1-2I det första förbundet mellan Gud och hans folk fanns det en rad regler för hur prästerna skulle tjäna Gud i det tält[1] man använde som gudstjänstbyggnad här på jorden. Tältet bestod av två rum. Det första innehöll en ljusstake och ett bord med tolv bröd som representerade Israels tolv stammar. Det rummet kallades det heliga.3Längst bak i det rummet fanns ett förhänge, och bakom förhänget fanns ett rum som kallades det allra heligaste.4Där inne stod ett rökelsealtare av guld och en guldöverdragen kista som kallades förbundsarken. I arken förvarade man tre olika saker: en kruka av guld fylld med manna[2], Arons stav, som en gång hade skjutit gröna skott, och stentavlorna med de tio budorden.5Ovanpå arken stod två statyer av keruber[3], en symbol för Guds närvaro. Deras vingar sträckte sig ut över arkens lock, som kallades ”platsen där Gud förlåter”. Men vi har inte tid att gå in på varje detalj här.6Efter att allt detta hade ställts i ordning, gick prästerna ständigt in i det första rummet i tältet för att utföra sin tjänst inför Gud.7Men i det allra heligaste, det innersta rummet i tältet, fick bara översteprästen gå in. Och det gjorde han en gång om året, och då alltid med blod, som han offrade till Gud, för att både han och folket skulle få förlåtelse för de synder de hade begått i sin tanklöshet.8Genom denna beskrivning visar Guds heliga Ande att vägen in till Gud och det allra heligaste var stängd för människor, så länge det första rummet och den ordning med präster som det representerade fanns kvar.9Det är också en bild som syftar på vår egen tid, för människor bär fortfarande fram gåvor och offer som inte kan göra dem felfria eller ge dem ett rent samvete.10Människor följer en massa regler om vad man får äta och dricka och går igenom olika reningsceremonier för att bli värdiga att komma inför Gud. Men allt detta är bara yttre regler om hur man tjänar Gud, och de skulle bara gälla tills det nya förbundet kom med en ny och bättre ordning.
Jesus Kristus offrade sitt blod
11Men nu har alltså Jesus Kristus kommit som överstepräst för detta nya förbund, med allt det goda det för med sig. Han har gått in i den stora och felfria gudstjänstbyggnad, som inte är gjord av människor och därför inte tillhör den här världen.12En gång för alla gick han in med blod i det allra heligaste[4] i himlen. Men det var inte med blod från getter och kalvar. Nej, han offrade sitt eget blod, och genom det har vi fått förlåtelse för våra synder och blivit räddade för evigt.13Om människorna i det första förbundet hade gjort något som enligt Moses lag[5] var förbjudet, kunde blodet från getter och tjurar, och vatten blandat med aska från en kviga, i yttre mening befria dem från skuld och göra dem värdiga att komma inför Gud.14Hur mycket mer ska då inte blodet från Kristus befria oss från skuld, så att vi blir värdiga att tjäna Gud, han som ger liv. Kristus bar ju fram sig själv som ett felfritt offer åt Gud genom kraften i Guds eviga Ande.15Kristus är alltså medlare i ett nytt och bättre förbund mellan Gud och människor. Han dog för att ta straffet för de synder människor begått under det första förbundet, ja, han köpte oss fria från vårt slaveri under synden. Och genom detta kan alla som tackar ja till Guds erbjudande få del av Guds arv, det eviga liv han har lovat oss.16-17Ett förbund fungerar nämligen som ett testamente[6]. Ingen får ärva något förrän det är bevisat att personen som skrev testamentet är död. Då först träder det i kraft.18Därför var blodet, beviset för någons död, nödvändigt också för att det första förbundet skulle träda i kraft.19När Mose hade läst upp alla lagens regler för hela folket, tog han blod från slaktade kalvar och getter och blandade det med vatten. Sedan doppade han isopstjälkar och lysande röd ull i blodet och stänkte det över lagboken och över allt folket.20Sedan sa han: ”Detta blod bekräftar det förbund Gud har befallt er att hålla.”21På samma sätt stänkte han blod på gudstjänstbyggnaden och alla föremål som skulle användas där.[7]22Ja, Moses lag kräver att nästan allt och alla som ska komma inför Gud måste gå igenom denna reningsceremoni och bestänkas med blod. Utan blod och död finns det ingen förlåtelse.23Gudstjänstbyggnaden och allt som fanns i den, det vill säga avbilderna av det som finns i himlen, måste alltså renas genom denna ceremoni innan man kunde använda dem i gudstjänsten. Men förebilderna i himlen, den verkliga gudstjänstbyggnaden, krävde ett mycket bättre offer.24Kristus har ju inte gått in i någon vanlig gudstjänstbyggnad, som är gjord av människor och bara är en bild av den verkliga. Nej, han gick in i själva himlen med sitt blod och trädde fram inför Gud för vår skull.25Och hans offer var inte ett offer som måste göras om många gånger, precis som de offer av djurblod som översteprästerna varje år bär in i gudstjänstbyggnaden här på jorden.26Nej, då hade ju Kristus behövt lida och dö gång på gång ända sedan världens skapelse. Men nu kom han till jorden vid tidens slut för att en gång för alla offra sig själv på korset, för att vi skulle få förlåtelse för våra synder.27Gud har bestämt att vi människor ska dö bara en gång, och att vi sedan ska dömas av honom.28Därför dog också Kristus bara en gång, för att ta straffet för människornas synder. Men Kristus ska ändå komma till jorden en andra gång, fast inte för att offra sig själv för våra synder. Nej, den gången kommer han för att för evigt rädda alla dem som väntar på honom.
1Nun hatte ja der erste Bund seine Satzungen für den Gottesdienst und sein irdisches Heiligtum.2Denn es war da aufgerichtet das erste Zelt, worin der Leuchter war und der Tisch mit den Schaubroten, und es heißt das Heilige; (2 Mos 25:23; 2 Mos 25:30; 2 Mos 25:31)3hinter dem zweiten Vorhang aber war das Zelt, welches das Allerheiligste heißt. (2 Mos 26:33; Heb 6:19)4Darin waren das goldene Räuchergefäß und die Bundeslade, ganz mit Gold überzogen; in ihr waren der goldene Krug mit dem Manna und der Stab Aarons, der gegrünt hatte, und die Tafeln des Bundes. (2 Mos 16:31; 2 Mos 16:33; 2 Mos 25:10; 4 Mos 17:23)5Oben darüber aber waren die Cherubim der Herrlichkeit, die überschatteten den Gnadenort[1]. Von diesen Dingen ist jetzt nicht im Einzelnen zu reden. (2 Mos 25:17; 3 Mos 16:2; 3 Mos 16:13; Rom 3:25)6Da dies alles so eingerichtet ist, gehen die Priester allezeit in das erste Zelt und richten den Gottesdienst aus. (4 Mos 18:3)7In das zweite aber geht nur einmal im Jahr allein der Hohepriester, und das nicht ohne Blut, das er opfert für die unwissentlich begangenen Sünden, die eigenen und die des Volkes. (2 Mos 30:10; 3 Mos 16:2; 3 Mos 16:14)8Damit macht der Heilige Geist deutlich, dass der Weg ins Heilige noch nicht offenbart sei, solange das erste Zelt Bestand habe. (Heb 10:19)9Das ist ein Gleichnis für die gegenwärtige Zeit: Es werden da Gaben und Opfer dargebracht, die nicht im Gewissen vollkommen machen können den, der Gott dient (Heb 7:18)10allein mit Speise und Trank und verschiedenen Waschungen. Dies sind irdische Satzungen, die bis zu der Zeit der Besserung auferlegt sind. (3 Mos 11:2; 4 Mos 19:1)11Christus aber ist gekommen als Hoherpriester der Güter bei Gott durch das größere und vollkommenere Zelt, das nicht mit Händen gemacht ist, das ist: das nicht von dieser Schöpfung ist.12Er ist auch nicht durch das Blut von Böcken oder Kälbern, sondern durch sein eigenes Blut ein für alle Mal in das Heiligtum eingegangen und hat eine ewige Erlösung erlangt.13Denn wenn schon das Blut von Böcken und Stieren und die Asche von der Kuh durch Besprengung die Unreinen heiligt, sodass sie leiblich rein sind, (4 Mos 19:2; 4 Mos 19:9; 4 Mos 19:17)14um wie viel mehr wird dann das Blut Christi, der sich selbst als Opfer ohne Fehl durch den ewigen Geist Gott dargebracht hat, unser Gewissen reinigen von den toten Werken, zu dienen dem lebendigen Gott! (Heb 1:3; 1 Pet 1:18; 1 Joh 1:7; Upp 1:5)15Und darum ist er auch der Mittler des neuen Bundes, auf dass durch seinen Tod, der geschehen ist zur Erlösung von den Übertretungen unter dem ersten Bund, die Berufenen das verheißene ewige Erbe empfangen. (1 Tim 2:5; Heb 8:6; Heb 12:24)16Denn wo ein Testament[2] ist, da muss der Tod dessen geschehen sein, der das Testament gemacht hat.17Denn ein Testament tritt erst in Kraft mit dem Tode; es ist niemals in Kraft, solange der noch lebt, der es gemacht hat.18Daher wurde auch der erste Bund nicht ohne Blut gestiftet.19Denn als Mose alle Gebote gemäß dem Gesetz allem Volk gesagt hatte, nahm er das Blut von Kälbern und Böcken mit Wasser und Scharlachwolle und Ysop und besprengte das Buch und alles Volk (2 Mos 24:3; 4 Mos 19:6)20und sprach: »Das ist das Blut des Bundes, den Gott euch geboten hat.« (2 Mos 24:8)21Und das Zelt und alle Geräte für den Gottesdienst besprengte er desgleichen mit Blut. (3 Mos 8:15)22Und es wird fast alles mit Blut gereinigt nach dem Gesetz, und ohne dass Blut ausgegossen wird, geschieht keine Vergebung. (3 Mos 17:11)23So also mussten die Abbilder der himmlischen Dinge gereinigt werden; die himmlischen Dinge selbst aber müssen bessere Opfer haben als jene. (Heb 8:5)24Denn Christus ist nicht eingegangen in das Heiligtum, das mit Händen gemacht und ein Abbild des wahren Heiligtums ist, sondern in den Himmel selbst, um jetzt zu erscheinen vor dem Angesicht Gottes für uns; (Heb 7:25; 1 Joh 2:1)25auch nicht, um sich oftmals zu opfern, wie der Hohepriester alle Jahre mit fremdem Blut in das Heiligtum geht;26sonst hätte er oft leiden müssen vom Anfang der Welt an. Nun aber, am Ende der Zeiten, ist er ein für alle Mal erschienen, um durch sein eigenes Opfer die Sünde aufzuheben. (1 Kor 10:11; Gal 4:4; Heb 1:3)27Und wie den Menschen bestimmt ist, einmal zu sterben, danach aber das Gericht: (1 Mos 3:19)28so ist auch Christus einmal geopfert worden, die Sünden vieler wegzunehmen; zum zweiten Mal erscheint er nicht der Sünde wegen, sondern zur Rettung derer, die ihn erwarten. (Jes 53:12; Heb 10:10; Heb 10:12; Heb 10:14)