1Lite senare kom Jesus efterföljare fram till honom och frågade vem som är mest betydelsefull bland dem som får vara Guds eget folk.[1]2Då ropade Jesus på ett litet barn och ställde det mitt ibland dem3och sa: ”Jag försäkrar er, att om ni inte ändrar er och blir som små barn, kommer ni överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.4Den som gör sig liten och ödmjuk som det här barnet, han är mest betydelsefull bland dem som får vara Guds eget folk.5Och den av er som tar emot ett sådant barn därför att det tillhör mig, han tar emot mig.
Jesus varnar för frestelse
6Men om någon vilseleder en av dessa små som tror på mig, och får honom att synda, så skulle det vara bättre för den personen att få en stor sten bunden runt halsen och bli kastad i havet.7Olycka ska drabba världen på grund av all dess ondska! Människor kommer alltid att frestas till synd, men olycka ska drabba den människa som frestar andra.8Om din hand eller fot får dig att synda, så hugg av den och kasta bort den. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ena handen eller foten än att kastas i helvetets eld med både händer och fötter i behåll.9Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det och kasta bort det. Det är bättre att få ett evigt liv tillsammans med Gud och sakna ett öga än att kastas i helvetets eld med båda ögonen i behåll.[2]10-11Se till att ni inte föraktar någon enda av dessa små, för jag säger er att deras änglar alltid har tillträde till min Far i himlen.[3]
Bilden om det förlorade fåret
12Låt mig ta en bild: Om en man har 100 får och plötsligt upptäcker att ett har kommit bort, vad tror ni han gör då? Lämnar han inte de 99 andra kvar bland bergen och ger sig iväg för att leta efter det som har försvunnit?13Jo, och när han äntligen har hittat det, försäkrar jag er att han gläder sig mer över det än över de 99 andra som aldrig kom bort.14På samma sätt vill inte er Far i himlen att någon enda av dessa små ska gå förlorad.”
Om en troende har handlat fel
15Jesus fortsatte: ”Men om en troende har handlat fel mot dig, så gå till honom enskilt och diskutera det onda han har gjort. Lyssnar han då på dig och bekänner att han har handlat fel har du vunnit tillbaka din troende bror.16Men om han inte gör det, så hämta en eller två personer som tillsammans med dig kan bli vittnen till allt som sägs, för det krävs två eller tre vittnen för att en sak ska avgöras rättvist.[4]17Vägrar han fortfarande att lyssna på dig, ska du ta upp fallet i församlingen. Och om församlingen då ger dig rätt, men han inte vill acceptera det, så behandla honom som en tullindrivare[5] eller någon annan gudlös människa.18Jag säger er, att ni ska få i uppdrag att tala om för människor att Gud har förklarat dem skyldiga, men också att tala om när de har blivit fria från skuld.[6]19Jag säger er också att allt som två av er här på jorden kommer överens att be om, det ska de få av min Far i himlen.20För när två eller tre samlas därför att de tillhör mig, då är jag mitt ibland dem.”
Jesus undervisar om förlåtelse
21Då kom Petrus fram till honom och frågade: ”Herre, hur många gånger måste jag förlåta en människa som handlar fel mot mig? Räcker det med sju gånger?”22”Nej”, svarade Jesus. ”Du ska förlåta henne 70 gånger sju[7] gånger!” Och sedan tillade han:23”Där Gud regerar blir det som i den här berättelsen:[8] En kung ville ha redovisning av sina tjänare.24När han började granskningen visade det sig att en av dem var skyldig honom flera miljarder.[9]25Och eftersom tjänaren inte kunde betala tillbaka pengarna, befallde kungen att han skulle säljas tillsammans med sin fru och sina barn och allt han ägde, så att skulden kunde betalas på det sättet.26Men mannen kastade sig förtvivlad ner framför fötterna på kungen och bad: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala alltihop.’27Då kände kungen medlidande med honom och släppte honom och avskrev hans skuld.28Men när tjänaren gick därifrån, träffade han på en annan tjänare som var skyldig honom tre månadslöner[10]. Och han tog struptag på honom och krävde pengarna tillbaka.29Hans arbetskamrat föll då ner inför honom och sa: ’Ge mig bara lite tid, så ska jag betala. ’30Men mannen ville inte vänta, utan gick därifrån och ordnade så den andre tjänaren blev satt i fängelse tills hela skulden var betald.31När de andra tjänarna fick reda på detta blev de mycket upprörda och gick till kungen och berättade vad som hade hänt.32Kungen kallade då till sig mannen som han hade förlåtit, och sa: ’Din hårdhjärtade usling! Här avskrev jag denna stora skuld bara för att du bad mig om det.33Borde inte du ha haft lika stort medlidande med din arbetskamrat som jag hade med dig?’34Sedan lät den uppretade kungen sina fångvaktare ta hand om mannen, tills han betalt allt han var skyldig.35På samma sätt ska min Far i himlen göra med er, om ni inte av hela hjärtat förlåter era medmänniskor.”
1Tu obstúpili Ježiša jeho učeníci a spytovali sa ho: „Kto z ľudí je v nebeskom kráľovstve najväčší?“2Zavolal malé dieťa, postavil ho medzi nich3a povedal: „Nuž, ak vám ide o popredné miesta, do Božieho kráľovstva sa vôbec nedostanete.4Ubezpečujem vás, že iba s pokornou mysľou dieťaťa ta môžete vstúpiť a niečo znamenať.5Kto si vie vážiť takéhoto nepatrného človeka, preukazuje tým úctu mne.6Kto by zlým príkladom narušil vieru jedného z týchto maličkých, čo veria vo mňa, tomu by sa lepšie stalo, keby ho hodili do mora s mlynským kameňom na krku.7Beda svetu, ak sa na ňom dejú veci, pre ktoré človek stráca vieru. Pokušenia sú síce nevyhnutné, ale beda tomu, kto ich spôsobuje!8Neváhaj odložiť všetko, čo ťa odvádza od Boha. A keby to mala byť tvoja ruka alebo noha, radšej si ju odtni a zahoď. Lepšie je vstúpiť do Božieho kráľovstva chromý, ako skočiť oboma nohami do záhuby.9A keby ťa aj tvoje oko navádzalo na zlé, zbav sa ho! Je lepšie získať večný život s jedným okom, než upadnúť s oboma očami do večného zatratenia.“
Ježiš hľadá stratených
10„Dajte si pozor, aby ste nepohŕdali ani tým najnepatrnejším človekom. Lebo každý z nich má anjela, ktorý je stále v blízkosti môjho nebeského Otca.11A ja, Mesiáš, som prišiel zachrániť stratených.12Ak má niekto sto oviec, a jedna z nich sa mu stratí, čo myslíte, že urobí? Či nenechá tých deväťdesiatdeväť na pastvinách a nepôjde hľadať tú, čo sa mu stratila?13A keď ju nájde, má z nej väčšiu radosť ako z tých deväťdesiatich deviatich, čo mu zostali.14A takisto môj Otec nechce, aby ani ten najnepatrnejší človek zahynul.“
Treba odpúšťať
15„Ak sa previní proti tebe niektorý z bratov, vyhľadaj ho a pozhováraj sa s ním medzi štyrmi očami. Ak uzná svoju chybu, získal si znovu brata.16Ak bude neústupný, pozvi si jedného alebo dvoch, aby boli svedkami rozhovoru.17Keby si ani tak nedal povedať, povedz to zhromaždeniu veriacich. Ak neposlúchne ani ich, nech je vylúčený.18Nezabudnite, že čo rozhodnete tu na zemi, bude platiť aj v nebi.19A takisto platí: ak sa spoja dvaja z vás v modlitbách za akúkoľvek vec, nebeský Otec ich vypočuje.20Naozaj, tam, kde sa dvaja alebo traja zídu v mojom mene, tam som ja medzi nimi.“21Potom sa ho Peter spýtal: „Pane, keď sa môj blížny proti mne jednostaj prehrešuje, koľko ráz mu mám odpustiť? Sedem ráz?“22Ježiš mu odpovedal: „Nie sedem ráz, ale až sedemdesiatkrát sedem ráz.23Pán Boh s nami zaobchádza ako kráľ, ktorý sa rozhodol urobiť vyúčtovanie so svojimi poddanými.24Medzi prvými mu priviedli jedného, ktorý mu bol dlžný vyše milióna.25Ten muž však nemal čím zaplatiť. Tu kráľ prikázal, aby ho s celou rodinou predali do otroctva, rozpredali jeho majetok a tak uhradili dlžobu.26On sa však hodil pred kráľa na kolená a prosil ho: ‚Pane, maj so mnou strpenie a všetko ti vrátim!‘27Kráľovi prišlo toho človeka ľúto, nechal ho beztrestne odísť, ba odpustil mu aj celú dlžobu.28No len čo ten muž odišiel od kráľa, stretol známeho, ktorý mu bol dlžný nepatrnú sumu. Schmatol ho a kričal: ‚Hneď mi vráť, čo si mi dlžný!‘29Ten chudák si pred ním kľakol a zúfalo ho prosil: ‚Maj so mnou strpenie a všetko ti vrátim!‘30Ale veriteľ bol neoblomný a dal ho zavrieť do väzenia, kým dlžobu nezaplatí.31Svedkov tej udalosti to pobúrilo a šli to oznámiť kráľovi.32Tu si ho kráľ dal zavolať a povedal mu: ‚Ty naničhodník! Takú veľkú dlžobu som ti odpustil, lebo si ma prosil.33A ty si nemohol odpustiť svojmu druhovi takú smiešnu sumu?‘34Rozhnevaný kráľ ho potom dal zavrieť, kým celú dlžobu nezaplatí.35Tak bude zaobchádzať môj nebeský Otec s vami, ak nebudete ochotne odpúšťať iným.“