1Sedan såg jag att han som satt på tronen hade en bokrulle i högra handen. Den hade text på båda sidor och var förseglad med sju sigill.2En väldig ängel frågade nu med hög röst: ”Vem är värdig att bryta sigillen och öppna bokrullen?”3Men ingen i hela himlen eller på jorden eller under jorden hade rätt att öppna bokrullen och läsa den.4Och jag grät av besvikelse, eftersom det inte fanns någon som var värdig att öppna bokrullen och läsa den.5Men en av de 24 himmelska ledarna sa till mig: ”Gråt inte, för lejonet av Judas stam, arvingen till kung Davids tron,[1] har segrat. Han kan bryta de sju sigillen och öppna bokrullen.”6Då tittade jag upp och fick se ett lamm[2]. Det stod framför tronen och mitt ibland de fyra levande varelserna och de 24 himmelska ledarna, och det såg ut som om det hade blivit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, två olika symboler för Guds sjufaldiga Ande, som har sänts ut över hela jorden.7Lammet steg nu fram till honom som satt på tronen och tog emot bokrullen från hans högra hand.8Och när Lammet tog emot bokrullen, föll de fyra levande varelserna och de 24 himmelska ledarna ner inför Lammet och hyllade det. Alla hade varsin harpa och en guldskål fylld med rökelse, som är en symbol för de böner och den tillbedjan som sänts upp från de människor som tillhör Gud.9Och de sjöng en ny sång med texten:”Du är värdig att ta bokrullen och bryta dess sigill, för du har blivit slaktad, och med din död och ditt blod har du friköpt människor åt Gudfrån alla stammar och språk och folk och länder.10Och du har gjort dem till ett nytt folk som tillhör Gud, så att de ska tjäna honom som präster och regera på jorden.”11Sedan hörde jag en stor kör av änglar, och jag fick se dem stå runt tronen och de fyra levande varelserna och de 24 himmelska ledarna. De var så många att det var omöjligt att räkna dem.12Och de sjöng med väldig kraft:”Värdig är Lammet som blev slaktat. Vi hyllar och ärar honom för hans makt, rikedom, vishet och styrka. Honom vill vi lovsjunga.”13Sedan hörde jag allt skapat i himlen och på jorden och under jorden och i havet ropa:”Lovsången och äran och härligheten och maktentillhör honom som sitter på tronen och Lammet i all evighet.”14Och de fyra levande varelserna sa: ”Ja, det är sant!”[3] Och de 24 himmelska ledarna föll ner och tillbad.
1Videl som, že ten, čo sedí na tróne, drží v pravej ruke knihu popísanú zvnútra i zvonka a zapečatenú siedmimi pečaťami.2Vtom som zazrel mohutného anjela, ktorý zvolal silným hlasom: „Kto je hodný, aby otvoril túto knihu a rozlomil jej pečate?“3Ale nikto na nebi ani na zemi, ani pod zemou nemohol tú knihu otvoriť a nazrieť do nej.4Veľmi som plakal, že sa nenašiel nik, kto by bol hodný otvoriť tú knihu a nazrieť do nej.5Ale jeden zo starcov mi povedal: „Neplač! Ježiš, Lev z Júdovho kmeňa, potomok kráľa Dávida, zvíťazil! On pečate rozlomí a knihu otvorí.“6Vtom som zazrel, že uprostred medzi trónom a tými štyrmi bytosťami a starcami stojí Baránok, ten obetovaný. Mal sedem rohov a sedem očí, to znamená sedem Božích duchov, poslaných do celého sveta.7Pristúpil k tomu, čo sedel na tróne, a vzal knihu z jeho pravice.8V tej chvíli štyri bytosti a dvadsaťštyri starcov padlo pred Baránkom na kolená. Každý mal harfu a zlatú nádobu naplnenú vôňou kadidla, čo sú modlitby Božieho ľudu.9A spievali novú pieseň:Si hodný prijať tú knihua rozlomiť jej pečate,lebo si bol obetovanýa svojou krvou si Bohu vykúpil ľudízo všetkých kmeňov, jazykov, národov a rás.10Urobil si z nich kráľov a kňazovnášmu Bohua tí budú vládnuť nad celým svetom.11A videl som, ako okolo trónu bytostí a starcov stoja myriady anjelov12a volajú silným hlasom:Hoden je Baránok,ten obetovaný,prijať moc, bohatstvo, múdrosť,silu, česť, slávu i chválu!13A všetko tvorstvo na nebi, na zemi, pod zemou i na mori i všetko, čo je v nich, počul som volať:Tomu, ktorý sedí na tróne, i Baránkovipatrí chvála, česť, moc i slávana veky vekov!14A tie štyri bytosti povedali: „Amen!“ Starci padli na kolená a klaňali sa.