1 Svým učedníkům řekl: „Byl jeden bohatý člověk a ten měl správce, kterého obvinili, že špatně hospodaří s jeho majetkem.2 Zavolal ho a řekl mu: ‚Čeho ses to dopustil? Slož účty ze svého správcovství, protože dále nemůžeš být správcem.‘3 Správce si řekl: ‚Co budu dělat, když mne můj pán zbavuje správcovství? Na práci nejsem, žebrat se stydím.4 Vím, co udělám, aby mne někde přijali do domu, až budu zbaven správcovství!‘5 Zavolal si dlužníky svého pána jednoho po druhém a řekl prvnímu: ‚Kolik jsi dlužen mému pánovi?‘ On řekl: ‚Sto věder oleje.‘6 Řekl mu: ‚Tu je tvůj úpis; rychle sedni a napiš nový na padesát.‘7 Pak řekl druhému: ‚A kolik jsi dlužen ty?‘ Odpověděl: ‚Sto měr obilí.‘ Řekl mu: ‚Tu je tvůj úpis; napiš osmdesát.‘8 Pán pochválil toho nepoctivého správce, že jednal prozíravě. Vždyť synové tohoto světa jsou vůči sobě navzájem prozíravější než synové světla.9 Já vám pravím: I nespravedlivým mamonem si můžete získat přátele; až majetek pomine, budete přijati do věčných příbytků.
— O majetku
10 Kdo je věrný v nejmenší věci, je věrný také ve velké; kdo je v nejmenší věci nepoctivý, je nepoctivý i ve velké.11 Jestliže jste nespravovali věrně ani nespravedlivý majetek, kdo vám svěří to pravé bohatství?12 Jestliže jste nebyli věrni v tom, co vám nepatří, kdo vám dá, co vám právem patří?13 Žádný sluha nemůže sloužit dvěma pánům. Neboť jednoho bude nenávidět, a druhého milovat, k jednomu se přidá, a druhým pohrdne. Nemůžete sloužit Bohu i majetku.“ 14 Toto vše slyšeli farizeové, kteří měli rádi peníze, a posmívali se mu.15 Řekl jim: „Vy před lidmi vystupujete jako spravedliví, ale Bůh zná vaše srdce: neboť co lidé cení vysoko, je před Bohem ohavnost.
— Výroky o Zákonu
16 Zákon a Proroci až do Jana; od té chvíle se zvěstuje království Boží a každý si do něho vynucuje vstup.17 Spíše pomine nebe a země, než aby padla jediná čárka Zákona.
— O rozluce
18 Každý, kdo propouští svou manželku a vezme si jinou, cizoloží; kdo se ožení s tou, kterou muž propustil, cizoloží.
— Podobenství o boháči a Lazarovi
19 Byl jeden bohatý člověk, nádherně a vybraně se strojil a den co den skvěle hodoval.20 U vrat jeho domu lehával nějaký chudák, jménem Lazar, plný vředů,21 a toužil nasytit se aspoň tím, co spadlo ze stolu toho boháče; dokonce přibíhali psi a olizovali jeho vředy.22 I umřel ten chudák a andělé ho přenesli k Abrahamovi; zemřel i ten boháč a byl pohřben.23 A když v pekle pozdvihl v mukách oči, uviděl v dáli Abrahama a u něho Lazara.24 Tu zvolal: ‚Otče Abrahame, smiluj se nade mnou a pošli Lazara, ať omočí aspoň špičku prstu ve vodě a svlaží mé rty, neboť se trápím v tomto plameni.‘25 Abraham řekl: ‚Synu, vzpomeň si, že se ti dostalo všeho dobrého už za tvého života, a Lazarovi naopak všeho zlého. Nyní on se tu raduje, a ty trpíš.26 A nad to vše jest mezi námi a vámi veliká propast, takže nikdo – i kdyby chtěl, nemůže přejít odtud k vám ani překročit od vás k nám.‘27 Řekl: ‚Prosím tě tedy, otče, pošli jej do mého rodného domu,28 neboť mám pět bratrů, ať je varuje, aby také oni nepřišli do tohoto místa muk.‘29 Ale Abraham mu odpověděl: ‚Mají Mojžíše a Proroky, ať je poslouchají!‘30 On řekl: ‚Ne tak, otče Abrahame, ale přijde-li k nim někdo z mrtvých, budou činit pokání.‘31 Řekl mu: ‚Neposlouchají-li Mojžíše a Proroky, nedají se přesvědčit, ani kdyby někdo vstal z mrtvých.‘„
1För sina efterföljare berättade Jesus också en annan bild. Han sa: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.2Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig! Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’3Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare? Gräva diken orkar jag inte, och tigga skäms jag för.4Men nu har jag en idé, som ska ge mig gott om vänner den dag jag måste lämna mitt arbete.’5-6Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’’100 krus olivolja’, svarade mannen. Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet du skrev under. Riv sönder det och skriv ett nytt på 50 krus istället.’7Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’’100 tunnor vete’, svarade han.’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv 80 tunnor istället!’8Den rika mannen var tvungen att beundra den oärliga förvaltaren för hans smarthet.[1] Och det är sant att den här världens människor är smartare mot varandra, än vad de människor är som tillhör Gud.9Ja, det rådet ger jag er, att använda era pengar till att hjälpa andra, så att ni blir välkomnade hos Gud för evigt den dag pengarna förlorar sitt värde.10Bara den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.11Men om ni är opålitliga i fråga om pengar, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt?12Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, vem vill då ge er egna pengar att förvalta?13Ingen tjänare kan tjäna två herrar samtidigt, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att älska den förste och hata den andre. Ni måste alltså välja. Ni kan inte tjäna Gud och samtidigt älska pengar.[2]”14När fariseerna[3] hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada i pengar.15Men Jesus sa till dem: ”Ni gör allt för att människorna ska tro att ni följer Guds vilja, men Gud vet hur onda ni är. Det som gör intryck på människor är sådant som Gud hatar.”
En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande
16Jesus sa också: ”Fram till den dag då Johannes döparen började tala till folket, var det de nedskrivna orden i Moses lag och profeterna[4] som var folkets vägvisare. Men sedan dess sprids det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och alla tränger på för att få vara med.17Fast det betyder inte att lagen har slutat att gälla. Nej, så länge himlen och jorden finns kvar kommer varje ord i lagen att vara giltigt.18Fortfarande gäller att den man som skiljer sig från sin fru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.[5] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.”
Den rika mannen och Lasaros
19Jesus berättade: ”Det var en gång en rik man, som var mycket välklädd och varje dag levde i lyx och överflöd.20Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår.21Lasaros längtade efter att få några rester från den rika mannens bord. Ja, hundarna kom till och med och slickade hans sår.22Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till Abraham, till den plats där inget lidande finns. Den rika mannen dog också och blev begravd,23men när han slog upp sina ögon var han i helvetet, där han plågades svårt. Långt borta fick han då se Abraham, och Lasaros som satt bredvid honom.24’Fader Abraham’, ropade han. ’Ha medlidande med mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’25Men Abraham sa till honom: ’Min son, kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig, medan Lasaros inte hade något. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas.26Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.’27Då sa den rika mannen: ’Fader Abraham, skicka honom då åtminstone28till mina fem bröder för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit när de dör.’29Men Abraham sa: ’De kan lyssna till vad Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.’[6]30Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om till Gud!’31Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till det som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”