2 Samuel 11 | New International Reader’s Version

New International Reader’s Version

David and Bathsheba

1 It was spring. It was the time when kings go off to war. So David sent Joab out with the king’s special troops and the whole army of Israel. They destroyed the Ammonites. They marched to the city of Rabbah. They surrounded it and got ready to attack it. But David remained in Jerusalem. 2 One evening David got up from his bed. He walked around on the roof of his palace. From the roof he saw a woman taking a bath. She was very beautiful. 3 David sent a messenger to find out who she was. The messenger returned and said, ‘She is Bathsheba. She’s the daughter of Eliam. She’s the wife of Uriah. He’s a Hittite.’ 4 Then David sent messengers to get her. She came to him. And he slept with her. Then she went back home. All of that took place after she had already made herself ‘clean’ from her monthly period. 5 Later, Bathsheba found out she was pregnant. She sent a message to David. She said, ‘I’m pregnant.’ 6 So David sent a message to Joab. David said, ‘Send me Uriah, the Hittite.’ Joab sent him to David. 7 Uriah came to David. David asked him how Joab and the soldiers were doing. He also asked him how the war was going. 8 David said to Uriah, ‘Go home and enjoy some time with your wife.’ So Uriah left the palace. Then the king sent him a gift. 9 But Uriah didn’t go home. Instead, he slept at the entrance to the palace. He stayed there with all his master’s servants. 10 David was told, ‘Uriah didn’t go home.’ So he sent for Uriah. David said to him, ‘You have been away for a long time. Why didn’t you go home?’ 11 Uriah said to David, ‘The ark and the army of Israel and Judah are out there in tents. My commander Joab and your special troops are camped in the open country. How could I go to my house to eat and drink? How could I go there and sleep with my wife? I could never do a thing like that. And that’s just as sure as you are alive!’ 12 Then David said to him, ‘Stay here one more day. Tomorrow I’ll send you back to the battle.’ So Uriah remained in Jerusalem that day and the next. 13 David invited Uriah to eat and drink with him. David got him drunk. But Uriah still didn’t go home. In the evening he went out and slept on his mat. He stayed there among his master’s servants. 14 The next morning David wrote a letter to Joab. He sent it along with Uriah. 15 In it he wrote, ‘Put Uriah out in front. That’s where the fighting is the heaviest. Then pull your men back from him. When you do, the Ammonites will strike him down and kill him.’ 16 So Joab attacked the city. He put Uriah at a place where he knew the strongest enemy fighters were. 17 The troops came out of the city. They fought against Joab. Some of the men in David’s army were killed. Uriah, the Hittite, also died. 18 Joab sent David a full report of the battle. 19 He told the messenger, ‘Tell the king everything that happened in the battle. When you are finished, 20 his anger might explode. He might ask you, “Why did you go so close to the city to fight against it? Didn’t you know that the enemy soldiers would shoot arrows down from the wall? 21 Don’t you remember how Abimelek, the son of Jerub-Besheth, was killed? A woman dropped a large millstone on him from the wall. That’s how he died in Thebez. So why did you go so close to the wall?” If the king asks you that, tell him, “And your servant Uriah, the Hittite, is also dead.” ’ 22 The messenger started out for Jerusalem. When he arrived there, he told David everything Joab had sent him to say. 23 The messenger said to David, ‘The men in the city were more powerful than we were. They came out to fight against us in the open. But we drove them back to the entrance of the city gate. 24 Then those who were armed with bows shot arrows at us from the wall. Some of your special troops were killed. Your servant Uriah, the Hittite, is also dead.’ 25 David told the messenger, ‘Tell Joab, “Don’t get upset over what happened. Swords kill one person as well as another. So keep on attacking the city. Destroy it.” Tell that to Joab. It will cheer him up.’ 26 Uriah’s wife heard that her husband was dead. She mourned over him. 27 When her time of sadness was over, David brought her to his house. She became his wife. And she had a son by him. But the LORD wasn’t pleased with what David had done.

Nya Levande Bibeln

from Biblica

Davids synd med Bat-Seba

1 Följande år på våren, som var den tid då krigen brukade bryta ut, skickade David Joab och Israels armé för att förgöra ammoniterna. De slog dem i strid och belägrade staden Rabba, men David stannade i Jerusalem. 2 En kväll när han inte kunde somna, gick han ut på palatsets tak. Därifrån såg han en ovanligt vacker kvinna, som just tog sitt kvällsbad. 3 Han sände en tjänare för att ta reda på vem hon var och fick veta att hon hette Bat-Seba, dotter till Eliam och hustru till Uria. 4 Då sände David bud efter henne. Hon kom, och han låg med henne. Sedan återvände hon hem. (Hon hade vid detta tillfälle just gått igenom reningsceremonierna efter sin menstruation.) 5 När hon senare upptäckte att hon var med barn, meddelade hon David detta.

David försöker komma undan

6 Då sände David bud till Joab: "Skicka hem hetiten Uria." 7 När Uria kom, frågade David hur Joab och armén i övrigt klarade sig och hur det gick i kriget. 8 Sedan sa han till honom att gå hem till sin fru och vila sig. David sände mat från sitt eget bord till Urias hus. 9 Men Uria gick inte hem. Han stannade den natten vid palatsets port och sov tillsammans med de andra tjänarna. 10 När David fick reda på detta, skickade han efter Uria och sa till honom: "Vad är det med dig? Varför gick du inte hem till din fru i går kväll, när du hade varit borta så länge?" 11 Uria svarade: "Arken och armén och generalen och hans officerare befinner sig ute på de öppna fälten. När de nu har slagit läger där ute, skulle då jag gå hem för att äta och dricka och ligga med min fru? Jag svär att jag aldrig skulle göra något sådant." 12 "Det kanske är riktigt", sa David till honom, "men stanna här i kväll. I morgon kan du återvända till armén."Då stannade Uria i palatset, 13 och David bjöd honom till sitt bord och fick honom drucken. Men Uria gick inte hem den kvällen heller utan sov än en gång vid palatsets port. 14 Nästa morgon skrev David ett brev till Joab som han gav till Uria. 15 Brevet innehöll en befallning till Joab att placera Uria längst fram i ledet, där striden stod som hetast och att sedan snabbt dra tillbaka trupperna och lämna honom där för att dödas! 16 Då beordrade Joab Uria till en plats nära den belägrade staden, där han visste att fiendens bästa män stred. 17 Där dödades Uria tillsammans med flera andra israelitiska soldater. 18 När Joab skickade sin rapport till David, 19-21 sa han till sin budbärare: "Om kungen blir vred och frågar: 'Varför gick trupperna så nära staden? Och varför utsatte de sig för bågskyttarnas pilar från muren, och risken av att träffas av stenar som vältes ner? Det var ju det som hände med Abimelek vid Tebas när han blev dödad av en kvinna som kastade en kvarnsten på honom.' Då ska ni svara: 'Din tjänare Uria blev också dödad.' " 22 Budbäraren kom till Jerusalem och rapporterade till David: 23 "Fienden kom ut mot oss. Vi jagade dem tillbaka till stadsportarna, 24 men männen på muren anföll oss, och några av våra män dödades, och hetiten Uria är också död." 25 "Säg till Joab att han inte ska tappa modet", svarade David. "Svärdet dödar den ene såväl som den andre! Kämpa hårdare nästa gång och besegra staden! Säg till honom att han kommer att lyckas." 26 När Bat-Seba hörde att hennes man hade dött, sörjde hon honom. 27 Men när sorgetiden var över, skickade David efter henne och förde henne till palatset, och hon blev en av hans hustrur och hon födde honom en son, men Herren var mycket missnöjd med David och det han hade gjort.