1Nu närmade sig påskhögtiden[1].2Och översteprästerna och laglärarna[2] sökte fortfarande efter ett sätt att bli av med Jesus. Men de ville döda honom i hemlighet, eftersom de var rädda för folkets reaktion.
Judas beslutar att förråda Jesus
3Då for Satan in i Judas Iskariot, som var en av Jesus tolv närmaste efterföljare.4Judas gick till översteprästerna och officerarna vid tempelvakten för att diskutera med dem hur han skulle kunna överlämna Jesus åt dem.5De blev mycket glada och erbjöd honom en summa pengar,6som han genast accepterade. Och från den stunden sökte han efter ett tillfälle att i hemlighet förråda Jesus.
Jesus efterföljare förbereder påskmåltiden
7Så kom den första dagen i påskhögtiden[3], den dag när påsklammet skulle slaktas.8Då skickade Jesus iväg sina båda efterföljare Petrus och Johannes och sa: ”Gå och gör i ordning påskmåltiden, så att vi kan äta tillsammans.”9”Var vill du att vi ska göra det?” frågade de.10Han svarade: ”När ni kommer in i Jerusalem, stöter ni genast på en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom till det hus som han går in i11och säg till mannen som äger huset: ’Vår Mästare undrar var salen är, där han kan äta påskmåltiden tillsammans med sina efterföljare.’12Han kommer då att ta med er en trappa upp till ett stort rum där det redan är dukat. Gör i ordning måltiden där.”13Då gick de iväg och fann att allt var precis som Jesus hade sagt, och de ordnade med påskmåltiden.
Jesus och hans efterföljare äter den sista måltiden
14När det sedan var dags att äta påskmåltiden, slog sig Jesus och hans tolv sändebud ner vid bordet.15Och han sa till dem: ”Jag har längtat så mycket efter att få äta den här påskmåltiden med er innan mitt lidande börjar.16För jag säger er nu att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds nya värld.[4]”17Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: ”Ta det här och dela det mellan er.18Jag försäkrar er, att från och med nu ska jag inte dricka vin igen, förrän Gud regerar i sin nya värld.[5]”19Efter det tog han ett bröd, och när han hade tackat Gud för det, bröt han det i bitar och gav det till dem och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Fira denna måltid till minne av mitt lidande och min död.”20Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren med vinet och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet mellan Gud och människor – ett förbund som ingås genom att mitt blod offras för er.21Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig, trots att han äter tillsammans med mig.[6]22För jag, Människosonen[7], måste dö. Det är en del av Guds plan. Men olycka ska drabba den människa som förråder mig!”23Då började hans efterföljare fråga varandra vem som skulle kunna göra något sådant.
Vem är mest betydelsefull?
24Efter en stund gick hans efterföljare istället över till att diskutera vem av dem som kunde anses vara mest betydelsefull.25Då sa Jesus till dem: ”I den här världen uppträder kungar och makthavare som tyranner, och vill ändå hyllas som ’folkets beskyddare’!26Men så får det inte vara bland er. Den av er som vill vara mest betydelsefull ska vara lägst av alla, och den som vill vara ledare ska vara de andras tjänare.27I den här världen räknas den som äter vid bordet som större än den som tjänar vid bordet. Men följ mitt exempel. Jag är här hos er som en tjänare.28-29Men en dag ska ni som har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar, få samma kungliga makt av mig som jag har fått av min Far i himlen.30Och då ska ni få äta och dricka vid mitt bord i min nya värld[8], och ni ska få sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Jesus förutsäger att Petrus ska svika honom
31Simon, min vän, Satan har begärt att få pröva er, för att se om er tro är äkta.[9]32Men jag har bett för dig att du inte helt ska tappa tron. Och när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då tron hos dina bröder.”33Simon Petrus svarade: ”Herre, jag är beredd att både gå i fängelse och dö för dig.”34Men Jesus sa: ”Petrus, jag säger dig, att innan tuppen hinner gala imorgon bitti, kommer du tre gånger att ha förnekat att du ens känner mig.”35Sedan frågade Jesus dem: ”När jag sände ut er, och ni varken hade pengar, packning eller extra kläder med er, saknade ni något då?””Nej, ingenting”, svarade de.36”Men nu”, sa han, ”ska ni ta med er både pengar och packning. Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.37För jag försäkrar er, att de här orden i Skriften ska bli verklighet genom det som händer mig: ’Han räknades som en brottsling’[10]. Ja, allt som Gud har förutsagt om mig ska nu slutföras.”38”Herre”, svarade de, ”vi har två svärd.””Det räcker”, sa Jesus.
Jesus ber i Getsemane
39Jesus lämnade sedan staden tillsammans med sina efterföljare och gick som vanligt till Olivberget.40Där sa han till dem: ”Be till er Far i himlen så att frestelserna inte segrar över er.”41Själv gick han en liten bit längre bort och föll på knä och bad:42”Far i himlen, om det är möjligt, så låt mig slippa det lidande som väntar. Men låt det bli som du vill, inte som jag vill.”43Då visade sig en ängel från himlen och gav honom ny kraft.44Men hans ångest blev allt större, och han bad så intensivt, att hans svett föll som blodsdroppar till marken.45Till slut reste han sig och gick tillbaka till sina efterföljare och såg att de hade somnat, utmattade av sorg.46Då sa han till dem: ”Hur kan ni sova nu! Res er upp och be att frestelserna inte segrar över er.”
Jesus blir förrådd och arresterad
47Medan Jesus fortfarande talade kom en stor folkhop dit ledd av Judas, en av Jesus tolv närmaste efterföljare. Judas gick fram till Jesus för att ge honom en hälsningskyss.48Men Jesus sa: ”Judas, hur kan du förråda mig, Människosonen[11], med en kyss?”49När Jesus andra efterföljare förstod vad som höll på att hända, frågade de: ”Herre, ska vi försvara oss? Vi har ju våra svärd!”50Och en av dem slog till mot översteprästens tjänare och högg av honom högra örat.51Men Jesus sa: ”Inget mer våld!” Och så rörde han vid mannens öra och helade honom.52Sedan vände sig Jesus till de överstepräster och officerare vid tempelvakten och folkets ledare som hade kommit dit för att gripa honom, och sa: ”Är jag en så farlig brottsling att ni var tvungna att beväpna er med svärd och klubbor för att gripa mig?53Varför arresterade ni mig inte på tempelplatsen? Dag efter dag var jag tillsammans med er där utan att ni rörde mig. Men nu är det dags för er att handla, nu har mörkrets makter fritt spelrum.”
Petrus förnekar att han känner Jesus
54Då grep de Jesus och ledde honom till översteprästens hus, och Petrus följde med på avstånd.55Inne på gården gjorde folket upp en eld för att värma sig och satte sig runt den, och Petrus slog sig ner mitt ibland dem.56En tjänsteflicka la då märke till honom i eldskenet och började titta närmare på honom. Till slut sa hon: ”Den där mannen var också tillsammans med Jesus!”57Men Petrus protesterade och sa: ”Nej, jag känner inte den mannen.”58Efter en stund fick en annan syn på honom och sa: ”Du är också en av dem!””Nej, det är jag inte”, svarade Petrus.59Ungefär en timma senare var det en tredje som påstod: ”Jag är säker på att den där karln är en av Jesus efterföljare, han är ju från Galileen.”60Men Petrus sa: ”Vad pratar du om? Jag förstår inte vad du menar.” Och just när han sa det gol tuppen.61I samma stund vände sig Herren Jesus om och såg på Petrus, och då plötsligt kom Petrus ihåg vad Herren hade sagt till honom: ”Innan tuppen gal imorgon bitti ska du förneka mig tre gånger.”62Och han gick ut från gården och grät förtvivlat.63-64De män som bevakade Jesus började nu håna honom. De band för hans ögon och slog honom och sa: ”Visa att du är profet! Avslöja med Guds hjälp vem som slog dig.”65Och de förolämpade honom på alla möjliga sätt.
Det judiska rådet vill se Jesus dömd till döden
66Tidigt nästa morgon samlades det judiska rådet[12], det vill säga folkets ledare och översteprästerna och laglärarna. Och man lät hämta Jesus och ställde honom inför detta råd.67De frågade honom: ”Är du Messias, den utlovade kungen? Säg oss som det är!”Han svarade: ”Om jag säger ja, så kommer ni inte att tro mig,68och om jag börjar fråga er om något så kommer ni inte att svara.69Men från och med nu kommer jag, Människosonen[13], att sitta på Guds högra sida och regera tillsammans med honom som har all makt.”70Upprörda ropade de då allihop: ”Påstår du alltså att du är Guds Son?”Men Jesus svarade: ”Det är ni själva som kallar mig det.”71Då ropade de igen: ”Vi behöver inga flera vittnen. Nu har vi hört honom säga det själv.”
1Priblížila sa Veľká noc – židovský sviatok nekvasených chlebov.2Veľkňazi a učitelia Zákona hľadali spôsob, ako Ježiša pripraviť o život. Ale báli sa, aby to nevyvolalo vzburu medzi ľuďmi, ktorí sa na veľkonočné sviatky zhromažďovali v Jeruzaleme.3Vtedy Judáš Iškariotský, jeden z Ježišových dvanástich učeníkov, podľahol satanskému pokušeniu,4pobral sa za veľkňazmi a veliteľmi chrámovej stráže a ponúkol sa, že im pomôže Ježiša zatknúť.5Pravdaže, nesmierne sa zaradovali a sľúbili mu odmenu.6Od tej chvíle striehol Judáš na vhodnú príležitosť, ako ho zatknúť nenápadne, bez mnohých svedkov.7Nastal deň, v ktorom Židia zabíjali veľkonočného baránka a jedávali ho spolu s nekvasenými chlebmi.8Preto poslal Ježiš Petra a Jána, aby pripravili veľkonočnú večeru.9Spýtali sa ho: „Kde chceš, aby sme ju pripravili?“10Odpovedal im: „Keď prídete do mesta, stretnete tam muža, ktorý ponesie krčah s vodou. Choďte za ním do domu, do ktorého vojde,11a majiteľovi povedzte:‚Náš učiteľ ťa prosí, aby si nám ukázal miestnosť, kde bude môcť so svojimi učeníkmi jesť veľknočného baránka.‘12Ukáže vám veľkú, už prichystanú hornú sieň. Tam pripravte večeru.“13Odišli a našli všetko tak, ako im povedal, a tam pripravili veľkonočnú večeru.
Posledná večera
14Keď bolo všetko hotové, prišiel Ježiš aj so svojimi dvanástimi učeníkmi a v stanovenú hodinu zasadli okolo stola.15Povedal im: „Veľmi som túžil jesť s vami baránka skôr, ako budem trpieť.16Je to naposledy, čo ho takto jeme. Lebo vám hovorím, že ho už nebudem jesť dovtedy, kým sa to, čo baránok predstavuje, nenaplní v Božom kráľovstve.“17Potom vzal kalich s vínom, poďakoval a povedal: „Vezmite a podávajte si medzi sebou.18Lebo ja už nebudem piť z plodu viniča, až kým nepríde Božie kráľovstvo.“19Potom vzal chlieb, poďakoval sa Bohu, lámal ho a podával ho svojim učeníkom so slovami: „Toto je moje telo, ktoré sa za vás obetuje. Jedávajte ho na moju pamiatku.“20Po večeri im opäť podal kalich a povedal: „Tento kalich je znamením novej zmluvy, spečatenej mojou krvou, ktorá sa za vás vylieva.21Ale tu za stolom sedí človek, ktorý ma zradí.22Viem, že musím zomrieť, je to v Božom pláne, ale beda tomu, kto ma zradí.“23Po týchto slovách sa začali dohadovať, kto z nich by bol schopný čosi také urobiť.24Napokon sa medzi nimi rozpútal spor, kto z nich je najväčší.25Ježiš im povedal: „Tu na zemi panujú vládcovia a dávajú sa nazývať dobrodincami.26Medzi vami nech je to opačne. Nechcite panovať, ale slúžiť. Kto je medzi vami najväčší, nech koná, akoby bol posledný, a kto je na čele, nech slúži ostatným.27Kto je väčší? Ten, kto sedí za stolom a dá sa obsluhovať, alebo ten, čo obsluhuje? Všeobecne platí, že ten, kto sa dá obsluhovať. No ja som medzi vami ako ten, kto slúži.28Až doposiaľ ste mi v mojich skúškach verne stáli po boku.29Môj Otec mi dal kráľovstvo a ja vám dávam právo,30aby ste v tom kráľovstve jedli a pili pri mojom stole, sedeli na trónoch a súdili dvanásť kmeňov Izraela.“
Výstraha Petrovi
31Potom oslovil Šimona Petra: „Satan si vyžiadal, aby vás smel preosiať ako pšenicu,32ale ja som prosil za teba, aby tvoja viera celkom nezlyhala. Ale keď sa raz obrátiš, posilňuj a utvrdzuj vieru svojich bratov.“33Šimon mu odpovedal: „Pane, som pripravený ísť s tebou do väzenia, ba aj na smrť.“34Ale Ježiš mu povedal: „Vravím ti, Peter, prv ako zakikiríka kohút, tri razy ma zaprieš.“35Potom sa spýtal ostatných učeníkov: „Keď som vás poslal hlásať radostnú zvesť bez peňazí, bez tašky aj bez obuvi, chýbalo vám niečo?“ Odpovedali: „Nechýbalo.“ –36„Ale odteraz si berte peniaze aj tašku. A kto nemá meč, nech radšej predá šaty a kúpi si ho.37Lebo nastal čas, keď sa splní proroctvo Písma:‚Bude odsúdený ako zločinec.‘ “38Povedali mu: „Pane, máme tu dva meče.“ – „To stačí,“ odpovedal.
Getsemane
39Potom sa ako zvyčajne pobral na Olivový vrch. Išli s ním aj učeníci.40Keď došli na miesto, povedal im: „Modlite sa, aby ste obstáli v ťažkých skúškach.“41Potom sa od nich vzdialil asi tak na dohodenie kameňom, kľakol si a modlil sa:42„Otče, ak chceš, odním odo mňa tento kalich utrpenia. Ale nech sa stane tvoja vôľa, nie moja.“43Tu sa mu zjavil anjel z neba a posilňoval ho.44Ježiš sa v smrteľnej úzkosti modlil ešte horlivejšie. Pot mu ako krvavé kvapky stekal na zem.45Keď napokon vstal od modlitby a vrátil sa k učeníkom, našiel ich spať, zmorených smútkom.46„Ako môžete spať?“ prebudil ich. „Vstaňte a modlite sa, aby ste obstáli v skúškach.“
Ježiša zatknú
47Ešte kým hovoril, zjavil sa húf ľudí na čele s Judášom, jedným z dvanástich učeníkov. Pristúpil k Ježišovi a pozdravil ho priateľským bozkom.48Ježiš sa ho spýtal: „Judáš, bozkom zrádzaš Syna človeka?“49Keď ostatní učeníci pochopili, čo sa deje, zvolali: „Pane, máme ťa brániť?“50Jeden z nich naozaj vytasil meč a odťal veľkňazovmu sluhovi pravé ucho.51Ale Ježiš im povedal: „Prestaňte!“ Dotkol sa ucha zraneného a uzdravil ho.52Potom sa obrátil k veľkňazom, veliteľom stráže a vodcom ľudu, ktorí šli na čele zástupu: „Som azda zlodej, že ste vyšli proti mne s mečmi a kyjmi? Prečo ste ma nezatkli v chráme?53Veď som tam bol každý deň. Ale teraz nastala vaša chvíľa – čas, keď vláda tmy vrcholí.“
Peter zaprie Ježiša
54Tu sa ho zmocnili a odviedli do veľkňazovho paláca. Peter šiel obďaleč za ním.55Vojaci rozložili uprostred nádvoria oheň a posadali si okolo neho. Aj Peter si prisadol k nim, aby sa zohrial.56Ako mu oheň osvietil tvár, všimla si ho jedna slúžka, premerala si ho a povedala: „Pozrite sa, aj tento s ním chodil!“57Ale Peter to zaprel: „Žena, veď ja ho vôbec nepoznám!“58Po chvíli si ho všimol ktosi iný: „Aj ty si určite jeden z nich.“ Peter sa ohradil: „Nie som!“ Asi59o hodinu zasa ktosi začal tvrdiť: „Naozaj, aj tento patrí k Ježišovým učeníkom, veď pochádza z Galiley.“60No Peter to zasa poprel: „Človeče, vôbec neviem, o čom hovoríš!“ A vtom, ešte skôr, ako dohovoril, zakikiríkal kohút.61Tu sa Ježiš obrátil a zadíval sa na Petra. Peter si hneď spomenul, čo mu Pán povedal: „Prv ako zakikiríka kohút, tri razy ma zaprieš.“62Vyšiel z nádvoria a trpko sa rozplakal.
Potupovanie
63Stráž sa začala Ježišovi posmievať.64Zaviazali mu oči, bili ho po tvári a vraveli: „Si predsa prorok, tak uhádni, kto ťa udrel.“65A predbiehali sa v tom, kto ho väčšmi urazí.
Ježiš pred veľradou
66Len čo sa rozvidnelo, zišla sa židovská veľrada, ktorú tvorili poprední muži aj veľkňazi a učitelia Zákona. Dali si Ježiša predviesť67a naliehali naňho: „Si Mesiáš? Povedz nám to!“ Odpovedal: „Aj keby som vám to povedal, aj tak tomu neuveríte.68A keby som sa ja vás na niečo spýtal, neodpoviete mi.69Poviem vám iba toto: Už čoskoro zasadne Syn človeka po pravici všemohúceho Boha.“70Tu všetci začali kričať: „Ty si teda Syn Boží?“ Odpovedal im: „Vy sami to vravíte!“ –71„Načo by nám boli ďalší svedkovia?“ kričali. „Veď sme to počuli z jeho úst.“