1En dag varnade Jesus sina efterföljare och sa: ”Det kommer alltid att finnas sådant som frestar människor att synda. Men olycka ska drabba den som frestar andra.2Ja, det skulle vara bättre för honom att bli kastad i havet med en stor sten runt halsen, än att han ska leva kvar och kunna vilseleda någon av dessa som med ett barns tillit tror på mig.3Jag varnar er! Om en människa har handlat fel, så tillrättavisa henne, och förlåt henne om hon ångrar sig.4Ja, även om hon handlar fel mot dig sju[1] gånger om dagen och sju gånger ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta henne.”5En dag sa de närmaste efterföljarna till Herren Jesus: ”Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.”6”Mer tro?”, svarade Herren. ”Om er tro bara var så stor som ett senapsfrö, skulle ni kunna säga till mullbärsträdet där borta: ’Ryck upp dig själv med rötterna och kasta dig i havet!’ Och det skulle lyda er.”
Tjänaren som gör sin plikt
7Jesus sa också: ”Tänk er att ni har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt på åkern eller vallat fåren. Inte säger ni då till honom: ’Slå dig genast ner vid bordet och ät.’8Nej, ni säger: ’Gör i ordning kvällsmaten åt mig och passa upp mig medan jag äter. Sedan kan du själv äta och dricka.’9Ni skulle heller inte tacka tjänaren, för han gjorde ju bara det han fick order om.10Detsamma gäller er. När ni gjort allt ni fått befallning om, ska ni säga: ’Vi är vanliga enkla tjänare, vi har bara gjort vår plikt.’ ”
Jesus botar tio spetälska
11På sin fortsatta vandring mot Jerusalem kom Jesus till gränsen mellan Galileen och Samarien.12Där gick han in i en by, och plötsligt kom tio spetälska emot honom. De stannade en bit bort13och ropade: ”Herre Jesus, ha medlidande med oss!”14Då såg han på dem och sa: ”Gå till prästerna och låt dem undersöka er!”[2] Och medan de var på väg dit blev de friska!15En av dem kom tillbaka till Jesus när han såg att han blivit frisk, och han ropade högt och hyllade Gud.16Sedan kastade han sig ner framför Jesus med ansiktet mot marken och tackade honom. Och den mannen var från Samarien[3].17Jesus frågade då: ”Var det inte tio personer som blev friska? Var är de andra nio?18Är det bara den här främlingen som har kommit tillbaka för att tacka Gud?”19Och till mannen sa han: ”Res dig upp och gå. Din tro har hjälpt dig.”
Guds nya värld
20En dag frågade fariseerna[4] Jesus när Gud skulle ge dem en kung som kunde regera över dem. Men Jesus svarade dem: ”Gud själv regerar redan bland människorna, men inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina fysiska ögon.21Man kan inte säga: ’Här är vår kung’, eller: ’Där är vår kung’. Nej! Gud regerar inom er.[5]”22Senare förklarade han detta närmare för sina efterföljare och sa: ”Det ska komma en tid då ni längtar efter att få uppleva en enda dag tillsammans med mig, Människosonen[6], i Guds nya värld, men ni ska inte få det.23Man ska säga till er: ’Han har kommit tillbaka. Där är han’, eller: ’Här är han’. Men tro det inte och gå inte dit.24För när jag, Människosonen, verkligen återvänder blir det lika tydligt som när blixten flammar till över himlen och lyser upp hela horisonten.25Men innan detta händer måste jag lida svårt och bli avvisad av detta släkte som inte vill tro.26När jag, Människosonen, kommer tillbaka ska världen vara lika sorglös som på Noas tid.27Då åt man och drack och gifte sig ‑ allt var precis som vanligt ‑ ända till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allihop.28Likadant var det på Lots tid.[7] Människorna höll på med sina dagliga sysslor. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,29ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allihop.30Precis så ska det vara när jag, Människosonen, kommer tillbaka.31Den dagen får den som är uppe på taket[8] och har vad han äger inne i huset inte gå in i huset för att packa, och den som är ute på åkern får inte först springa hem.32Kom ihåg vad som hände med Lots fru!33Den som klamrar sig fast vid livet ska förlora det, men den som förlorar sitt liv för Gud ska rädda det.34Ja, den natten ska två personer sova i samma säng; den ena tas med, den andra lämnas kvar.35-36Två kvinnor ska mala mjöl tillsammans; den ena tas med, den andra lämnas kvar.[9]”37Då frågade hans efterföljare: ”Herre, var någonstans kommer detta att hända?”Jesus svarade: ”Det ska vara lika tydligt som när gamarna samlas runt en död kropp.”
1„Nie je možné, aby neprišli pokušenia,“ povedal Ježiš jedného dňa svojim učeníkom, „ale beda tomu, kto ich spôsobuje.2Bolo by mu lepšie, keby mu dali na krk mlynský kameň a hodili ho do mora, než aby zviedol na zlé jedného z tých maličkých.3Vystríham vás predtým.“
O odpúšťaní
4„Ak sa niekto voči tebe previní, pokarhaj ho, a ak to oľutuje, odpusť mu. A keby sa to stalo aj sedem ráz za deň a zakaždým by prišiel za tebou s prosbou:‚Ľutujem to,‘ zakaždým mu odpusť.“
Sila viery
5Jedného dňa poprosili učeníci Pána: „Daj nám viac viery!“6Odpovedal im: „Keby ste mali vieru aspoň ako horčičné semienko a povedali ste tejto moruši:‚Vytrhni sa aj s koreňmi a presaď sa do mora,‘ stalo by sa to.7A ešte niečo: Ak sa sluha vráti po celodennej práci z poľa, kde oral alebo pásol,8nie je zbavený domácich povinností.9Alebo ste azda počuli, že by si hneď sadol za stôl a že by ho Pán obsluhoval a ďakoval mu za splnenú úlohu?10Podobne je to aj s vami. Ak urobíte všetko, čo vám Boh ukladá, povedzte:‚Vykonali sme iba to, čo bolo našou povinnosťou!‘ “
Uzdravenie desiatich malomocných
11Cestou do Jeruzalema prechádzal Ježiš územím medzi Samáriou a Galileou.12Keď prichádzal k jednej dedine, šlo mu oproti desať malomocných. Zastali13a zďaleka naňho volali: „Ježišu, Majstre, zmiluj sa nad nami!“14Pozrel na nich a povedal: „Choďte a ukážte sa kňazom!“Poslúchli a cestou boli zbavení svojej choroby.15Keď jeden z nich zistil, že je zdravý, vrátil sa a nahlas chválil Boha.16Padol Ježišovi k nohám a z celého srdca mu ďakoval. Bol to Samaritán.17Tu sa Ježiš spýtal: „Neuzdravil som vás desiatich? Kde je deväť ostatných?18Prečo sa nevrátili, aby sa poďakovali Bohu ako tento cudzinec?“19Potom sa obrátil k Samaritánovi a doložil: „Vstaň a choď, tvoja viera ťa uzdravila.“
Buďte pripravení na môj návrat
20Jedného dňa sa farizeji pýtali Ježiša, kedy príde Božie kráľovstvo. Odpovedal im: „Kráľovstvo Božie neprichádza tak, aby ste to mohli spozorovať.21Ani sa nedá povedať:‚Je tu alebo tam.‘ Veď kráľovstvo Božie je už tu medzi vami!“22Svojim učeníkom však povedal: „Príde čas, keď si budete túžobne želať, aby ste prežili aspoň jediný deň v kráľovstve Syna človeka. Ale táto túžba sa vám nesplní.23Nedajte sa mýliť, keď vám budú hovoriť:‚Kristus je tam,‘ alebo:‚Je tuná!‘ Nežeňte sa ta a nechoďte za ním.24Ako keď oslepujúci blesk pretne oblohu a ožiari celý obzor, taký jasný bude jeho návrat.25Najprv však musí mnoho vytrpieť a táto neveriaca generácia ho zavrhne.26V deň, keď Syn človeka znova príde, budú ľudia žiť takisto ako za dní Noema.27Aj vtedy sa zaujímali iba o jedlo, pitie a zmyselné rozkoše. Trvalo to až dovtedy, kým nenastala potopa, v ktorej všetci zahynuli. Zachránil sa iba Noe so svojou rodinou v korábe.28Podobne to bolo za čias Lota: ľudia jedli, pili, kupovali, predávali, sadili a stavali –29až do dňa, keď Lot vyšiel zo Sodomy. Vtedy pršal oheň a síra z neba a všetkých zahubili.30Tak to bude v deň, keď príde Syn človeka.31V tej chvíli nech budete kdekoľvek, nevracajte sa po nič domov.32Spomeňte si, čo sa stalo s Lotovou ženou.33Kto by lipol iba na svojom pozemskom živote, stratí ho, ale kto ho odovzdá Bohu, ten ho získa pre večnosť.34V tú noc budú dvaja ležať v jednej posteli, jeden bude vzatý, druhý zostane.35Dve ženy budú pracovať v domácnosti, jedna bude vzatá, druhá zostane.36Dvaja muži budú pracovať na poli, jeden bude vzatý, druhý zostane.“37Učeníci sa ho spýtali: „Kde to bude, Pane?“ Ježiš im odpovedal: „Kde bude telo, ta sa zlietnu aj supy.“