1När Jesus hade slutat tala till folket gick han in i staden Kafarnaum.2Där fanns en romersk officer som hade en tjänare som han tyckte mycket om, och nu var tjänaren sjuk och låg för döden.3När officeren därför fick höra talas om Jesus, sände han några av judarnas ledare till honom för att be honom komma och bota tjänaren.4Dessa kom nu till Jesus och bad ivrigt att han skulle följa med och hjälpa mannen. ”Om någon förtjänar din hjälp så är det han”, sa de.5”Han älskar vårt folk och har till och med byggt synagogan[1] åt oss!”6Då följde Jesus med dem. Men innan han kom fram till huset, skickade officeren några vänner för att säga till honom: ”Herre, stanna där du är, jag är inte värd att du går in i mitt hus.[2]7Därför vågade jag inte heller komma till dig. Men säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk.8Jag vet det, för jag har själv överordnade officerare som ger mig order, och jag har andra soldater som är under mig. Om jag säger till en av dem: ’Gå’, så går han, och till en annan: ’Kom’, så kommer han, och om jag säger till min tjänare: ’Gör det här, eller det där’, så gör han det.”9Jesus blev mycket förvånad och vände sig till folket som följde honom och sa: ”Jag försäkrar er att inte ens bland Israels folk har jag sett en så stark tro.”10Och när officerens vänner kom tillbaka till huset, såg de att tjänaren var fullt frisk.
Jesus uppväcker en änkas son från döden
11Sedan gick Jesus med sina efterföljare till staden Nain, följd av en stor mängd människor.12Och just som de närmade sig stadsporten, mötte de ett begravningsfölje. Den döde var enda sonen, och hans mamma var änka. Många sörjande från staden gjorde henne sällskap.13När Herren Jesus såg änkan fylldes han av medlidande och sa: ”Gråt inte!”14Sedan gick han fram till båren och rörde vid den, och bärarna stannade. ”Unge man”, sa han, ”res dig upp!”15Då satte sig den döde upp och började tala till dem som stod runt omkring. Och Jesus gav honom tillbaka till hans mamma.16Människorna runt omkring blev helt förskräckta över det de hade sett och hyllade Gud och sa: ”En stor profet har visat sig bland oss och framför Guds budskap”, och: ”Gud har kommit för att hjälpa sitt folk”.17Berättelsen om vad Jesus hade gjort spred sig sedan över hela Judeen och till och med utanför landets gränser.
Jesus svarar på Johannes döparens fråga
18Johannes döparens efterföljare fick snart höra talas om allt som Jesus gjorde, och när de berättade det för Johannes19skickade han två av dem till Herren Jesus för att fråga: ”Är du verkligen den som Gud har lovat sända oss, eller ska vi vänta på någon annan?”20-22När Johannes båda efterföljare hittade Jesus höll han just på att bota människor från sjukdomar och lidanden och från onda andar. Han gjorde också så att flera blinda kunde se igen. När Johannes efterföljare då ställde de frågor som Johannes ville ha svar på, sa Jesus: ”Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom vad ni har sett och hört: att blinda börjar se, förlamade går, spetälska blir friska, döva hör, döda får liv igen, och de fattiga får höra ett glatt budskap.[3]23Säg sedan till honom: ’Lycklig är den som inte tvivlar på mig.’ ”24När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala till folket om Johannes. Han sa: ”När ni gick ut till honom i ödemarken, vad ville ni då se? Ville ni se en svag man, lik ett grässtrå som vajar hit och dit för vinden?25Självklart inte! Ville ni se en man klädd i vackra kläder? Nej, män som går omkring i dyrbara kläder och lever i lyx hittar man i palatsen.26Ville ni kanske se en profet som framförde Guds budskap? Ja, jag säger er att Johannes är mer än en profet.27Han är den som Gud talar om i Skriften[4] när han säger: ’Lyssna! Jag sänder min budbärare före dig, och han ska bereda vägen för dig’28Jag försäkrar er, att Johannes döparen har betytt mer än någon annan människa. Ändå kommer den minst betydelsefulla bland dem som får vara Guds eget folk[5] att betyda mer än vad Johannes gjorde här på jorden.29Alla som hörde Johannes tala höll med om att det som Gud krävde av dem var riktigt, och de lät Johannes döpa dem. Ja, till och med tullindrivarna[6] döptes.30Men fariseerna[7] och de laglärda förkastade Guds plan och vägrade att låta Johannes döpa dem.31Ja, vad ska jag säga om detta släkte som inte vill tro?” fortsatte Jesus. ”Vad ska jag likna dem vid?32De är som barn som leker på torget och ropar till varandra: ’Vi spelade bröllopsmusik för er, men ni ville inte dansa. Vi spelade begravningsmusik för er, men ni ville inte gråta.’33Exakt så reagerar ni när det gäller Johannes döparen och mig. Johannes dricker inte vin och äter inte bröd, och då säger ni: ’Han är besatt av en ond ande.’34Men jag, Människosonen[8], äter och dricker, och då beskyller ni mig för att frossa i mat och dryck och leva tillsammans med de värsta syndare!35Men den som är vis inser att Gud i sin vishet alltid har rätt.[9]”
En prostituerad smörjer Jesus fötter
36En av fariseerna[10], som hette Simon, bjöd hem Jesus till sig, och Jesus tackade ja till inbjudan. Men när de hade slagit sig ner för att äta,37fick en prostituerad höra att han var där. Hon gick då dit med en flaska väldoftande olja.38Och när hon kom in i huset ställde hon sig vid Jesus fötter[11] och grät tills hans fötter var våta av hennes tårar. Sedan torkade hon hans fötter med sitt hår och kysste dem och smorde dem med olja.39När värden, som var farisé, såg vad som hände, tänkte han för sig själv: ”Om Jesus verkligen hade varit en profet, hade han med Guds hjälp förstått vad det här är för en slags kvinna, och avslöjat henne som prostituerad.”40Men Jesus visste vad han tänkte och sa: ”Simon, jag har något att säga dig.” Och Simon svarade: ”Säg det, Mästare.”41Jesus berättade då en bild: ”En man lånade ut pengar till två personer, mer än en årslön till den ene och bara en månadslön till den andre.[12]42Men ingen av dem kunde betala tillbaka, så han avskrev skulden.”Sedan frågade Jesus Simon: ”Vem av dem tror du älskade honom mest efter detta?”43”Jag antar att det var den som var skyldig honom mest”, svarade Simon. ”Ja, det är riktigt”, sa Jesus.44Sedan vände sig Jesus mot kvinnan och sa till Simon: ”Ser du kvinnan som står här? När jag kom in i ditt hus brydde du dig inte om att ge mig vatten så att jag kunde tvätta dammet av mina fötter, men hon har tvättat mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår.45Du gav mig ingen hälsningskyss när jag kom, men hon har kysst mina fötter utan uppehåll, ända sedan jag kom hit.46Du smorde inte mitt huvud med olja som man brukar göra, men hon har smort mina fötter med sin väldoftande olja.47Simon, min vän, alla hennes synder är förlåtna. Det är därför hon visar så mycket kärlek. Men den som har fått lite förlåtet, visar lite kärlek.”48Sedan sa Jesus till kvinnan: ”Jag förlåter dig dina synder.”49Då sa männen vid bordet till varandra: ”Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?”50Men Jesus sa till kvinnan: ”Din tro har hjälpt dig. Gå i frid.”
1Keď to všetko povedal poslucháčom, vrátil sa späť do Kafarnauma.2Tam mal istý rímsky dôstojník sluhu, ktorého si veľmi vážil, a ten na smrť ochorel.3Keď sa dôstojník dopočul o Ježišovi, poslal k nemu židovských starších s prosbou, aby prišiel a uzdravil jeho sluhu.4Tí sa pobrali k Ježišovi a naliehavo ho prosili: „Zaslúži si, aby si mu pomohol.5Má rád náš národ, ba dal nám postaviť aj synagógu.“6Ježiš šiel s nimi. A keď už bol neďaleko dôstojníkovho domu, ten poslal k nemu svojich priateľov s odkazom: „Pane, neobťažuj sa, nie som hoden, aby si vstúpil pod moju strechu.7Preto som sa ani neodvážil prísť za tebou osobne. No stačí, ak povieš slovo, a môj sluha určite vyzdravie.8Veď aj ja sa musím podriaďovať rozkazom vyšších dôstojníkov a sám dávam príkazy vojakom. Ak niektorému poviem:‚Choď!‘, tak ide, a ak rozkážem inému:‚Príď!‘, tak príde. A ak poviem svojmu sluhovi:‚Urob to!‘, tak to urobí!“9Keď to Ježiš počul, bol veľmi prekvapený. Obrátil sa k zástupu, ktorý ho sprevádzal, a povedal: „Vravím vám, že ani v izraelskom národe som nestretol človeka, ktorý by mal takú veľkú vieru!“10Keď sa dôstojníkovi poslovia vrátili domov, našli sluhu zdravého.
Ježiš vráti život chlapcovi z Naimu
11Hneď nato sa pobral do mesta Naim. Šli s ním jeho učeníci a veľký zástup ľudí.12Keď došli k mestskej bráne, stretli pohrebný sprievod. Pochovávali jediného syna istej vdovy. Sprevádzal ju veľký zástup ľudí.13Keď ju Pán videl, prišlo mu jej ľúto a povedal: „Neplač!“14Potom pristúpil bližšie k máram, dotkol sa ich a tí, čo ich niesli, zastali. Povedal: „Chlapec, vravím ti, vstaň!“15Tu si mŕtvy sadol a začal sa zhovárať s tými, čo boli okolo neho. Tak Ježiš vrátil matke syna.16Všetkých zachvátil veľký strach a zvelebovali a oslavovali Boha: „Veľký prorok povstal medzi nami! Boh navštívil svoj ľud!“17Správa o tejto udalosti sa rozniesla po celom Judsku i po celom okolí.
Ježiš a Ján Krstiteľ
18O tom všetkom sa dozvedel aj Ján od svojich učeníkov. Zavolal si dvoch z nich19a poslal ich k Ježišovi: „Si naozaj Mesiáš, alebo máme čakať niekoho iného?“20Keď prišli k Ježišovi s touto otázkou,21zastihli ho práve uprostred veľkého zástupu, ako uzdravoval chorých, chromých, postihnutých duševnými chorobami a mnohým slepým vracal zrak.22Odpovedal im: „Choďte a povedzte Jánovi, čo ste videli a čo ste počuli: slepí vidia, chromí chodia, malomocní sú celkom zdraví, hluchí počujú, mŕtvi ožívajú a chudobným sa zvestuje radostná správa.23Šťastný je každý, kto o mne nepochybuje.“
Ježišovo svedectvo o Jánovi
24Keď Jánovi poslovia odišli, začal Ježiš rozprávať o Jánovi zástupom: „Keď ste šli na judskú púšť, čo ste chceli obdivovať? Trstinu kolísanú vetrom?25Alebo ste chceli vidieť človeka oblečeného do prepychových šiat? Takí bývajú iba v palácoch.26Alebo ste chceli počuť proroka? Áno, poznali ste ešte niekoho väčšieho ako proroka.27Ján je ten, o ktorom prorok Malachiáš napísal:‚Posielam svojho posla pred tebou, aby ti pripravil cestu.‘28Ján dostal najväčšiu úlohu zo všetkých ľudí: oznámiť, že Kristus prichádza. A predsa aj najmenší v Božom kráľovstve je väčší ako Ján.29Všetci, ktorí počuli Jána kázať – a boli medzi nimi aj ľudia pochybnej povesti – prijali Jána ako Božieho posla, a preto sa dali od neho pokrstiť.30Farizeji a učitelia Zákona však Jánov krst odmietli, lebo nepochopili, že aj oni potrebujú Božie odpustenie.31Ježiš pokračoval: „Ku komu môžem prirovnať týchto ľudí? Komu sa podobajú?32Sú ako deti, ktoré sa hrajú na námestí chvíľu na svadbu, chvíľu na pohreb a vzájomne si vyčítajú:‚Pískali sme vám, no netancovali ste.‘ –‚A my sme vám zasa smutne spievali, a neplakali ste.‘33Keď sa Ján Krstiteľ postil a nevzal do úst ani kvapku vína, vraveli ste, že je fanatik,34ale keď Syn človeka je a pije, vravíte pohŕdavo: ‚Pozrite sa na toho žrúta a pijana, ktorý sa priatelí so zdieračmi a kadejakou spodinou.‘35Ale kto prijme Božiu múdrosť, ten to pochopí.“
Hriešnica vo farizejovom dome
36Jeden z farizejov pozval Ježiša na obed. Ježiš pozvanie prijal a stoloval s ním.37V tom meste žila žena veľmi zlej povesti. Keď sa dozvedela, že Ježiš je na návšteve u farizeja Šimona, priniesla alabastrovú nádobku so vzácnym vonným olejom.38S plačom pristúpila odzadu k jeho nohám, zmáčala ich slzami, utierala svojimi vlasmi, bozkávala a natierala vonným olejom.39Keď to videl hostiteľ, povedal si v duchu: „Keby to bol prorok, vedel by, aká je to žena, a nedovolil by, aby sa ho taká hriešnica vôbec dotkla.“40Tu ho Ježiš oslovil: „Rád by som sa ťa, Šimon, na niečo spýtal.“ – „Prosím, len vrav,“ povedal Šimon.41„Jeden z veriteľov mal dvoch dlžníkov. Prvý mu bol dlžný päťsto strieborných, druhý päťdesiat.42Keďže ani jeden nemal z čoho dlžobu zaplatiť, odpustil obidvom. Čo myslíš, ktorý z tých dvoch ho bude mať radšej?“ –43„Myslím, že ten, ktorému viac odpustil,“ odpovedal Šimon. „Správne uvažuješ,“ odpovedal Ježiš.44Potom ukázal na ženu pri svojich nohách a povedal Šimonovi: „Pozri na tú ženu. Prišiel som do tvojho domu, ale ty si mi nedoniesol vodu na umytie nôh, ako je zvykom; táto žena mi ich umyla svojimi slzami a poutierala vlastnými vlasmi.45Na uvítanie si ma nebozkal, ale táto žena mi neprestáva bozkávať nohy.46Nepotrel si mi hlavu olejom, ale ona mi vzácnym olejom natierala nohy.47A preto ti vravím, že jej mnohé hriechy sú odpustené, lebo mi prejavila veľkú lásku. Komu sa málo odpúšťa, málo miluje!“48A na to povedal žene: „Odpúšťajú sa ti hriechy.“49Tí, ktorí s ním sedeli za stolom, vraveli si v duchu: „Ktože je to, že si trúfa odpúšťať hriechy?“50A Ježiš ešte raz povedal žene: „Tvoja viera ťa zachránila, choď v pokoji!“