Uppenbarelseboken 6 | Nya Levande Bibeln

Nya Levande Bibeln

Sex av sigillen bryts

1 Medan jag såg på bröt sedan Lammet det första sigillet. Och med en röst som liknade åskan sa en av de fyra levande varelserna: ”Kom!” 2 Då fick jag se att det stod en vit häst framför mig. Ryttaren som satt på den hade en pilbåge, och man satte en segerkrans på hans huvud. Som en segrare red han sedan ut över jorden för att än en gång segra. 3 När Lammet bröt det andra sigillet, hörde jag nästa levande varelse säga: ”Kom!” 4 Och då kom det fram en eldröd häst. Ryttaren på den hästen fick makt att ta bort freden från jorden så att människorna skulle döda varandra, och han fick ett långt svärd. 5 När Lammet bröt det tredje sigillet, hörde jag den tredje av de fyra levande varelserna säga: ”Kom!” Och då fick jag se en svart häst. Ryttaren på den hästen höll en våg i handen, 6 och jag hörde något som lät som en röst bland de fyra varelserna säga: ”Ett kilo vete för en hel dagslön och tre kilo korn för samma pris, men skada inte oljan och vinet.” 7 När Lammet bröt det fjärde sigillet, hörde jag den fjärde levande varelsen säga: ”Kom!” 8 Och nu fick jag se en likblek häst. Ryttaren på den hästen hette Döden, och efter honom följde en representant från de dödas värld. De fick makt över en fjärdedel av jorden, så att de kunde döda människorna genom krig och svält och sjukdomar och vilda djur. 9 När Lammet bröt det femte sigillet, fick jag se altaret i templet^[1]. Och där vid dess fot syntes själarna av alla de människor som hade dödats för att de hade spridit Guds budskap om Jesus. 10 De ropade med hög röst: ”Herre, du som är helig och sann, hur länge ska det dröja innan du dömer människorna på jorden och straffar dem för att de dödade oss?” 11 Då fick var och en av dem vita kläder, och de blev tillsagda att vara stilla ännu en kort tid, tills det fulla antalet av Jesus tjänare, deras troende syskon, också hade fått dö för sin tro. 12 Sedan såg jag Lammet bryta det sjätte sigillet. Då kom det en stor jordbävning, och solen blev svart som en sorgdräkt och månen blev röd som blod. 13 Himlens stjärnor föll till jorden som omogna frukter från ett fikonträd som skakas av kraftiga vindar. 14 Ja, himlen försvann framför mina ögon, som om den rullats ihop som en bokrulle, och alla berg och öar flyttades från sina platser. 15 Jordens alla makthavare och ledare och höga militärer, de rika och mäktiga, ja, alla människor, både slavar och fria gömde sig i grottor och bland klippor i bergen, 16 och de ropade till bergen och klipporna: ”Fall över oss och göm oss för honom som sitter på tronen och för Lammets vrede. 17 För nu har den fruktansvärda dag kommit då Gud och Lammet ska döma alla människor, och vem kan då överleva?”

Nádej pre kazdého

från Biblica

1 Tu som videl, ako Baránok rozlomil prvú zo siedmich pečatí, a počul som, ako jedna zo štyroch bytostí hromovým hlasom povedala: „Poď!“ 2 Vtom sa ukázal biely kôň a na ňom jazdec s lukom. Dali mu veniec víťaza, aby šiel a dobýjal. 3 Keď baránok rozlomil druhú pečať, počul som, ako druhá z tých bytostí povedala. „Poď!“ 4 Tentoraz vybehol ohnivočervený kôň a na ňom jazdec ozbrojený veľkým mečom. Ten dostal moc narušiť na zemi mier, aby sa ľudia navzájom vraždili. 5 Keď rozlomil tretiu pečať, počul som, ako tretia bytosť povedala: „Poď!“ A tu vybehol čierny kôň a na ňom jazdec s váhami v rukách. 6 A z kruhu tých štyroch bytostí som počul hlas: „Peceň pšeničného chleba za dennú mzdu alebo tri pecne jačmenného. Ale olej a víno nechaj tak.“ 7 Keď rozlomil štvrtú pečať, počul som, ako štvrtá bytosť povedala: „Poď!“ 8 A tu vybehol kôň mŕtvolne bledej farby a na ňom sa niesla sama Smrť a svet mŕtvych zostával za ním.A bola im daná moc, aby štvrtinu zeme hubili vojnami, hladom, epidémiami a divou zemskou zverou. 9 Keď Baránok rozlomil piatu pečať, zazrel som pod oltárom tých, ktorí boli umučení pre Božie slovo a pre svedectvo, ktoré vydali. 10 A z celej sily volali: „Kedy už, Pane svätý a verný, vykonáš súd a prísne potrestáš obyvateľov zeme za to, že preliali našu krv?“ 11 Každý z nich dostal potom biele rúcho a povedali im, aby ešte trochu vyčkali, kým sa k nim nepripoja ďalší spoluslužobníci a bratia, ktorí majú byť ešte usmrtení. 12 Keď rozlomil šiestu pečať, nastalo veľké zemetrasenie, slnko sčernelo ako smútočný rubáš a mesiac bol červený ako krv. 13 Nebeské hviezdy začali padať na zem, ako keď figovník striasa na zem zrelé plody, keď ním lomcuje silný vietor. 14 Nebo zmizlo pred očami, ako keď sa zavrie kniha, a všetky vrchy a ostrovy sa pohli zo svojho miesta. 15 Kráľovia zeme a veľmoži aj vojvodcovia, boháči aj mocní, otroci aj slobodní, všetci utekali do hôr, aby sa schovali v jaskyniach a horských bralách, a volali: „Vrchy a skaly, zrúťte sa na nás a skryte nás pred tvárou toho, ktorý sedí na tróne, a pred hnevom Baránkovým! Lebo prichádza deň ich súdu, a kto z nás bude môcť obstáť?“