1En dag kallade Jesus samman sina tolv närmaste efterföljare och gav dem makt att driva ut alla slags onda andar och kraft att bota sjukdomar.2Sedan sände han ut dem för att berätta att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och för att bota sjuka.3Han sa till dem: ”Ta inte med er något på vägen, ingen vandringsstav eller väska, inte mat eller pengar, och inga extra kläder.4När ni har blivit erbjudna att övernatta hos någon, stanna då där tills ni fortsätter till nästa stad.5Men om människorna i en stad inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå bara därifrån och bekymra er inte mer om dem. Skaka stadens damm av era fötter som ett tecken på att de själva får ta ansvar för vad de gjort.”6Så började Jesus efterföljare att vandra från plats till plats och spred det glada budskapet och botade sjuka.
Ryktet om Jesus gör Herodes orolig
7När kung Herodes fick höra talas om alla de under Jesus gjorde, blev han orolig och visste inte vad han skulle tro, för somliga sa att det var Johannes döparen som hade uppstått från de döda.8Några sa att det var Elia[1] som visade sig, och andra att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap, hade uppstått igen.9Herodes sa: ”Jag lät halshugga Johannes. Men tänk om den här mannen som jag hör så mycket om ändå är Johannes?” Och han försökte få träffa Jesus.
Jesus ger mat åt mer än 5 000 personer
10De tolv efterföljare som Jesus hade sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring, och de rapporterade allt de hade gjort. Jesus drog sig undan med dem till staden Betsaida,11men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Och än en gång tog han emot folket och talade till dem om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk,[2] och han botade alla som behövde hjälp.12När det började bli kväll kom de tolv efterföljarna och sa: ”Skicka iväg folket, så att de kan gå till byarna och gårdarna här i närheten och köpa mat och ordna någonstans att sova. På den här öde platsen finns det ju ingenting.”13Men Jesus svarade: ”Ni själva kan ge dem mat!””Hur ska det gå till?” undrade de. ”Allt vi har är fem bröd och två fiskar. Menar du att vi ska gå och köpa mat så att det räcker till alla de här människorna?”14Det var omkring 5 000 män där, förutom kvinnor och barn. ”Be dem bara att slå sig ner i grupper på 50 personer”, svarade Jesus.15Och då gjorde hans efterföljare som han sa och lät alla slå sig ner.16Sedan tog Jesus de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud för dem. Efter det bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina efterföljare för att de skulle ge åt folket.17Alla åt och blev mätta, och när man samlade ihop det som var över, blev det tolv fulla korgar.
Petrus kallar Jesus för Messias, den utlovade kungen
18En gång när Jesus hade dragit sig undan för att be, och hans efterföljare var med honom, frågade han dem: ”Vem säger folket att jag är?”19”Somliga säger att du är Johannes döparen”, svarade de, ”och några att du är Elia[3]. Andra säger att någon annan av profeterna, som förr i tiden framförde Guds budskap, har uppstått från de döda.”20Då frågade han dem: ”Vem tror ni att jag är?”Petrus svarade: ”Du är Messias, den kung som Gud har lovat sända.”
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
21Jesus gav dem då stränga order att inte tala om detta för någon,22och förklarade: ”Jag, Människosonen[4], måste lida mycket. Folkets ledare och översteprästerna och laglärarna kommer att ta avstånd från mig och se till att jag dödas, men på den tredje dagen ska jag uppstå från de döda igen.”23Sedan sa han till allt folket: ”Om någon vill bli min efterföljare, så kan han inte längre tänka på sig själv, utan måste följa mitt exempel och alltid vara beredd att dö.24Ja, den som klamrar sig fast vid livet kommer till sist att förlora det, men den som förlorar sitt liv för min skull, han ska rädda det.25Vad vinner en människa om hela världen blir hennes, om hon samtidigt förlorar det eviga livet?26Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom ska jag, Människosonen[5], skämmas för, när jag återvänder i min och min Fars härlighet tillsammans med hans änglar.27Men tro mig: några av er som står här just nu kommer inte att dö förrän ni har sett Gud i hans kungliga makt.[6]”
Jesus förvandlas på berget
28Ungefär en vecka senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.29Och medan han bad förvandlades hans ansikte, och hans kläder blev bländande vita.30Sedan visade sig två män som stod och talade med honom. Det var Mose och Elia,[7]31och även de strålade av ett himmelskt ljus, och de talade om hur Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem.32Petrus och de båda andra hade varit så trötta att de somnat medan Jesus bad. Men nu vaknade de alltså och fick se Jesus stå där omstrålad av ljus tillsammans med de två männen.33När Mose och Elia gjorde sig beredda att lämna Jesus, sa Petrus till Jesus: ”Mästare, det här är ett fantastiskt ställe att vara på! Låt oss bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!” Han var så förvirrad att han inte visste vad han sa.34Men under tiden han talade blev de insvepta i ett moln som sänkte sig ner över dem, och de blev alldeles förskräckta.35Sedan hördes en röst från molnet som sa: ”Detta är min Son, min utvalde[8]. Lyssna på honom.”36Och när rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men hans efterföljare höll tyst om vad de hade sett, och berättade det inte för någon förrän långt senare.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
37Nästa dag, när de kom ner från berget, möttes de av en stor mängd människor.38Och en man i folkhopen ropade till Jesus: ”Mästare, hjälp min son, han är mitt enda barn.39En ond ande brukar attackera honom, så att han skriker och vrider sig i kramper tills han får fradga runt munnen. När attacken äntligen är över, har anden nästan tagit död på honom.40Jag bad dina efterföljare att driva ut den onda anden, men de klarade det inte!”41”Ni hopplösa människor som inte vill tro!” utbrast Jesus. ”Hur länge måste jag vara hos er och stå ut med er? Ta hit din son.”42Och medan pojken var på väg mot Jesus, knuffade den onda anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onda anden att lämna pojken, och han botade honom och överlämnade honom till hans pappa.43Alla som var med blev helt förundrade över Guds oerhörda makt och kraft. Medan folket fortfarande stod där helt häpna över allt han gjorde, sa Jesus till sina efterföljare:44”Lyssna noga, och kom ihåg vad jag nu säger: Jag, Människosonen[9], ska bli förrådd och överlämnad till människorna.”45Men hans efterföljare förstod inte vad han talade om. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och de vågade inte fråga vad han menade.
Jesus förklarar vem som är mest betydelsefull
46Jesus efterföljare började nu diskutera med varandra om vem av dem som var mest betydelsefull.47Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar. Därför tog han ett barn och ställde det bredvid sig48och sa till dem: ”Den som tar emot det här barnet därför att det tillhör mig, han tar emot mig! Och den som tar emot mig, han tar emot Gud, eftersom Gud har sänt mig. Den som anser sig själv vara liten och obetydlig, han är mest betydelsefull.”
Jesus efterföljare förbjuder en man att göra under i Jesus namn
49Johannes, en av Jesus efterföljare, sa: ”Mästare, vi såg en man som drev ut onda andar i ditt namn, men eftersom han inte var en av oss försökte vi stoppa honom.”50Då sa Jesus till Johannes: ”Låt honom hålla på, för den som inte är mot er, han är för er.”
Motstånd i Samarien
51Den tid hade nu kommit då Gud bestämt att Jesus skulle återvända till honom i himlen, och Jesus beslöt därför att börja gå mot Jerusalem.52En dag skickade han några efterföljare i förväg för att ordna med övernattning i en samarisk[10] by.53Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem ville man inte ha med honom att göra.54När Jesus båda efterföljare Jakob och Johannes fick reda på vad som hade hänt, blev de upprörda och sa: ”Herre, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem?”[11]55Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.[12]56Sedan gick de vidare till en annan by.
Priset för att följa Jesus
57Medan de vandrade på vägen sa en man till Jesus: ”Jag vill följa dig vart du än går.”58Jesus svarade: ”Du måste förstå, att rävarna har lyor och fåglarna har bon, men jag, Människosonen[13], har ingen plats där jag kan vila ut.”59Till en annan sa han: ”Kom och bli min efterföljare!” Men mannen svarade: ”Låt mig först gå hem och begrava min pappa.”[14]60Då sa Jesus: ”Låt dem som är andligt döda[15] begrava sina döda. Din uppgift är att sprida budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk.”61En annan man sa: ”Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.”62Då sa Jesus till honom: ”Den som gör sig klar att arbeta, men sedan låter sig lockas av annat, han kan inte tjäna Gud.[16]”
1Ježiš zhromaždil svojich dvanástich učeníkov a dal im silu a moc vyháňať všetkých démonov a liečiť choroby.2Poslal ich hlásať Božie kráľovstvo a uzdravovať chorých.3Povedal im: „Nič si neberte na cestu, ani palicu, ani tašku, ani chlieb, ani peniaze, ba ani odev na prezlečenie.4Kde vám poskytnú prístrešie, tam zostaňte, kým sa nepoberiete ďalej.5A ak vás niekde neprijmú, nevnucujte sa, odíďte a straste si pred nimi aj prach zo svojej obuvi, aby ste ich tak varovali pred Božím hnevom.“6Učeníci sa vydali na cestu, chodili z dediny do dediny, všade prinášali radostnú zvesť o spáse a uzdravovali chorých.
Herodesova neistota
7Chýr o Ježišových zázrakoch sa dostal až do uší vladára Galiley Herodesa, ktorý nevedel, čo si má o tom myslieť. Niektorí totiž tvrdili, že to vstal z mŕtvych Ján Krstiteľ, ktorého dal Herodes popraviť.8Iní sa nazdávali, že sa znova zjavil prorok Eliáš, ďalší usudzovali, že vstal jeden z dávnych prorokov.9„Ja som predsa dal Jána sťať,“ vravel si Herodes. „Kto len môže byť ten človek, o ktorom počúvam také zvláštne veci?“ Preto veľmi túžil stretnúť sa s ním.
Ježiš nasýti päťtisíc ľudí
10Keď sa apoštoli vrátili, porozprávali Ježišovi všetko, čo vykonali. Utiahol sa s nimi do ústrania neďaleko mesta Betsaida.11Len čo sa však ľudia dozvedeli, kam šiel, vybrali sa za ním. Ježiš ich neodmietol, ale znova kázal o Božom kráľovstve a uzdravoval tých, ktorí to potrebovali.12Zvečerievalo sa. Prišli za ním dvanásti učeníci a povedali mu: „Prepusť už ľudí, nech sa rozídu do okolitých dedín a osád, aby si zadovážili niečo na jedenie a prenocovali tam, lebo tu na tejto pustatine nič nezoženú.“13„Tak im vy dajte jesť!“ povedal im. „My?“ začudovali sa. „Veď máme iba päť chlebov a dve ryby. Alebo máme azda ísť a nakúpiť pokrm pre celý tento zástup?“14Len mužov tam bolo asi päťtisíc.15„Usaďte všetkých na zem do skupín asi po päťdesiatich,“ rozkázal učeníkom. Urobili podľa jeho pokynu.16Potom vzal tých päť chlebov a dve ryby, uprel zrak k nebu a poďakoval za ne Bohu. Potom pokrm rozlamoval a podával učeníkom, aby ho poroznášali ľuďom.17Všetci sa dosýta najedli, ba napokon ešte zozbierali aj dvanásť košov zvyškov.
Petrovo vyznanie a prvá predpoveď utrpenia
18Raz, keď sa pobral do ústrania modliť, spýtal sa učeníkov: „Za koho ma vlastne ľudia pokladajú?“ –19„Niektorí za Jána Krstiteľa,“ odpovedali mu, „iní za Eliáša, ďalší vravia, že to vstal z mŕtvych jeden z dávnych prorokov.“ –20„A za koho ma pokladáte vy?“ spýtal sa ich priamo. „Ty si Boží Syn, Mesiáš,“ odpovedal Peter.21Ježiš im však kládol na srdce, aby zatiaľ o tom nikomu nehovorili,22a dodal: „Syn človeka musí mnoho trpieť. Židovskí vodcovia, veľkňazi a učitelia Zákona ho odsúdia, zabijú, ale na tretí deň vstane z mŕtvych.“23Potom všetkým povedal: „Kto chce ísť za mnou, nech prestane myslieť na seba, deň čo deň nech nesie svoj kríž a nasleduje ma.24Kto žije iba pre seba, premárni svoj život, ale kto obetuje život pre mňa, zachová si ho pre večnosť.25Veď čo by človek z toho mal, keby získal aj celý svet, ale stratil by večnosť?26Kto sa ku mne neprizná a hanbí sa za mňa i za moje slová, za toho sa raz bude hanbiť aj Syn človeka, keď príde v sprievode anjelov vo svojej sláve aj v sláve Otcovej.27A vravím vám, že niektorí z vás nezomrú skôr, kým neuvidia Božie kráľovstvo.“
Ježiš vo svojej sláve
28Asi o týždeň po tomto rozhovore vzal Ježiš so sebou Petra, Jakuba a Jána a vystúpili na vrch modliť sa.29Pri modlitbe sa mu tvár rozžiarila, šaty mu zbeleli a oslnivo sa jagali.30Potom sa ukázali dvaja muži a zhovárali sa s ním – bol to Mojžiš a Eliáš.31Celý ich zjav sa skvel slávou. Rozprávali sa s Ježišom o tom, čo ho čaká v Jeruzaleme, i o jeho odchode k Otcovi.32Petra a jeho druhov však premohol tvrdý spánok. Keď sa prebrali, uvideli Ježiša žiariaceho nebeským jasom aj tých dvoch mužov vedľa neho.33Keď sa lúčili, Peter celý zmätený nevedel, čo povedať, a tak zvolal: „Majstre, ako je nám tu dobre! Čo keby sme si tu postavili tri prístrešky: jeden pre teba, druhý pre Mojžiša a tretí pre Eliáša.“34Ešte ani nedohovoril, keď sa prihnal oblak a zastrel ich.35Premkla ich nesmierna hrôza. Z oblaku sa ozval hlas: „Toto je môj vyvolený Syn, toho poslúchajte!“36Keď hlas doznel, zostal Ježiš sám so svojimi učeníkmi. O tom, čo tu prežili, nikomu nerozprávali.
Uzdravenie posadnutého chlapca
37Keď na druhý deň zostúpili z vrchu, vyšiel im oproti veľký zástup ľudí.38Z davu vykríkol jeden muž: „Majstre, prosím ťa, ujmi sa môjho jediného syna.39Často ho ovládne démon a lomcuje ním tak, že syn kričí a na ústa mu vystupuje pena. Záchvat trvá dlho a veľmi ho vyčerpáva.40Prosil som tvojich učeníkov, aby mi syna uzdravili, ale nemohli.“41Ježiš pokarhal učeníkov: „Ach, vy obmedzení a neveriaci ľudia! Dokedy mám byť ešte s vami a znášať vás? Priveď mi sem syna!“42Ako sa chlapec blížil k nemu, démon ho hodil na zem a zmietal ním. Ježiš vyhnal démona, uzdravil chlapca a odovzdal ho otcovi.43Všetci boli ohromení nad týmto jasným prejavom Božej moci.
Ježiš druhý raz predpovedá svoje utrpenie
44Kým sa všetci nadchýnali zázrakmi, ktoré Ježiš urobil, vravel svojim učeníkom: „Počúvajte ma a dobre si zapamätajte, čo vám vravím: Syn človeka má byť vydaný do rúk ľudí.“45Ale učeníci nechápali, čo tým myslí, lebo ich myseľ bola zastretá, no neodvážili sa ho na to spýtať.
Spor o prvenstvo
46Raz sa učeníci začali medzi sebou dohadovať, kto z nich je najväčší.47Ale Ježiš, ktorý poznal ich myšlienky, postavil pred nich dieťa48a povedal: „Podľa toho, ako sa správate k najmenším, dá sa súdiť, aký vzťah máte ku mne, a tak prejavujete svoj postoj k Bohu, ktorý ma poslal. Ten najpokornejší medzi vami je v Božích očiach najväčší.“49Vtedy pristúpil k nemu Ján a povedal mu: „Majstre, videli sme človeka, ktorý v tvojom mene vyháňal démonov. Usilovali sme sa mu v tom zabrániť, lebo nepatrí medzi nás.“50Ježiš namietol: „Len ho nechajte, kto nie je proti vám, je s vami.“51Keď sa priblížil čas, v ktorom sa mal Ježiš vrátiť hore do neba, rozhodol sa ísť do Jeruzalema.52Jedného dňa poslal poslov do samaritánskej dediny, aby tam zohnali nocľah.53Ale vyhnali ich, lebo tamojší obyvatelia nenávideli Židov a nechceli mať nič s tými, čo sa uberajú do Jeruzalema.54Jakuba a Jána to rozhnevalo a povedali: „Majstre, nemáme na nich privolať oheň z neba ako kedysi Eliáš? Nech tá dedina zhorí!“55Ale Ježiš ich pokarhal: „Vravíte, akoby ste ani neboli moji učeníci.56Syn človeka predsa neprišiel ľudí zahubiť, ale zachrániť.“ A tak sa pobrali do inej dediny.
Nasledovanie Krista
57Ako sa uberali cestou, ktosi mu povedal: „Pôjdem za tebou všade, kamkoľvek pôjdeš.“58No Ježiš mu odpovedal: „Líšky majú svoje nory a vtáci svoje hniezda, ale Syn človeka nemá kde hlavu skloniť.“59Iného muža vyzval: „Poď za mnou!“ Ale ten váhal a vyhováral sa: „Dovoľ mi, aby som najprv pochoval otca.“60Ježiš mu odpovedal: „Nechaj tých, ktorí nemajú večný život, pochovávať mŕtvych. Tvojou povinnosťou je ísť a všade zvestovať Božie kráľovstvo.“61Iný mu zase povedal: „Budem ťa nasledovať, ale najprv mi dovoľ, aby som sa rozlúčil so svojou rodinou.“62Ježiš mu povedal: „Ak chce oráč vyorať brázdu, nesmie sa obracať naspäť. Kto nie je ochotný ísť hneď, nie je súci pre Božie kráľovstvo.“