carmel and Bashan; their appetite will be satisfied on the hills of Ephraim and Gilead. 20 In those days, at that time,’ declares the Lord, ‘search will be made for Israel’s guilt, but there will be none, and for the sins of Judah, but none will be found, for I will forgive the remnant I spare. 21 ‘Attack the land of Merathaim and those who live in Pekod. Pursue, kill and completely destroy^[3] them,’ declares the Lord. ‘Do everything I have commanded you. 22 The noise of battle is in the land, the noise of great destruction! 23 How broken and shattered is the hammer of the whole earth! How desolate is Babylon among the nations! 24 I set a trap for you, Babylon, and you were caught before you knew it; you were found and captured because you opposed the Lord. 25 The Lord has opened his arsenal and brought out the weapons of his wrath, for the Sovereign Lord Almighty has work to do in the land of the Babylonians. 26 Come against her from afar. Break open her granaries; pile her up like heaps of grain. Completely destroy her and leave her no remnant. 27 Kill all her young bulls; let them go down to the slaughter! Woe to them! For their day has come, the time for them to be punished. 28 Listen to the fugitives and refugees from Babylon declaring in Zion how the Lord our God has taken vengeance, vengeance for his temple. 29 ‘Summon archers against Babylon, all those who draw the bow. Encamp all round her; let no-one escape. Repay her for her deeds; do to her as she has done. For she defied the Lord, the Holy One of Israel. 30 Therefore, her young men will fall in the streets; all her soldiers will be silenced in that day,’ declares the Lord. 31 ‘See, I am against you, you arrogant one,’ declares the Lord, the Lord Almighty, ‘for your day has come, the time for you to be punished. 32 The arrogant one will stumble and fall and no-one will help her up; I will kindle a fire in her towns that will consume all who are around her.’ 33 This is what the Lord Almighty says: ‘The people of Israel are oppressed, and the people of Judah as well. All their captors hold them fast, refusing to let them go. 34 Yet their Redeemer is strong; the Lord Almighty is his name. He will vigorously defend their cause so that he may bring rest to their land, but unrest to those who live in Babylon. 35 ‘A sword against the Babylonians!’ declares the Lord – ‘against those who live in Babylon and against her officials and wise men! 36 A sword against her false prophets! They will become fools. A sword against her warriors! They will be filled with terror. 37 A sword against her horses and chariots and all the foreigners in her ranks! They will become weaklings. A sword against her treasures! They will be plundered. 38 A drought on^[4] her waters! They will dry up. For it is a land of idols, idols that will go mad with terror. 39 ‘So desert creatures and hyenas will live there, and there the owl will dwell. It will never again be inhabited or lived in from generation to generation. 40 As I overthrew Sodom and Gomorrah along with their neighbouring towns,’ declares the Lord, ‘so no-one will live there; no people will dwell in it. 41 ‘Look! An army is coming from the north; a great nation and many kings are being stirred up from the ends of the earth. 42 They are armed with bows and spears; they are cruel and without mercy. They sound like the roaring sea as they ride on their horses; they come like men in battle formation to attack you, Daughter Babylon. 43 The king of Babylon has heard reports about them, and his hands hang limp. Anguish has gripped him, pain like that of a woman in labour. 44 Like a lion coming up from Jordan’s thickets to a rich pasture-land, I will chase Babylon from its land in an instant. Who is the chosen one I will appoint for this? Who is like me and who can challenge me? And what shepherd can stand against me?’ 45 Therefore, hear what the Lord has planned against Babylon, what he has purposed against the land of the Babylonians: the young of the flock will be dragged away; their pasture will be appalled at their fate. 46 At the sound of Babylon’s capture the earth will tremble; its cry will resound among the nations.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Budskap till Babylon

1 Detta är ett budskap från Herren angående Babylon och det babyloniska riket genom profeten Jeremia: 2 Gör känt över hela världen att Babylon ska intas. Dess gud Marduk ska krossas och skymfas 3 när ett folk från norr anfaller och härjar landet så att ingen kan bo där längre. Allt ska utplånas, och både människor och djur ska fly. 4 Då ska folket i Israel och Juda förenas för att gråtande söka Herren, sin Gud. 5 De ska fråga efter vägen till Sion och börja vandringen hem igen. "Kom, låt oss förenas med Herren i ett evigt förbund som aldrig mer ska kunna brytas", ska man säga. 6 Mitt folk har varit som förlorade får. Deras herdar förde dem på fel väg och släppte dem sedan lösa bland bergen. Så gick de vilse och glömde sin rätta viloplats. 7 Alla som råkade på dem gjorde anspråk på dem och sa: "Vi har tillåtelse att anfalla dem, för de har syndat mot Herren, rättvisans Gud, han som var deras förfäders hopp." 8 Men fly nu bort från Babylon, från kaldeernas land. Led mitt folk hem igen, 9 för jag ska uppresa en armé från de stora länderna i norr. De ska anfalla Babylon och inta det. Fiendens pilar ska träffa mitt i prick och inte missa! 10 Babylon ska bli plundrat tills alla har fått nog med byte, säger Herren. 11 Ni är glada, ni kaldeer, som har plundrat mitt folk. Ni är som kor på tröskplatsen och som gnäggande hästar, 12 men snart ska ert land få skämmas för er. Ni ska bli det minsta av alla folk, en vildmark och ett torrt ökenland. 13 På grund av Herrens vrede mot er ska Babylon bli ett ensligt ödeland, och alla som far förbi ska bli förskräckta och se ner på landet där det ligger sårat. 14 Ja, förbered er för att strida mot Babylon, ni alla folk runt omkring! Spänn era bågar och spara inte på pilarna, för landet har syndat mot Herren. 15 Höj segerrop från alla sidor! Titta! Man ger upp! Murarna har fallit. Herren har fått sin hämnd. Behandla Babylon som det har behandlat andra! 16 Slå ner på alla dem som sår och skördar. Se till att alla landsflyktiga återvänder till sina egna länder, medan fienden rycker fram. 17 Israeliterna är som får jagade av lejon. Den förste att frossa på dem var kungen i Assyrien, och sedan krossade Nebukadnessar, kungen i Babylon, deras ben. 18 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Israels Gud: Nu ska jag straffa kungen i Babylon och hans land, precis som jag straffade den assyriske kungen. 19 Men Israel ska jag leda hem till sitt eget land igen. De ska få njuta på Karmels och Basans ängar och än en gång uppleva glädje och lycka på bergen i Efraim och Gilead. 20 Den dagen ska det inte finnas någon synd i Israel eller i Juda, för jag ska förlåta den kvarleva som jag har skonat, säger Herren. 21 Anfall Merataims land och folket i Pekod. Ja, marschera framåt mot Babylon! Utplåna det, så som jag har befallt! 22 Stridslarm ska höras i landet, rop som talar om förödelse. 23 Babylon, den kraftigaste hammaren på hela jorden, ligger sönderslagen. 24 Jag gillrade en fälla för dig, Babylon, och du blev fast därför att du stred mot Herren. 25 Herren har öppnat sitt vapenförråd och tagit fram vapen för att visa sin vrede mot fienden. Den förskräckelse som drabbar Babylon är ett verk av Herren, härskarornas Gud. 26 Ja, gå emot det från avlägsna länder! Bryt upp dess förråd! Slå ner murar och hus så att de ligger i ruiner. Lämna ingenting kvar. 27 Döda alla unga krigsdugliga män! Tiden är inne för Babylon att slaktas. 28 Men mitt folk ska fly, det ska fly tillbaka till sitt eget land och berätta om hur Herren i sin vrede hämnades dem som förstörde hans tempel. 29 Mobilisera alla bågskyttar mot Babylon. Omringa staden, så att ingen kan fly! Behandla den precis som den behandlat andra, för den har kränkt Herren, den Helige i Israel. 30 Stadens unga män ska falla på gatorna och dö. Alla soldater ska stupa. 31 Jag står dig emot, du högmodiga folk, och nu har räkenskapens dag kommit för dig! 32 Du högfärdiga land, du kommer att stappla och falla, och ingen ska hjälpa dig upp. Jag ska tända en eld i Babylons städer, en eld som ska bränna upp allt som finns där. 33 Herren, härskarornas Gud, säger: Folket i Israel och Juda har blivit förtryckt. Deras besegrare håller dem fast och vägrar att låta dem gå. 34 Men deras förlossare är stark. Hans namn är Herren, härskarornas Gud. Han ska försvara dem och se till att de blir befriade och på nytt får bo i lugn och ro i Israel. Men för folket i Babylon finns det ingen ro! 35 Fördärvets svärd ska slå kaldeerna, säger Herren. Det ska slå folket i Babylon och dess furstar och visa män. 36 Alla de falska profeterna ska stå där som dårar! Panik ska komma också över de modigaste bland soldaterna! 37 Kriget ska drabba deras hästar och vagnar. Alla deras legosoldater kommer att bli fega och odugliga. Alla Babylons skatter ska rövas bort 38 och vattenförråden ska ta slut. Varför? Därför att hela landet är fullt av vidriga avgudabilder. Men de ska bli utom sig av skräck. 39 Därför ska Babylon bli ett tillhåll för schakaler och ugglor och ett hem för öknens vilda djur. Aldrig mer ska människor bo där. Det ska ligga övergivet för alltid. 40 Herren ska förgöra Babylon på samma sätt som han störtade Sodom och Gomorra och deras grannstäder. Ingen har bott där sedan dess, och ingen kommer någonsin mer att bo i Babylon. 41 Se hur de kommer! En väldig armé från norr! Kungar från många länder har anslutit sig på Herrens uppmaning. 42 De är fullt rustade för strid. De är grymma och skoningslösa. Dånet av deras härskrin är som havsvågornas rytande. Babylon! De kommer ridande mot dig grupperade för anfall! 43 När kungen av Babylon får denna rapport om läget står han där alldeles handfallen. Ångest kommer över honom, som födslovåndor. 44 Jag ska sända en inkräktare mot dem, en som kommer över dem mycket plötsligt, likt ett lejon som dyker upp ur snåren vid Jordan och anfaller betande får. Jag ska jaga bort babylonierna i ett ögonblick och utse den jag vill som deras herde. För vem är lik mig? Vem kan ställa mig inför rätta? 45 Lyssna till Herrens plan för Babylon, kaldeernas land. Till och med små barn ska föras bort som slavar. 46 Hela jorden ska darra vid Babylons fall, och folkets förtvivlade rop ska höras över hela världen.