1Jesus berättade ännu en bild för dem. Han sa:2”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:[1] En kung förberedde en stor bröllopsfest för sin son.3Han bjöd in många gäster, och när förberedelserna var klara skickade han ut tjänare för att tala om för de inbjudna att det var dags att komma. Men alla tackade nej.4Då sände han andra tjänare för att säga till dem: ’Allt är klart, mina oxar och kalvar är slaktade. Skynda er att komma!’5Men gästerna som han hade bjudit var inte intresserade. De fortsatte var och en med sitt, den ene med sin lantgård, den andre med sina affärer.6Några grep till och med kungens tjänare och misshandlade dem och dödade dem.7Då sände den uppretade kungen ut sin armé, avrättade mördarna och brände ner deras stad.8Sedan sa han till sina tjänare: ’Bröllopsfesten är klar, men de gäster jag bjöd in är inte värda att få vara med på festen.9Gå därför ut i gathörnen och bjud alla ni ser till bröllopet.’10Tjänarna gjorde då det och tog med sig alla de kunde hitta, både onda och goda, och festsalen fylldes med gäster.11Men när kungen kom in för att hälsa på gästerna la han märke till en man som inte hade bröllopskläder på sig.12’Min vän’, frågade han, ’hur kan du vara här utan att ha bröllopskläder på dig?’ Men mannen kunde inte svara.[2]13Då sa kungen till sina tjänare: ’Bind hans händer och fötter och kasta ut honom i mörkret här utanför. Där ska man gråta av ångest och förtvivlan.’ ”14Och Jesus avslutade med orden: ”Många är de som är inbjudna av Gud, men få tackar ja och får tillhöra honom.”
Ska man betala skatt till kejsaren?
15Då gick fariseerna[3] iväg för att fundera ut ett sätt att få Jesus att säga något som de kunde arrestera honom för.16Och till slut skickade de några av sina män, tillsammans med kung Herodes anhängare[4],och lät dem säga till Jesus: ”Mästare, vi vet att du alltid är uppriktig. Du säger oss rakt ut vad som är Guds vilja och låter dig inte påverkas av någon.17Tala nu om för oss om det är rätt eller fel att betala skatt till den romerska kejsaren. Vad anser du?”18Men Jesus visste vad de var ute efter. ”Ni falska människor som bara låtsas lyda Gud!” ropade han. ”Varför försöker ni lura mig?19Visa mig ett mynt, ett sådant som man betalar skatt med.” Då gav de honom ett romerskt mynt,20och han frågade dem: ”Vems bild är det här, och vems namn står under bilden?”21”Kejsarens”, svarade de.”Då så”, sa han, ”ge kejsaren det som är hans. Men det som tillhör Gud det måste ni ge till Gud.”22Detta svar förvånade dem så mycket att de gick sin väg och lämnade honom ifred.
Ska de döda uppstå igen?
23Samma dag kom några av saddukeerna[5] till Jesus. De påstår att de döda inte ska uppstå igen, och därför frågade de honom:24”Mästare, Mose har sagt: ’Om en man dör barnlös, ska hans bror gifta sig med änkan och se till att den döde får en son som kan ärva honom.’[6]25Nu hade vi faktiskt bland oss en familj med sju bröder. Den äldste av bröderna gifte sig och dog barnlös, och därför gifte sig bror nummer två med änkan.26Men han dog också barnlös, och då gifte sig bror nummer tre med henne. Så fortsatte det tills hon varit gift med dem alla sju.27Sedan dog också kvinnan.28Vems fru blir hon när de döda uppstår igen? Alla sju har ju varit gifta med henne!”29Men Jesus svarade: ”Ni tar alldeles fel, eftersom ni varken förstår Skriften[7] eller Guds kraft.30När de döda har uppstått igen, ska det inte finnas någon som gifter sig. Alla kommer att vara som änglarna i himlen.31Men när det gäller de dödas uppståndelse, har ni då aldrig läst i Skriften vad Gud har sagt till er:32’Jag är Abrahams, Isaks och Jakobs Gud’.[8] Gud är inte en gud för döda, utan för levande.”33När folket hörde detta, blev de alldeles häpna över hans undervisning.
Vilket bud är viktigast?
34Men när fariseerna[9] fick höra att Jesus hade fått tyst på saddukeerna, samlades de,35och en av dem, en laglärd[10], försökte sätta dit Jesus genom att fråga:36”Mästare, vilket är det viktigaste budet i Moses lag[11]?”37Jesus svarade: ” ’Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ och av hela ditt förstånd.’[12]38Detta är det första budet, och också det viktigaste.39Det näst viktigaste liknar det första: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[13]40De här två buden sammanfattar allt som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.[14]”
Är Messias ättling till kung David?
41Medan fariseerna[15] var samlade runt Jesus, passade han på att fråga dem:42”Vad anser ni om Messias, den utlovade kungen? Vem är han ättling till?”De svarade: ”Han är ättling till kung David[16].”43”Varför kallar David honom då ’Herre’, när han talar under Guds Andes inflytande?” frågade Jesus. ”David sa ju:44’Gud sa till min Herre: Kom och sitt på min högra sida och regera, tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[17]45Menar ni verkligen att David skulle kalla en av sina ättlingar för Herre?”46Men de kunde inte svara, och från den dagen vågade ingen ställa några fler frågor till Jesus.
1Ježiš im vyrozprával ďalší príbeh, aby lepšie pochopili, čomu je podobné nebeské kráľovstvo.2„Istý kráľ vystrojil synovi honosnú svadbu. Pozval mnoho hostí, a keď bola svadobná hostina pripravená,3poslal sluhov, aby ich priviedli, ale hostia odmietli prísť.4Preto poslal ešte raz sluhov s odkazom: ‚Slávnostná hostina je pre vás pripravená, poponáhľajte sa!‘5Ale pozvaní jeho odkaz nebrali vážne. Jeden sa pobral na pole, iný za obchodom,6podaktorí sa dokonca zmocnili kráľových poslov, zbili ich a niektorých aj zabili.7To kráľa popudilo, poslal oddiely vojska, dal vrahov pobiť a ich mesto vypáliť.8Vtedy povedal svojim poslom: ‚Svadobná hostina je pripravená, ale pozvaní hostia jej neboli hodní.9Choďte na rázcestie a pozvite na svadbu každého, koho stretnete.‘10Poslovia teda šli a priviedli všetkých, ktorých stretli, dobrých aj zlých, takže sa svadobná sieň naplnila.11Keď vstúpil kráľ, aby privítal hostí, zazrel jedného, ktorý si neobliekol pripravené svadobné šaty.12‚Priateľ môj, ako si sa odvážil prísť bez svadobného odevu?‘ vyčítal mu. Ten nevedel, čo má odpovedať.13Vtedy kráľ rozkázal sluhom: ‚Poviažte ho a vyhoďte von do tmy, kde bude len nárek a utrpenie.14Lebo mnohí sú pozvaní, ale len niektorí sú ochotní prísť.‘ “
Ježišova odpoveď na úskočné otázky
15Farizeji sa zišli, aby sa dohodli, čo urobiť, aby Ježiša dostali do pasce. Chceli ho prichytiť pri slovách, ktoré by potom mohli použiť na jeho obžalobu.16Poslali k nemu svojich žiakov spolu s Herodesovými stúpencami a tí povedali: „Majstre, vieme, že si čestný a že pravdivo učíš ceste k Bohu bez ohľadu na to, aké má kto postavenie.17Tak nám teda povedz: je správne odvádzať rímskemu cisárovi daň?“18Ale Ježiš postrehol ich zlý úmysel a povedal: „Vy pokrytci! Chcete ma dobehnúť úskočnými otázkami?19Ukážte mi mincu!“ A podali mu denár.20„Čí obraz a meno sú na ňom vyrazené?“21„Cisárove,“ odpovedali.„Tak teda dávajte cisárovi, čo je cisárovo, a čo je Božie, dávajte Bohu,“ odpovedal im.22Zaskočení tou odpoveďou odišli.
Otázky o vzkriesení
23Prišli za ním aj saduceji, ktorí tvrdia, že vzkriesenie z mŕtvych nie je možné, a spýtali sa ho:24„Majstre, v Mojžišovom zákone čítame, že ak niekto umrie bezdetný, jeho slobodný brat je povinný vziať si vdovu po bratovi a splodiť potomka, aby sa zachoval jeho rod.25U nás sa vyskytol takýto prípad: Bolo sedem bratov. Prvý sa oženil a potom bezdetný umrel, takže jeho žena sa stala manželkou druhého brata.26Aj tento brat umrel bezdetný a takto sa to opakovalo u tretieho, ba až siedmeho brata.27Napokon umrela aj žena.28Ktorému z tých bratov bude po vzkriesení patriť? Bola predsa manželkou všetkých siedmich!“29Ježiš im odpovedal: „Hovoríte nezmysly, lebo nepoznáte ani Písmo, ani Božiu moc.30Po vzkriesení zaniknú telesné vzťahy, ľudia budú ako anjeli.31A čo sa týka vzkriesenia z mŕtvych, pozorne čítajte Písmo. Ako nazýva Boh sám seba?32Ja som Boh Abrahámov, Izákov a Jakobov. On nie je Bohom mŕtvych, ale živých.“
Najdôležitejšie prikázanie
33Tieto odpovede urobili hlboký dojem na zástupy, ale nie na farizejov.34Keď sa dopočuli, že umlčal saducejov, poverili35jedného zo svojich učiteľov Zákona, aby ho pokúšal:36„Majstre, ktoré je najväčšie prikázanie v Zákone?“37Ježiš mu odpovedal: „Miluj Pána, svojho Boha, celým srdcom, celou dušou aj mysľou.38To je prvé a najdôležitejšie prikázanie.39Druhé v poradí dôležitosti je toto: Miluj svojho blížneho ako samého seba.40Na týchto dvoch prikázaniach stojí celý Mojžišov zákon aj odkaz prorokov.“
Čí syn je Kristus
41Keď sa farizeji zhromaždili, Ježiš sa ich opýtal:42„Čo si myslíte o Mesiášovi? Čí syn je?“ Odpovedali mu: „Dávidov.“43Povedal im: „Ako to, že ho potom Dávid volá v duchu svojím Pánom, keď hovorí:44‚Pán povedal môjmu Pánovi: Seď po mojom pravom boku, kým ti nepoložím tvojich nepriateľov pod nohy?‘45Ak ho teda Dávid volá Pánom, ako môže byť jeho synom?“46A nik mu nevedel odpovedať ani slovo. Od toho dňa sa ho už nik neodvážil na nič vypytovať.