Jeremiah 52 | New International Version

New International Version

The fall of Jerusalem

1 Zedekiah was twenty-one years old when he became king, and he reigned in Jerusalem for eleven years. His mother’s name was Hamutal daughter of Jeremiah; she was from Libnah. 2 He did evil in the eyes of the Lord, just as Jehoiakim had done. 3 It was because of the Lord’s anger that all this happened to Jerusalem and Judah, and in the end he thrust them from his presence. Now Zedekiah rebelled against the king of Babylon. 4 So in the ninth year of Zedekiah’s reign, on the tenth day of the tenth month, Nebuchadnezzar king of Babylon marched against Jerusalem with his whole army. They encamped outside the city and built siege works all around it. 5 The city was kept under siege until the eleventh year of King Zedekiah. 6 By the ninth day of the fourth month the famine in the city had become so severe that there was no food for the people to eat. 7 Then the city wall was broken through, and the whole army fled. They left the city at night through the gate between the two walls near the king’s garden, though the Babylonians^[1] were surrounding the city. They fled towards the Arabah,^[2] 8 but the Babylonian^[3] army pursued King Zedekiah and overtook him in the plains of Jericho. All his soldiers were separated from him and scattered, 9 and he was captured. He was taken to the king of Babylon at Riblah in the land of Hamath, where he pronounced sentence on him. 10 There at Riblah the king of Babylon killed the sons of Zedekiah before his eyes; he also killed all the officials of Judah. 11 Then he put out Zedekiah’s eyes, bound him with bronze shackles and took him to Babylon, where he put him in prison till the day of his death. 12 On the tenth day of the fifth month, in the nineteenth year of Nebuchadnezzar king of Babylon, Nebuzaradan commander of the imperial guard, who served the king of Babylon, came to Jerusalem. 13 He set fire to the temple of the Lord, the royal palace and all the houses of Jerusalem. Every important building he burned down. 14 The whole Babylonian army, under the commander of the imperial guard, broke down all the walls around Jerusalem. 15 Nebuzaradan the commander of the guard carried into exile some of the poorest people and those who remained in the city, along with the rest of the craftsmen^[4] and those who had deserted to the king of Babylon. 16 But Nebuzaradan left behind the rest of the poorest people of the land to work the vineyards and fields. 17 The Babylonians broke up the bronze pillars, the movable stands and the bronze Sea that were at the temple of the Lord and they carried all the bronze to Babylon. 18 They also took away the pots, shovels, wick trimmers, sprinkling bowls, dishes and all the bronze articles used in the temple service. 19 The commander of the imperial guard took away the basins, censers, sprinkling bowls, pots, lampstands, dishes and bowls used for drink offerings – all that were made of pure gold or silver. 20 The bronze from the two pillars, the Sea and the twelve bronze bulls under it, and the movable stands, which King Solomon had made for the temple of the Lord, was more than could be weighed. 21 Each pillar was eighteen cubits high and twelve cubits in circumference^[5]; each was four fingers thick, and hollow. 22 The bronze capital on the top of one pillar was five cubits^[6] high and was decorated with a network and pomegranates of bronze all around. The other pillar, with its pomegranates, was similar. 23 There were ninety-six pomegranates on the sides; the total number of pomegranates above the surrounding network was a hundred. 24 The commander of the guard took as prisoners Seraiah the chief priest, Zephaniah the priest next in rank and the three doorkeepers. 25 Of those still in the city, he took the officer in charge of the fighting men, and seven royal advisors. He also took the secretary who was chief officer in charge of conscripting the people of the land, sixty of whom were found in the city. 26 Nebuzaradan the commander took them all and brought them to the king of Babylon at Riblah. 27 There at Riblah, in the land of Hamath, the king had them executed. So Judah went into captivity, away from her land. 28 This is the number of the people Nebuchadnezzar carried into exile: in the seventh year, 3,023 Jews; 29 in Nebuchadnezzar’s eighteenth year, 832 people from Jerusalem; 30 in his twenty-third year, 745 Jews taken into exile by Nebuzaradan the commander of the imperial guard. There were 4,600 people in all.

Jehoiachin released

31 In the thirty-seventh year of the exile of Jehoiachin king of Judah, in the year Awel-Marduk became king of Babylon, on the twenty-fifth day of the twelfth month, he released Jehoiachin king of Judah and freed him from prison. 32 He spoke kindly to him and gave him a seat of honour higher than those of the other kings who were with him in Babylon. 33 So Jehoiachin put aside his prison clothes and for the rest of his life ate regularly at the king’s table. 34 Day by day the king of Babylon gave Jehoiachin a regular allowance as long as he lived, till the day of his death.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Så föll Jerusalem

1 Sidkia var tjugoett år gammal när han blev kung, och han regerade i Jerusalem i elva år. Hans mor hette Hamital och var dotter till Jeremia från Libna. 2 Sidkia var en ogudaktig kung, alldeles som Jojakim hade varit. 3 Det var på grund av Herrens vrede, som allt detta som hittills beskrivits drabbade Jerusalem och Juda, och som gjorde att Herren till sist måste fördriva dem från sin närhet. Sidkia satte sig alltså upp emot Babylon. 4 I Sidkias nionde regeringsår, på den tionde dagen i tionde månaden, kom Nebukadnessar, kungen av Babylon, med hela sin armé mot Jerusalem, byggde belägringsvallar omkring staden 5 och belägrade den i två år. 6 På den nionde dagen i den fjärde månaden, när hungersnöden i staden var mycket stor och all mat i det närmaste slut, 7 bröt fienden igenom muren, och Sidkia och alla soldaterna flydde under natten. De lämnade staden genom porten mellan de två murarna i närheten av kungens trädgård, trots att staden var omringad, och flydde över fälten mot Hedmarken till. 8 Men de kaldeiska soldaterna förföljde dem och fick tag i kung Sidkia i närheten av Jeriko. Hela hans armé hade skingrats. 9 De förde honom till kungen i Babylon, som uppehöll sig i staden Ribla i kungariket Hamat, där han blev ställd inför rätta. 10 Kungen lät Sidkia se på när hans söner och furstar blev dödade. 11 Sedan stack man ut ögonen på honom och förde honom fängslad till Babylon, där han fick tillbringa resten av sitt liv som fånge. 12 På den tionde dagen i den femte månaden av den babyloniske kungen Nebukadnessars nittonde regeringsår, kom Nebusaradan, befälhavaren för livvakten, till Jerusalem 13 och brände ner templet, palatset och alla större hus 14 och satte de kaldeiska trupperna i arbete med att riva ner stadsmurarna. 15 Som fångar till Babylon tog han sedan med sig några av de fattigaste och dem som hade övergett Sidkia och kommit över till den babyloniska armén. Han tog också med de hantverkare som fanns kvar. 16 Men många av de fattigaste lämnade han kvar att arbeta i vingårdarna och på fälten. 17 Babylonierna högg ner de båda kopparpelare som stod vid ingången till templet och slog också sönder kopparfatet och ställningen det var placerat på och tog med sig detta till Babylon. 18 De tog också med sig askkärlen, kittlarna och askskovlarna som användes vid altaret, ljussaxarna, skedarna, kärlen och all annan utrustning från templet. 19 De tog också fyrfaten och ljusstakarna av guld och silver och alla bägare. 20 De två stora pelarna, kopparfatet och de tolv tjurarna under det var så tunga att det inte gick att väga dem eller ens uppskatta deras vikt. Allt detta hade tillverkats på kung Salomos tid. 21 Pelarna var åtta meter höga, fem och en halv meter i omkrets och ihåliga med tio centimeter tjocka väggar. 22 Pelarnas huvuden var över två meter höga och hade ornament i form av granatäpplen. 23 Det fanns nittiosex granatäpplen på varje sida, och ytterligare ett hundratal i ett nätverk runt om. 24-25 Befälhavaren för vakten tog som fångar med sig översteprästen Seraja och hans assistent Sefanja, tre av tempelvakterna, en av armébefälhavarna, sju av kungens speciella rådgivare, som man träffade på i staden, och sekreteraren åt den befälhavare som hade ansvar för rekryteringen till den judiska armén. Dessutom tog han med sig ytterligare sextio betydelsefulla män som gömt sig i staden. 26 De fördes till kungen i Babylon, som befann sig i Ribla, 27 och där blev de alla avrättade. Det var så det gick till när Juda landsförvisades. 28 Under kung Nebukadnessars sjunde regeringsår fördes 3.023 män som fångar till Babylon. 29 Elva år senare tog han ytterligare 832 fångar, 30 och fem år därefter sände han Nebusaradan, befälhavaren för vakten, att hämta ytterligare 745 män. Sammanlagt blev detta 4.600 män. 31 Den tjugofemte dagen i tolfte månaden under det trettiosjunde året av kung Jojakins fångenskap i Babylon, när Evil-Merodak var kung där, blev Jojakin frigiven ur fängelset. 32 Kungen var mycket vänlig mot honom och gav honom den främsta platsen bland alla de kungar som var hos honom i Babylon. 33 Han fick lägga av fångdräkten och äta vid kungens bord under resten av sitt liv. 34 Han fick också regelbundet ett underhåll ända fram till sin död.