Matteus 17

Nya Levande Bibeln

från Biblica
1 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och hans bror Johannes till toppen av ett högt berg, där de kunde vara för sig själva.2 Där förvandlades hans utseende medan de såg på: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev bländande vita.3 Sedan fick de se Mose och Elia stå och tala med Jesus.[1]4 Då sa Petrus till Jesus: ”Herre, det här är ett fantastiskt ställe att vara på. Om du vill kan jag bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia.”5 Men just som han sa det sveptes de in i ett ljust moln och en röst från molnet sa: ”Detta är min älskade Son, han är min glädje. Lyssna på honom!”6 När Jesus efterföljare hörde rösten blev de fruktansvärt rädda och kastade sig ner med ansiktet mot marken.7 Men Jesus kom fram till dem och rörde vid dem. ”Res er upp”, sa han, ”och var inte rädda!”8 Och när de såg upp igen, fanns ingen annan än Jesus där.9 På väg ner från berget befallde Jesus dem: ”Berätta inte för någon om det ni har sett, förrän jag, Människosonen[2], har uppstått från de döda.”10 Då frågade hans efterföljare honom: ”Varför påstår laglärarna[3] att Elia måste återvända innan Messias, den utlovade kungen, kommer?”11 Jesus svarade: ”Laglärarna har rätt. Elia måste komma först och ställa allt till rätta.12 Faktum är att han redan har kommit, men ingen kände igen honom, och de behandlade honom illa. På samma sätt ska de också låta mig, Människosonen, få lida.”13 Då förstod hans efterföljare att han talade om Johannes döparen.14 När de hade kommit ner från berget och mötte folket igen, kom det fram en man och föll på knä för Jesus och sa:15 ”Herre, ha medlidande med min son! Han får svåra kramper och lider mycket. Han faller ofta i elden eller i vattnet.16 Jag tog med honom till dina efterföljare, men de kunde inte bota honom.”17 ”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? Ta hit pojken till mig.”18 Sedan talade Jesus strängt till den onda anden i pojken, och anden lämnade pojken, och från den stunden var han frisk.19 När Jesus och hans efterföljare var för sig själva igen, frågade de Jesus: ”Varför kunde inte vi driva ut den onda anden?”20-21 ”Därför att ni har så liten tro”, svarade Jesus. ”Jag försäkrar er, att om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, kunde ni säga till det här berget: ’Flytta dig dit bort’, och det skulle göra det. Inget skulle vara omöjligt för er.”[4]22 När de samlades igen i Galileen, sa Jesus till dem: ”Jag, Människosonen[5], ska bli förrådd och överlämnad till människorna,23 och de kommer att döda mig. Men på den tredje[6] dagen ska jag uppstå från de döda igen.” Då blev hans efterföljare mycket sorgsna och bedrövade.24 När de återvänt till Kafarnaum, kom de män som tog upp tempelskatten fram till Petrus och frågade: ”Betalar inte er mästare någon tempelskatt?”25 Petrus svarade: ”Jo, visst gör han det.”Sedan gick han in i huset för att tala med Jesus om detta. Men innan han fick en chans att säga något, frågade Jesus honom: ”Vad tror du, Simon[7]? Kräver kungarna på jorden tull och skatt av sitt eget folk eller av de främmande folk som de har erövrat?”26 ”Av främmande folk naturligtvis”, svarade Petrus.”Då slipper alltså de egna medborgarna att betala skatt”, sa Jesus.[8]27 ”Men vi ska inte ge dem något att anklaga oss för, så gå ner till stranden och kasta ut en metkrok och öppna munnen på den första fisk du får. Då kommer du att hitta ett silvermynt, som räcker till skatt för oss båda två. Ta det och betala männen.”[9]

Matteus 17

Nádej pre kazdého

från Biblica
1 Po šiestich dňoch vzal Ježiš so sebou Petra, Jakuba a jeho brata Jána a vyšli na vysoký vrch, aby boli sami.2 Zrazu učeníci spozorovali, že sa Ježišov vzhľad zmenil. Tvár mu oslepujúco žiarila ako slnko a odev mu zbelel ako sneh.3 Vtom uvideli Mojžiša a Eliáša, ako sa s ním zhovárajú.4 Peter zvolal: „Pane, ako je nám tu dobre. Ak chceš, postavíme vám tu tri prístrešia, jeden tebe, druhý Mojžišovi, tretí Eliášovi, a zostaneme tu.“5 Kým to však dopovedal, zahalil ich oblak a počuli hlas: „Toto je môj milovaný Syn, moje potešenie, toho poslúchajte!“6 Keď to učeníci počuli, padli tvárou na zem a veľmi sa báli.7 Ježiš k nim prišiel, dotkol sa ich a povedal: „Vstaňte a nebojte sa!“8 Keď sa rozhliadli, videli iba Ježiša.9 Ako zostupovali z vrchu, rozkázal im: „Nikomu nevravte, čo ste videli, kým nevstanem z mŕtvych!“10 Učeníci sa ho spytovali: „Prečo učitelia Zákona zdôrazňujú, že pred príchodom Mesiáša má prísť Eliáš?“11 Ježiš im odpovedal: „Majú pravdu. On má prísť a všetko pripraviť.12 Ale ja vám hovorím, že Eliáš už prišiel, ale oni ho nespoznali a veľmi zle s ním zaobchádzali. Aj pre mňa chystajú iba utrpenie.“13 Vtedy učeníci pochopili, že hovorí o Jánovi Krstiteľovi.14 Na úpätí vrchu čakal na nich veľký zástup. Nejaký muž si kľakol pred Ježiša a prosil ho:15 „Pane, zľutuj sa nad mojím synom! Je námesačný a hrozne trpí. Neraz padne do ohňa alebo do vody.16 Priviedol som ho k tvojim učeníkom, ale nevedeli mu pomôcť.“17 Ježiš si vzdychol: „Čo je to s vami? Neveríte a prekážate Božej moci. Dokedy mám mať s vami trpezlivosť? Priveďte mi ho sem!“18 Potom Ježiš prikázal démonovi, ktorý zapríčinil chorobu, aby z chlapca vyšiel. A od tej chvíle bol chlapec zdravý.19 Keď potom učeníci s Ježišom osameli, spýtali sa ho: „Prečo sme ho my nemohli uzdraviť?“20 Ježiš im odpovedal: „Lebo málo veríte. Ak budete mať vieru aspoň ako horčičné semienko a poviete tomuto vrchu: ‚Posuň sa!‘, poslúchne vás. Nič pre vás nebude nemožné.21 Ale vyháňanie tohto druhu démonov vyžaduje opravdivú modlitbu a pôst.22 Keď prišli do Galiley, Ježiš im povedal: „Mám byť vydaný do rúk tých, ktorí ma zabijú.23 Ale na tretí deň vstanem z mŕtvych.“ Učeníkov to veľmi zarmútilo.24 V Kafarnaume prišli k Petrovi výbercovia chrámovej dane a spýtali sa: „Tvoj Majster neplatí daň?“25 „Platí,“ odpovedal Peter.Len čo vošiel do domu, skôr ako otvoril ústa, predišiel ho Ježiš otázkou: „Čo myslíš, Peter, od koho vyberajú králi a panovníci dane a poplatky? Od synov alebo od cudzích?“26 „Od cudzích,“ odpovedal Peter.„Tak vidíš,“ povedal Ježiš, „synovia sú oslobodení od tejto povinnosti.27 Ale nebudem ich zbytočne dráždiť. Choď k jazeru, hoď udicu a prvej rybe, ktorú chytíš, otvor ústa. Nájdeš v nich mincu. Zanes im ju a tá bude stačiť na poplatok za nás oboch.“