1Efter detta gav sig Jesus ut på vandring till olika städer och byar i Galileen. Och överallt berättade han det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.[1] Med på vandringen hade han sina tolv närmaste efterföljare,2och några kvinnor som hade blivit befriade från onda andar och från sjukdomar. Kvinnorna var: Maria från Magdala, som Jesus hade befriat från sju onda andar,3Johanna, fru till kung Herodes förvaltare Kusas, Susanna, och många andra som hjälpte Jesus och hans efterföljare med sina egna pengar.
Bilden om lantbrukaren som sådde säd
4En dag när mycket folk hade kommit ut till Jesus från de olika städerna, berättade han den här bilden för dem:5”En lantbrukare gick ut på sin åker för att så. När han sådde föll en del av sädeskornen på stigen bredvid, och folk trampade på dem, och fåglarna kom och åt upp dem.6En del korn föll på den hårda stengrunden och började snart gro, men vissnade lika fort eftersom det inte fanns tillräckligt med fukt i jorden.7Andra korn föll bland tistlarna, och eftersom tistlarna växte upp samtidigt kvävde de plantorna.8Men en del korn föll i bördig jord och växte upp och gav 100 gånger så mycket säd som den som hade såtts.” Sedan ropade Jesus: ”Lyssna noga och försök att förstå!”
Jesus förklarar bilden om sådden
9Hans efterföljare frågade honom nu vad denna bild betydde.10Han svarade: ”Ni har fått gåvan att förstå min undervisning om hur Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[2] men de andra får bara höra de här bilderna, för att ’de ska se vad jag gör men ändå inte se, och höra vad jag säger men ändå inte förstå.’11Detta är vad bilden betyder: Säden som lantbrukaren sår är Guds budskap.12Den hårda stigen, där en del av säden föll, liknar den människas hjärta som hör budskapet men inte tar det på allvar. Snart kommer djävulen och tar bort sådden ur hennes hjärta och hindrar henne från att tro och bli räddad.13Den hårda stengrunden är lik den människas hjärta som hör budskapet och tar emot det med äkta glädje, men som inte har så mycket djup i sig att rötterna kan utvecklas. Hon vet att det hon hört är sant, och tror en tid, men så fort hon blir utsatt för prövningar ger hon upp sin tro.14Marken som var täckt av tistlar kan jämföras med den människa som hör budskapet och tror på det, men som efter en tid låter det kvävas av livets bekymmer, eller av en hög inkomst och nöjen, så att budskapet till slut inte påverkar hennes liv alls.15Men den bördiga jorden liknar den människa som lyssnar till budskapet och gömmer det i ett gott och uppriktigt hjärta. Genom uthållighet låter hon sedan budskapet få påverka hela hennes liv.
Bilden om lampan
16När man tänder en lampa gömmer man den inte under en låda eller sätter den under en bänk, utan tvärtom ställer man den så att alla som kommer in kan se ljuset.17På samma sätt ska allt som nu är gömt en dag föras fram i ljuset och bli synligt för alla.18Var därför noga med hur ni lyssnar och se till att det budskap ni får höra leder till handling. För den som förstår vad jag säger ska med tiden förstå alltmer. Men den som inget förstår ska till slut bli av med även den lilla insikt han trodde sig ha.”
Jesus riktiga familj
19Jesus mamma och bröder kom en gång för att prata med honom, men kunde inte komma in i huset där han undervisade eftersom det var så fullt av folk.20Man sa då till honom: ”Din mamma och dina bröder står här utanför och vill träffa dig.”21Men han svarade: ”Min mamma och mina syskon, det är alla de som hör Guds budskap och lyder det.”
Jesus stillar stormen
22-23En dag sa Jesus till sina efterföljare: ”Kom, så åker vi över till andra sidan sjön.” Och de steg i en båt och gav sig iväg, och under resan la sig Jesus ner i båten och somnade. Men plötsligt svepte en våldsam storm ner över sjön, och båten började fyllas så att de var verkligt illa ute.24Då gick hans efterföljare fram och väckte honom och började ropa: ”Herre, Herre, vi sjunker!” Och när Jesus vaknat talade han strängt till vinden och vågorna, och de la sig genast, och allt blev lugnt!25Sedan frågade Jesus sina efterföljare: ”Hur är det egentligen med er tro?”Häpna och förskräckta sa de till varandra: ”Vem är han, eftersom till och med vinden och vågorna lyder honom?”
Jesus befriar en man som är besatt av onda andar
26Så kom de över till området kring Gerasa[3], tvärs över sjön från Galileen, och la till där.27Och när Jesus steg ur båten kom en man från staden emot honom. Han hade länge varit besatt av onda andar och levde hemlös och naken bland klippgravarna.28Så snart han fick se Jesus började han skrika och föll ner inför honom och ropade högt: ”Lämna mig ifred, Jesus, du den högsta Gudens son! Jag ber dig, plåga mig inte!”29För Jesus hade just befallt den onda anden att lämna mannen. Den onda anden hade haft mannen i sitt våld under en lång tid. Man hade bundit mannen med kedjor, satt fotbojor på honom och försökt att låsa in honom, men han hade slitit sig loss och drivits ut i ödemarken av den onda anden.30Jesus frågade nu: ”Vad heter du?” Mannen svarade då: ”Legion[4]”, för han var besatt av många onda andar.31Och andarna bad Jesus att inte skicka iväg dem till avgrunden[5].32Men samtidigt som detta hände gick en stor svinhjord och betade på berget ovanför sjön. De onda andarna bad därför Jesus att få fara in i svinen, och Jesus tillät dem att göra det.33Då lämnade de onda andarna mannen och for in i svinen, och hela svinhjorden rusade utför bergssluttningen och ner i sjön och drunknade.34När herdarna som vaktat svinen såg vad som hände, sprang de till den närliggande staden och till byarna runt omkring och berättade alltihop.35-36Folket gick då ut för att ta reda på vad som hade hänt, och när de kom till Jesus fick de se mannen som hade varit besatt sitta helt lugn vid Jesus fötter, påklädd och fullständigt normal. Skräckslagna hörde de sedan ögonvittnena berätta hur den besatta mannen hade blivit befriad.37Men händelsen hade skrämt upp människorna i Gerasa‑området så mycket att de bad Jesus lämna dem. Han steg därför i en båt och åkte tillbaka till andra sidan sjön igen.38Mannen som hade varit besatt bad att få följa med Jesus, men Jesus skickade iväg honom och sa:39”Gå tillbaka till din familj och berätta vilket under Gud har gjort med dig.”Då gick mannen iväg och berättade för alla i hela staden om det stora under som Jesus hade gjort med honom.
Jesus botar en kvinna med blödningar och uppväcker en död flicka
40När Jesus kom tillbaka, tog folket emot honom på stranden, för alla hade väntat på honom.41Då kom det fram en man som hette Jairos och kastade sig ner framför Jesus. Han var föreståndare för synagogan[6] på platsen, och han bad Jesus följa med honom hem,42eftersom hans enda barn, en flicka på tolv år, höll på att dö. Jesus följde genast med Jairos, och på vägen dit trängde folket på från alla håll.43I folkhopen fanns då också en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år och inte blivit frisk, trots att hon lagt ut allt hon ägde på läkare.44Kvinnan närmade sig nu Jesus bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel. Och genast stannade blödningen!45”Vem rörde vid mig?” frågade Jesus. Och då alla teg, sa Petrus: ”Mästare, det är ju så många som knuffas och tränger sig på överallt.”46Men Jesus sa till honom: ”Nej, det var någon som medvetet rörde vid mig, för jag kände att det gick ut kraft från mig.”47När kvinnan förstod att Jesus hade upptäckt vad hon gjort, kom hon darrande fram och föll ner för honom.[7] Sedan berättade hon varför hon hade rört vid honom och att hon genast blivit frisk.48”Min dotter”, sa han till henne, ”din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”49Medan Jesus fortfarande talade med kvinnan, kom det en budbärare från Jairos hus och meddelade pappan: ”Din lilla flicka har dött. Det är ingen idé att du stör Mästaren längre.”50Men då Jesus hörde vad som hade hänt, sa han till Jairos: ”Var inte rädd! Tro bara, så ska hon bli bra igen!”51När de sedan kom fram till huset lät inte Jesus någon följa med in utom Petrus, Jakob och Johannes och den lilla flickans pappa och mamma.52Därinne var det fullt av människor som grät och höll dödsklagan över flickan, men Jesus sa: ”Gråt inte! Hon är inte död, hon sover bara!”53Då hånskrattade folket åt Jesus, för de visste ju att hon hade dött.54Men Jesus tog hennes hand och sa högt: ”Flicka, ställ dig upp!”55Och genast återvände hennes ande och hon reste sig upp! Sedan sa Jesus till dem att ge henne något att äta.56Hennes föräldrar blev alldeles häpna, men Jesus förbjöd dem att berätta för någon vad som hade hänt.
1Potom Ježiš chodil z mesta do mesta, z dediny do dediny a všade prinášal radostnú zvesť, že prichádza Božie kráľovstvo. Sprevádzalo ho jeho dvanásť učeníkov a 2niektoré ženy, ktoré zbavil démonov a uzdravil z rozličných chorôb. Bola to: Mária zvaná Magdaléna, z ktorej vyhnal sedem démonov,3Jana, žena Herodesovho správcu Chúzu, Zuzana a mnohé iné, ktoré sa o nich z vlastných prostriedkov starali.4Keď sa raz okolo Ježiša zhromaždilo mnoho ľudí zo všetkých kútov, vyrozprával im toto podobenstvo:5„Vyšiel roľník na pole rozsievať zrno. Ako ho rozsieval, padlo niektoré zrno na cestu, kde ho buď pošliapali ľudia, alebo ho pozobali vtáci.6Iné padlo do skalnatej pôdy, vyklíčilo, ale hneď uschlo, lebo nemalo dostatok vlahy.7Ďalšie padlo do tŕnia, ktoré ho prerástlo a udusilo.8Konečne jedno padlo do úrodnej pôdy, vyklíčilo a vyhnalo do plného klasu, v ktorom bolo až sto zŕn.“ Keď dorozprával toto podobenstvo, povedal: „Dobre si zapamätajte, čo ste počuli!“9Neskôr sa ho učeníci spytovali, čo to podobenstvo znamená.10Odpovedal im: „Vám Boh dáva poznať zmysel tohto podobenstva, lebo hovorí o tajomstve Božieho kráľovstva. Ale ostatní počúvajú, no nerozumejú, hľadia, no nevidia.11Tomuto podobenstvu treba rozumieť takto:12Zrno je Božie posolstvo ľuďom. Cesta, na ktorú padajú prvé zrná, to sú tvrdé srdcia tých, ktorí počúvajú Božie slovo, ale potom príde diabol a vytrhne im ho zo srdca, aby neuverili a neboli zachránení.13Skalnatá pôda predstavuje tých, ktorí s radosťou prijímajú slovo, ale nedovolia, aby sa v nich zakorenilo a prinieslo ovocie. Veria, že Božie slovo je správne, no len čo prídu nejaké prekážky, odpadnú.14Semeno, čo spadlo do tŕnia, to sú tí, ktorí počúvajú Božie slovo a veria, ale ich vieru udusia starosti, honba za bohatstvom a užívaním života, takže neprinesú úžitok.15A napokon zrno v dobrej pôde sú tí, ktorí dychtivo počúvajú slovo, zachovávajú ho v dobrom a úprimnom srdci a prinášajú trvalý úžitok.“
Ako správne počúvať
16„Nikto predsa nerozsvieti svetlo a neprikryje ho nádobou ani ho nedá pod posteľ, ale postaví ho na svietnik, aby tí, čo vchádzajú, videli svetlo.17Všetko, čo je teraz skryté, sa raz dostane na svetlo a všetko, čo je ešte tajomné, bude raz zjavné.18Dbajte teda na to, ako počúvate, lebo tomu, kto má, sa ešte pridá. Kto môjmu posolstvu rozumie, bude rozumieť všetkému. Ale ten, kto nič nepochopil, príde aj o to málo, čo si myslí, že chápe.“
Kto je Ježišova rodina?
19Raz prišla za ním jeho matka a bratia, ale nemohli sa k nemu dostať pre zástup.20Ľudia mu oznámili: „Tvoja matka a bratia stoja vonku a chcú sa s tebou stretnúť.“21Odpovedal im: „Moja matka a moji bratia sú tí, ktorí počúvajú Božie slovo a žijú podľa neho.“
Ježiš utíši búrku
22Jedného dňa vstúpil Ježiš aj so svojimi učeníkmi do člna a povedal im: „Preplavme sa na druhý breh jazera.“23A odrazili sa od brehu. Kým sa plavili, zaspal. Zrazu sa strhla búrka, víchrica sa zapierala do člna, takže sa naplnil vodou a hrozilo, že sa potopí.24Učeníci pristúpili k Ježišovi a budili ho: „Učiteľ! Učiteľ! Potápame sa!“ Ježiš vstal, pohrozil vetru aj valiacim sa vlnám. Víchor hneď prestal a nastalo ticho.25Nato sa spýtal učeníkov: „Kde je vaša viera?“ Predesení sa čudovali a spytovali sa navzájom: „Kto to len je, že ho poslúcha vietor aj vlny?“
Uzdravenie posadnutého v Geraze
26Pristáli na druhom brehu jazera oproti Galilei, v kraji Gerazénov.27Len čo Ježiš vystúpil z člna, vyšiel mu oproti z mesta Gadary akýsi muž posadnutý démonmi. Už dlhý čas sa potuloval nahý a spával v prázdnych skalných hroboch.28Keď zbadal Ježiša, zjačal, hodil sa pred ním na kolená a hlasno zvolal: „Nechaj ma, Ježišu, Syn najvyššieho Boha! Prosím ťa, netráp ma!“29Ježiš prikázal nečistému duchu, aby vyšiel z toho človeka. Už dlho ho ovládal, a hoci mal ruky aj nohy často sputnané reťazami, putá popretŕhal a démon ho hnal na pusté miesta.30Ježiš sa ho spýtal: „Ako sa voláš?“ Odpovedal: „Légia.“ Bol totiž posadnutý mnohými zlými duchmi.31A tí poprosili Ježiša, aby ich neposlal do pekelnej priepasti.32Na neďalekom svahu sa pásla veľká črieda ošípaných. Démoni ho prosili, aby im dovolil vojsť do nich. Súhlasil.33Ihneď opustili úbožiaka a vošli do svíň. Črieda sa splašila, hnala sa po strmom úbočí do jazera a potopila sa v ňom.34Keď pastieri videli, čo sa stalo, rozutekali sa a v meste i po dedinách rozprávali, čo sa stalo.35Ľudia sa o tom chceli na vlastné oči presvedčiť, a tak sa vybrali k Ježišovi. Videli, ako mu pri nohách pokojne sedí muž, z ktorého vyšli démoni, oblečený a so zdravým rozumom.36Najväčšmi nimi otriaslo rozprávanie očitých svedkov, ako bol ten človek uzdravený.37Zmocnila sa ich taká hrôza, že prosili Ježiša, aby ich kraj opustil. A tak nastúpil do člna a plavil sa späť.38Muž, ktorého Ježiš vyslobodil z moci démonov, ho prosil, aby smel zostať s ním, ale Ježiš ho odmietol so slovami: „Vráť sa domov a rozprávaj všetkým, aké veľké veci ti Boh urobil!“39A muž poslúchol, vrátil sa do mesta a všade rozprával, aké dobrodenie mu Ježiš vykonal.
Vzkriesenie Jairovej dcéry
40Na druhom brehu jazera ho srdečne uvítal zástup ľudí, ktorí ho tu čakali.41Bol medzi nimi aj predstavený židovskej synagógy Jairus. Padol Ježišovi k nohám a úpenlivo ho prosil, aby šiel do jeho domu,42lebo mu umiera jediná dvanásťročná dcérka. Ježiš sa pobral s ním, predierajúc sa zástupom.43Bola tam aj istá žena, ktorá už dvanásť rokov krvácala, a hoci minula na lekárov celý svoj majetok, ani jednému sa ju nepodarilo vyliečiť.44Pristúpila k Ježišovi odzadu, dotkla sa spodku jeho plášťa a v tej chvíli pocítila, že prestala krvácať.45„Kto sa ma to dotkol?“ spýtal sa Ježiš. Keď sa nikto nechcel priznať, Peter namietol: „Majstre, v tejto tlačenici nie je čudo, že do teba niekto sotí.“46Ale Ježiš odpovedal: „Niekto sa ma úmyselne dotkol. Pocítil som, ako zo mňa vyšla uzdravujúca sila.“47Keď žena videla, že sa to nedá utajiť, prišla celá rozochvená k Ježišovi, padla pred ním na kolená a pred všetkými sa priznala, prečo sa ho dotkla, aj ako bola hneď uzdravená.48„Dcéra, tvoja viera ťa uzdravila. Choď v pokoji!“ povedal jej Ježiš.49Kým sa zhováral so ženou, priniesol ktosi z Jairovho domu správu: „Tvoja dcéra už zomrela, neobťažuj Majstra.“50Keď to Ježiš počul, povedal otcovi: „Neboj sa, dôveruj mi, a tvoja dcéra bude zachránená!“51Keď prišli k Jairovmu domu, nedovolil nikomu vojsť dnu. Vzal so sebou iba Petra, Jána, Jakuba a rodičov dievčatka.52Tam už všetci oplakávali mŕtvu a kvílili nad ňou. Ježiš im povedal: „Neplačte, veď neumrela, iba spí.“53Do očí sa mu vysmiali, lebo vedeli, že je naozaj mŕtva.54Chytil ju za ruku a zvolal: „Dievčatko, vstaň!“55A hneď ožilo a vstalo. Povedal: „Dajte sa mu najesť!“56Rodičov sa zmocnil úžas i radosť, ale Ježiš im prikázal, aby nikomu nevraveli, čo sa stalo.