1Job svarade:2"Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.3Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!4-5Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.6Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.7Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.8Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.9Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.10Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!11Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.12Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.13Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.14Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.15Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.16Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.
1Hiob antwortete und sprach:2Auch heute lehnt sich meine Klage auf; seine Hand drückt schwer, dass ich seufzen muss.3Ach dass ich wüsste, wie ich ihn finden und zu seiner Stätte kommen könnte!4So würde ich ihm das Recht darlegen und meinen Mund mit Beweisen füllen5und erfahren die Reden, die er mir antworten, und vernehmen, was er mir sagen würde.6Würde er mit großer Macht mit mir rechten? Nein, er selbst würde achthaben auf mich.7Dort würde ein Redlicher mit ihm rechten, und für immer würde ich entrinnen meinem Richter!8Aber gehe ich nach Osten, so ist er nicht da; gehe ich nach Westen, so spüre ich ihn nicht.9Wirkt er im Norden, so schaue ich ihn nicht; verbirgt er sich im Süden, so sehe ich ihn nicht. (Job 42:5)10Er aber kennt meinen Weg gut. Er prüfe mich, so will ich befunden werden wie das Gold. (Ps 17:3; Ps 139:23)11Denn ich hielt meinen Fuß auf seiner Bahn und bewahrte seinen Weg und wich nicht ab12und übertrat nicht das Gebot seiner Lippen und bewahrte die Reden seines Mundes bei mir.13Doch er hat’s beschlossen, wer will ihm wehren? Und er macht’s, wie er will.14Ja, er wird vollenden, was mir bestimmt ist, und hat noch mehr derart im Sinn.15Darum erschrecke ich vor seinem Angesicht, und wenn ich darüber nachdenke, so fürchte ich mich vor ihm.16Gott ist’s, der mein Herz mutlos gemacht, und der Allmächtige, der mich erschreckt hat;17denn nicht der Finsternis wegen muss ich schweigen, und nicht, weil Dunkel mein Angesicht deckt.