1Jesus kom sedan in i Jeriko och gick genom staden.2Där bodde en man som hette Sackaios. Han var chef för tullindrivarna vid den romerska tullmyndigheten, och en mycket rik man.3Sackaios ville gärna få en skymt av Jesus, men han var för kort för att kunna se över folkmassan.4Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett sykomorträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre.5Och när Jesus efter en stund kom fram till trädet såg han upp mot Sackaios och ropade: ”Sackaios! Skynda dig ner, jag vill bli hembjuden till dig idag!”6Då skyndade sig Sackaios ner, och överlycklig tog han emot Jesus.7Detta retade folket, som förargat muttrade: ”Varför ska han gå hem till en sådan ond och oärlig man?”8Men Sackaios ställde sig upp och förklarade för Jesus: ”Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga. Och om jag tagit ut för mycket tull av någon ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!”9Jesus sa då till honom: ”Idag har räddningen kommit till dig och din familj, och du har blivit ett äkta Abrahams barn[1].10För jag, Människosonen[2], har kommit för att söka upp och rädda dem som var förlorade.”
Berättelsen om kungen och de tio förvaltarna
11De som stod runt omkring lyssnade noga på vad Jesus sa, och eftersom de nu var ganska nära Jerusalem, passade han på att korrigera folkets missuppfattning om att han skulle börja regera som kung så snart han kom fram dit.[3] Han berättade för dem:12”En man av kunglig släkt gav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung och sedan komma tillbaka.[4]13Och innan han reste kallade han till sig tio av sina tjänare och gav dem en summa pengar[5] att dela på och förvalta. Han sa: ’Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.’14Men hans landsmän hatade honom, och i protest sände de en delegation efter honom för att meddela att de inte ville ha honom till kung.15När han sedan trots allt blivit krönt till kung och kom tillbaka till sitt land, kallade han till sig de tio tjänare som han hade gett pengar och ville ha reda på hur mycket de hade tjänat på sina affärer.16Den första mannen kom och rapporterade en väldig vinst. ’Herre, de pengar jag fick att förvalta har tiodubblats’, sa han.17’Bra!’, utropade kungen. ’Du är en pålitlig tjänare. Du har visat att du kan ta ansvar för lite. Därför ska du nu få ansvar över tio städer.’18Nästa man kunde också rapportera en vinst, fem gånger så stor som den ursprungliga summan.19Då sa hans herre till honom: ’Du ska få ansvar över fem städer.’20Men en av tjänarna lämnade bara tillbaka den summa han hade fått från början och förklarade: ’Jag har förvarat pengarna tryggt, inlindade i en duk.21Jag var rädd för dig, herre, eftersom du är en hård man som tar ut det som inte är ditt och skördar det du inte har sått.’22Då röt kungen: ’Dina ord avslöjar dig. Du är en lat tjänare! Om du visste att jag var så hård, och att jag tänkte kräva tillbaka mer än du hade fått,23varför satte du då inte in mina pengar på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?’24Sedan vände han sig till dem som stod där: ’Ta pengarna ifrån honom och ge dem till mannen som tiodubblade den summa han fick.’25’Men herre’, sa de, ’han har ju redan tillräckligt!’26’Det stämmer’, sa kungen. ’Men jag försäkrar er, att den som rätt förvaltar det han har fått ska få mer, medan den ansvarslöse ska bli fråntagen till och med det lilla han har.27Och mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, dem ska ni föra hit och avrätta här inför mig.’ ”
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
28Då Jesus hade avslutat denna berättelse, fortsatte han sin vandring mot Jerusalem, och han gick framför sina efterföljare.29När han kom i närheten av byarna Betfage och Betania vid Olivberget, skickade han iväg två av sina efterföljare30och sa: ”Gå till byn som ligger rakt framför er. Där inne kommer ni att hitta en ungåsna stå bunden, en som ingen har ridit på ännu. Ta den och led hit den.31Om någon frågar varför ni tar den så säg bara: ’Herren behöver den.’ ”32De två efterföljarna gick då iväg och hittade åsnan precis som Jesus sagt.33Och när de höll på att lösgöra den kom ägarna och frågade: ”Vad gör ni? Varför tar ni åsnan?”34De svarade: ”Herren behöver den.”35Så tog de åsnan och ledde den till Jesus. Och de la ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den.36När han sedan kom ridande, bredde folket ut sina mantlar som en matta framför honom.[6]37Och då de närmade sig den plats där vägen började gå nerför Olivberget, satte alla igång att ropa och sjunga och hylla Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort.38”Leve kungen! Vi ärar dig som är sänd av Herren![7]”, jublade de. ”Gud har slutit fred med oss! Ära till Gud i höjden!”39Men några fariseer[8] i folkmassan sa då till honom: ”Mästare, säg åt dina efterföljare att inte ropa så där.”40Då svarade han dem: ”Jag försäkrar er att om de tiger, så kommer stenarna att ropa istället!”41När de sedan kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.42”Tänk om du idag hade förstått hur du skulle kunna få frid”, sa han. ”Men nu är det för sent, friden är utom räckhåll.43Det ska komma en tid då dina fiender belägrar dig, omringar dig och anfaller dig från alla håll.44De ska jämna dig med marken och invånarna ska dödas. Ja, de ska inte lämna en enda sten kvar på den andra, eftersom du inte tog det tillfälle Gud gav dig.”
Jesus rensar templet
45Sedan gick Jesus in på tempelområdet och drev iväg de köpmän som höll till där.[9]46Han ropade åt dem: ”Gud har sagt i Skriften[10]: ’Mitt hus ska vara en plats där människor kan be.’ Men ni har låtit det bli ’ett tillhåll för tjuvar och banditer’.”47Efter det undervisade han varje dag på tempelplatsen. Översteprästerna och laglärarna[11] och alla folkets ledare försökte hitta ett sätt att göra sig av med honom,48men de visste inte hur de skulle bära sig åt, för han var omtyckt av hela folket, och alla ville lyssna på honom.
1Ježiš prechádzal cez mesto Jericho.2Istý muž zvaný Zachej, hlavný výberca daní a veľký boháč,3zatúžil vidieť Ježiša. Bol však nízkej postavy a pre veľký zástup, ktorý sa tlačil okolo Ježiša, ho nevidel.4Predbehol sprievod, vyškriabal sa na morušu a odtiaľ ho pozoroval.5Keď Ježiš došiel až na to miesto, pozrel sa hore a povedal:6„Zachej, zostúp rýchlo dolu, lebo dnes chcem byť tvojím hosťom.“ Zachej čo najrýchlejšie zliezol a s radosťou ho viedol do svojho domu.7Ale ľudia zo zástupu sa pohoršovali: „Ide na návštevu k jednému z najväčších zdieračov.“8Tu Zachej zastal a povedal Ježišovi: „Pane, polovicu svojho majetku rozdám chudobným, a ak som niekoho okradol, štvornásobne mu to vynahradím.“9Ježiš mu povedal: „Dnes spása zavítala do tvojho domu. Veď ty si bol jedným zo stratených synov Abraháma10a ja, Syn človeka, som prišiel hľadať a zachraňovať stratených.“
O zverených daroch
11Keďže bol neďaleko Jeruzalema a mnohí sa domnievali, že Boh pri jeho vstupe do Jeruzalema nastolí svoje kráľovstvo, vyrozprával im podobenstvo, aby ich zbavil nesprávnej predstavy.12„Jeden vznešený muž odišiel do ďalekej krajiny, aby sa tam dal korunovať a vrátil sa späť ako kráľ.13Pred svojím odchodom si zavolal desiatich úradníkov, každému z nich zveril určitú sumu a povedal:‚Vložte peniaze do niečoho a usilujte sa niečo získať.‘14Ale niektorí z jeho občanov ho nenávideli a poslali za ním poslov s odkazom, že nechcú, aby sa stal ich kráľom.15Ale po nejakom čase sa predsa vrátil ako kráľ a dal si predvolať úradníkov, ktorým zveril peniaze. Chcel zistiť, ako s nimi hospodárili.16Prišiel prvý a hlásil:‚Pane, získal som desaťkrát viac, ako si mi zveril.‘ –17‚Výborne,‘ pochválil ho kráľ.‚Si dobrý hospodár. Správne si zaobchádzal s tou neveľkou sumou, čo som ti zveril. Za odmenu ťa menujem správcom nad desiatimi mestami.‘18Potom pristúpil druhý úradník:‚Pane, získal som päťnásobne vyšší zisk, ako bola pôvodná suma.‘19Aj toho pán pochválil a ustanovil ho správcom nad piatimi mestami.20Ale tretí muž priniesol naspäť len tú istú sumu, ktorú mu kráľ zveril.‚Uložil som ju na bezpečné miesto,‘ povedal,21‚lebo viem, že si prísny, žiadaš aj to, čo si nedal, a žneš aj to, čo si nezasial.‘22Tomu kráľ povedal: ‚Tvoje vlastné slová ťa súdia, ty leňoch. Vedel si, čo som rozkázal, no neurobil si to.23Prečo si moje peniaze aspoň nezveril peňažníkom, aby priniesli úroky?‘24Potom sa obrátil k tým, čo stáli okolo neho:‚Vezmite mu tie peniaze a dajte tomu, čo vyťažil najviac.‘25Namietli:‚Pane, veď on už má dosť!‘ –26‚Áno, odpovedal kráľ, ten, čo má, dostane ešte viac, a ten, čo má málo, príde aj o to, čo má.27A nepriateľov, ktorí ma nechceli za kráľa, priveďte sem a pred mojimi očami ich pobite.‘ “
Ježišov vstup do Jeruzalema
28Keď Ježiš dorozprával tento príbeh, pokračoval v ceste do Jeruzalema.29Neďaleko Betfage a Betánie pri Olivovom vrchu vyzval svojich učeníkov:30„Choďte naproti do mestečka. Nájdete tam uviazaného oslíka, na ktorom dosiaľ nikto nesedel. Odviažte ho a priveďte sem.31Keby sa vás niekto spýtal, prečo to robíte, odpovedzte:‚Pán ho potrebuje.‘ “32Šli a našli všetko tak, ako im Pán povedal.33Keď odväzovali osliatko, prišli majitelia a spýtali sa ich, prečo to robia.34Odpovedali: „Pán ho potrebuje.“35Potom osliatko priviedli k Ježišovi, prestreli mu na chrbát svoje plášte a vysadili naň Ježiša.36A ľudia dokonca vystielali svojimi plášťami cestu, po ktorej išiel.37Keď sa priblížil k Olivovému vrchu, začal zástup učeníkov nadšene, radostne a hlasno chváliť Boha za všetky zázraky, ktoré na vlastné oči videli. Volal:38„Nech žije kráľ, ktorého nám posiela Boh! Nech sa raduje nebo! Sláva Bohu na výsostiach!“39Ale niektorí farizeji zo zástupu mu dohovárali: „Napomeň svojich učeníkov, aby sa takto nerúhali!“40Ale Ježiš im odpovedal: „Ak oni budú mlčať, kamene pri ceste budú kričať.“
Ježiš plače nad Jeruzalemom
41Keď už boli blízko a uvidel na mesto, vstúpili mu do očí slzy a so smútkom povedal:42„Keby si aspoň dnes pochopilo, čo ti môže priniesť pokoj. Ale ty nič nechápeš,43a tak príde deň, keď ťa nepriatelia obkľúčia, oboženú valom a zovrú zo všetkých strán.44Napokon ťa zrovnajú so zemou, tvoje deti pobijú a nenechajú kameň na kameni, lebo si nespoznalo čas, keď k tebe prichádza Boh.“
Ježiš vyháňa kupcov z chrámu
45Potom vstúpil do chrámu a začal z neho vyháňať všetkých, čo tu kupčili,46a povedal im: „Je napísané: Môj chrám je miestom modlitieb, ale vy ste z neho urobili pelech lotrov!47Potom deň čo deň vyučoval v chráme. Veľkňazi a učitelia Zákona ho chceli za pomoci popredných občanov pripraviť o život,48ale nevedeli, ako to urobiť, lebo ľud mu priam visel na ústach.