1When David’s time to die drew near, he commanded Solomon his son, saying, (Ge 47:29)2“I am about to go the way of all the earth. Be strong, and show yourself a man, (Jos 1:6; Jos 23:14)3and keep the charge of the Lord your God, walking in his ways and keeping his statutes, his commandments, his rules, and his testimonies, as it is written in the Law of Moses, that you may prosper in all that you do and wherever you turn, (De 29:9; 1Ch 22:12)4that the Lord may establish his word that he spoke concerning me, saying, ‘If your sons pay close attention to their way, to walk before me in faithfulness with all their heart and with all their soul, you shall not lack[1] a man on the throne of Israel.’ (2Sa 7:12; 2Sa 7:25; 1Ki 3:6; 1Ki 8:25; 1Ki 9:4; 1Ki 9:5; 2Ki 20:3; Ps 132:12)5“Moreover, you also know what Joab the son of Zeruiah did to me, how he dealt with the two commanders of the armies of Israel, Abner the son of Ner, and Amasa the son of Jether, whom he killed, avenging[2] in time of peace for blood that had been shed in war, and putting the blood of war[3] on the belt around his[4] waist and on the sandals on his feet. (2Sa 3:27; 2Sa 3:39; 2Sa 18:5; 2Sa 18:12; 2Sa 18:14; 2Sa 20:10; 1Ki 2:32)6Act therefore according to your wisdom, but do not let his gray head go down to Sheol in peace. (1Ki 2:9)7But deal loyally with the sons of Barzillai the Gileadite, and let them be among those who eat at your table, for with such loyalty[5] they met me when I fled from Absalom your brother. (2Sa 9:7; 2Sa 9:10; 2Sa 17:27; 2Sa 19:31)8And there is also with you Shimei the son of Gera, the Benjaminite from Bahurim, who cursed me with a grievous curse on the day when I went to Mahanaim. But when he came down to meet me at the Jordan, I swore to him by the Lord, saying, ‘I will not put you to death with the sword.’ (2Sa 16:5; 2Sa 17:24; 2Sa 19:18)9Now therefore do not hold him guiltless, for you are a wise man. You will know what you ought to do to him, and you shall bring his gray head down with blood to Sheol.” (Ge 42:38; Ge 44:31; 1Ki 2:6)
The Death of David
10Then David slept with his fathers and was buried in the city of David. (1Ki 1:21; 1Ki 3:1; 1Ki 9:24; Ac 2:29; Ac 13:36)11And the time that David reigned over Israel was forty years. He reigned seven years in Hebron and thirty-three years in Jerusalem. (2Sa 5:4; 1Ch 29:26)12So Solomon sat on the throne of David his father, and his kingdom was firmly established. (1Ch 29:23; 2Ch 1:1)
Solomon’s Reign Established
13Then Adonijah the son of Haggith came to Bathsheba the mother of Solomon. And she said, “Do you come peacefully?” He said, “Peacefully.” (1Sa 16:4)14Then he said, “I have something to say to you.” She said, “Speak.”15He said, “You know that the kingdom was mine, and that all Israel fully expected me to reign. However, the kingdom has turned about and become my brother’s, for it was his from the Lord. (1Ki 1:5; 1Ki 1:25; 1Ch 22:9; 1Ch 28:5)16And now I have one request to make of you; do not refuse me.” She said to him, “Speak.”17And he said, “Please ask King Solomon—he will not refuse you—to give me Abishag the Shunammite as my wife.” (1Ki 1:3)18Bathsheba said, “Very well; I will speak for you to the king.”19So Bathsheba went to King Solomon to speak to him on behalf of Adonijah. And the king rose to meet her and bowed down to her. Then he sat on his throne and had a seat brought for the king’s mother, and she sat on his right. (Ps 45:9)20Then she said, “I have one small request to make of you; do not refuse me.” And the king said to her, “Make your request, my mother, for I will not refuse you.”21She said, “Let Abishag the Shunammite be given to Adonijah your brother as his wife.” (1Ki 2:17)22King Solomon answered his mother, “And why do you ask Abishag the Shunammite for Adonijah? Ask for him the kingdom also, for he is my older brother, and on his side are Abiathar[6] the priest and Joab the son of Zeruiah.” (1Ki 1:6; 1Ki 1:7; 1Ki 2:17; 1Ch 3:2; 1Ch 3:5)23Then King Solomon swore by the Lord, saying, “God do so to me and more also if this word does not cost Adonijah his life! (Ru 1:17)24Now therefore as the Lord lives, who has established me and placed me on the throne of David my father, and who has made me a house, as he promised, Adonijah shall be put to death today.” (Ru 3:13; 2Sa 7:11; 2Sa 7:13; 1Ch 22:10)25So King Solomon sent Benaiah the son of Jehoiada, and he struck him down, and he died. (2Sa 8:18)26And to Abiathar the priest the king said, “Go to Anathoth, to your estate, for you deserve death. But I will not at this time put you to death, because you carried the ark of the Lord God before David my father, and because you shared in all my father’s affliction.” (Jos 21:18; 1Sa 22:20; 1Sa 23:6; 2Sa 15:24; 2Sa 15:29)27So Solomon expelled Abiathar from being priest to the Lord, thus fulfilling the word of the Lord that he had spoken concerning the house of Eli in Shiloh. (1Sa 2:27; 1Ki 2:35)28When the news came to Joab—for Joab had supported Adonijah although he had not supported Absalom—Joab fled to the tent of the Lord and caught hold of the horns of the altar. (2Sa 17:25; 2Sa 18:2; 1Ki 1:7; 1Ki 1:50)29And when it was told King Solomon, “Joab has fled to the tent of the Lord, and behold, he is beside the altar,” Solomon sent Benaiah the son of Jehoiada, saying, “Go, strike him down.”30So Benaiah came to the tent of the Lord and said to him, “The king commands, ‘Come out.’” But he said, “No, I will die here.” Then Benaiah brought the king word again, saying, “Thus said Joab, and thus he answered me.”31The king replied to him, “Do as he has said, strike him down and bury him, and thus take away from me and from my father’s house the guilt for the blood that Joab shed without cause. (Ex 21:14; Nu 35:33; De 19:13; De 21:8)32The Lord will bring back his bloody deeds on his own head, because, without the knowledge of my father David, he attacked and killed with the sword two men more righteous and better than himself, Abner the son of Ner, commander of the army of Israel, and Amasa the son of Jether, commander of the army of Judah. (Jud 9:24; 2Sa 3:27; 2Sa 20:9; 1Ki 2:5; 2Ch 21:13)33So shall their blood come back on the head of Joab and on the head of his descendants forever. But for David and for his descendants and for his house and for his throne there shall be peace from the Lord forevermore.” (1Ki 2:32)34Then Benaiah the son of Jehoiada went up and struck him down and put him to death. And he was buried in his own house in the wilderness.35The king put Benaiah the son of Jehoiada over the army in place of Joab, and the king put Zadok the priest in the place of Abiathar. (1Ki 2:27; 1Ki 4:4; 1Ch 29:22)36Then the king sent and summoned Shimei and said to him, “Build yourself a house in Jerusalem and dwell there, and do not go out from there to any place whatever. (1Ki 2:8)37For on the day you go out and cross the brook Kidron, know for certain that you shall die. Your blood shall be on your own head.” (2Sa 1:16; 2Sa 15:23)38And Shimei said to the king, “What you say is good; as my lord the king has said, so will your servant do.” So Shimei lived in Jerusalem many days.39But it happened at the end of three years that two of Shimei’s servants ran away to Achish, son of Maacah, king of Gath. And when it was told Shimei, “Behold, your servants are in Gath,” (1Sa 27:2)40Shimei arose and saddled a donkey and went to Gath to Achish to seek his servants. Shimei went and brought his servants from Gath.41And when Solomon was told that Shimei had gone from Jerusalem to Gath and returned,42the king sent and summoned Shimei and said to him, “Did I not make you swear by the Lord and solemnly warn you, saying, ‘Know for certain that on the day you go out and go to any place whatever, you shall die’? And you said to me, ‘What you say is good; I will obey.’43Why then have you not kept your oath to the Lord and the commandment with which I commanded you?”44The king also said to Shimei, “You know in your own heart all the harm that you did to David my father. So the Lord will bring back your harm on your own head. (1Sa 25:39; 2Sa 16:5)45But King Solomon shall be blessed, and the throne of David shall be established before the Lord forever.” (Pr 25:5)46Then the king commanded Benaiah the son of Jehoiada, and he went out and struck him down, and he died. So the kingdom was established in the hand of Solomon. (1Ki 2:12; 2Ch 1:1)
1 Kings 2
Nya Levande Bibeln
Davids råd till Salomo
1När kung David kände att slutet för hans del var nära, förmanade han sin son Salomo:2"Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Jag räknar med att du ska bli en värdig efterföljare.3Lyd Guds lagar och vandra på hans vägar! Håll alla bud som är nedskrivna i Moses lag, så att du får framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig!4Om du gör det, så ska Herren infria alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar ger akt på hur de vandrar och är trogna mot honom, så kommer alltid någon av dem att vara kung över Israel, och min kungaätt ska aldrig ta slut.5Hör nu på vad jag säger! Du vet att Joab dödade mina två generaler Abner och Amasa. Han lät deras blod flyta som om de hade legat i krig med varandra.6Du är en vis man och vet vad du bör göra, så låt honom inte dö i frid av hög ålder.7Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillais söner. Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom.8Och du kommer väl ihåg Simei, Geras son, benjaminiten från Bahurim? Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Mahanaim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag att inte döda honom.9Men du är inte bunden vid det löftet! Du är en vis man och vet hur du ska göra. Visst är han gammal redan, men avsluta hans liv i förtid."10Sedan dog David, och han begravdes i Jerusalem.11Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre i Jerusalem.12Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt ifrågasattes inte.
Salomo undanröjer oppositionen
13En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Bat-Seba. "Har du kommit för att ge mig bekymmer?" frågade hon honom. "Nej", svarade han.14"Jag kommer faktiskt bara för att be om en tjänst.""Säg vad du har på hjärtat!" sa hon.15"Allting gick så bra för mig, och kungariket var mitt", sa Adonia. "Alla väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades plötsligt allting, och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det.16Nu har jag en bön till dig, och avvisa mig inte!""Vad vill du?" frågade hon.17"Be kung Salomo att han ger mig Abisag från Sunem till hustru, för dig visar han ju inte bort", svarade han.18"Det ska jag göra", lovade Bat-Seba.19Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonias önskan. Han bugade sig för henne och gav order om att man skulle hämta en tron åt henne och placera den vid hans högra sida.20"Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en begäran till dig", sa hon."Vad gäller saken?" frågade han. "Du vet ju att jag inte kan vägra dig något."21"Låt då din bror Adonia få Abisag till hustru", svarade hon.22"Men vad menar du?" frågade han bestört och fortsatte: "Om jag skulle ge honom Abisag, som tillhörde min far, så vill han väl som min äldre bror ha riket nästa gång! Han och prästen Ebjatar och Joab skulle gärna ta över alltsammans!"23-24Kung Salomo lovade då under ed att låta Adonia få betala med livet för sin fräckhet: "Jag svär vid den levande Guden, som har gett mig min far Davids tron och detta rike, att Adonia ska dö i dag."25Sedan beordrade han Benaja att avrätta Adonia, och denne högg ner honom med sitt svärd.26Till prästen Ebjatar sa kungen: "Gå tillbaka till ditt hem i Anatot. Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark under min fars regering, och du fick lida med honom under alla hans svårigheter."27Men Salomo tvingade Ebjatar att lämna sin ställning som Herrens präst, och på så sätt gick Herrens ord vid Silo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.28När Joab, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra att Adonia var död, skyndade han sig till tabernaklet och grep tag om altarets horn.29Salomo skickade Benaja för att avrätta honom också.30Benaja gick in i tabernaklet och sa till Joab: "Kungen befaller dig att komma ut!""Nej, jag vill dö här", svarade han. Benaja återvände då till kungen för att få vidare instruktioner.31"Gör som han vill", svarade kungen. "Döda honom vid altaret och begrav honom. Det kommer att befria mig och min fars hus från skuld på grund av hans meningslösa mord.32Herren kommer att hålla honom personligen ansvarig för att utan min fars vetskap ha dödat två oskyldiga män, som dessutom var mer rakryggade än han själv. Min far hade ingen del i morden på Abner, överbefälhavaren för Israels armé, och på Amasa, överbefälhavaren för Juda armé.33Skulden för detta ska för alltid vila över Joab och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans tron och hans hus!"34Benaja återvände till tabernaklet. Han dödade Joab, som sedan begravdes på sin egen mark i öknen.35Sedan utsåg kungen Benaja till överbefälhavare och Sadok till präst i stället för Ebjatar.36-37Kungen skickade därefter bud till Simei och lät säga: "Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här. Om du lämnar staden så är du dödsdömd. Ja, i det ögonblick som du går över bäcken Kidron kommer du att dö. Valet är ditt!"38"Jag ska göra som du säger", svarade Simei. Simei bodde sedan ganska länge i Jerusalem.39Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akis i Gat. När Simei fick reda på var de befann sig,40sadlade han sin åsna för att fara till Gat och besöka kungen. När han hade fått tag i sina slavar, tog han dem med sig tillbaka till Jerusalem.41När Salomo fick höra att Simei hade återvänt till Jerusalem efter ett besök i Gat,42skickade han bud efter honom och sa: "Befallde jag dig inte i Herrens namn att du skulle stanna i Jerusalem, och att du kunde lämna staden bara med livet som insats? Och vad svarade du? Jo, att du skulle göra som jag befallde.43Varför har du då inte hållit vår överenskommelse?44Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska hämnas på dig,45men jag själv ska bli välsignad, och Davids ättlingar ska sitta på denna tron i all framtid!"46På kungens befallning ledde sedan Benaja ut Simei och dödade honom. Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.