1För sina efterföljare berättade Jesus också en annan bild. Han sa: ”En rik man hade en förvaltare som skötte hans affärer, men ett rykte började spridas om att mannen förskingrade hans pengar.2Arbetsgivaren kallade därför till sig mannen och sa: ’Vad är det jag hör om dig! Gör i ordning din redovisning, för jag tänker avskeda dig.’3Förvaltaren tänkte då för sig själv: ’Vad ska jag göra om jag måste sluta som förvaltare? Gräva diken orkar jag inte, och tigga skäms jag för.4Men nu har jag en idé, som ska ge mig gott om vänner den dag jag måste lämna mitt arbete.’5-6Sedan bjöd han in alla dem som var skyldiga hans arbetsgivare pengar, och började diskutera med dem en efter en. Han frågade den förste: ’Hur mycket är du skyldig?’’100 krus olivolja’, svarade mannen. Då sa förvaltaren: ’Här är skuldebrevet du skrev under. Riv sönder det och skriv ett nytt på 50 krus istället.’7Sedan frågade han nästa person: ’Och hur mycket är du skyldig honom?’’100 tunnor vete’, svarade han.’Här’, sa förvaltaren, ’ta ditt skuldebrev och skriv 80 tunnor istället!’8Den rika mannen var tvungen att beundra den oärliga förvaltaren för hans smarthet.[1] Och det är sant att den här världens människor är smartare mot varandra, än vad de människor är som tillhör Gud.9Ja, det rådet ger jag er, att använda era pengar till att hjälpa andra, så att ni blir välkomnade hos Gud för evigt den dag pengarna förlorar sitt värde.10Bara den som är ärlig i småsaker kommer att vara ärlig när det gäller stora saker. Fuskar man i småsaker, kommer man också att fuska när det gäller stora saker.11Men om ni är opålitliga i fråga om pengar, vem vill då låta er ta hand om det som verkligen är något värt?12Och om ni inte är att lita på när det gäller andra människors pengar, vem vill då ge er egna pengar att förvalta?13Ingen tjänare kan tjäna två herrar samtidigt, för antingen kommer han att hata den förste och älska den andre, eller att älska den förste och hata den andre. Ni måste alltså välja. Ni kan inte tjäna Gud och samtidigt älska pengar.[2]”14När fariseerna[3] hörde detta hånade de Jesus, för de var mycket glada i pengar.15Men Jesus sa till dem: ”Ni gör allt för att människorna ska tro att ni följer Guds vilja, men Gud vet hur onda ni är. Det som gör intryck på människor är sådant som Gud hatar.”
En ny tid, men Moses lag gäller fortfarande
16Jesus sa också: ”Fram till den dag då Johannes döparen började tala till folket, var det de nedskrivna orden i Moses lag och profeterna[4] som var folkets vägvisare. Men sedan dess sprids det glada budskapet om att Gud vill rädda människor och göra dem till sitt eget folk, och alla tränger på för att få vara med.17Fast det betyder inte att lagen har slutat att gälla. Nej, så länge himlen och jorden finns kvar kommer varje ord i lagen att vara giltigt.18Fortfarande gäller att den man som skiljer sig från sin fru och gifter om sig med en annan, han är otrogen.[5] Och den som gifter sig med en frånskild kvinna gör så att hon är otrogen.”
Den rika mannen och Lasaros
19Jesus berättade: ”Det var en gång en rik man, som var mycket välklädd och varje dag levde i lyx och överflöd.20Samtidigt låg en tiggare som hette Lasaros vid hans port, full av sår.21Lasaros längtade efter att få några rester från den rika mannens bord. Ja, hundarna kom till och med och slickade hans sår.22Till slut dog tiggaren och fördes av änglarna till Abraham, till den plats där inget lidande finns. Den rika mannen dog också och blev begravd,23men när han slog upp sina ögon var han i helvetet, där han plågades svårt. Långt borta fick han då se Abraham, och Lasaros som satt bredvid honom.24’Fader Abraham’, ropade han. ’Ha medlidande med mig! Skicka Lasaros hit för att doppa fingertoppen i vatten och svalka min tunga. Jag plågas svårt i dessa lågor.’25Men Abraham sa till honom: ’Min son, kom ihåg att du under din livstid hade allt du önskade dig, medan Lasaros inte hade något. Nu är han här för att tröstas, medan du får plågas.26Dessutom finns det en stor klyfta som skiljer oss åt. Ingen härifrån kan ta sig över till dig, och ingen kan heller komma över hit.’27Då sa den rika mannen: ’Fader Abraham, skicka honom då åtminstone28till mina fem bröder för att varna dem för detta plågornas ställe, så att de slipper komma hit när de dör.’29Men Abraham sa: ’De kan lyssna till vad Gud har sagt genom Moses lag och profeterna.’[6]30Den rika mannen svarade: ’Nej, fader Abraham, det bryr de sig inte om. Men om någon kommer till dem från de döda, då vänder de om till Gud!’31Men Abraham sa: ’Om de inte vill lyssna till det som Gud har sagt genom Moses lag och profeterna, så kommer de inte att bli övertygade ens om någon uppstår från de döda.’ ”
1Potom Ježiš porozprával učeníkom iný príbeh: „Jeden boháč mal správcu a toho obvinili zo sprenevery.2Pán si ho dal zavolať a povedal mu:‚Čo to o tebe počúvam? Predlož mi všetky účty, a ak si ma podvádzal, dám ti výpoveď.‘3Správca rozmýšľal:‚Čo teraz? Lopatou sa neuživím a žobrať sa hanbím.4Ale už viem, ako si získať priateľov. Možno mi pomôžu zohnať slušné miesto, ak budem prepustený!‘5Zavolal si jedného po druhom dlžníkov svojho pána a spýtal sa prvého:‚Koľko si dlžný môjmu pánovi?‘6Dlžník povedal:‚Sto džbánov olivového oleja.‘ Správca mu poradil:‚Tu máš svoj dlžobný úpis, sadni si a napíš nový na päťdesiat.‘7Potom sa spýtal druhého dlžníka:‚A ty si koľko dlžný?‘ Odpovedal:‚Sto vriec pšenice.‘ Správca mu poradil:‚Vezmi si dlžobný úpis a napíš nový na osemdesiat.‘8Pán napokon prefíkaného správcu pochválil, že si počínal prezieravo. Treba priznať, že ľudia tohto sveta bývajú prezieravejší, keď im ide o zisk, ako veriaci, keď ide o večný život.9Hovorím vám, na peniazoch lipne veľa špiny. Ak však nimi niekomu pomôžete, premeníte ich na hodnotu, ktorá sa vám vráti vo večnosti.“10Ježiš pokračoval: „Kto je spoľahlivý v drobnostiach, je spoľahlivý aj v podstatných veciach. A ten, kto je nepoctivý v maličkostiach, zlyháva aj v závažných veciach.11A ak ste teda nepoctiví v pozemských veciach, kto môže dôverovať vašej viere v Boha? Ak neviete správne zaobchádzať s nespravodlivými peniazmi, kto vám zverí pravé bohatstvo?12Ak ste neboli verní v cudzom, kto vám dá, čo je vaše?13Ani jeden sluha nemôže slúžiť dvom pánom. Lebo buď jedného bude zanedbávať a druhému obetavo slúžiť, alebo prvému dá prednosť a druhého zanedbá. Nemôžete slúžiť Bohu i mamone.“
Nové meradlá
14Počuli to farizeji, ktorí sa pachtili za peniazmi, a vysmiali sa mu.15Ale Ježiš im povedal: „Robíte dobrý dojem na ľudí svojou zbožnosťou, ale Boh pozná vaše srdce. Svojou vznešenou honosnosťou si získavate obdiv ľudí, ale Boh ňou pohŕda.16Obdobie Zákona a prorokov sa skončilo Jánom Krstiteľom. Teraz počujete radostnú správu, že prišlo Božie kráľovstvo, a kdekto si robí nárok na vstup do neho.17Ale nemýľte sa, skôr pominie nebo aj zem, ako by jediná z požiadaviek Božieho zákona stratila platnosť.18Napríklad, kto sa rozvádza so svojou ženou a berie si inú, previňuje sa proti prikázaniu‚nescudzoložíš‘; a kto sa žení s rozvedenou, takisto cudzoloží.“
Boháč a Lazár
19„Bol raz jeden bohatý človek, ktorý sa honosne obliekal, každý deň hodoval a oddával sa pôžitkom.20Pri bráne jeho domu líhal žobrák Lazár. Telo mal samý vred.21Aby si zahnal hlad, čakal na zvyšky z boháčovho stola. Neraz pribehli psy a oblizovali mu otvorené rany.22Lazár zomrel a anjeli ho preniesli do raja, kde sa stretol s Abrahámom. Krátko nato zomrel aj boháč. Pochovali ho a jeho duša sa dostala do pekla.23Tam v mukách zdvihol oči a v diaľke zazrel Abraháma spolu s Lazárom.24‚Otec Abrahám, zmiluj sa nado mnou,‘ zavolal.‚Pošli Lazára, aby si omočil koniec prsta vo vode a zvlažil mi jazyk, lebo trpím v tomto plameni.‘25Ale Abrahám mu odpovedal:‚Synu, rozpomeň sa, že ty si žil na zemi v prepychu a hojnosti, no Lazár v biede a utrpení. Teraz sa on má dobre a ty trpíš.26Okrem toho vás delí obrovská priepasť, ktorú nik nemôže prekonať, aj keby chcel.‘27Nato boháč povedal:‚Tak ťa prosím, otec Abrahám, pošli ho aspoň k mojim piatim bratom,28nech ich varuje, aby sa aj oni nedostali na toto miesto múk.‘29Ale Abrahám mu odpovedal:‚Majú predsa Písmo, môžu sa správať podľa neho.‘30Boháč namietal:‚Nie, otec Abrahám, na Písmo oni nedajú, ale keby niekto vstal z mŕtvych, tomu by uverili a odvrátili sa od svojich hriechov.‘31Abrahám povedal:‚Ak nedajú na Mojžišov zákon a prorokov, nedajú sa presvedčiť, aj keby niekto vstal z mŕtvych.‘ “