1Some time later, David’s son Amnon fell in love with Tamar. She was the beautiful sister of Absalom. He was another one of David’s sons.2Amnon wanted his sister Tamar so much that it made him ill. She was a virgin, and it seemed impossible for him to do what he wanted with her.3Amnon had an adviser named Jonadab. He was the son of David’s brother Shimeah. Jonadab was a very clever man.4He asked Amnon, ‘You are the king’s son, aren’t you? So why do you look so worn out every morning? Won’t you tell me?’ Amnon answered, ‘I’m in love with Tamar. She’s the sister of my brother Absalom.’5‘Go to bed,’ Jonadab said. ‘Pretend to be ill. Your father will come to see you. When he does, tell him, “I would like my sister Tamar to come and give me something to eat. Let her prepare the food right here in front of me where I can watch her. Then she can feed it to me.” ’6So Amnon went to bed. He pretended to be ill. The king came to see him. Amnon said to him, ‘I would like my sister Tamar to come here. I want to watch her make some special bread. Then she can feed it to me.’7David sent a message to Tamar at the palace. He said, ‘Go to your brother Amnon’s house. Prepare some food for him.’8So Tamar went to the house of her brother Amnon. He was lying in bed. She got some dough and mixed it. She shaped the bread right there in front of him. And she baked it.9Then she took the bread out of the pan and served it to him. But he refused to eat it. ‘Send everyone out of here,’ Amnon said. So everyone left him.10Then he said to Tamar, ‘Bring the food here into my bedroom. Please feed it to me.’ So Tamar picked up the bread she had prepared. She brought it to her brother Amnon in his bedroom.11She took it to him so he could eat it. But he grabbed her. He said, ‘My sister, come to bed with me.’12‘No, my brother!’ she said to him. ‘Don’t force me! An evil thing like that should never be done in Israel! Don’t do it!13What about me? How could I ever get rid of my shame? And what about you? You would be as foolish as any evil person in Israel. Please speak to the king. He won’t keep me from marrying you.’14But Amnon refused to listen to her. He was stronger than she was. So he raped her.15Then Amnon hated Tamar very much. In fact, he hated her more than he had loved her before. He said to her, ‘Get up! Get out!’16‘No!’ she said to him. ‘Don’t send me away. That would be worse than what you have already done to me.’ But he refused to listen to her.17He sent for his personal servant. He said, ‘Get this woman out of my sight. Lock the door behind her.’18So his servant threw her out. Then he locked the door behind her. Tamar was wearing a beautiful robe. It was the kind of robe the virgin daughters of the king wore.19She put ashes on her head. She tore the beautiful robe she was wearing. She put her hands on her head and went away. She was weeping out loud as she went.20When her brother Absalom saw her, he spoke to her. He said, ‘Has Amnon, that brother of yours, forced you to go to bed with him? My sister, don’t let it upset you. Don’t let it bother you. He’s your brother.’ After that, Tamar lived in her brother Absalom’s house. She was very lonely.21King David heard about everything that had happened. So he became very angry.22And Absalom never said a word of any kind to Amnon. He hated Amnon because he had brought shame on his sister Tamar.
Absalom kills Amnon
23Two years later, Absalom invited all the king’s sons to come to Baal Hazor. It was near the border of Ephraim. The workers who clipped the wool off Absalom’s sheep were there.24Absalom went to the king. He said, ‘I’ve had my workers come to clip the wool. Will you and your attendants please join me?’25‘No, my son,’ the king replied. ‘All of us shouldn’t go. It would be too much trouble for you.’ Although Absalom begged him, the king still refused to go. But he gave Absalom his blessing.26Then Absalom said, ‘If you won’t come, please let my brother Amnon come with us.’ The king asked him, ‘Why should he go with you?’27But Absalom begged him. So the king sent Amnon with him. He also sent the rest of his sons.28Absalom ordered his men, ‘Listen! When Amnon has had too much wine to drink, I’ll say to you, “Strike Amnon down.” When I do, kill him. Don’t be afraid. I’ve given you an order, haven’t I? Be strong and brave.’29So Absalom’s men killed Amnon, just as Absalom had ordered. Then all the king’s sons got on their mules and rode away.30While they were on their way, a report came to David. It said, ‘Absalom has struck down all your sons. Not one of them is left alive.’31The king stood up and tore his clothes. Then he lay down on the ground. All his attendants stood near him. They had also torn their clothes.32Jonadab, the son of David’s brother Shimeah, spoke up. He said, ‘You shouldn’t think that all the princes have been killed. The only one who is dead is Amnon. Absalom had planned to kill him ever since the day Amnon raped his sister Tamar.33You are my king and master. You shouldn’t be concerned about this report. It’s not true that all your sons are dead. The only one who is dead is Amnon.’34While all of that was taking place, Absalom ran away. The man on guard duty at Jerusalem looked up. He saw many people coming on the road west of him. They were coming down the side of the hill. He went and spoke to the king. He said, ‘I see men coming down the road from Horonaim. They are coming down the side of the hill.’35Jonadab said to the king, ‘See, your sons are coming. It has happened just as I said it would.’36As he finished speaking, the king’s sons came in. They were weeping out loud. The king and all his attendants were also weeping very bitterly.37When Absalom ran away, he went to Talmai, the son of Ammihud. Talmai was king of Geshur. King David mourned many days for his son Amnon.38So Absalom ran away and went to Geshur. He stayed there for three years.39After some time the king got over his sorrow because of Amnon’s death. Then King David longed to go to Absalom.
1-2Prins Absalom, Davids son, hade en vacker syster som hette Tamar. Prins Amnon, hennes halvbror, blev djupt förälskad i henne och plågades så av sin kärlek att han blev sjuk. Han fick aldrig tillfälle att tala med henne, för ogifta unga kvinnor och män hölls helt skilda åt.3Men Amnon hade en mycket listig kusin och nära vän som hette Jonadab och var son till Davids bror Simea.4En dag frågade Jonadab Amnon: "Vad är det med dig? Varför ser du så bedrövlig ut?""Jag är kär i min halvsyster Tamar", avslöjade Amnon.5Jonadab sa: "Så här ska du göra. Lägg dig och låtsas att du är sjuk. När din far kommer för att hälsa på dig, ska du be honom skicka efter Tamar för att laga till något gott åt dig. Säg till honom att du skulle må bättre om hon fick hjälpa dig."6Amnon gjorde så, och när kungen kom för att hälsa på honom, bad Amnon honom att Tamar skulle få tillåtelse att komma till honom.7David lovade honom det och meddelade Tamar: "Gå till din bror Amnon och laga till något åt honom."8Hon gjorde så och gick in i hans sovrum, så att han kunde se henne knåda en deg. Sedan bakade hon ett speciellt slags bröd åt honom.9Men när hon satte sig ner för att servera honom, vägrade han att äta!"Alla ska gå ut härifrån", sa han till tjänarna, och de lämnade rummet.10Sedan sa han till Tamar: "Ta nu hit brödet igen till min säng och mata mig."Då hämtade Tamar brödet,11och medan hon stod där framför honom, grep han tag i henne och bad: "Kom och ligg med mig, min älskade!"12"Amnon!" ropade hon. "Bär dig inte åt som en dåre! Gör inte så här mot mig! Du vet att det är brottsligt här i Israel.13Och vart ska jag i så fall gå med min skam? Man kommer att säga att du är en av de största dårarna i Israel. Nej, tala med kungen om det i stället, för han går nog med på att vi gifter oss."14Men han ville inte lyssna, och eftersom han var den starkare lyckades han våldta henne.15Plötsligt förvandlades hans kärlek till hat, och nu hatade han henne mer än han förut älskat henne."Ge dig iväg härifrån!" vrålade han till henne.16"Nej, nej!" snyftade hon. "Om du kör ut mig nu, gör du ett större brott än det som du just har begått mot mig."Men han ville inte lyssna till henne,17-18utan ropade på sin tjänare och befallde: "Kasta ut den där kvinnan, och lås dörren efter henne!" Tjänaren körde ut henne och reglade dörren. Tamar hade på sig en lång och rikt broderad klänning, som det på den tiden var sed att bära för de av kungens döttrar som var ogifta.19Hon rev sönder klänningen och hällde aska på huvudet och grät hejdlöst när hon gick sin väg.
Absalom mördar Amnon
20Hennes bror Absalom kom då och frågade henne: "Är det så att Amnon våldtagit dig? Var inte så upprörd. Det är ingenting att oroa sig för, eftersom det i alla fall är inom familjen."Men Tamar levde sedan som en övergiven kvinna i sin bror Absaloms hus.21-24När kung David hörde vad som hänt blev han oerhört arg. Absalom sa inte ett ord till Amnon trots att han hatade honom djupt på grund av övergreppet mot Tamar. Två år senare, när Absalom klippte sina får vid Baal-Hasor i Efraim, inbjöd han sin far och alla sina bröder att komma och fira detta tillfälle.25Kungen svarade: "Nej, min son, om vi kommer allesammans, så skulle det bli för mycket för dig." Absalom bad honom igen, men fick åter ett nekande svar.26"Om inte du kan komma själv, kan du kanske skicka min bror Amnon i stället?" föreslog Absalom."Varför just Amnon?" undrade kungen.27Men Absalom var ivrig och stod på sig, tills kungen slutligen gav med sig och lät alla sina söner fara dit.28Absalom sa till sina män: "Vänta tills Amnon blir full och döda honom sedan, när jag ger tecken! Var inte rädda! Jag är den som ger order här, och detta är en befallning. Visa att ni är modiga och gör som jag säger."29-30De dödade Amnon som planerat. Alla hans bröder flydde sedan därifrån på sina mulor. Medan de var på väg tillbaka till Jerusalem, fick David höra ett rykte att Absalom skulle ha dödat alla sina bröder, och att ingen längre fanns i livet!31Kungen for då upp, slet av sig manteln och kastade sig raklång på marken. Hans rådgivare rev sönder sina kläder i skräck och sorg.32-33Men Jonadab, son till Davids bror Simea, sa: "Nej, alla har inte dödats! Det är bara Amnon! Absalom har planerat detta allt sedan Amnon förgrep sig på Tamar. Tro därför inte att alla dina söner är döda. Bara Amnon är död."34Men Absalom flydde för att komma undan. Plötsligt fick en av vaktposterna på Jerusalems mur se en massa folk på vägen västerut komma nerför bergssluttningen.35"Titta där!" sa Jonadab till kungen."Där kommer dina söner, precis som jag sa."36Innan han slutat tala var de framme, och de grät och snyftade, och detsamma gjorde också kungen och hans tjänare.37Absalom flydde till kung Talmai, Ammihurs son i Gesur, och stannade där i tre år. Men David, som under tiden kom över sin sorg, längtade efter Absalom och avstod från alla planer på att strida mot honom.