1The king of Ammon died. His son Hanun became the next king after him.2David thought, ‘I’m going to be kind to Hanun. His father Nahash was kind to me.’ So David sent messengers to Hanun. He wanted them to tell Hanun how sad he was that Hanun’s father had died. David’s messengers went to the land of Ammon.3The Ammonite commanders spoke to their master Hanun. They said, ‘David has sent messengers to tell you he is sad. They say he wants to honour your father. But the real reason they’ve come is to look the city over. They want to destroy it.’4So Hanun grabbed David’s messengers. He shaved off half of each man’s beard. He cut their clothes off just below the waist and left them half naked. Then he sent them away.5David was told about it. So he sent messengers to his men because they were filled with shame. King David said to them, ‘Stay at Jericho until your beards grow out again. Then come back here.’6The Ammonites realised that what they had done had made David very angry with them. So they hired 20,000 Aramean soldiers who were on foot. The soldiers came from Beth Rehob and Zobah. The Ammonites also hired the king of Maakah and 1,000 men. And they hired 12,000 men from Tob.7David heard about it. So he sent Joab out with the entire army of Israel’s fighting men.8The Ammonites marched out. They took up their battle positions at the entrance of their city gate. The Arameans of Zobah and Rehob gathered their troops together in the open country. So did the men of Tob and Maakah.9Joab saw that there were lines of soldiers in front of him and behind him. So he chose some of the best troops in Israel. He sent them to march out against the Arameans.10He put the rest of the men under the command of his brother Abishai. Joab sent them to march out against the Ammonites.11He said, ‘Suppose the Arameans are too strong for me. Then you must come and help me. But suppose the Ammonites are too strong for you. Then I’ll come and help you.12Be strong. Let’s be brave as we fight for our people and the cities of our God. The LORD will do what he thinks is best.’13Then Joab and the troops with him marched out to attack the Arameans. They ran away from him.14The Ammonites realised that the Arameans were running away. So they ran away from Abishai. They went inside the city. After Joab had fought against the Ammonites, he went back to Jerusalem.15The Arameans saw that they had been driven away by Israel. So they brought their troops together.16Hadadezer had some Arameans brought from east of the River Euphrates. They went to Helam under the command of Shobak. He was the commander of Hadadezer’s army.17David was told about it. So he gathered the whole army of Israel together. They went across the River Jordan to Helam. The Arameans lined up their soldiers to go to war against David. They began to fight against him.18But then they ran away from Israel. David killed 700 of their chariot riders. He killed 40,000 of their soldiers who were on foot. He also struck down Shobak, the commander of their army. Shobak died there.19All the kings who were under the rule of Hadadezer saw that Israel had won the battle over them. So they made a peace treaty with the Israelites. They were brought under Israel’s rule. After that, the Arameans were afraid to help the Ammonites anymore.
1En tid därefter dog Ammons kung, och hans son Hanun efterträdde honom.2"Jag ska visa vänskap mot honom", sa David. "Det gjorde alltid hans far mot mig." David sände en delegation till Hanun för att visa sympati och hedra hans far.3Men Hanuns officerare sa till sin kung: "Dessa män är inte här för att hedra din far! David har skickat dem för att spionera på staden innan de anfaller den!"4Då rakade Hanun av Davids män hälften av deras skägg, skar av deras kläder vid höfterna och lät dem gå hem halvnakna.5När David fick höra vad som hade hänt, bad han dem stanna i Jeriko tills skägget hade växt ut igen. De kände sig mycket förödmjukade av Hanuns behandling.6När folket i Ammon förstod hur allvarligt de hade förargat kung David, sände de efter förstärkningar och lejde tjugo tusen arameiska män från Rehob och Soba. Kungen i Maaka ställde upp med tusen man och tolv tusen kom från Tob.7-8När David hörde dessa rapporter, gav han order till Joab att anfalla dem med hela sin armé. Ammoniterna ställde upp utanför staden och försvarade den och dess portar själva, medan arameerna från Rehob och Soba och männen från Maaka och Tob grupperade sig i det öppna landskapet.9När Joab insåg att han skulle bli tvungen att slåss på två fronter, valde han ut de bästa soldaterna i armén, tog själv befälet över dem och drog ut mot arameerna.10Resten av armén anföll staden under hans bror Abisais befäl.11"Lyssna nu", sa Joab. "Om jag behöver förstärkning så kommer ni och hjälper mig, och om ammoniterna är för starka så kommer jag och hjälper er.12Nu ska vi kämpa! I dag får vi visa att vi är riktiga män som kan kämpa för Herrens folk och hans städer. Låt Guds vilja få ske!"13När Joab och hans män gick till anfall flydde arameerna hals över huvud,14och när ammoniterna såg det blev de rädda för Abisai och flydde in i sin stad. Joab kunde återvända till Jerusalem med armén.15-16Arameerna insåg nu att de inte hade någon möjlighet att besegra Israel och grupperade därför om sig. Hadadeser sände ytterligare trupper från andra sidan floden Eufrat som förstärkning. De kom till Helam under befäl av Sobak, som var överbefälhavare över alla Hadadesers trupper.17När David hörde vad som höll på att hända, tog han personligen befälet över Israels armé och tågade till Helam. Där anföll arameerna,18och de fick fly för israeliterna än en gång och lämnade manskapet på 700 vagnar döda på fälten, tillsammans med 40.000 fotsoldater. General Sobak stupade också.19När Hadadesers allierade såg att de var besegrade kapitulerade de, gav sig åt David och blev hans undersåtar. Från den dagen aktade sig arameerna för att hjälpa ammoniterna.