3Es fuhr aber der Satan in Judas, genannt Iskariot, der zur Zahl der Zwölf gehörte. (Lk 4,13)4Und er ging hin und redete mit den Hohenpriestern und mit den Hauptleuten darüber, wie er ihnen Jesus überantworten könnte.5Und sie wurden froh und kamen überein, ihm Geld zu geben.6Und er sagte es zu und suchte eine Gelegenheit, dass er ihn an sie ausliefere ohne Aufsehen.
Das Abendmahl
7Es kam nun der Tag der Ungesäuerten Brote, an dem man das Passalamm opfern musste. (2Mo 12,3; 2Mo 12,18)8Und er sandte Petrus und Johannes und sprach: Geht hin und bereitet uns das Passalamm, damit wir’s essen.9Sie aber fragten ihn: Wo willst du, dass wir’s bereiten?10Er sprach zu ihnen: Siehe, wenn ihr hineinkommt in die Stadt, wird euch ein Mensch begegnen, der trägt einen Wasserkrug; folgt ihm in das Haus, in das er hineingeht,11und sagt zu dem Hausherrn: Der Meister lässt dir sagen: Wo ist die Herberge, in der ich das Passalamm essen kann mit meinen Jüngern?12Und er wird euch einen großen Saal zeigen, schön ausgelegt; dort bereitet das Mahl.13Sie gingen hin und fanden’s, wie er ihnen gesagt hatte, und bereiteten das Passalamm. (Lk 19,32)14Und als die Stunde kam, setzte er sich nieder und die Apostel mit ihm.15Und er sprach zu ihnen: Mich hat herzlich verlangt, dies Passalamm mit euch zu essen, ehe ich leide.16Denn ich sage euch, dass ich es nicht mehr essen werde, bis es erfüllt wird im Reich Gottes. (Lk 13,29)17Und er nahm den Kelch, dankte und sprach: Nehmt ihn und teilt ihn unter euch;18denn ich sage euch: Ich werde von nun an nicht trinken von dem Gewächs des Weinstocks, bis das Reich Gottes kommt.19Und er nahm das Brot, dankte und brach’s und gab’s ihnen und sprach: Das ist mein Leib, der für euch gegeben wird; das tut zu meinem Gedächtnis. (1Kor 10,16; 1Kor 11,23)20Desgleichen auch den Kelch nach dem Mahl und sprach: Dieser Kelch ist der neue Bund[1] in meinem Blut, das für euch vergossen wird! (2Mo 24,8; Jer 31,31)21Doch siehe, die Hand meines Verräters ist mit mir am Tisch.22Denn der Menschensohn geht zwar dahin, wie es beschlossen ist; doch weh dem Menschen, durch den er verraten wird!23Und sie fingen an, untereinander zu fragen, wer es wohl wäre unter ihnen, der das tun würde.
Gespräche mit den Jüngern
24Es erhob sich auch ein Streit unter ihnen, wer von ihnen als der Größte gelten sollte. (Mt 20,25; Mk 10,42; Lk 9,46)25Er aber sprach zu ihnen: Die Könige herrschen über ihre Völker, und ihre Machthaber lassen sich Wohltäter nennen.26Ihr aber nicht so! Sondern der Größte unter euch soll sein wie der Jüngste und der Vornehmste wie ein Diener.27Denn wer ist größer: der zu Tisch sitzt oder der dient? Ist’s nicht der, der zu Tisch sitzt? Ich aber bin unter euch wie ein Diener.28Ihr aber seid’s, die ihr ausgeharrt habt bei mir in meinen Anfechtungen. (Joh 6,67)29Und wie mir mein Vater das Reich bestimmt hat, so bestimme ich für euch, (Lk 12,32)30dass ihr essen und trinken sollt an meinem Tisch in meinem Reich und sitzen auf Thronen und richten die zwölf Stämme Israels. (Mt 19,28)31Simon, Simon, siehe, der Satan hat begehrt, euch zu sieben wie den Weizen. (2Kor 2,11)32Ich aber habe für dich gebeten, dass dein Glaube nicht aufhöre. Und wenn du dann umkehrst, so stärke deine Brüder. (Joh 17,9; Joh 17,11; Joh 17,15)33Er aber sprach zu ihm: Herr, ich bin bereit, mit dir ins Gefängnis und in den Tod zu gehen.34Er aber sprach: Petrus, ich sage dir: Der Hahn wird heute nicht krähen, ehe du dreimal geleugnet hast, dass du mich kennst.35Und er sprach zu ihnen: Als ich euch ausgesandt habe ohne Geldbeutel, ohne Tasche und ohne Schuhe, habt ihr je Mangel gehabt? Sie sprachen: Nein, keinen. (Lk 9,3; Lk 10,4)36Da sprach er zu ihnen: Aber nun, wer einen Geldbeutel hat, der nehme ihn, desgleichen auch eine Tasche, und wer’s nicht hat, verkaufe seinen Mantel und kaufe ein Schwert.37Denn ich sage euch: Es muss das an mir vollendet werden, was geschrieben steht: »Er ist zu den Übeltätern gerechnet worden.« Denn was von mir geschrieben ist, das hat ein Ende.38Sie sprachen aber: Herr, siehe, hier sind zwei Schwerter. Er aber sprach zu ihnen: Es ist genug.
Jesus in Gethsemane
39Und er ging nach seiner Gewohnheit hinaus an den Ölberg. Es folgten ihm aber auch die Jünger. (Lk 21,37)40Und als er dahin kam, sprach er zu ihnen: Betet, dass ihr nicht in Anfechtung fallt!41Und er riss sich von ihnen los, etwa einen Steinwurf weit, und kniete nieder, betete42und sprach: Vater, willst du, so nimm diesen Kelch von mir; doch nicht mein, sondern dein Wille geschehe! (Mt 6,10; Joh 18,11)43[Es erschien ihm aber ein Engel vom Himmel und stärkte ihn.44Und er geriet in Todesangst und betete heftiger. Und sein Schweiß wurde wie Blutstropfen, die auf die Erde fielen.][2]45Und er stand auf von dem Gebet und kam zu seinen Jüngern und fand sie schlafend vor Traurigkeit46und sprach zu ihnen: Was schlaft ihr? Steht auf und betet, damit ihr nicht in Anfechtung fallt!
Jesu Gefangennahme
47Als er aber noch redete, siehe, da kam eine Schar; und einer von den Zwölfen, der mit dem Namen Judas, ging vor ihnen her und nahte sich Jesus, um ihn zu küssen.48Jesus aber sprach zu ihm: Judas, verrätst du den Menschensohn mit einem Kuss?49Als aber, die um ihn waren, sahen, was geschehen würde, sprachen sie: Herr, sollen wir mit dem Schwert dreinschlagen?50Und einer von ihnen schlug nach dem Knecht des Hohenpriesters und hieb ihm sein rechtes Ohr ab.51Da sprach Jesus: Lasst ab! Nicht weiter! Und er rührte sein Ohr an und heilte ihn.52Jesus aber sprach zu den Hohenpriestern und Hauptleuten des Tempels und den Ältesten, die zu ihm hergekommen waren: Ihr seid wie gegen einen Räuber mit Schwertern und mit Stangen ausgezogen?53Ich bin täglich bei euch im Tempel gewesen, und ihr habt nicht Hand an mich gelegt. Aber dies ist eure Stunde und die Macht der Finsternis. (Lk 19,47; Lk 20,19; Joh 7,30; Joh 8,20)
Die Verleugnung des Petrus
54Sie ergriffen ihn aber und führten ihn ab und brachten ihn in das Haus des Hohenpriesters. Petrus aber folgte von ferne.55Da zündeten sie ein Feuer an mitten im Hof und setzten sich zusammen; und Petrus setzte sich mitten unter sie.56Da sah ihn eine Magd im Licht sitzen und sah ihn genau an und sprach: Dieser war auch mit ihm.57Er aber leugnete und sprach: Frau, ich kenne ihn nicht.58Und nach einer kleinen Weile sah ihn ein anderer und sprach: Du bist auch einer von denen. Petrus aber sprach: Mensch, ich bin’s nicht.59Und nach einer Weile, etwa nach einer Stunde, bekräftigte es ein anderer und sprach: Wahrhaftig, dieser war auch mit ihm; denn er ist auch ein Galiläer.60Petrus aber sprach: Mensch, ich weiß nicht, was du sagst. Und alsbald, während er noch redete, krähte der Hahn.61Und der Herr wandte sich und sah Petrus an. Und Petrus gedachte an des Herrn Wort, wie er zu ihm gesagt hatte: Ehe heute der Hahn kräht, wirst du mich dreimal verleugnen.62Und Petrus ging hinaus und weinte bitterlich.
Jesu Verspottung
63Die Männer aber, die Jesus gefangen hielten, verspotteten ihn und schlugen ihn,64verdeckten sein Angesicht und fragten: Weissage, wer ist’s, der dich schlug?65Und viele andere Lästerungen sagten sie gegen ihn.
Jesus vor dem Hohen Rat
66Und als es Tag wurde, versammelte sich der Rat der Ältesten des Volkes – Hohepriester und Schriftgelehrte –, und sie führten ihn vor ihren Hohen Rat67und sprachen: Bist du der Christus, so sage es uns! Er sprach aber zu ihnen: Sage ich’s euch, so glaubt ihr’s nicht; (Joh 3,12; Joh 10,24)68frage ich aber, so antwortet ihr nicht.69Aber von nun an wird der Menschensohn sitzen zur Rechten der Kraft Gottes. (Ps 110,1; Apg 7,56)70Da sprachen sie alle: Bist du denn Gottes Sohn? Er sprach zu ihnen: Ihr sagt es, ich bin es.71Sie aber sprachen: Was bedürfen wir noch eines Zeugnisses? Wir haben’s selbst gehört aus seinem Munde. (Lk 11,54)
1Nu närmade sig påskhögtiden[1].2Och översteprästerna och laglärarna[2] sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. Men de ville döda honom i hemlighet, eftersom de var rädda för folkets reaktion.
Judas beslutar att förråda Jesus
3Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av Jesus tolv närmaste efterföljare.4Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem.5De blev mycket glada och erbjöd honom en summa pengar,6som han genast accepterade. Och från den stunden sökte han efter ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.
Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden
7Så kom den första dagen i påskhögtiden[3], den dag när påsklammet skulle slaktas.8Då skickade Jesus iväg sina båda efterföljare Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”9”Var vill du att vi ska göra det?” frågade de.10Han svarade: ”När ni kommer in i Jerusalem, stöter ni genast på en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i11och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare undrar var salen är, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’12Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning måltiden där.”13Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden
14När det sedan var dags att äta påskmåltiden, slog sig Jesus och hans tolv sändebud ner vid bordet.15Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.16För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds nya värld.[4]”17Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: ”Ta det här och dela det mellan er.18Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän Gud regerar i sin nya värld.[5]”19Efter det tog han ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död.”20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren med vinet och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor – ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er.21Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig, trots att han äter tillsammans med mig.[6]22För jag, Människosonen[7], måste dö. Det är en del av Guds plan. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig!”23Då började hans efterföljare fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.
Vem är mest betydelsefull?
24Efter en stund gick hans efterföljare istället över till att diskutera vem av dem som kunde anses vara mest betydelsefull.25Då sa Jesus till dem: ”I den här världen uppträder kungar och makthavare som tyranner, och vill ändå hyllas som ’folkets beskyddare’!26Men så får det inte vara bland er. Den av er som vill vara mest betydelsefull ska vara lägst av alla, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare.27I den här världen räknas den som äter vid bordet som större än den som tjänar vid bordet. Men följ mitt exempel. Jag är här hos er som en tjänare.28-29Men en dag ska ni som har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar, få samma kungliga makt av mig som jag har fått av min Far i himlen.30Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i min nya värld[8], och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
31Simon, min vän, Satan har begärt att få pröva er, för att se om er tro är äkta.[9]32Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då tron hos dina bröder.”33Simon Petrus svarade: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig.”34Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”35Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade pengar, packning eller extra kläder med er, saknade ni något då?””Nej, ingenting”, svarade de.36”Men nu”, sa han, ”ska ni ta med er både pengar och packning. Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.37För jag försäkrar er, att de här orden i Skriften ska bli verklighet genom det som händer mig: ’Han räknades som en brottsling’[10]. Ja, allt som Gud har förutsagt om mig ska nu slutföras.”38”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.””Det räcker”, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
39Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget.40Där sa han till dem: ”Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er.”41Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad:42”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”43Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.44Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken.45Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg.46Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er.”
Jesus blir förrådd och arresterad
47Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss.48Men Jesus sa: ”Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen[11], med en kyss?”49När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!”50Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.51Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.52Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig?53Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
54Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.55Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.56En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med Jesus!”57Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, jag känner inte den mannen.”58Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!””Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.59Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen.”60Men Petrus sa: ”Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar.” Och just när han sa det gol tuppen.61I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger.”62Och han gick ut från gården och grät förtvivlat.63-64De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.”65Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
66Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet[12], det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd.67De frågade honom: ”Är du Messias, den utlovade kungen? Säg oss som det är!”Han svarade: ”Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig,68och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara.69Men från och med nu kommer jag, Människosonen[13], att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt.”70Upprörda ropade de då allihop: ”Påstår du alltså att du är Guds Son?”Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som kallar mig det.”71Då ropade de igen: ”Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv.”