1This is the word that came to Jeremiah from the Lord:2‘Listen to the terms of this covenant and tell them to the people of Judah and to those who live in Jerusalem.3Tell them that this is what the Lord, the God of Israel, says: “Cursed is the one who does not obey the terms of this covenant –4the terms I commanded your ancestors when I brought them out of Egypt, out of the iron-smelting furnace.” I said, “Obey me and do everything I command you, and you will be my people, and I will be your God.5Then I will fulfil the oath I swore to your ancestors, to give them a land flowing with milk and honey” – the land you possess today.’ I answered, ‘Amen, Lord.’6The Lord said to me, ‘Proclaim all these words in the towns of Judah and in the streets of Jerusalem: “Listen to the terms of this covenant and follow them.7From the time I brought your ancestors up from Egypt until today, I warned them again and again, saying, ‘Obey me.’8But they did not listen or pay attention; instead, they followed the stubbornness of their evil hearts. So I brought on them all the curses of the covenant I had commanded them to follow but that they did not keep.” ’9Then the Lord said to me, ‘There is a conspiracy among the people of Judah and those who live in Jerusalem.10They have returned to the sins of their ancestors, who refused to listen to my words. They have followed other gods to serve them. Both Israel and Judah have broken the covenant I made with their ancestors.11Therefore this is what the Lord says: “I will bring on them a disaster they cannot escape. Although they cry out to me, I will not listen to them.12The towns of Judah and the people of Jerusalem will go and cry out to the gods to whom they burn incense, but they will not help them at all when disaster strikes.13You, Judah, have as many gods as you have towns; and the altars you have set up to burn incense to that shameful god Baal are as many as the streets of Jerusalem.”14‘Do not pray for this people or offer any plea or petition for them, because I will not listen when they call to me in the time of their distress.15‘What is my beloved doing in my temple as she, with many others, works out her evil schemes? Can consecrated meat avert your punishment? When you engage in your wickedness, then you rejoice.[1]’16The Lord called you a thriving olive tree with fruit beautiful in form. But with the roar of a mighty storm he will set it on fire, and its branches will be broken.17The Lord Almighty, who planted you, has decreed disaster for you, because the people of both Israel and Judah have done evil and aroused my anger by burning incense to Baal.
Plot against Jeremiah
18Because the Lord revealed their plot to me, I knew it, for at that time he showed me what they were doing.19I had been like a gentle lamb led to the slaughter; I did not realise that they had plotted against me, saying, ‘Let us destroy the tree and its fruit; let us cut him off from the land of the living, that his name be remembered no more.’20But you, Lord Almighty, who judge righteously and test the heart and mind, let me see your vengeance on them, for to you I have committed my cause.21‘Therefore this is what the Lord says about the people of Anathoth who are threatening to kill you, saying, “Do not prophesy in the name of the Lord or you will die by our hands” –22therefore this is what the Lord Almighty says: “I will punish them. Their young men will die by the sword, their sons and daughters by famine.23Not even a remnant will be left to them, because I will bring disaster on the people of Anathoth in the year of their punishment.” ’
1-3Då talade Herren än en gång till Jeremia och sa: Påminn dem som bor i Juda och Jerusalem om att jag slöt ett förbund med deras förfäder och att det vilar en förbannelse över den människa som inte håller det!4När jag ledde dem bort från slaveriet i Egypten sa jag till dem: "Om ni lyder mig och gör vad jag befaller er, ska ni och era barn vara mitt folk, och jag ska vara er Gud.5Därför, Israel, om du lyder mig ska jag hålla den ed som jag svurit med dina förfäder och låta dig behålla landet som flyter av mjölk och honung, det land som ni nu äger." Då svarade jag: "Ja, låt detta ske, Herre!"6Då sa Herren: Sänd ut det här budskapet på Jerusalems gator, gå från stad till stad i hela landet och säg: Kom ihåg den överenskommelse som era förfäder gjorde med Gud, och gör allt det som de lovade honom att de skulle göra.7För jag sa till era förfäder när jag ledde ut dem ur Egypten och har upprepat det gång på gång ända till i dag: "Lyd alla mina befallningar!"8Men era förfäder gjorde det inte. De ville inte ens lyssna. Var och en följde sin egen okuvliga vilja och sitt stolta hjärta. Eftersom de vägrade lyda lät jag dem möta de olyckor som finns beskrivna i förbundet.9Herren talade igen till mig och sa: Jag har upptäckt en sammansvärjning mot mig bland folket i Juda och Jerusalem.10De har vänt tillbaka till sina förfäders synder, genom att dyrka avgudar och vägra lyssna till mig. Förbundet som jag slöt med deras förfäder har brutits.11Därför tänker jag låta olycka komma över dem, och de ska inte kunna fly undan, säger Herren. Hur de än ropar på barmhärtighet, ska jag inte lyssna till dem.12Då kommer de att be till sina avgudar och tända offereldar åt dem, men dessa kan inte rädda dem när olyckans tid är inne.13Mitt folk, du har lika många gudar som det finns städer, och dina skamliga offeraltaren åt Baal finns utmed varje gata i Jerusalem.14Jeremia, be därför inte längre för folket. Gråt inte och be inte om nåd för dem! Jag kommer inte att lyssna till dem ens när de slutligen tvingas be mig om hjälp.15Vad har mitt älskade folk för rätt att komma till mitt tempel? Man har varit trolös och tillbett andra gudar. Kan löften och offer nu hindra min dom?16Herren brukade kalla dig sitt gröna olivträd, vackert att se och dignande av frukt, men nu har han sänt dina fiender att förstöra dig. De kommer att låta dig brinna och dina grenar kommer att brytas av.17När Israel och Juda tände offereld åt Baal gav Herren befallning om att det träd som han själv hade planterat skulle förstöras.18Sedan talade Herren med mig om alla deras planer och visade mig deras intriger.19Jag hade varit lika godtrogen som ett oskyldigt lamm på väg till slakt. Jag visste inte att de tänkte döda mig. "Låt oss göra slut på den mannen och alla hans budskap", sa de. "Låt oss döda honom, så att hans namn glöms bort för alltid."20Men du Herre, härskarornas Gud, är rättvis. Se på dessa människors motiv. Jag vänder mig till dig för att få rättvisa.21-22Herren svarade: Männen i Anatot, de som säger till dig att inte profetera i Herrens namn om du inte vill bli dödad, ska själva straffas med döden. Deras unga män ska dö i strid. Deras döttrar och söner ska svälta.23Inte en enda av dem ska överleva, för jag ska låta olycka komma över dem när deras tid är inne.