1En gång, när Jesus ville visa sina efterföljare hur viktigt det är att alltid be och inte ge upp, berättade han den här bilden för dem:2”I en stad fanns det en domare, en ond man som inte visade respekt för vare sig Gud eller människor.3I samma stad fanns också en änka som ständigt och jämt kom till honom och sa: ’Hjälp mig att få ut det jag ska ha av min motpart.’4-5Under lång tid struntade han i henne, men till slut började hon gå honom på nerverna. Då sa han till sig själv: ’Visserligen brukar jag inte visa respekt för vare sig Gud eller människor, men den här kvinnan gör mig galen. Det är bäst jag ser till att hon får det hon har rätt till. Jag är trött på hennes ständiga tjat!’ ”6Sedan sa Herren Jesus: ”Om till och med en så ond och orättvis man som denna domare kan ge med sig,7tror ni inte då att Gud vill ge rätt åt dem som tillhör honom, när de ber till honom dag och natt?8Jo, jag försäkrar er att han inte ska låta dem vänta. Men frågan är: Kommer jag, Människosonen[1], att hitta någon som tror, den dag jag kommer tillbaka?”
Bilden om farisén och tullindrivaren
9En annan gång vände sig Jesus till några som skröt med att de alltid följde Guds vilja och som såg ner på andra människor. Jesus berättade en bild för dem, och sa:10”Två män gick till templet för att be. En av dem var farisé[2], den andre var tullindrivare.11Farisén stod för sig själv och bad: ’Tack Gud för att jag inte är en syndare som alla andra, och särskilt inte som tullindrivaren där borta! Jag lurar inte någon, jag stjäl inte från andra, jag är inte otrogen i mitt äktenskap,12jag fastar två gånger i veckan och jag ger Gud en tiondel[3] av allt jag tjänar.’13Men tullindrivaren stod på avstånd och vågade inte ens lyfta blicken mot himlen utan slog händerna för bröstet i förtvivlan och ropade: ’Gud, förlåt mig, jag är en syndare!’14Och jag säger er, att det var han, och inte farisén, som gick hem skuldfri inför Gud! För den som upphöjer sig själv ska förödmjukas, men den som ödmjukar sig själv ska upphöjas.”
Jesus ber för barnen
15Några föräldrar kom också fram till Jesus med sina små barn för att han skulle röra vid dem och be för dem. Men hans efterföljare fick se det och körde bort dem.16Då kallade Jesus till sig barnen och sa till sina efterföljare: ”Skicka inte iväg dem. Låt barnen komma till mig, för alla som vill tillhöra Guds eget folk måste bli som de.[4]17Ja, jag försäkrar er, att den som inte blir som ett litet barn kommer överhuvudtaget inte att få tillhöra Guds eget folk.”
Jesus talar med en rik man
18En högt uppsatt man frågade Jesus: ”Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?”19”Varför kallar du mig god?” frågade Jesus. ”Det finns bara en som är god, och det är Gud.20Och hans bud kan du redan: ’Du ska inte vara otrogen i ditt äktenskap, Du ska inte mörda, Du ska inte stjäla, Du ska inte ljuga eller vittna falskt, Visa respekt för dina föräldrar.[5]’ ”21Mannen svarade: ”Alla dessa bud har jag hållit ända sedan jag var ung.”22Då sa Jesus till honom: ”Det är bara en sak till du behöver göra. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga. Då ska du få en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.”23Men när mannen hörde det, gick han bedrövad därifrån, för han var mycket rik.24Jesus såg efter honom när han gick och sa sedan till sina efterföljare: ”Hur svårt är det inte för den som har pengar att få tillhöra Guds eget folk![6]25Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en som är rik att underordna sig Gud så att han får tillhöra Guds eget folk.”26De som hörde detta utropade: ”Vem i all världen kan då bli räddad?”27Jesus svarade: ”Ingen, mänskligt sett. Men för Gud är allting möjligt!”28Då sa Petrus: ”Vi har lämnat allt vi ägde för att följa dig.”29”Ja”, svarade Jesus, ”och jag försäkrar er, att var och en som lämnar hus eller fru eller man eller syskon eller föräldrar eller barn för att få tillhöra Guds eget folk,[7]30han ska få mångdubbelt igen redan här i tiden och dessutom evigt liv i den kommande världen.”
Jesus förutsäger för tredje gången att han ska dö
31Jesus samlade sedan sina tolv närmaste efterföljare omkring sig och sa till dem: ”Vi är nu på väg till Jerusalem, och där ska allt det som Gud har låtit profeterna[8] skriva om mig, Människosonen, bli verklighet.32Jag ska bli förrådd och överlämnad till de romerska myndigheterna[9], och jag ska bli hånad och misshandlad. De ska spotta på mig33och piska mig och till slut döda mig, och på den tredje[10] dagen ska jag uppstå från de döda igen.”34Men hans efterföljare fattade inte ett dugg. Den verkliga betydelsen av det som Jesus förutsa var gömd för dem, och därför begrep de ingenting.
Jesus botar en blind tiggare utanför Jeriko
35-36På sin väg mot Jerusalem närmade sig Jesus staden Jeriko, tillsammans med en stor folkmassa. Och då satt där en blind man vid vägkanten och tiggde. Mannen hörde folket komma på vägen och frågade nyfiket vad som stod på.37När han då fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom,38började han ropa: ”Jesus, du som ska ärva kung Davids tron,[11] ha medlidande med mig!”39Folket som gick framför Jesus försökte få honom att hålla tyst, men han ropade bara ännu högre: ”Du som ska ärva kung Davids tron, ha medlidande med mig!”40När Jesus hörde detta, stannade han och sa till folket att leda fram mannen till honom. Och han frågade honom sedan:41”Vad vill du att jag ska göra för dig?””Herre”, bad mannen, ”jag vill kunna se igen!”42Då sa Jesus till honom: ”Du kan se igen! Din tro har botat dig.”43Och genast kunde mannen se! Sedan följde han efter Jesus och hyllade Gud, och alla som såg det ärade Gud.
1Jedného dňa im vyrozprával podobenstvo o tom, že sa treba stále modliť a neochabovať.2V ktoromsi meste bol sudca, ktorý sa Boha nebál a na ľudskú mienku nedal.3Chodievala za ním istá vdova, ktorá sa uňho dovolávala práva proti človeku, čo jej ublížil.4Sudca sa jej najprv nechcel zastať, ale potom si povedal: „Aj keď sa Boha nebojím a na ľudí nedbám,5predsa sa jej zastanem, lebo inak ma svojou neodbytnosťou celkom umorí.“6A Pán doložil: „Vidíte, takej neodbytnej prosebníčke vyhovel aj nespravodlivý sudca!7Ako by sa potom Boh nezastal svojich vyvolených, ktorí k nemu volajú vo dne i v noci? Aj keď ich hneď nevypočuje, trpezlivo ich načúva a nakoniec pomôže v pravý čas.8Ale keď Syn človeka znovu príde, nájde ľudí s takou vytrvalou vierou?“
Farizej a colník
9O tých, ktorí si o sebe mysleli, že sú bez chyby, a na iných hľadeli zvysoka, porozprával Ježiš toto podobenstvo:10„Dvaja muži prišli do chrámu, aby sa pomodlili. Jeden z nich bol farizej a druhý colník.11Farizej si zastal vpredu a takto sa modlil:‚Ďakujem ti, Bože, že nie som taký chamtivec, nepoctivec alebo cudzoložník ako ostatní ľudia, a najmä, že nie som ako tento colník.12Dva razy do týždňa sa postievam a dávam desatinu zo všetkých svojich príjmov.‘13No colník stál celkom vzadu so sklonenou hlavou, ani len oči sa neodvážil zdvihnúť k nebu. Na znamenie ľútosti sa bil do pŕs a takto sa modlil:‚Bože, zľutuj sa nado mnou, som veľký hriešnik.‘14Dôrazne vám hovorím, že colník sa vrátil domov ospravedlnený, a nie farizej. Lebo každý, kto sa povyšuje, bude ponížený, a kto sa ponižuje, bude povýšený.“
Ježiš priateľ detí
15Jedného dňa priniesli matky Ježišovi malé deti, aby sa ich dotýkal. Keď to učeníci videli, odháňali ich.16Ale Ježiš si zavolal deti k sebe a povedal: „Nebráňte deťom prichádzať ku mne, lebo takým patrí Božie kráľovstvo.17Hovorím vám, kto neuverí vo mňa tak bezvýhradne ako dieťa, nikdy doň nevojde.“18Jeden vznešený muž sa spýtal Ježiša: „Dobrý učiteľ, čo musím robiť, aby som získal večný život?“ –19„Prečo ma nazývaš dobrým? Veď dobrý je iba Boh.20A poznáš predsa prikázania: Nescudzoložíš, nezabiješ, neukradneš, nikoho krivo neobviníš, budeš si vážiť svojich rodičov.“21Muž odpovedal: „Tieto prikázania sa usilujem zachovávať od svojej mladosti.“22Ježiš mu povedal: „A predsa ti ešte niečo chýba. Predaj všetko, čo máš, rozdaj chudobným a budeš mať poklad v nebi. Potom príď a nasleduj ma.“23Keď to muž počul, zosmutnel a odišiel, lebo bol veľmi bohatý.24Keď Ježiš videl, ako smutný odchádza, povedal: „Ako ťažko prichádzajú bohatí ľudia k Bohu.25To skôr prejde ťava uchom ihly, ako boháč vstúpi do Božieho kráľovstva.“26Tí, čo to počuli, zvolali: „Ak je to také ťažké, kto vôbec môže byť spasený?“27Odpovedal im: „Na čo človek nestačí, to môže urobiť Boh.“28Nato povedal Peter: „Ty vieš, že sme pre teba opustili všetko a šli sme za tebou.“ –29„Áno,“ odpovedal im, „každý, kto sa pre Božie kráľovstvo niečoho vzdal – domova, manželky, súrodencov, rodičov alebo detí –30dostane bohatú odmenu: už na tomto svete získa omnoho viac a v budúcom svete dostane večný život.“
Ježiš tretí raz predpovedá svoje utrpenie.
31Ježiš vzal so sebou dvanástich učeníkov a povedal im: „Ideme teraz do Jeruzalema a tam sa splní všetko, čo predpovedali starodávni proroci o Synovi človeka.32Odovzdajú ho do rúk pohanov, budú sa mu posmievať, potupia a opľujú ho.33Potom ho zbičujú a zabijú, ale na tretí deň vstane z mŕtvych.“34Ale učeníci nič z toho nepochopili a jeho slová ostali pre nich záhadou.
Uzdravenie slepého pri Jerichu
35Keď sa blížili k Jerichu, sedel pri ceste jeden slepec a žobral.36Počul, že okolo prúdia davy ľudu, a spytoval sa, čo sa to deje.37Povedali mu, že tadiaľ prechádza Ježiš z Nazareta.38Len čo to počul, zvolal: „Ježiš, Syn Dávidov, zmiluj sa nado mnou!“39Tí, čo šli vpredu, ho okrikovali, ale on volal ešte hlasnejšie: „Syn Dávidov, zmiluj sa nado mnou!“40Nato Ježiš zastal a kázal, aby ho k nemu priviedli. Keď sa slepý k nemu dostal, spýtal sa ho Ježiš:41„Čo chceš, aby som pre teba urobil?“ – „Pane, túžim vidieť,“ odpovedal.42„Dobre, nech sa ti vráti zrak! Tvoja viera ťa zachránila,“ povedal mu Ježiš.43Od tej chvíle muž naozaj videl, šiel za Ježišom a chválil Boha. A všetci, ktorí boli toho svedkami, takisto zvelebovali Boha.