1Hela det samlade judiska rådet[1] gick sedan iväg och förde Jesus till Pilatus, den romerska landshövdingen.2Där började de genast anklaga honom och säga: ”Den här mannen leder vårt folk vilse. Han påstår att vi inte ska betala skatt till den romerska kejsaren och ger sig ut för att vara Messias, den utlovade kungen.”3Då frågade Pilatus honom: ”Är du judarnas kung?” Men Jesus svarade: ”Det är du själv som kallar mig det.”4Pilatus vände sig då till översteprästerna och till folkmassan och sa: ”Jag kan inte finna den här mannen skyldig till något brott.”5Men de envisades och sa: ”Han hetsar folket till uppror mot staten med sin undervisning, överallt i hela landet, från Galileen och ända hit till Jerusalem.”
Jesus inför Herodes
6När Pilatus hörde detta, frågade han: ”Är mannen från Galileen?”7Och när han fick reda på att det var så, skickade han Jesus till Herodes, kungen över Galileen, som just då råkade befinna sig i Jerusalem.8Herodes blev mycket glad över att få träffa Jesus, för han hade hört mycket om honom och hoppades att få se honom göra ett under.9Han ställde därför fråga på fråga till Jesus, men Jesus svarade honom inte.10Och under tiden stod översteprästerna och laglärarna[2] där och fortsatte med sina våldsamma anklagelser.11Till slut började Herodes och hans soldater att håna och förlöjliga Jesus. Sedan satte de på honom en kunglig mantel och skickade honom tillbaka till Pilatus.12Från den dagen blev Herodes och Pilatus vänner med varandra. De hade tidigare varit fiender.
Pilatus dömer Jesus till döden
13Sedan kallade Pilatus samman översteprästerna, medlemmarna i det judiska rådet[3] och folket,14och sa till dem:”Ni har fört den här mannen till mig och anklagat honom för att leda ett uppror mot den romerska staten. Jag har noga förhört honom om detta i er närvaro, och finner honom inte skyldig till era anklagelser.15Herodes har kommit till samma slutsats och har därför sänt honom tillbaka hit. Ingenting som den här mannen har gjort ger mig anledning att döma honom till döden.16-17Därför tänker jag bara låta piska honom och sedan släppa honom fri.”[4]18Då började hela folkhopen skrika: ”Döda honom, och släpp Barabbas fri istället!”19(Barabbas satt fängslad för mord och för att ha lett ett uppror i Jerusalem.)20Än en gång försökte Pilatus att diskutera med dem, för han ville gärna släppa Jesus fri.21Men de ropade utan uppehåll: ”Spika fast honom på ett kors, spika fast honom på ett kors!”22För tredje gången frågade Pilatus: ”Vad har han gjort för ont? Jag har inte funnit något skäl att döma honom till döden. Jag kommer bara att piska honom och sedan låta honom gå.”23-24Men folket skrek utan uppehåll att Jesus skulle spikas fast på ett kors, och till slut fick deras vilda rop Pilatus att ge med sig.25Han gjorde som folket krävde och frigav Barabbas, som var anklagad för uppror och mord. Men Jesus överlämnade han åt sina soldater, så att folket skulle få sin vilja igenom med honom.
Jesus spikas fast på ett kors
26På vägen till avrättningsplatsen grep soldaterna tag i en man från Kyrene[5] som hette Simon. Han var på väg till Jerusalem från landsbygden, och de tvingade honom att ta korset på sig och bära det efter Jesus.27En stor folkmassa följde med Jesus, bland annat många sörjande och gråtande kvinnor.28Men Jesus vände sig till dem och sa: ”Jerusalems döttrar! Gråt inte över mig, utan gråt över er själva och era barn.29Det kommer en tid, då man ska säga: ’Lyckliga är de ofruktsamma, de kvinnor som aldrig har fött barn eller ammat.’30Då ska människorna säga till bergen och höjderna: ’Fall över oss och dölj oss.’[6]31För om de gör så här mot mig, det gröna trädet, vad kommer då inte att hända med er, det torra trädet?”32-33Två brottslingar fördes också ut för att avrättas tillsammans med Jesus. Och när man kom till den plats som kallas ”Skallen” spikades alla tre fast på varsitt kors. Jesus hängde i mitten med en brottsling på var sida.34Och han bad: ”Far i himlen, förlåt dessa människor, för de vet inte vad de gör.” Soldaterna kastade sedan tärning om hans kläder och delade dem mellan sig.[7]35Folkhopen stod och tittade på, och medlemmarna i det judiska rådet[8] skrattade åt honom och hånade honom. ”Han var bra på att hjälpa andra”, sa de. ”Nu får han hjälpa sig själv, om han verkligen är Messias, den utvalda kung som Gud har lovat sända.”36Även soldaterna hånade honom. De räckte honom surt vin att dricka37och ropade till honom: ”Om du är judarnas kung, så hjälp dig själv!”38Man hade nämligen satt upp en skylt ovanför Jesus, där det stod: ”Detta är judarnas kung”.39En av de brottslingar som hängde vid sidan av Jesus hånade honom också och sa: ”Är det inte du som är Messias, den utlovade kungen? Bevisa det då genom att rädda både dig själv och oss!”40-41Men den andra brottslingen tillrättavisade honom och sa: ”Har du inte respekt för Gud ens när du ska dö? Vi får det vi förtjänar, vi har dömts för våra brott, men den här mannen har inte gjort något ont.”42Sedan sa han: ”Jesus, kom ihåg mig den dag du regerar i Guds nya värld.[9]”43Jesus svarade: ”Jag försäkrar dig att du redan idag ska vara med mig i paradiset.”
Jesus dör på korset
44Klockan var nu runt tolv på dagen. Då blev det plötsligt mörkt i hela landet ända fram till klockan tre,45för solen förmörkades helt. Och förhänget framför det allra heligaste[10] i templet brast i två delar.46Samtidigt ropade Jesus med hög röst: ”Far i himlen, i dina händer överlämnar jag min ande”[11], och med de orden slutade han att andas.47Den romerska officeren, som såg vad som hände, hyllade då Gud och sa: ”Han måste verkligen ha varit en man som levde efter Guds vilja.”48Och när folket, som hade samlats för att titta på avrättningen, såg vad som hände, slog de sig för bröstet i sorg och förfäran och gick hem.49Men alla hans vänner, däribland kvinnorna som hade följt med honom från Galileen, stod på avstånd och såg alltihop.
Jesus begravs
50Nu fanns det en man som hette Josef och var medlem i det judiska rådet[12]. Han var en god man som levde efter Guds vilja,51och hade inte sagt ja till de andra religiösa ledarnas beslut och handlingar. Han var från staden Arimataia i Judeen och väntade ivrigt på att Gud skulle börja regera bland människorna.[13]52Denna Josef gick till Pilatus och bad att få ta hand om Jesus kropp.53Han tog sedan ner kroppen från korset och lindade den i linnetyg och la den i en ny, oanvänd grav, som var uthuggen i en klippa.54Allt detta hände sent på fredagen, förberedelsedagen, just innan vilodagen skulle börja.[14]55Kvinnorna som hade följt med Jesus från Galileen gick efter Josef och såg hur han la kroppen i graven.56Sedan gick de hem och gjorde i ordning välluktande örter och oljor för att kunna smörja Jesus kropp. Men när solen gick ner och det blev vilodag höll de sig stilla, så som det är bestämt i Moses lag[15].
1Tu vstali všetci členovia rady a odviedli ho k rímskemu miestodržiteľovi Pilátovi.2Predniesli proti nemu obžalobu: „Tento človek, ako sme zistili, poburuje náš ľud, vraví, že netreba odvádzať rímskemu cisárovi dane a sám sa vyhlasuje za kráľa, ktorého poslal Boh.“3Tu sa ho Pilát spýtal: „Si Mesiáš, ich kráľ?“ Odpovedal mu: „Ty sám to vravíš.“4Pilát povedal veľkňazom i zhromaždenému zástupu: „Nijakú vinu na tomto človeku nenachádzam.“5Ale oni namietali: „Svojím učením vyvoláva nepokoje v celom Judsku. Začalo sa to v Galilei a preniklo to až sem do Jeruzalema.“6„Pochádza z Galiley?“ spýtal sa Pilát.7A keď prisvedčili, hneď rozkázal zaviesť Ježiša ku kráľovi Herodesovi, lebo Galilea podliehala jeho právomoci. Herodes bol práve v Jeruzaleme a 8veľmi sa tomu zaradoval, lebo už dávno túžil Ježiša vidieť. Veľa totiž o ňom počul a dúfal, že bude svedkom nejakého zázraku.9Dal mu mnoho otázok, ale Ježiš na ne neodpovedal.10Zato prítomní veľkňazi a učitelia Zákona ho neprestajne osočovali.11Tu Herodes a jeho vojaci začali Ježiša zneucťovať a zosmiešňovať. Dal ho obliecť do lesklých kráľovských šiat a poslal ho naspäť k Pilátovi.12V ten deň sa Herodes s Pilátom spriatelili, dovtedy totiž vládla medzi nimi nevraživosť.
Odsúdenie Ježiša
13Pilát zvolal veľkňazov, popredných mužov aj ľud a predniesol im tento rozsudok:14„Priviedli ste mi tohto človeka a obvinili ste ho, že poburuje ľud proti Rímu. Boli ste pri tom, keď som ho vypočúval, no nemohol som ho usvedčiť z nijakého zločinu, ktorý mu pripisujete.15Ani Herodes nie, inak by nám ho neposlal späť. Nespáchal teda nič, prečo by si zaslúžil smrť.16A tak ho dám na mieste potrestať a potom ho prepustím.17Veď viete, že každý rok na Veľkú noc udeľujem jednému väzňovi milosť.“18No celý zástup začal jednohlasne kričať: „Preč s ním! Prepusť nám Barabáša!“19Barabáš bol odsúdený na smrť pre pokus o vzburu a pre vraždu.20Pilát sa znova pokúsil presvedčiť dav, že Ježiš je nevinný, lebo ho chcel prepustiť.21Ale ľudia ho prekričali: „Ukrižuj ho! Ukrižuj!“22Pilát sa ešte tretí raz pokúsil ich presvedčiť: „Akého zločinu sa dopustil? Nenašiel som uňho nijakú vinu, za ktorú by si zaslúžil trest smrti. Dám ho zbičovať a potom ho prepustím.“23Ale dav sa s čoraz väčším krikom domáhal Ježišovej smrti, až im napokon vyhovel.24Prepustil Barabáša, muža, ktorý bol uvrhnutý do väzenia za poburovanie a vraždu,25a odovzdal im Ježiša, aby s ním urobili, čo chcú.
Cesta na popravisko
26Keď Ježiša odvádzali na smrť, vojaci prinútili istého muža, aby odniesol Ježišov kríž. Bol to Šimon z Cyrény, ktorý sa práve vracal z poľa.27Šiel za nimi obrovský zástup a bolo v ňom mnoho žien, ktoré nariekali a oplakávali Ježiša.28Ježiš sa k nim obrátil a povedal: „Dcéry jeruzalemské, neplačte nado mnou, plačte radšej nad sebou a nad svojimi deťmi,29lebo prichádzajú dni, keď budú vravieť:‚Šťastné sú neplodné, šťastné sú tie, ktoré nikdy nerodili ani nepridájali!‘30Ľudia budú prosiť vrchy a kopce, aby sa na nich zrútili a pochovali ich.31Lebo ak takto nakladajú so mnou, so Živým stromom, čo potom urobia so suchým?“
Ukrižovanie
32Spolu s Ježišom viedli na smrť aj dvoch zločincov.33Keď došli na miesto, ktoré sa volá Lebka, ukrižovali jeho aj tých zločincov, jedného sprava, druhého zľava.34Ježiš sa modlil za svojich nepriateľov: „Otče, odpusť im, lebo nevedia, čo robia.“ Vojaci si losovaním rozdelili jeho odev.35Okolo stál a prizeral sa dav. Ozývali sa aj posmešky členov veľrady: „Iných zachraňoval, tak nech teraz zachráni sám seba, ak je naozaj Mesiáš, ktorého si vyvolil Boh.“36Aj vojaci sa mu posmievali a ponúkali ho octom. Pokrikovali naňho:37„Ak si židovský kráľ, zachráň sa!“38Nad hlavu mu pripevnili nápis v gréčtine, latinčine a hebrejčine: „Toto je kráľ Židov.“39Aj jeden z ukrižovaných zločincov sa Ježišovi posmieval: „Čo si to za Mesiáša, keď nepomôžeš sebe ani nám?“40Ale ten druhý ho okríkol: „Ani vo chvíli smrti sa nebojíš Boha?41My si trest zaslúžime, ale tento človek určite nespáchal nič zlé a trpí nevinne.“42Potom oslovil Ježiša: „Ježišu, spomeň si na mňa, keď prídeš do svojho kráľovstva.“43Ježiš mu odpovedal: „Sľubujem ti, dnes budeš so mnou v raji.“
Ježiš zomiera na kríži
44Okolo poludnia sa odrazu zotmelo a tma trvala v celej zemi až do tretej.45A tu sa zrazu chrámová opona roztrhla na dvoje.46Ježiš nahlas zvolal: „Otče, do tvojich rúk odovzdávam svojho ducha.“ Po týchto slovách umrel.47Keď dôstojník, ktorý dozeral na popravu, videl, čo sa stalo, vzdal česť Bohu a povedal: „Tento človek bol určite nevinný.“48A zástupy, ktoré sa prizerali tejto scéne a videli, čo sa stalo, bili sa do pŕs a odchádzali otrasené.49Napokon tam zostali iba Ježišovi priatelia a ženy, čo prišli za ním z Galiley a zobďaleč všetko pozorovali.
Ježišov pohreb
50Jeden z členov veľrady, Jozef z Arimatey, čestný a šľachetný človek,51nesúhlasil s postupom a rozsudkom ostatných. Patril k tým, ktorí uverili zvesti o Božom kráľovstve.52Ten teraz vyhľadal Piláta a vyžiadal si Ježišovo mŕtve telo.53Sňal ho z kríža, zavinul do plátna a uložil do hrobu vytesaného v skale, kde ešte nik nebol pochovaný.54Bolo to v piatok večer, v deň, keď sa robili prípravy na sobotu.55Ženy, ktoré sprevádzali Ježiša z Galiley, boli pri pochovávaní Ježišovho tela do hrobu. Potom sa vrátili domov a pripravili vonné masti a oleje, ktorými ho chceli natrieť. Ale v sobotu zachovali podľa prikázania sviatočný odpočinok.