1Some time later, Absalom got a chariot and horses for himself. He also got 50 men to run in front of him.2He would get up early. He would stand by the side of the road that led to the city gate. Sometimes a person would come with a case for the king to decide. Then Absalom would call out to him, ‘What town are you from?’ He would answer, ‘I’m from one of the tribes of Israel.’3Absalom would say, ‘Look, your claims are based on the law. So you have every right to make them. But the king doesn’t have anyone here who can listen to your case.’4Absalom would continue, ‘I wish I were appointed judge in the land! Then anyone who has a case or a claim could come to me. I would make sure they are treated fairly.’5Sometimes people would approach Absalom and bow down to him. Then he would reach out his hand. He would take hold of them and kiss them.6Absalom did that to all the Israelites who came to the king with their cases or claims. That’s why the hearts of the people were turned towards him.7After Absalom had lived in Jerusalem for four years, he went and spoke to the king. He said, ‘Let me go to Hebron. I want to keep a promise I made to the LORD.8When I was living at Geshur in Aram, I made a promise. I said, “If the LORD takes me back to Jerusalem, I’ll go to Hebron and worship him there.” ’9The king said to him, ‘Go in peace.’ So he went to Hebron.10Then Absalom sent messengers secretly to all the tribes of Israel. They said, ‘Listen for the sound of trumpets. As soon as you hear them, say, “Absalom has become king in Hebron.” ’11Absalom had taken 200 men from Jerusalem with him to Hebron. He had invited them to be his guests. They went without having any idea what was going to happen.12While Absalom was offering sacrifices, he sent for Ahithophel. Ahithophel was David’s adviser. He came to Absalom from Giloh, his home town. The number of people who followed Absalom kept growing. So he became more and more able to carry out his plans against David.
David runs away from Absalom
13A messenger came and spoke to David. He told him, ‘The hearts of the Israelites are turned towards Absalom.’14Then David spoke to all his officials who were with him in Jerusalem. He said, ‘Come on! We have to leave right away! If we don’t, none of us will escape from Absalom. He’ll move quickly to catch up with us. He’ll destroy us. His men will kill everyone in the city with their swords.’15The king’s officials answered him, ‘You are our king and master. We’re ready to do anything you want.’16The king started out. Everyone in his whole family went with him. But he left ten concubines behind to take care of the palace.17So the king and all those with him left. They stopped at the edge of the city.18All of David’s officials marched past him. All the Kerethites and Pelethites marched along with them. And all of the 600 men who had come with him from Gath marched in front of him.19The king spoke to Ittai. He was from Gath. The king said to him, ‘Why do you want to come along with us? Go back. Stay with King Absalom. You are an outsider. You left your own country.20You came to join me only a short time ago. So why should I make you wander around with us now? I don’t even know where I’m going. So go on back. Take your people with you. And may the LORD be kind and faithful to you.’21But Ittai replied to the king, ‘You are my king and master. I want to be where you are. It doesn’t matter whether I live or die. And that’s just as sure as the LORD and you are alive.’22David said to Ittai, ‘Go ahead then. Keep marching with my men.’ So Ittai, the Gittite, kept marching. All his men and their families marched with him.23All the people in the countryside wept out loud as David and all his followers passed by. The king went across the Kidron Valley. He and all the people with him moved on towards the desert.24Zadok also went with them. Some of the Levites went with him. They were carrying the ark of the covenant of God. They set down the ark. Abiathar offered sacrifices until all the people had left the city.25Then the king said to Zadok, ‘Take the ark of God back into the city. If the LORD is pleased with me, he’ll bring me back. He’ll let me see the ark again. He’ll also let me see Jerusalem again. That’s the place where he lives.26But suppose he says, “I am not pleased with you.” Then I accept that. Let him do to me what he thinks is best.’27The king said again to Zadok the priest, ‘Do you understand? Go back to the city with my blessing. Take your son Ahimaaz with you. Also take Abiathar and his son Jonathan with you.28I’ll wait at the place in the desert where we can go across the River Jordan. I’ll wait there until you send word to let me know what’s happening.’29So Zadok and Abiathar took the ark of God back to Jerusalem. They stayed there.30But David went on up the Mount of Olives. He was weeping as he went. His head was covered, and he was barefoot. All the people with him covered their heads too. And they were weeping as they went up.31David had been told, ‘Ahithophel, along with Absalom, is one of the people making secret plans against you.’ So David prayed, ‘LORD, make Ahithophel’s advice look foolish.’32David arrived at the top of the Mount of Olives. That’s where people used to worship God. Hushai, the Arkite, was there to meet him. His robe was torn. There was dust on his head.33David said to him, ‘If you go with me, you will be too much trouble for me.34So return to the city. Say to Absalom, “Your Majesty, I’ll be your servant. In the past, I was your father’s servant. But now I’ll be your servant.” If you do that, you can help me by making sure Ahithophel’s advice fails.35Zadok and Abiathar, the priests, will be there with you. Tell them everything you hear in the king’s palace.36They have their sons Ahimaaz and Jonathan there with them. Send them to tell me everything you hear.’37So David’s trusted friend Hushai went to Jerusalem. He arrived just as Absalom was entering the city.
1Så småningom skaffade sig Absalom en vagn och hästar till den och femtio män att springa framför honom.2Han gick upp tidigt varje morgon och ställde sig vid vägen som ledde till stadsporten. När någon kom med ett problem till kungen, kallade Absalom på honom, frågade varifrån han kom och uttryckte sitt intresse för hans fall.3Han kunde t ex säga: "Jag ser att du har rätt i det här fallet. Det är olyckligt att kungen inte har någon som kan ta sig tid att lyssna till detta.4Jag skulle själv vilja vara domare. Då kunde den som har en anklagelse mot någon komma till mig, och jag skulle skipa rättvisa!"5När någon kom fram och bugade sig för Absalom brukade han sträcka honom handen och ge honom en kyss.6På så sätt vann han hela folkets hjärta.7-8När fyra år hade gått sedan Absalom fann nåd hos kungen, sa Absalom till honom: "Låt mig få fara till Hebron, så att jag kan bära fram ett offer till Herren och på så sätt fullfölja ett löfte som jag gav honom när jag var i Gesur. Jag lovade att om han förde mig tillbaka till Jerusalem, skulle jag tillbe honom i Hebron."9Kungen svarade honom: "Gå i frid och uppfyll ditt löfte!" Då for Absalom till Hebron.10Han sände i hemlighet bud till varje del av Israel för att hetsa folket till uppror mot kungen och sa: "Så snart ni hör trumpetsignalen ska ni veta att Absalom har krönts till kung i Hebron."11Absalom inbjöd tvåhundra män från Jerusalem att följa med, men de kände inte alls till hans avsikter.12Medan han offrade slaktoffret, skickade han efter Ahitofel, en av Davids rådgivare, som bodde i Gilo. Ahitofel ställde sig på Absaloms sida, tillsammans med många andra. Detta gjorde att sammansvärjningen blev mycket stark.
David flyr för Absalom
13En budbärare kom så småningom till Jerusalem och sa till David: "Hela Israel har förenat sig med Absalom i ett uppror mot dig!"14"Vi måste omedelbart fly, innan det är för sent!" konstaterade David. "Om vi hinner ut ur staden innan han kommer, kan både vi och Jerusalem räddas."15"Vi står på din sida", svarade hans rådgivare. "Gör det som du tycker är bäst."16Kungen och hans familj gav sig genast iväg. Han lämnade bara tio bihustrur kvar att sköta om palatset.17-18David stannade en bit utanför staden och lät alla gå före honom, även de sex hundra filisteer som hade kommit med honom från Gat, och dessutom kereteerna och peleteerna.19-20Plötsligt vände sig kungen till Ittai, kaptenen för de sex hundra männen från Gat, och sa till honom: "Vad gör du här egentligen? Gå tillbaka med dina män till Jerusalem, till din kung, för du är en gäst i Israel, en främling i fångenskap. Du har ju nyss kommit. Varför skulle jag tvinga dig att i dag vandra bort med oss, när jag inte ens vet vart det bär? Gå tillbaka och ta med dig dina trupper. Fortsätt att vara god och trofast!"21Ittai svarade: "Jag svär vid Gud och vid mitt eget liv, att dit du går tänker jag gå, vad som än händer, och även om det gäller liv eller död."22Då svarade David: "Kom då med oss!" Och Ittai och hans män med sina familjer fortsatte att stå på Davids sida.23Det blev sorg överallt där kungen och hans följe drog förbi. De tog vägen genom Kidrondalen och ut på landsbygden.24Ebjatar, Sadok och leviterna tog hand om Guds förbundsark. De satte ner den vid sidan av vägen och offrade, tills alla hade passerat.25-26Sedan tog Sadok arken tillbaka till staden, som David befallt. Och David sa: "Om Herren vill kommer han att föra mig tillbaka, så att jag får se arken och Herrens tält igen. Men om han är färdig med mig, får han göra det han tycker blir bäst."27Sedan sa kungen till Sadok: "Är inte du en profet? Detta är min plan. Gå lugnt tillbaka till staden och ta med dig din son Ahimaas och Ebjatar och hans son Jonatan.28Jag tänker stanna vid Jordans vadställe i öknen och vänta tills jag får besked av dig. Jag vill veta vad som händer i Jerusalem, innan jag försvinner in i öknen."29Sadok och Ebjatar bar då tillbaka Guds ark till staden och stannade där.30David gick upp på vägen som ledde till Oljeberget, och han grät medan han gick. Han hade en slöja över huvudet och gick barfota som ett tecken på sin sorg. Och folket som var med honom täckte sina huvuden och grät medan de gick uppför berget.31Och när någon berättade för honom att hans rådgivare Ahitofel stod på Absaloms sida, bad David: "Herre, låt Ahitofel ge Absalom dåraktiga råd!"32När de nådde toppen av Oljeberget, där man brukade tillbe Herren, såg David att arkiten Husai väntade på honom med sönderrivna kläder och jord på huvudet.33-34David sa till honom: "Om du följer med mig, kommer du bara att bli till besvär för mig. Återvänd till Jerusalem och säg till Absalom: 'Jag kan bli din rådgivare precis som jag var det åt din far.' Sedan kan du hjälpa mig genom att motarbeta Ahitofel.35-36Prästerna Sadok och Ebjatar är där, och de står på vår sida. Berätta för dem vad du hör i palatset, så kommer de att skicka sina söner Ahimaas och Jonatan för att leta rätt på mig, och berätta för mig vad som står på."37Davids vän Husai återvände då till Jerusalem och kom dit samtidigt som Absalom anlände.