1You are always righteous, Lord, when I bring a case before you. Yet I would speak with you about your justice: why does the way of the wicked prosper? Why do all the faithless live at ease?2You have planted them, and they have taken root; they grow and bear fruit. You are always on their lips but far from their hearts.3Yet you know me, Lord; you see me and test my thoughts about you. Drag them off like sheep to be butchered! Set them apart for the day of slaughter!4How long will the land lie parched and the grass in every field be withered? Because those who live in it are wicked, the animals and birds have perished. Moreover, the people are saying, ‘He will not see what happens to us.’
God’s answer
5‘If you have raced with men on foot and they have worn you out, how can you compete with horses? If you stumble[1] in safe country, how will you manage in the thickets by[2] the Jordan?6Your relatives, members of your own family – even they have betrayed you; they have raised a loud cry against you. Do not trust them, though they speak well of you.7‘I will forsake my house, abandon my inheritance; I will give the one I love into the hands of her enemies.8My inheritance has become to me like a lion in the forest. She roars at me; therefore I hate her.9Has not my inheritance become to me like a speckled bird of prey that other birds of prey surround and attack? Go and gather all the wild beasts; bring them to devour.10Many shepherds will ruin my vineyard and trample down my field; they will turn my pleasant field into a desolate wasteland.11It will be made a wasteland, parched and desolate before me; the whole land will be laid waste because there is no-one who cares.12Over all the barren heights in the desert destroyers will swarm, for the sword of the Lord will devour from one end of the land to the other; no-one will be safe.13They will sow wheat but reap thorns; they will wear themselves out but gain nothing. They will bear the shame of their harvest because of the Lord’s fierce anger.’14This is what the Lord says: ‘As for all my wicked neighbours who seize the inheritance I gave to my people Israel, I will uproot them from their lands and I will uproot the people of Judah from among them.15But after I uproot them, I will again have compassion and will bring each of them back to their own inheritance and their own country.16And if they learn well the ways of my people and swear by my name, saying, “As surely as the Lord lives” – even as they once taught my people to swear by Baal – then they will be established among my people.17But if any nation does not listen, I will completely uproot and destroy it,’ declares the Lord.
1Herre, du är rättfärdig och rättvis, och därför vill jag lägga fram mitt fall inför dig. Varför har de ogudaktiga sådan framgång? Varför är onda människor så lyckliga?2Du planterar dem. De slår rot och växer sig starka. De ökar sina vinster och blir rika. Du finns ofta på deras läppar, men sällan i deras hjärtan.3Men Herre, du känner mitt hjärta, du vet hur mycket jag längtar efter dig! För bort dem som får att slaktas! Döm dem, Gud!4Hur länge måste ditt land stå ut med dem? Till och med gräset på marken sörjer och gråter över deras ogudaktiga handlingar! De vilda djuren och fåglarna har gett sig iväg och lämnat landet. Ändå säger folket: "Gud kommer inte att sända någon dom över oss. Vi kan känna oss fullkomligt trygga!"5Herren svarade mig: Om det har tröttat ut dig att tävla med vanliga människor som dessa män i Anatot, hur ska du då kunna tävla mot hästar, mot kungen, hans hov och alla hans ogudaktiga präster? Om du stapplar och faller på jämn mark, hur ska det då inte bli i snårskogen vid Jordan?6Till och med dina egna bröder, din egen familj, har vänt sig mot dig. Lita inte på dem, hur vänligt de än talar till dig. Tro dem inte!
Herren överger sitt trolösa folk
7Sedan sa Herren: Jag har övergett mitt folk, mitt arv. Jag har överlämnat dem jag älskar till deras fiender.8Mitt folk har rutit åt mig som ett skogens lejon, och därför har jag behandlat det som om jag hatade det.9Mitt folk är för mig som en rovfågel, som omringas och attackeras av andra fåglar. Kalla på rovdjuren, så att de inte går miste om sin del.10Folkets ledare har plundrat min vingård, trampat ner vinrankorna och förvandlat fälten till torr öken.11De har gjort den till en ödemark. Jag hör dess sorgsna rop. Hela landet är öde, och ingen bryr sig om det.12Soldater härjar och plundrar landet. Herrens svärd går fram från den ena ändan av nationen till den andra. Ingenting slipper undan.13Mitt folk har sått vete men fått skörda törne. De har arbetat intensivt, men till ingen nytta. De ska skörda skammens skörd, för Herrens fruktansvärda vrede är över dem.14Och nu säger Herren så här till de ogudaktiga folken, till länderna som omringar det land han gav sitt folk Israel: Jag ska köra bort er från era länder, precis som Juda tvingas bort från sitt,15men sedan ska jag förbarma mig över er alla och hämta hem er igen, var och en till sitt arv.16Om de hedniska folken genast lär sig mitt folks vägar och bekänner mig som sin Gud i stället för Baal, som de lärt mitt folk att dyrka, då ska de bli mäktiga bland mitt folk.17Men det land, ja, det folk som vägrar att lyda mig, kommer att fördrivas igen och förgöras, säger Herren.