1Joab, the son of Zeruiah, knew that the king longed to see Absalom.2So Joab sent someone to Tekoa to have a wise woman brought back from there. Joab said to her, ‘Pretend you are filled with sadness. Put on the rough clothing people wear when they’re sad. Don’t use any makeup. Act like a woman who has spent many days mourning for someone who has died.3Then go to the king. Give him the message I’m about to give you.’ And Joab told her what to say.4The woman from Tekoa went to the king. She bowed down with her face towards the ground. She did it to show him respect. She said, ‘Your Majesty, please help me!’5The king asked her, ‘What’s bothering you?’ She said, ‘I’m a widow. My husband is dead.6I had two sons. They got into a fight with each other in a field. No one was there to separate them. One of my sons struck down the other one and killed him.7Now my whole family group has risen up against me. They say, “Hand over the one who struck down his brother. Then we can put him to death for killing his brother. That will also get rid of the one who will receive the family property.” They want to kill the only living son I have left, just as someone would put out a burning coal. That would leave my husband without any son on the face of the earth to carry on the family name.’8The king said to the woman, ‘Go home. I’ll give an order to make sure you are taken care of.’9But the woman from Tekoa said to him, ‘You are my king and master. Please pardon me and my family. You and your royal family won’t be guilty of doing anything wrong.’10The king replied, ‘If people give you any trouble, bring them to me. They won’t bother you again.’11She said, ‘Please pray to the LORD your God. Pray that he will keep our nearest male relative from killing my other son. Then my son shan’t be destroyed.’ ‘You can be sure that the LORD lives,’ the king said. ‘And you can be just as sure that not one hair of your son’s head will fall to the ground.’12Then the woman said, ‘King David, please let me say something else to you.’ ‘Go ahead’, he replied.13The woman said, ‘You are the king. So why have you done something that brings so much harm on God’s people? When you do that, you hand down a sentence against yourself. You won’t let the son you drove away come back.14All of us must die. We are like water spilled on the ground. It can’t be put back into the jar. But that is not what God desires. Instead, he finds a way to bring back anyone who was driven away from him.15‘King David, I’ve come here to say this to you now. I’ve done it because people have made me afraid. I thought, “I’ll go and speak to the king. Perhaps he’ll do what I’m asking.16A man is trying to separate me and my son from the property God gave us. Perhaps the king will agree to save me from that man.”17‘So now I’m saying, “May what you have told me prevent that man from doing what he wants. You are like an angel of God. You know what is good and what is evil. May the LORD your God be with you.” ’18Then the king said to the woman, ‘I’m going to ask you a question. I want you to tell me the truth.’ ‘Please ask me anything you want to,’ the woman said.19The king asked, ‘Joab told you to say all of this, didn’t he?’ The woman answered, ‘What you have told me is exactly right. And that’s just as sure as you are alive. It’s true that Joab instructed me to do this. He told me everything he wanted me to say.20He did it to change the way things now are. You are as wise as an angel of God. You know everything that happens in the land.’21Later the king said to Joab, ‘All right. I’ll do what you want. Go. Bring back the young man Absalom.’22Joab bowed down with his face towards the ground. He did it to honour the king. And he asked God to bless the king. He said, ‘You are my king and master. Today I know that you are pleased with me. You have given me what I asked for.’23Then Joab went to Geshur. He brought Absalom back to Jerusalem.24But the king said, ‘He must go to his own house. I don’t want him to come and see me.’ So Absalom went to his own house. He didn’t go to see the king.25In the whole land of Israel there wasn’t any man as handsome as Absalom was. That’s why everyone praised him. From the top of his head to the bottom of his feet he didn’t have any flaws.26He used to cut his hair once a year when it became too heavy for him. Then he would weigh it. It weighed 2.5 kilograms in keeping with the standard weights used in the palace.27Three sons and a daughter were born to Absalom. His daughter’s name was Tamar. She became a beautiful woman.28Absalom lived in Jerusalem for two years without going to see the king.29Then Absalom sent for Joab. He wanted to send Joab to the king. But Joab refused to come to Absalom. So Absalom sent for him a second time. But Joab still refused to come.30Then Absalom said to his servants, ‘Joab’s field is next to mine. He has barley growing there. Go and set it on fire.’ So Absalom’s servants set the field on fire.31Joab finally went to Absalom’s house. He said to Absalom, ‘Why did your servants set my field on fire?’32Absalom said to Joab, ‘I sent a message to you. I said, “Come here. I want to send you to the king. I want you to ask him for me, ‘Why did you bring me back from Geshur? I would be better off if I were still there!’ ” Now then, I want to go and see the king. If I’m guilty of doing anything wrong, let him put me to death.’33So Joab went to the king and told him that. Then the king sent for Absalom. He came in and bowed down to the king with his face towards the ground. And the king kissed Absalom.
1När general Joab förstod hur mycket kungen längtade efter att få träffa Absalom,2-3skickade han efter en kvinna från Tekoa, som hade rykte om sig att vara mycket klok. Han såg till att hon fick träffa kungen och talade om för henne vad han ville att hon skulle framföra."Låtsas att du sörjer", sa han. "Sätt på dig sorgkläder och se ut som om du hade sörjt djupt under en längre tid."4När kvinnan kom inför kungen, föll hon ner med ansiktet mot golvet och ropade: "Ers Majestät, ni måste hjälpa mig!"5-6"Vad kan jag göra för dig?" frågade han."Jag är änka", svarade hon. "Mina två söner började slåss ute på åkern, och eftersom det inte fanns någon där som kunde skilja dem åt, blev den ene dödad.7Nu kräver resten av familjen att jag ska överlämna min andre son till dem, så att de kan ta livet av honom för att han mördade sin bror. Men om jag gör det, har jag ingen son kvar, och min makes namn kommer att utplånas."8"Låt mig ta hand om detta", svarade kungen. "Jag ska se till att ingen rör honom."9"Tack, Ers Majestät", svarade hon. "Jag tar på mig ansvaret, om man kommer att kritisera er för detta."10"Oroa dig inte över det," svarade kungen. "Om någon sätter sig emot det, kan du ta med honom till mig, och jag kan försäkra dig att han aldrig mer ska klaga!"11Då sa kvinnan: "Lova inför Gud att ingen kommer att skada min son! Jag vill inte ha någon mer blodsutgjutelse.""Jag lovar inför Gud," svarade han. "Inte ett hår på din sons huvud ska krökas!"12"Låt mig då bara få be er om en enda sak till!" sa hon."Ja, gärna", sa han. "Tala ut! "13"Varför gör ni inte lika mycket för alla bland Guds folk som ni har lovat att göra för mig?" frågade hon. "Ni har dömt er själv när ni lovat att hjälpa mig, för ni har vägrat att ta hem er egen utstötte son.14Vi måste ju alla dö en gång. Våra liv är som vatten som hälls ut på marken - det kan inte samlas upp igen. Gud kommer att välsigna er med ett längre liv, om ni kan fundera ut ett sätt att hämta tillbaka er son från hans landsflykt.15-16Men jag har kommit till er för att be er för min son, för jag och min son var hotade till livet, och jag sa för mig själv: 'Kanske kungen kan lyssna till mig och rädda oss undan dem som vill att vår familj ska dö ut.17Det är bara kungens ord som kan ge oss frid.' Jag vet att ni är som ett sändebud från Gud och att ni kan skilja mellan gott och ont. Herren ska vara med er!"18"Det är en sak jag vill veta", sa kungen."Vad är det, Ers Majestät?" undrade kvinnan.19"Skickade Joab hit dig?" Kvinnan svarade: "Hur kan jag neka till det? Ja, Joab skickade hit mig och sa till mig vad jag skulle säga.20Han gjorde det för att ni skulle se den här saken på ett nytt sätt. Men ni är lika vis som Guds budbärare och vet allt som händer."21Då skickade kungen efter Joab och sa: "Jag ska göra som du vill. Gå och hämta tillbaka Absalom."22Joab föll ner inför David och välsignade honom och sa: "Äntligen vet jag att du tycker om mig, för du har besvarat min bön!"23Sedan gick Joab till Gesur och hämtade tillbaka Absalom till Jerusalem.24"Låt honom gå till sin egen bostad", befallde kungen. "Han får aldrig komma hit. Jag vill inte se honom i ansiktet."
Absalom ber att få träffa David
25Nu fanns det ingen i Israel som var så vacker och välväxt som Absalom, och ingen fick så mycket beröm som han.26Han klippte sitt hår bara en gång om året när det blivit alltför tungt att gå omkring med. Det vägde då nästan två kilo.27Han fick tre söner och en dotter som fick heta Tamar. Hon växte upp till en mycket vacker kvinna.28När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen,29skickade han bud efter Joab för att be denne tala med kungen, men Joab ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom än en gång, men han vägrade på nytt.30Då sa Absalom till sina tjänare: "Joabs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den!" Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt,31och snart kom Joab till Absalom och frågade: "Varför har du förstört min åker?"32Absalom svarade: "Därför att jag ville be dig fråga kungen varför han förde mig tillbaka från Gesur, när han ändå inte tänker träffa mig. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där. Nu vill jag träffa kungen, och om han anser mig skyldig till något, så får han väl avrätta mig."33Joab berättade då för kungen vad Absalom hade sagt. Slutligen kallade David på Absalom. När han kom bugade han sig djupt inför kungen, och David kysste honom.