1 Ježíš řekl svým učedníkům: „Není možné, aby nepřišla pokušení; běda však tomu, skrze koho přicházejí.2 Bylo by pro něho lépe, kdyby mu dali na krk mlýnský kámen a uvrhli ho do moře, než aby svedl k hříchu jednoho z těchto nepatrných.3 Mějte se na pozoru! Když tvůj bratr zhřeší, pokárej ho, a bude-li toho litovat, odpusť mu.
— O odpuštění
4 A jestliže proti tobě zhřeší sedmkrát za den a sedmkrát k tobě přijde s prosbou: ‚Je mi to líto,‘ odpustíš mu!“
— Výrok o síle víry
5 Apoštolové řekli Pánu: „Dej nám více víry!“6 Pán jim řekl: „Kdybyste měli víru jako zrnko hořčice, řekli byste této moruši: ‚Vyrvi se i s kořeny a přesaď se do moře,‘ a ona by vás poslechla.“
— O postavení služebníka
7 “Řekne snad někdo svému služebníku, který se vrátil z pole, kde oral nebo pásl: ‚Pojď si hned sednout ke stolu‘?8 Neřekne mu spíše: ‚Připrav mi něco k jídlu a přistroj se k obsluze, dokud se nenajím a nenapiji; pak budeš jíst a pít ty‘?9 Děkuje snad svému služebníku, že udělal, co mu bylo přikázáno?10 Tak i vy, když učiníte všechno, co vám bylo přikázáno, řekněte: ‚Jsme jenom služebníci, učinili jsme to, co jsme byli povinni učinit.“
— Uzdravení deseti malomocných
11 Na cestě do Jeruzaléma procházel Samařskem a Galileou.12 Když přicházel k jedné vesnici, šlo mu vstříc deset malomocných; zůstali stát opodál13 a hlasitě volali: „Ježíši, Mistře, smiluj se nad námi!“14 Když je uviděl, řekl jim: „Jděte a ukažte se kněžím!“ A když tam šli, byli očištěni.15 Jeden z nich, jakmile zpozoroval, že je uzdraven, hned se vrátil a velikým hlasem velebil Boha;16 padl tváří k Ježíšovým nohám a děkoval mu. A to byl Samařan.17 Nato Ježíš řekl: „Nebylo jich očištěno deset? Kde je těch devět?18 Nikdo z nich se nenašel, kdo by se vrátil a vzdal Bohu chválu, než tento cizinec?“19 Řekl mu: „Vstaň a jdi, tvá víra tě zachránila.“
— O příchodu Syna člověka
20 Když se ho farizeové otázali, kdy přijde Boží království, odpověděl jim: „Království Boží nepřichází tak, abyste to mohli vypozorovat;21 ani se nedá říci: ‚Hle, je tu‘ nebo ‚je tam‘! Vždyť království Boží je mezi vámi!“ 22 Svým učedníkům řekl: „Přijdou dny, kdy si budete toužebně přát, abyste spatřili aspoň jediný ze dnů Syna člověka, ale nespatříte.23 Řeknou vám: ‚Hle, tam je, hle, tu;‘ zůstaňte doma a nechoďte za nimi.24 Jako když se zableskne a rázem se osvětlí všecko pod nebem z jednoho konce nebe na druhý, tak bude Syn člověka ve svém dni.25 Ale nejprve musí mnoho trpět a být zavržen od tohoto pokolení.26 Jako bylo za dnů Noe, tak bude i za dnů Syna člověka:27 Jedli, pili, ženili se a vdávaly až do dne, kdy Noe vešel do korábu a přišla potopa a zahubila všechny.28 Stejně tak bylo za dnů Lotových: Jedli, pili, kupovali, prodávali, sázeli a stavěli;29 v ten den, kdy Lot vyšel ze Sodomy, spustil se oheň a síra z nebe a zahubil všechny.30 Právě tak bude v den, kdy se zjeví Syn člověka.31 Kdo bude v onen den na střeše, ale věci bude mít v domě, ať nesestupuje, aby si je vzal; a stejně tak kdo bude na poli, ať se nevrací zpět.32 Vzpomeňte na Lotovu ženu!33 Kdo by usiloval svůj život zachovat, ztratí jej, a kdo jej ztratí, zachová jej.34 Pravím vám: Té noci budou dva na jednom loži, jeden bude přijat, a druhý zanechán.35 Dvě budou mlít spolu obilí, jedna bude přijata, a druhá zanechána. 36 Dva budou na poli, jeden bude přijat, a druhý zanechán.“37 Když to slyšeli, otázali se ho: „Kde to bude, Pane?“ Řekl jim: „Kde bude tělo, tam se slétnou i supi.“
1En dag varnade Jesus sina efterföljare och sa: ”Det kommer alltid att finnas sådant som frestar människor att synda. Men olycka ska drabba den som frestar andra.2Ja, det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska leva kvar och kunna vilseleda någon av dessa som med ett barns tillit tror på mig.3Jag varnar er! Om en människa har handlat fel, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig.4Ja, även om hon handlar fel mot dig sju[1] gånger om dagen och sju gånger ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta henne.”5En dag sa de närmaste efterföljarna till Herren Jesus: ”Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.”6”Mer tro?”, svarade Herren. ”Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.”
Tjänaren som gör sin plikt
7Jesus sa också: ”Tänk er att ni har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren. Inte säger ni då till honom: ’Slå dig genast ner vid bordet och ät.’8Nej, ni säger: ’Gör i ordning kvällsmaten åt mig och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’9Ni skulle heller inte tacka tjänaren, för han gjorde ju bara det han fick order om.10Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är vanliga enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”
Jesus botar tio spetälska
11På sin fortsatta vandring mot Jerusalem kom Jesus till gränsen mellan Galileen och Samarien.12Där gick han in i en by, och plötsligt kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort13och ropade: ”Herre Jesus, ha medlidande med oss!”14Då såg han på dem och sa: ”Gå till prästerna och låt dem undersöka er!”[2] Och medan de var på väg dit blev de friska!15En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud.16Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Och den mannen var från Samarien[3].17Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev friska? Var är de andra nio?18Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att tacka Gud?”19Och till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”
Guds nya värld
20En dag frågade fariseerna[4] Jesus när Gud skulle ge dem en kung som kunde regera över dem. Men Jesus svarade dem: ”Gud själv regerar redan bland människorna, men inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina fysiska ögon.21Man kan inte säga: ’Här är vår kung’, eller: ’Där är vår kung’. Nej! Gud regerar inom er.[5]”22Senare förklarade han detta närmare för sina efterföljare och sa: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda dag tillsammans med mig, Människosonen[6], i Guds nya värld, men ni ska inte få det.23Man ska säga till er: ’Han har kommit tillbaka. Där är han’, eller: ’Här är han’. Men tro det inte och gå inte dit.24För när jag, Människosonen, verkligen återvänder blir det lika tydligt som när blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten.25Men innan detta händer måste jag lida svårt och bli avvisad av detta släkte som inte vill tro.26När jag, Människosonen, kommer tillbaka ska världen vara lika sorglös som på Noas tid.27Då åt man och drack och gifte sig ‑ allt var precis som vanligt ‑ ända till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allihop.28Likadant var det på Lots tid.[7] Människorna höll på med sina dagliga sysslor. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,29ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allihop.30Precis så ska det vara när jag, Människosonen, kommer tillbaka.31Den dagen får den som är uppe på taket[8] och har vad han äger inne i huset inte gå in i huset för att packa, och den som är ute på åkern får inte först springa hem.32Kom ihåg vad som hände med Lots fru!33Den som klamrar sig fast vid livet ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för Gud ska rädda det.34Ja, den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar.35-36Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[9]”37Då frågade hans efterföljare: ”Herre, var någonstans kommer detta att hända?”Jesus svarade: ”Det ska vara lika tydligt som när gamarna samlas runt en död kropp.”