1När Jesus och hans efterföljare närmade sig Jerusalem och var nära byn Betfage vid Olivberget, skickade han iväg två av dem2och sa: ”Gå in i byn därframme. Där kommer ni att få se en åsna stå bunden med ett föl bredvid sig. Lösgör dem och ta hit dem,3och om någon frågar vad ni håller på med, så säg bara: ’Herren behöver dem’. Då kommer den som frågar genast att låta er ta djuren.”4Genom detta blev det verklighet som Gud förutsagt genom profeten Sakarja:5”Säg till Jerusalems invånare[1]: ’Se, er kung kommer till er, ödmjuk och ridande på en åsna, ja, på ett åsneföl!’ ”6De båda efterföljarna gjorde som Jesus hade befallt dem och7tog med åsnan och fölet till honom. Sedan la de sina mantlar på åsnorna, och Jesus satte sig på den ena åsnan och red iväg mot staden.8Många i folkmassan bredde ut sina mantlar som en matta framför honom, och andra skar kvistar från träden och strödde ut på vägen.[2]9Och allt folket, både de som gick framför Jesus och de som gick efter, ropade: ”Vi hyllar dig[3] som ska ärva kung Davids tron!Vi ärar dig som är sänd av Herren! Alla i himlen hyllar dig!”10Det blev stor uppståndelse i hela Jerusalem när han red in, och människorna frågade: ”Vem är han?”11Folkmassan svarade då: ”Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen.”
Jesus rensar templet
12Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev ut köpmännen och deras kunder. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stånden för dem som sålde duvor.[4]13Och han sa till dem: ”Gud har sagt i Skriften[5]: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”14Nu kom många blinda och förlamade fram till honom på tempelplatsen, och han botade dem.15Men när översteprästerna och laglärarna[6] såg dessa märkliga under och till och med hörde små barn ropa: ”Vi hyllar dig som ska ärva kung Davids tron”, blev de upprörda och frågade honom: ”Hör du inte vad barnen ropar?”16”Jo”, svarade Jesus. ”Men läser ni inte Skriften? Där står det ju: ’Till och med de små barnen sjunger lovsång till dig![7]’ ”17Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till byn Betania, där han stannade över natten.
Jesus förklarar att hans efterföljare kan be om vad som helst
18När Jesus på morgonen var på väg tillbaka till Jerusalem blev han hungrig.19Han fick då syn på ett fikonträd vid vägen och gick fram till det för att se om det fanns några fikon på det, men det fanns bara blad.[8] Då sa han till trädet: ”Du ska aldrig mer bära frukt!” Och genast vissnade fikonträdet.20Jesus efterföljare blev alldeles häpna och frågade: ”Hur kom det sig att fikonträdet vissnade så fort?”21Då sa Jesus till dem: ”Jag försäkrar, att om ni verkligen tror och inte tvivlar, kan ni också göra så här med fikonträdet, och mer än så. Ni kan till och med säga till det här berget : ’Upp med dig och kasta dig i havet’ och det kommer att göra det.22Ni kan få vad som helst som ni ber om i era böner, om ni bara tror.”
De judiska ledarna ifrågasätter Jesus uppdrag
23När Jesus hade kommit till tempelplatsen och höll på att undervisa där, kom översteprästerna och folkets ledare fram till honom. De krävde att få veta vad han hade för rätt att göra allt det han gjorde , och vem som hade gett honom det uppdraget.24”Det ska jag strax säga er”, sa Jesus, ”om ni bara svarar på en annan fråga först.”25”När Johannes döparen döpte, var det på Guds befallning eller inte?”De började genast diskutera med varandra och sa: ”Om vi säger att det var på Guds befallning, så kommer han att fråga varför vi inte trodde på honom.26Men om vi påstår att Gud inte hade sänt honom, då kommer vi att få problem med folket. Alla anser ju att Johannes var en profet som framförde Guds budskap.”27Därför svarade de till slut: ”Vi vet inte.”Då sa Jesus till dem: ”I så fall säger inte jag heller vem som har gett mig i uppdrag att göra det jag gör.”
Bilden om de två sönerna
28”Men vad säger ni om det här?” fortsatte Jesus. ”En man hade två söner, och en dag sa han till den ene: ’Gå ut och arbeta i vingården idag.’29’Det vill jag inte’, svarade sonen, men efter ett tag ändrade han sig och gick ändå.30Sedan sa pappan till den andre: ’Gå ut, du också’, och han svarade: ’Javisst, pappa, det ska jag göra.’ Men han gick aldrig.31Vilken av dessa två lydde sin pappa?”De svarade: ”Den förste naturligtvis.”Då förklarade Jesus vad han menade. Han sa: ”Jag försäkrar er, att tullindrivare[9] och prostituerade ska få tillhöra Guds eget folk, men inte ni.32Johannes döparen kom ju och visade er hur man kan leva efter Guds vilja, men ni trodde inte på honom. Tullindrivarna och de prostituerade däremot gjorde som han sa. Men trots att ni såg detta ångrade ni er inte och började tro på hans budskap.”
Berättelsen om mannen som arrenderade ut sin vingård
33”Jag ska berätta en annan bild för er”, sa Jesus. ”En jordägare planterade en vingård. Han byggde en mur runt omkring den och grävde en grop där han kunde pressa druvorna. Han byggde också ett vakttorn. Sedan arrenderade han ut vingården till några lantbrukare medan han själv reste bort.34När det så blev dags att skörda, sände han några tjänare till lantbrukarna för att hämta den del av skörden som var hans.35Men lantbrukarna överföll tjänarna. De misshandlade en, dödade en annan och stenade en tredje.36Då sände jordägaren dit ännu fler tjänare, men samma sak hände igen.37Till slut sände ägaren sin son, för han tänkte: ’Honom ska de väl ändå visa respekt för.’38Men när lantbrukarna fick se sonen, sa de till varandra: ’Här kommer han som ska ärva hela vingården. Kom så dödar vi honom och lägger beslag på den själva!’39Så tog de fast sonen, släpade ut honom ur vingården och dödade honom.”40”Vad tror ni ägaren gör med dessa lantbrukare när han kommer tillbaka?” frågade Jesus.41Översteprästerna och folkets ledare svarade: ”Han kommer helt säkert att döda dem, och sedan arrenderar han ut vingården till andra som ger honom hans del av skörden när det är dags.”42Då sa Jesus till dem: ”Har ni aldrig läst vad som står i Skriften[10]: ’Den sten som inte dög åt husbyggarna har blivit själva hörnstenen. Herren har utvalt den, och den är underbar att se!’43Vad jag menar är att de privilegier ni har som Guds folk ska tas ifrån er och överlämnas till människor som följer Guds vilja.[11]44Den som snubblar på den stenen blir krossad, och den som stenen faller på blir söndersmulad.[12]”45När översteprästerna och fariseerna[13] hörde vad Jesus berättade, förstod de att det var dem han talade om.46Därför ville de arrestera honom genast, men de var rädda för folket, som ansåg att Jesus var en profet som framförde Guds budskap.
1Keď sa blížili k Jeruzalemu a došli k Betfage na Olivovom vrchu, poslal Ježiš dvoch učeníkov napred2a povedal im: „Choďte do mestečka, ktoré je pred vami. Nájdete tam priviazanú oslicu aj s osliatkom. Odviažte ju a priveďte sem.3Keby sa vás niekto spýtal, čo to robíte, povedzte, že Pán ju potrebuje, a nebude vám brániť.“4Tak sa začalo plniť to, čo predpovedal prorok:5„Povedzte Jeruzalemu: Tvoj kráľ prichádza k tebe, tichý a sediaci na osliatku!“6Učeníci šli a vykonali všetko podľa Ježišovho príkazu.7Priviedli oslicu aj osliatko, namiesto sedla položili svoje plášte a vysadili na ne Ježiša.8Mnohí z davu prestierali na cestu svoje plášte, iní stínali konáre zo stromov a zdobili nimi cestu.9Sprievod ľudí, ktorý ho obklopoval spredu aj zozadu, volal: „Nech Boh žehná syna kráľa Dávida! Sláva mu, Boh ho poslal! Nebo, jasaj!“10Keď vošiel do Jeruzalema, celé mesto zachvátilo vzrušenie a ľudia sa spytovali: „Kto je to?“11A zo zástupu sa ozývalo: „To je Ježiš, prorok z galilejského Nazareta!“12Potom Ježiš vošiel do chrámu a vyhnal všetkých, ktorí tu predávali a kupovali, poprevracal stoly zmenárnikom, stánky predavačom holubov13a povedal im: „Je napísané, že môj dom je domom modlitby, ale vy ste z neho urobili pelech zlodejov!“14Na chrámovom nádvorí sa okolo neho zhŕkli slepí a chromí a on ich uzdravoval.15Ale keď veľkňazi a učitelia Zákona videli tie zázraky a počuli, že aj deti volajú v chráme: „Sláva Dávidovmu synovi!“ veľmi ich to pobúrilo.16Vyčítali mu: „Nepočuješ, čo volajú?“Odpovedal im: „Pravdaže. Azda ste nečítali, že aj dojčatá a malé deti ho budú chváliť svojím krikom?“17Nato ich nechal a odišiel do Betánie, kde prenocoval.
Uschnutý figovník
18Keď sa ráno vracal do Jeruzalema, pocítil hlad.19Pri ceste si všimol figovník, ale keď prišiel k nemu, nenašiel na ňom nijaké plody, iba lístie. Povedal: „Už nikdy sa na tebe neurodí ovocie!“ A figovník v tej chvíli uschol.20Keď to učeníci videli, prekvapene zvolali: „Ako rýchlo ten figovník vyschol!“21Ježiš im odpovedal: „Hovorím vám, ak budete veriť bez pochybovania, môžete robiť aj väčšie veci, ako ste teraz videli. Ak rozkážete tomuto vrchu, posuň sa a zrúť do mora, stane sa.22A dosiahnete všetko, za čo sa s vierou budete modliť.“
Spor o Ježišovu právomoc
23Keď potom zasa učil v chráme, prišli k nemu veľkňazi a poprední židovskí vodcovia a spýtali sa ho, akým právom to všetko robí: „Kto ti dal na to moc?“24„Poviem vám to,“ odpovedal Ježiš, „ale najprv odpovedzte vy na moju otázku:25Krstil Ján Krstiteľ z poverenia Boha alebo ľudí?“Začali sa radiť: „Ak povieme, že ho poveril Boh, namietne, prečo sme mu teda neuverili.26No ak odpovieme záporne, budeme sa musieť báť ľudu, lebo všetci pokladajú Jána za proroka.“27A tak mu napokon odpovedali. „Nevieme.“Povedal im: „Ani ja vám nepoviem, akým právom tie veci konám.“
Podobenstvo o dvoch synoch
28No ako by ste rozsúdili tento prípad: Istý muž mal dvoch synov a jednému z nich povedal: ‚Syn môj, choď dnes pracovať na vinicu!‘29Syn však odpovedal: ‚Nechce sa mi.‘ Ale potom si to rozmyslel a šiel.30O to isté požiadal druhého syna. Ten odpovedal: ‚Áno, pôjdem!‘ Ale nešiel.31Ktorý z dvoch synov poslúchol svojho otca?“Odpovedali: „Ten prvý.“„Práve tak aj vás,“ odpovedal Ježiš, „podvodníci a prostitútky predbiehajú do Božieho kráľovstva.32Ján Krstiteľ vám ukázal správnu cestu pokánia, a vy ste mu neuverili, ale títo áno. No ani potom ste nerobili pokánie a neuverili ste mu.“
O zlých vinohradníkoch. Vzbura proti Bohu
33„Teraz si vypočujte iný príbeh: Istý gazda vysadil vinicu. Ohradil ju plotom, vykopal v nej lis a vystaval strážnu vežu. Potom vinicu prenajal vinohradníkom a vydal sa na cesty.34V čase oberačky poslal k vinohradníkom svojich sluhov, aby prevzali jeho diel úrody.35Ale vinohradníci pochytali sluhov, jedného zmlátili, druhého zabili a tretieho ukameňovali.36Gazda potom poslal ďalších sluhov; bolo ich ešte viac ako predtým, ale aj s tými naložili rovnako.37Napokon poslal k nim vlastného syna. Myslel si, že aspoň pred ním sa zahanbia.38Ale keď ho vinohradníci videli prichádzať, povedali si: ‚To je dedič! Zabime ho a vinica bude naša!‘39Zmocnili sa ho, vyvliekli ho z vinice a zabili.40Čo myslíte, že urobí majiteľ s tými vinohradníkmi, keď sa vráti?“41Odpovedali mu: „Dá tých zlosynov bez milosti popraviť a vinicu prenajme ľuďom, ktorí mu budú svedomito odvádzať úrodu.“42Potom im povedal: „Či poznáte slová Písma: ‚Kameň, ktorý stavitelia zavrhli, stal sa kameňom uholným. Pán to urobil a my sa tomu čudujeme?‘43Chcem tým povedať, že Boh vám svoje kráľovstvo odníme a zverí ho ľuďom, ktorí budú prinášať jeho ovocie.44Kto ten kameň nedá na pravé miesto, potkne sa oň, alebo ho kameň rozdrví.“45Keď veľkňazi a farizeji počuli tieto podobenstvá, pochopili, že hovorí o nich.46Chceli ho chytiť, ale báli sa davu, lebo všetci pokladali Ježiša za proroka.