1 Vypravoval jim podobenství, aby ukázal, jak je třeba stále se modlit a neochabovat:2 „V jednom městě byl soudce, který se Boha nebál a z lidí si nic nedělal.3 V tom městě byla i vdova, která k němu ustavičně chodila a žádala: ‚Zastaň se mne proti mému odpůrci.‘4 Ale on se k tomu dlouho neměl. Potom si však řekl: ‚I když se Boha nebojím a z lidí si nic nedělám,5 dopomohu jí k právu, poněvadž mi nedává pokoj. Jinak mi sem stále bude chodit, a nakonec mě umoří.‘“6 A Pán řekl: „Všimněte si, co praví ten nespravedlivý soudce!7 Což teprve Bůh! Nezjedná on právo svým vyvoleným, kteří k němu dnem i nocí volají, i když jim s pomocí prodlévá?8 Ujišťuji vás, že se jich brzo zastane. Ale nalezne Syn člověka víru na zemi, až přijde?“
— O farizeovi a celníkovi
9 O těch, kteří si na sobě zakládali, že jsou spravedliví, a ostatními pohrdali, řekl toto podobenství:10 „Dva muži vstoupili do chrámu, aby se modlili; jeden byl farizeus, druhý celník.11 Farizeus se postavil a takto se sám u sebe modlil: ‚Bože, děkuji ti, že nejsem jako ostatní lidé, vyděrači, nepoctivci, cizoložníci, nebo i jako tento celník.12 Postím se dvakrát za týden a dávám desátky ze všeho, co získám.‘13 Avšak celník stál docela vzadu a neodvážil se ani oči k nebi pozdvihnout; bil se do prsou a říkal: ‚Bože, slituj se nade mnou hříšným.‘14 Pravím vám, že ten celník se vrátil ospravedlněn do svého domu, a ne farizeus. Neboť každý, kdo se povyšuje, bude ponížen, a kdo se ponižuje, bude povýšen.“
— Ježíš a děti
15 Přinášeli mu i nemluvňátka, aby se jich dotýkal. Když to učedníci viděli, zakazovali jim to.16 Ježíš si je zavolal k sobě a řekl: „Nechte děti přicházet ke mně a nebraňte jim, neboť takovým patří království Boží.17 Amen, pravím vám, kdo nepřijme království Boží jako dítě, jistě do něho nevejde.“
— Bohatý muž
18 Jeden z předních mužů se ho otázal: „Mistře dobrý, co mám dělat, abych měl podíl na věčném životě?“19 Ježíš mu řekl: „Proč mi říkáš ‚dobrý‘? Nikdo není dobrý, jedině Bůh.20 Přikázání znáš: Nezcizoložíš, nezabiješ, nebudeš krást, nevydáš křivé svědectví, cti otce svého i matku.“21 On řekl: „To všechno jsem dodržoval od svého mládí.“22 Když to Ježíš uslyšel, řekl mu: „Jedno ti ještě schází. Prodej všechno, co máš, rozděl chudým a budeš mít poklad v nebi; pak přijď a následuj mne!“23 On se velice zarmoutil, když to slyšel, neboť byl velmi bohatý. 24 Když Ježíš viděl, jak se zarmoutil, řekl: „Jak těžko vejdou do Božího království ti, kdo mají bohatství!25 Snáze projde velbloud uchem jehly, než aby bohatý vešel do Božího království.“26 Ti, kdo to slyšeli, řekli: „Kdo tedy může být spasen?“27 Odpověděl: „Nemožné u lidí je u Boha možné.“
— O chudobě pro Boží království
28 Petr řekl: „Hle, my jsme opustili, co bylo naše, a šli jsme za tebou.“29 On jim řekl: „Amen, pravím vám, není nikoho, kdo opustil dům nebo ženu nebo bratry nebo rodiče nebo děti pro Boží království,30 aby v tomto čase nedostal mnohokrát víc a v přicházejícím věku život věčný.“
— Poslední předpověď utrpení
31 Vzal k sobě svých Dvanáct a řekl jim: „Hle, jdeme do Jeruzaléma a na Synu člověka se naplní všechno, co je psáno u proroků.32 Neboť bude vydán pohanům a budou se mu posmívat a tupit ho a plivat na něj,33 zbičují ho a zabijí; a třetího dne vstane.“34 Oni však ničemu z toho nerozuměli, smysl těch slov jim zůstal skryt a nepochopili, co říkal.
— Uzdravení slepého u Jericha
35 Když se Ježíš blížil k Jerichu, seděl u cesty jeden slepec a žebral.36 Když uslyšel, že kolem prochází zástup lidí, ptal se, co se to děje.37 Řekli mu, že tudy jde Ježíš Nazaretský.38 Tu zvolal: „Ježíši, Synu Davidův, smiluj se nade mnou!“39 Ti, kteří šli vpředu, ho napomínali, aby mlčel. On však tím více křičel: „Synu Davidův, smiluj se nade mnou!“40 Ježíš se zastavil a přikázal, aby ho k němu přivedli.41 Když se přiblížil, Ježíš se ho otázal: „Co chceš, abych pro tebe učinil?“ On odpověděl: „Pane, ať vidím.“42 Ježíš mu řekl: „Prohlédni! Tvá víra tě uzdravila.“43 Ihned prohlédl, šel za ním a oslavoval Boha. A všechen lid, který to viděl, vzdal Bohu chválu.
1En gång, när Jesus ville visa sina efterföljare hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här bilden för dem:2”I en stad fanns det en domare, en ond man som inte visade respekt för vare sig Gud eller människor.3I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’4-5Under lång tid struntade han i henne, men till slut började hon gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: ’Visserligen brukar jag inte visa respekt för vare sig Gud eller människor, men den här kvinnan gör mig galen. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Jag är trött på hennes ständiga tjat!’ ”6Sedan sa Herren Jesus: ”Om till och med en så ond och orättvis man som denna domare kan ge med sig,7tror ni inte då att Gud vill ge rätt åt dem som tillhör honom, när de ber till honom dag och natt?8Jo, jag försäkrar er att han inte ska låta dem vänta. Men frågan är: Kommer jag, Människosonen[1], att hitta någon som tror, den dag jag kommer tillbaka?”
Bilden om farisén och tullindrivaren
9En annan gång vände sig Jesus till några som skröt med att de alltid följde Guds vilja och som såg ner på andra människor. Jesus berättade en bild för dem, och sa:10”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé[2], den andre var tullindrivare.11Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som tullindrivaren där borta! Jag lurar inte någon, jag stjäl inte från andra, jag är inte otrogen i mitt äktenskap,12jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel[3] av allt jag tjänar.’13Men tullindrivaren stod på avstånd och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna för bröstet i förtvivlan och ropade: ’Gud, förlåt mig, jag är en syndare!’14Och jag säger er, att det var han, och inte farisén, som gick hem skuldfri inför Gud! För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”
Jesus ber för barnen
15Några föräldrar kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem och be för dem. Men hans efterföljare fick se det och körde bort dem.16Då kallade Jesus till sig barnen och sa till sina efterföljare: ”Skicka inte iväg dem. Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de.[4]17Ja, jag försäkrar er, att den som inte blir som ett litet barn kommer överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.”
Jesus talar med en rik man
18En högt uppsatt man frågade Jesus: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”19”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Det finns bara en som är god, och det är Gud.20Och hans bud kan du redan: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt, Visa respekt för dina föräldrar.[5]’ ”21Mannen svarade: ”Alla dessa bud har jag hållit ända sedan jag var ung.”22Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”23Men när mannen hörde det, gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik.24Jesus såg efter honom när han gick och sa sedan till sina efterföljare: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att få tillhöra Guds eget folk![6]25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en som är rik att underordna sig Gud så att han får tillhöra Guds eget folk.”26De som hörde detta utropade: ”Vem i all världen kan då bli räddad?”27Jesus svarade: ”Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allting möjligt!”28Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.”29”Ja”, svarade Jesus, ”och jag försäkrar er, att var och en som lämnar hus eller fru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för att få tillhöra Guds eget folk,[7]30han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande världen.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
31Jesus samlade sedan sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg till Jerusalem, och där ska allt det som Gud har låtit profeterna[8] skriva om mig, Människosonen, bli verklighet.32Jag ska bli förrådd och överlämnad till de romerska myndigheterna[9], och jag ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på mig33och piska mig och till slut döda mig, och på den tredje[10] dagen ska jag uppstå från de döda igen.”34Men hans efterföljare fattade inte ett dugg. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och därför begrep de ingenting.
Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko
35-36På sin väg mot Jerusalem närmade sig Jesus staden Jeriko, tillsammans med en stor folkmassa. Och då satt där en blind man vid vägkanten och tiggde. Mannen hörde folket komma på vägen och frågade nyfiket vad som stod på.37När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom,38började han ropa: ”Jesus, du som ska ärva kung Davids tron,[11] ha medlidande med mig!”39Folket som gick framför Jesus försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig!”40När Jesus hörde detta, stannade han och sa till folket att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom sedan:41”Vad vill du att jag ska göra för dig?””Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!”42Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har botat dig.”43Och genast kunde mannen se! Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det ärade Gud.