1David asked, ‘Is anyone left from the royal house of Saul? If there is, I want to be kind to him because of Jonathan.’2Ziba was a servant in Saul’s family. David sent for him to come and see him. The king said to him, ‘Are you Ziba?’ ‘I’m ready to serve you,’ he replied.3The king asked, ‘Isn’t there anyone still alive from the royal house of Saul? God has been very kind to me. I would like to be kind to that person in the same way.’ Ziba answered the king, ‘A son of Jonathan is still living. Both of his feet were hurt so that he can’t walk.’4‘Where is he?’ the king asked. Ziba answered, ‘He’s in the town of Lo Debar. He’s staying at the house of Makir, the son of Ammiel.’5So King David brought Mephibosheth from Makir’s house in Lo Debar.6Mephibosheth came to David. He was the son of Jonathan, the son of Saul. Mephibosheth bowed down to David to show him respect. David said, ‘Mephibosheth!’ ‘I’m ready to serve you,’ he replied.7‘Don’t be afraid,’ David told him. ‘You can be sure that I will be kind to you because of your father Jonathan. I’ll give back to you all the land that belonged to your grandfather Saul. And I’ll always provide what you need.’8Mephibosheth bowed down to David. He said, ‘Who am I? Why should you pay attention to me? I’m nothing but a dead dog.’9Then the king sent for Saul’s servant Ziba. He said to him, ‘I’m giving your master’s grandson everything that belonged to Saul and his family.10You and your sons and your servants must farm the land for him. You must bring in the crops. Then he’ll be taken care of. I’ll always provide what he needs.’ Ziba had 15 sons and 20 servants.11Then Ziba said to the king, ‘I’ll do anything you command me to do. You are my king and master.’ So David provided what Mephibosheth needed. He treated him like one of the king’s sons.12Mephibosheth had a young son named Mika. All the members of Ziba’s family became servants of Mephibosheth.13Mephibosheth lived in Jerusalem. The king always provided what he needed. Both of his feet were hurt so that he could not walk.
1En dag undrade David om någon ur Sauls familj fortfarande levde. I så fall ville han göra något gott mot denne, eftersom han hade lovat Jonatan detta.2Då fick han höra talas om Siba, som hade tjänat Saul, och han sände genast bud efter honom."Är du Siba?" frågade kungen."Till er tjänst", svarade han.3Kungen frågade då: "Finns det någon ur Sauls familj i livet som jag på något sätt kan glädja och visa Guds godhet?""Ja", svarade Siba. "Jonatans halte son lever fortfarande."4"Var finns han?" frågade kungen."I Lo-Debar, i Makirs hus, han som är son till Ammiel", svarade Siba.5-6Kung David lät hämta Mefiboset, Jonatans son och Sauls sonson från Lo-Debar. När Mefiboset ställdes inför kungen var han rädd, och han hälsade på kungen i stor ödmjukhet och bugade sig djupt inför honom.7Men David sa: "Var inte rädd! Jag har bett dig komma hit, så att jag kan göra något för dig, eftersom jag gett ett löfte till din far Jonatan. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul, och du ska bo här med mig i palatset!"8Mefiboset bugade sig djupt och utropade: "Men hur kan det vara möjligt att min kung skulle lägga märke till mig, så obetydlig som jag är?"9Kungen sände efter Sauls tjänare Siba och sa till honom: "Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj.10-11Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han bo här hos mig."Siba, som hade femton söner och tjugo tjänare, svarade: "Jag ska i allt göra som du har sagt."Från den dagen åt Mefiboset vid kung Davids bord, som en av hans söner.12Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Hela Sibas familj blev Mefibosets tjänare.13Själv flyttade han till Jerusalem för att bo i palatset. Detta var den man som var handikappad i båda sina fötter.